Ansvar

[Deuce Deceptor]

Johan: Håller med. Ser du det som en nödvändighet att upplösandet av jaget leder till en slags spontan vänlighet. Eller skulle det faktum att kroppen inte längre är gränsen kunna leda till en likgiltighet inför att någon drunknar? Att man t.ex. ser det vackra i en skogsbrand...askans dans, kraften, intensiteten, skapandet i förstörelsen? Lite offtrack...men ändå. för ditt inlägg om ansvar och plikt.

Stefan: Tror du inte att det går att förespråka en liberalistisk politik utifrån en kännsla av ansvarstagande för sina medmänniskor. T.ex. med tron om att liberalismen skapar minst svält eller dylikt? Vad innefattar din moraliska liberalism och vilka omfattar den? Kan inte påstå att jag är väl påläst i olika liberala skolor...så uppskattar lite lektion.

Trevlig kväll/DD

[Stefan]

Poängen är att det finns en massa saker som måste göras, men det är inte klart vem som ska göra dom. För att det inte ska bli så att den med starkast pliktkänsla ska tvingas göra allt, måste man göra upp nån sorts ansvarsfördelning . Man måste bestämma vem som ska ha ansvar för vad. Detta gäller i alla möjliga sociala sammanhang.

Samtidigt kan en ansvarsfördelning endast skapas genom mer eller mindre rigida regler, såsom "man ska hjälpa personer i nöd", "x ska tvätta, y ska diska", etc. Man kommer ofrånkomligen att möta situationer där dessa regler inte kan tillämpas utan vidare. Ett exempel på det var möjligen situationen på Mount Everest (se ovan). I såna situationer har man ingen ansvarsfördelning; ingen har blivit tilldelad en uppgift, och således kommer alla utan dom med en starkt utvecklad pliktkänsla att smita undan; trots att alla naturligtvis har ett ansvar här (bara att det inte finns formulerat som en regel).

[J R Auk]

Poängen är att det finns en massa saker som måste göras, men det är inte klart vem som ska göra dom. För att det inte ska bli så att den med starkast pliktkänsla ska tvingas göra allt, måste man göra upp nån sorts ansvarsfördelning . Man måste bestämma vem som ska ha ansvar för vad. Detta gäller i alla möjliga sociala sammanhang.

Samtidigt kan en ansvarsfördelning endast skapas genom mer eller mindre rigida regler, såsom "man ska hjälpa personer i nöd", "x ska tvätta, y ska diska", etc. Man kommer ofrånkomligen att möta situationer där dessa regler inte kan tillämpas utan vidare. Ett exempel på det var möjligen situationen på Mount Everest (se ovan). I såna situationer har man ingen ansvarsfördelning; ingen har blivit tilldelad en uppgift, och således kommer alla utan dom med en starkt utvecklad pliktkänsla att smita undan; trots att alla naturligtvis har ett ansvar här (bara att det inte finns formulerat som en regel).

Vad är det som måste göras?

Många tycker ju standardisering är ett måste.
Jag tycker måstet är ett av problemen med just ansvar.
Någon påtvingar sitt måste på någon annan med förevändningen att denne utfört något annat måste.

A gör något som gynnar A+B och kräver sen att B ska göra något som gynnar A oavsett Bs relation till det som görs.


Jag skulle vilja se mig själv hjälpa stackarn på mount everest pga empati än av plikt. Är det inte som Johan diskuterar att "Om du känner det som en plikt att hjälpa denna person snarare än en känsla så har du ingen förståelse för/insikt i vilket positivt värde det har att rädda personen. Ditt ansvar består då i din nivå av plikt(känsla), och den kan ju vara bra att ha om du brister i din egentliga förståelse."
I din egentliga empati, kan vi väl säga likväl?

Ska vi sträva efter att påtvinga pliktkänsla?
Plikten framför allt som det står på dom gamla mynten. Det får mig att må jävligt dåligt. Inga fina associationer där inte.

[hovnarr]

Samtidigt kan en ansvarsfördelning endast skapas genom mer eller mindre rigida regler, såsom "man ska hjälpa personer i nöd", "x ska tvätta, y ska diska", etc.

Man kan skapa en ansvarsfördelning, men det kommer inte att få folk att ta ansvar. Inte ens grava påföljder kan få folk att göra det. För inte allt för länge sedan hade vi allmän värnplikt för män i Sverige, men vissa vägrade ändå - och fick ta konsekvenserna av det. Man kan skriva lagar om att män och kvinnor ska ta hand om barnen i lika utsträckning, men vill mannen göra 30% och kvinnan 70% kommer så att ske i alla fall.

Av det ansvar jag tar tror jag ytterst lite går att återfinna i skrivna eller rigida regler. Kanske finns det också något vedertaget eller nedtecknat ansvar som jag missar att ta också, vad vet jag. Min poäng är i alla fall att ansvarsfördelningar kan man göra i alla ära, men folk beter sig som de vill ändå.

[Stefan]

Poängen är att det finns en massa saker som måste göras, men det är inte klart vem som ska göra dom. För att det inte ska bli så att den med starkast pliktkänsla ska tvingas göra allt, måste man göra upp nån sorts ansvarsfördelning . Man måste bestämma vem som ska ha ansvar för vad. Detta gäller i alla möjliga sociala sammanhang.

