Subjektiv tid, ett tidsfönster i den objektiva kontinuiteten

[Algotezza]

EXISTERA är inget vanligt ord, man kan bara använda det i sällsynta fall. Man säger inte: det existerar en stol i mitt hus. Man säger: jag har en stol ståendes, det finns en stol vid mitt skrivbord.

Om man tror på Gud kan alltså säga det finns en Gud i världen istället för att skriva Gud existerar.

[Vega]

EXISTERA är inget vanligt ord, man kan bara använda det i sällsynta fall. Man säger inte: det existerar en stol i mitt hus. Man säger: jag har en stol ståendes, det finns en stol vid mitt skrivbord.

Om man tror på Gud kan alltså säga det finns en Gud i världen istället för att skriva Gud existerar.

Gud existerar i oss, i de flesta av oss, antar jag. Det är ett klassiskt exempel.

[Algotezza]

EXISTERA är inget vanligt ord, man kan bara använda det i sällsynta fall. Man säger inte: det existerar en stol i mitt hus. Man säger: jag har en stol ståendes, det finns en stol vid mitt skrivbord.

Om man tror på Gud kan alltså säga det finns en Gud i världen istället för att skriva Gud existerar.

Gud existerar i oss, i de flesta av oss, antar jag. Det är ett klassiskt exempel.

Vi lever i universum så det som kännetecknar oss kännetecknar även universum. Vi är inte separerade från universum utan en del av det. Gud är allestädes närvarande, alltså finns Han även i oss.

Att påstå att universum är dött medför att även vi skulle vara det då vi är en del av universum, den del som möjliggör för universum att bli medvetet om sig självt genom att skapa en bild av sig. Andlighet = bildskapande

[Algotezza]

Många menar spontant att universum är skilt från dem själva. De är alienerade från den självklara sanningen att de är ett med universum och ej skilt från det. Det är det man tror idag, tron på en egen individualitet, skild från universum.

[Pilatus]

En materialistisk världsbild är aldrig fullständig. Den är inte ens halv.

Kant menade säkert att materien, sådan fysiken beskriver den, är ett fenomen. Materien framträder för oss som medvetandes former för åskådning och tolkas via våra begrepp. Fysiken studerar alltså världen sådan den framträder. Därutöver finns tinget i sig, verkligheten sådan den är oberoende av våra former för erfarenhet, men om den saknar vi kunskap.

[Pilatus]

Tid är den strukturella ordning i vilken förändringar och händelser kan äga rum; utan tid skulle ingen kausalitet eller förändring existera. Tid är därmed ett konstitutionellt villkor för världens funktion.

Varifrån kom strukturen ?

Ontologin

[Algotezza]

En materialistisk världsbild är aldrig fullständig. Den är inte ens halv.

Kant menade säkert att materien, sådan fysiken beskriver den, är ett fenomen. Materien framträder för oss som medvetandes former för åskådning och tolkas via våra begrepp. Fysiken studerar alltså världen sådan den framträder. Därutöver finns tinget i sig, verkligheten sådan den är oberoende av våra former för erfarenhet, men om den saknar vi kunskap.

Ja, vi har bara tillgång till det våra sinnen förmedlar och av dessa perceptioner skapar vi representationer eller bilder av omvärlden i vårt medvetande. Som jag skrev ovan: andlighet är synonymt med bildskapande.

Matematiken ger möjligheter att skapa bilder via matematikens språk och filosofin gör detsamma när den använder filosofiska begrepp för sina bilder. Bilder blir intressanta att ta del av om de kan prövas empiriskt och logiskt av andra så att dessa andra kan begripa dem och ha glädje och nytta av dem för att förstå sig själva och världen. Det handlar alltså även om pedagogik. Man kan tycka man har skapat en heltäckande, logisk beskrivning eller bild av verkligheten men om den inte kan begripas av andra har den inget generellt värde utan blir snarare ett kuriosum. Tyvärr.

[Vega]

”Ordet existera kommer från det latinska ordet existere, som betyder att ”träda fram”, ”komma i dagen”, ”visa sig” eller ”finnas till”.
Ursprung och delar
• ex-: Betyder ”ut” eller ”fram”.
• sistere: Betyder ”ställa” eller ”få att stå” (från urindoeuropeiskans *sta-, som betyder ”att stå”).
• Betydelseutveckling: Den ursprungliga tanken i det latinska verbet var alltså att något ”stiger fram ur det dolda” eller ”visar sig”. Senare fick ordet den mer abstrakta betydelsen att faktiskt ha verklig tillvaro eller finnas till.” - Google

[Vega]

Man kan inte säga att ett objekt existerar. Exister-ar, man brukar lägga til AR när någon form av process pågår.

[Algotezza]

Man kan inte säga att ett objekt existerar. Exister-ar, man brukar lägga til AR när någon form av process pågår.

Varför kan man inte säga det och använda existera som synonym till finns?

Att ett ord betyder en sak i början hindrar inte att betydelsen kan skifta med tiden. Språket förändras genom språkanvändarnas kommunikation.

Vad är det du invänder mot genom din kommentar ovan?

[Smisk]

Det du skriver har stöd i två citat från konceptet, baserade på metafysik,

”VÄXELVERKAN mellan kommunicerande atomer, bygger på de unika referens-principerna,
· MaskeringsPrincip, MP, (referensberoende).
· DubbelReferensPrincip, DRP, (referensneutral).
Begrepp som RUM och TID är effekter av SKALÄRA differenser mellan skilda/individuella
MP-förankringar. Dessa förankringar fungerar som REFERENSER för VXV. Konceptet utgår
därvid från ett unikt ömsesidigt referens-beroende SKALÄRT BALANS-resonemang, baserat
på över- respektive under-skott, relativt ett överordnat abstrakt och komplext Grundstatus, G.
MP ”genererar” för BALANS erforderlig verklighetfrånvänd ANTI-STRUKTURELL MOTSATS.”

Den ANTI-STRUKTURELLA MOTSATSEN förutsätter ömsesidigt skalär differens.

”Att beskriva Kantringskriteriet A&R är svårt p g a att kantringskriteriet både är ömsesidigt,
strukturberoende och perspektivberoende, där det SKALÄRA ingår som regler-variabel.
Resonemanget rör sig om referensberoende ömsesidig KOMPLEX BALANS-konfiguration på
metafysisk fältnivå, att likna vid en MP-selektiv skalär regler-loop inkl s k ”tipping point”.
Kantringskriteriet Avig och Rät, A&R, syftar på metafysiskt dualistiskt och STRUKTURELLT
balanserande ”ortogonala” strukturer/perspektiv. Begreppet ”ortogonalt” indikerar här att
det inte rör sig om ett kontinuerligt samband, utan om ett komplext struktur-dualistiskt
balans-samband. Kännetecknande för detta struktur-dualistiskt balans-samband är att
skilda strukturer ur atomärt perspektiv kräver/disponerar olika stora ”lagrings-volymer”.”

Atomen betraktas som en sådan via ”tipping point” erhållen ”obalans-koncentration” och skapar
därigenom förutsättningar för VXV. Notera att obalansen skiljer sig från verklighetens koordinater.
Den MP-selektiva skalär-regler-loopen inkl ”tipping point” och skalär differens ger i förlängningen
det du benämner INTERNT respektive EXTERNT. Det är kantringskriteriet A och R (Avig och Rät)
som via den ömsesidiga komplexa växelverkan ger denna fascinerande egenskap i universum.

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum

Vad jag förstår föreslår du begrepp som ger ett perspektiv utifrån en modell där det interna och externa på något sätt växelverkar?
Genom en referensberoende ömsesidig komplex balans på metafysisk fältnivå.

Det som är det erkänt luriga med universum är ju som sagt just det interna
Problemet med tiden, och möjligheterna med detta enda lilla ord, är att den kan få representera "allt inre" och förhållandet med "allt yttre" eftersom tiden vi erfar kan ses som en "struktur hos det inre" eller ett "meningskitt" som krävs för att vi skall kunna erfara eller föreställa oss något alls. För utan en ordning i det kan vi inte ha någon kunskap alls inklusive erfarenhet som sådan. Utan "före och efter" har vi allt och inget.

När vi sover i djupsömn har vi efter att vi vaknar ett hål av ett "inget" vi i efterhand kan förhålla oss till. Precis som vi kan när vi lever inför "före och efter livet".

[Smisk]

------Det går alldeles utmärkt att förstå hur vi uppfattar smärta och färger. Det behövs ingen "logisk bro" det enda som behövs är ett behov och evolution.

Occham:
Visst finns det en icke mental värld. Där har vi det yttre/inre. Vi skapar en mental värld i medvetandet av det som sinnena levererar.

Hur livet uppstod kan vi bara spekulera om men faktum är att vi är uppbyggda av de grundämnen som vår Jord består av. Därav kan vi dra slutsatsen att vi är av fysikaliskt ursprung.