Samtidigt kan en ansvarsfördelning endast skapas genom mer eller mindre rigida regler, såsom "man ska hjälpa personer i nöd", "x ska tvätta, y ska diska", etc. Man kommer ofrånkomligen att möta situationer där dessa regler inte kan tillämpas utan vidare. Ett exempel på det var möjligen situationen på Mount Everest (se ovan). I såna situationer har man ingen ansvarsfördelning; ingen har blivit tilldelad en uppgift, och således kommer alla utan dom med en starkt utvecklad pliktkänsla att smita undan; trots att alla naturligtvis har ett ansvar här (bara att det inte finns formulerat som en regel).

Vad är det som måste göras?

Många tycker ju standardisering är ett måste.
Jag tycker måstet är ett av problemen med just ansvar.
Någon påtvingar sitt måste på någon annan med förevändningen att denne utfört något annat måste.

A gör något som gynnar A+B och kräver sen att B ska göra något som gynnar A oavsett Bs relation till det som görs.


Jag skulle vilja se mig själv hjälpa stackarn på mount everest pga empati än av plikt. Är det inte som Johan diskuterar att "Om du känner det som en plikt att hjälpa denna person snarare än en känsla så har du ingen förståelse för/insikt i vilket positivt värde det har att rädda personen. Ditt ansvar består då i din nivå av plikt(känsla), och den kan ju vara bra att ha om du brister i din egentliga förståelse."
I din egentliga empati, kan vi väl säga likväl?

Ska vi sträva efter att påtvinga pliktkänsla?
Plikten framför allt som det står på dom gamla mynten. Det får mig att må jävligt dåligt. Inga fina associationer där inte.

Tja, säg att man är på ett fritids. Nån av personalen måste kanske ta ett extra ansvar för en lite jobbigare unge, eller en unge som har det lite svårt. Eller säg att man är på en båt. Det börjar läcka mitt i natten,, och nån måste gå upp och täta läckan. Etc, etc. Det finns miljoner likartade situationer.

Poängen är att om man inte gör upp ansvarsfördelningar, kommer dom mer ansvarstagande att göra allt, eller nästan allt. Dom som verkligen bryr sig om ungarnas väl kommer att ta försöka hjälpa dom, medan dom som är mer likgiltiga kommer att sitta och dricka kaffe. För att undvika en sån situation måste man ha regler som specificerar vem som ska göra vad.

Sen är det förstås bra om folk har en inre drive att göra bra saker, men såna måste som regel skapas i barndomen. Finns inte den, vilket den tyvärr inte gör hos många, måste man försöka hantera situationen på bästa sätt ändå: genom regler, och möjligen straff om man bryter mot reglerna.

[J R Auk]

Men inget av det du säger måste göras.
Det finns ingen allmän princip att falla bak på som garanterar att så är fallet.

Det du räknar upp är fall som är mer eller mindre vedertagna måsten.

Personligen så vill jag inte betala skatt. Vissa kanske invänder att jag flyr mitt ansvar om jag inte gör det, för att skatteinbetalning är ett måste för att finansiera samhällskostnader.
Det man missar då är ju att jag kan hålla med om att man måste betala för att upprätthålla standaren som samhällskostnaderna garanterar, men ändå skippa betala skatt eftersom jag inte vill stödja det som samhällets omkostnader läggs på. Jag kanske inte vill finansiera det som samhället bestämt.
Är jag moraliskt ansvarig för att fly mitt ansvar, eller har jag i det läget tagit mitt moraliska ansvar för situationen och vägrat stödja det jag anser oriktigt, om jag inte betalar skatt ?

För att göra en pokeranalogi. När det gäller dessa måsten som du räknar upp så finns det en ytterligare stor faktor.
Bluffen.
Jag kan bluffa att det inte är viktigt för mig och därmed lasta över ansvaret på dig.
Det är att fly sitt ansvar. Men ingen avhåller sig från bluffen vad jag vet. Alla använder det någon gång. Vare sig det är vid tillberedning av knytiskalasmiddagen eller grannsamverkan för vad det än må vara.
Man ger sitt bifall att det är nödvändigt men att det är mer angeläget för någon annan.
ATT det är ett större ANSVAR för dom.

Vi får inte glömma det välkänt faktum i psykologin, att ju fler åskådare desto mindre chans för någons aktiva ingripande i situationer där andra behöver hjälp.

[suchanother]

Håller med Auk här, det finns få "måste" i livet. Istället för att schematisera allt så bör man sträva efter spontana och kreativa lösningar.
Ansvaret är knappast någon teoretisk fråga och allt måste inte vara präntat på papper.
Stefan, du skrev ju en gång om "millimeterrättvisa". Millimeterrättvisa har utgångspunkten i regleringar som styr människors liv och existerar bara i en sinnesjuk byråkrats hjärna.

"Och dessa små byråkratsjälar tror att de kan sätta sej över livet och naturen" (Knut Hamsuns replik när han fick sin dom som nazisympatisör)