Det är ett logiskt felslut att även om B följer från A så är B identiskt med A.
Även om A krävs för B så är dessa inte nödvändigtvis samma typ av ontologiskt tillstånd.

Musik är en sak och vågor i luft är en annan sak exempelvis. Inre kvaliteer överlappar inte alls med yttre fysiska egenskaper, inte på något som helst sätt. Hur det känns att lyssna på musik kräver något helt annat än vad det innebär att vågor i luft vibrerar så att musik kan tolkas från dem.

Samtliga invändningar mot fysikalism verkar rimliga för mig och jag ser inte ett enda bra eller hållbart argument för fysikalism faktiskt.
Istället verkar existens vara mer komplext än något som kan kategoriseras som "fysisk utsträckning" över huvud taget.
Detta betyder dock inte att vi inte kan förnimma och förstå fysiska strukturer till viss del utan bara att konceptet av "en verklighet" inte kan förnimmas, härledas eller vara en ultimat ontologisk förklaring man behöver utgå ifrån filosofiskt sätt.

Där har du några tankar om varför jag tycker fysikalism är tveksamt och problematiskt

[Illusionen]

Det du skriver har stöd i två citat från konceptet, baserade på metafysik,

”VÄXELVERKAN mellan kommunicerande atomer, bygger på de unika referens-principerna,
· MaskeringsPrincip, MP, (referensberoende).
· DubbelReferensPrincip, DRP, (referensneutral).
Begrepp som RUM och TID är effekter av SKALÄRA differenser mellan skilda/individuella
MP-förankringar. Dessa förankringar fungerar som REFERENSER för VXV. Konceptet utgår
därvid från ett unikt ömsesidigt referens-beroende SKALÄRT BALANS-resonemang, baserat
på över- respektive under-skott, relativt ett överordnat abstrakt och komplext Grundstatus, G.
MP ”genererar” för BALANS erforderlig verklighetfrånvänd ANTI-STRUKTURELL MOTSATS.”

Den ANTI-STRUKTURELLA MOTSATSEN förutsätter ömsesidigt skalär differens.

”Att beskriva Kantringskriteriet A&R är svårt p g a att kantringskriteriet både är ömsesidigt,
strukturberoende och perspektivberoende, där det SKALÄRA ingår som regler-variabel.
Resonemanget rör sig om referensberoende ömsesidig KOMPLEX BALANS-konfiguration på
metafysisk fältnivå, att likna vid en MP-selektiv skalär regler-loop inkl s k ”tipping point”.
Kantringskriteriet Avig och Rät, A&R, syftar på metafysiskt dualistiskt och STRUKTURELLT
balanserande ”ortogonala” strukturer/perspektiv. Begreppet ”ortogonalt” indikerar här att
det inte rör sig om ett kontinuerligt samband, utan om ett komplext struktur-dualistiskt
balans-samband. Kännetecknande för detta struktur-dualistiskt balans-samband är att
skilda strukturer ur atomärt perspektiv kräver/disponerar olika stora ”lagrings-volymer”.”

Atomen betraktas som en sådan via ”tipping point” erhållen ”obalans-koncentration” och skapar
därigenom förutsättningar för VXV. Notera att obalansen skiljer sig från verklighetens koordinater.
Den MP-selektiva skalär-regler-loopen inkl ”tipping point” och skalär differens ger i förlängningen
det du benämner INTERNT respektive EXTERNT. Det är kantringskriteriet A och R (Avig och Rät)
som via den ömsesidiga komplexa växelverkan ger denna fascinerande egenskap i universum.

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum

Vad jag förstår föreslår du begrepp som ger ett perspektiv utifrån en modell där det interna och externa på något sätt växelverkar?
Genom en referensberoende ömsesidig komplex balans på metafysisk fältnivå.

Det som är det erkänt luriga med universum är ju som sagt just det interna
Problemet med tiden, och möjligheterna med detta enda lilla ord, är att den kan få representera "allt inre" och förhållandet med "allt yttre" eftersom tiden vi erfar kan ses som en "struktur hos det inre" eller ett "meningskitt" som krävs för att vi skall kunna erfara eller föreställa oss något alls. För utan en ordning i det kan vi inte ha någon kunskap alls inklusive erfarenhet som sådan. Utan "före och efter" har vi allt och inget.

När vi sover i djupsömn har vi efter att vi vaknar ett hål av ett "inget" vi i efterhand kan förhålla oss till. Precis som vi kan när vi lever inför "före och efter livet".

Det blir lite upprepning här för att sammanhanget ska bli tydligt.

Svaret på din inledande fråga är ja.

Vad det atomära begreppet TID basalt är, utgör en av fysiken stora obesvarade frågor.
För drygt ett år sedan startade jag tråden ”VERKLIGHETEN som funktion av referensberoende komplex
skalär differens ?” med målsättning att presentera ett förslag till förklaring baserad på metafysik.
Samtidigt publicerade jag mitt koncept i form av den patentansökan, omfattande 67 sidor, som ligger
till grund för tråden. Där finner du mer detaljerade svar.
Därefter har jag skrivit förtydligande inlägg där jag ansett det befogat.
Koncept utgår från två citat, Citat A och Citat B, varav Citat A uppmärksammar att begreppet TID
atomärt saknar grundläggande definition.
Notera att ingen har mäktat besvara de frågor som citaten föranleder !
Av kommentarerna att döma är man inte i närheten av att förstå.

Det atomära begreppet TID saknar en enkel allmänt accepterad BASAL definition.
Inom fysiken betraktas av det skälet TID som en fundamental storhet, vilket gör begreppet TID
omöjligt att definiera atomärt genom mer grundläggande begrepp.
Man kan alltså atomärt inte reducera TID till något mer grundläggande och basalt än sig självt.
Det atomära begreppet TID kan därigenom betraktas som ett axiomatiskt grundbegrepp.
Föreliggande koncept uppmärksammar detta faktum via Citat A.

Konceptet förankrar begreppet TID via matematikens enhets-cirkel och enhets-hyperbel.
I det komplexa planet balanserar enhetscirkeln och enhetshyperbeln varandra skalärt via den
imaginära ”skalären” i (där i² = -1). Genom att tillämpa den imaginära enheten i, erhålls enligt
konceptet en för den komplexa ömsesidiga växelverkan skalärt baserad algebraisk balans.

I det atomära reella planet kan inte cirkeln och hyperbeln balansera varandra då cirkeln är
bunden/sluten medan hyperbeln sträcker sig mot oändligheten. De balanserar däremot
varandra perfekt genom införande och tillämpning av den imaginära skalären i.

Om du inte är bekant med skalären i kan du tänka dig den som en ballong vars storlek förändras.
Den imaginära skalären i motsvarar ballongens storleksförändring (skala).
Ändras skalan förändras ballongen och dess egenskaper inkl dess yta via tänjningar.
Kommunicerande atomer får enligt konceptet olika skala relativt varandra inom växelverka.
Det är via de skalära differenserna inkl egenskaper som atomerna kommunicerar.
Det är även i de skalära differenserna du finner förklaring till begreppen INTERNT och EXTERNT.
När all luft gått ur ballongen ger den upphov till en "inåtvänd" balanserande negativ spegling.
Denna inåtvända/interna spegling i kombination med kopplingen/sambandet till växelverkans
hierarkiska koppling till Grundstatus, G, misstänker jag är en del av svaret på Algotezzas tankar.

En för mig intressant upptäckt under resans gång var att det jag via de principer som
patentansökan/konceptet beskriver verkar uppnå överensstämma med s k Wick-rotation.
Grunden för Wick-rotation är en matematisk metod inom teoretisk fysik där man ersätter en
reell tidsvariabel (t) med en imaginär tidsvariabel (τ) genom substitutionen t = -iτ.
Detta görs för att transformera problem från det krökta eller hyperboliska Minkowski-rummet
(där tid och rum har olika tecken i metriken) till det platta Euklidiska rummet (där alla
dimensioner har samma tecken), och vice versa.

Den ömsesidiga komplexa referensberoende växelverkan konceptet beskriver förefaller i allt
väsentligt överensstämma med Wick-rotationen men härlett via konventionell projektionslära
och hållfasthetslära.
Utöver detta inför konceptet växelverkans hierarkiska koppling till Grundstatus, G.
Detta inkl Konceptets ömsesidiga referensberoende bör, om jag tänker rätt, ge konceptet en
klar fördel vad gäller utvecklingspotential och synen på universum.

Värt att notera är att den matematiska förankringen överensstämmer med konceptets
metafysiska förankring i konventionell ellära, projektionslära och hållfasthetslära.
Två skilda angreppsstrategier som ger likvärdiga resultat är inte att förakta !

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=TvThHk- ... rt_radio=1