Men det var ju en uppmaning för att dom skulle stärka sin tro ("se hur det gick för dom som inte trodde innan, tro alltså på mig och på Koranen!"). Dessutom fanns det väl på den tiden ungefär lika mycket spår av dessa tidigare förintade folk som det finns idag? Dvs ingenting.
1. Ja, det var för att stärka sin tro. Men det är ju fortfarande vetenskap.
2. Då, som nu, kan man se kvarlämnade byggnader från vissa ställen.
Koranen uppmanar t.ex inte att lära sig biologi, kemi eller medicin.
Jag nämnde ju verserna i 96:e suran:
Läs, och din Herre är den Generöse! Som lärt människan med [hjälp av] pennan. Lärt henne det hon inte visste.
Dessa verser uppmuntrar muslimerna till att lära sig vetenskap och påminner oss om hur pennan är ett redskap att sprida kunskap. Den är en uppmaning att lära sig (inte bara religiös kunskap).
Här är ett utlåtande av Shaykh al-Nufayasan:
There are two kinds of knowledge: Islamic knowledge and worldly knowledge, such as the sciences of physics, medicine, and engineering.
A certain level of Islamic knowledge is obligatory on every Muslim. He must know matters of faith, how to pray, how to fast, how to buy and sell, and how to treat others... etc.
Studying the worldly sciences is a voluntary pursuit on the individual level, as long as a sufficient number of people in society study these fields to fulfill the needs of humanity. However, if an insufficient number of people are interested in such sciences and the Muslim nation is in need of specialists in those fields, it becomes obligatory on people to embark on such studies. Whoever has the aptitude and opportunity to study a certain field will be Islamically required to do so.
A Muslim will be rewarded for gaining such knowledge if he has the sincere intention to do so for the sake of Allah and to help the Islamic society. His reward will increase when he teaches his science to other Muslims.
Men man kan undra hur mycket islam bidrog till detta. Den muslimska världens vetenskapsmän, som Omar Khayyam, ibn Sina och ar-Razi var inte särskilt muslimska, utan sågs som avfällingar.
Jag har redan nämnt verserna som uppmanar muslimerna att söka kunskap. Dessutom kan man tänka lite logiskt. Om islam, som hade en sådan påverkan på samhället, inte var för spridandet av vetenskap, tror du att muslimerna (alla vetenskapsmän var inte personer som råkade befinna sig i ett muslimskt samhälle och bar arabiska namn, det fanns även muslimer) hade fått chansen att bidra till vetenskapen. Jämför med kyrkan i Europa på den tiden.
Dom personerna som du tog upp, förövrigt, ansågs inte vara avfällningar pga att dom var vetenskapsmän (så att ingen missförstår).
Men då borde dom väl straffats och förgjorts, såsom hände med Noas folk, Luts folk m.fl?
Jamen, finns det någonting i islam som säger att alla som förkastade sina profeter förgjordes? Förövrigt har dom ju fortfarande chansen att följa en profet som sänts till dom: Muhammed.
Eventuellt då att det blev som du jämförde med hinduism, dvs dom införde polyteism med tidens gång?
Det är inte omöjligt med tanke på att hinduismen i grund och botten lär ut att det endast finns en Gud.
Germaner finns fortfarande, här har du en! De folk som talar germanska språk idag, som svenskar, engelsmän, tyskar, islänningar m.fl samt dom som etniskt sett är germaner men inte talar germanska språk (såsom fransmän) är germanska folk. Ett liknande exempel är serber, kroater och bosnier, som är slaviska folk.
Se där! Då har en profet sänts till germanerna: Muhammed.
Men jag förstår fortfarande inte varför islam är mer emot judisk teologi än kristen.
Vem säger att Islam är mer kritisk mot judisk teologi än kristen?
Bortsett från att islam anser att Jesus och Muhammed var profeter och att hela världen fick profeter så är ju islam nästan som judendom, fast med arabiska traditioner (plus Yom Kippur), och arabiska som religiöst språk istället för hebreiska
Det beror på att båda religionerna kommer från samma källa: Gud.
Både hebreiska och arabiska är ju semitiska språk, så det är ännu en likhet.
I mitt hemland, Bosnien, har muslimerna haft bra relationer med judarna, annars. Efter att dom kristna fick tillbaka kontrollen över Spanien flydde många judar till muslimska länder i hopp om tolerans och flera hamnade i det muslimskkonotrollerade Bosnien. Så det fanns en rik sefardisk-judisk kultur där.
Förutom alla dina jämförelser finns det en till, även muslimerna blev målet för ett folkmord i Europa på 1900-talet (om än ofantligt mindre i proportion).
Referens?
Jag hörde det i en lektion. Jag får lyssna på den igen och lyssna noga efter källan.
Dess ursprungliga form?
Jag syftar på det som uppenbarades av Gud, till Moses. Detaljer kan jag inget om.
Men anser inte islam att Koranen upphäver och ersätter (abrogation eller vad det heter) alla tidigare böcker? Alltså att Torah var till judarna specifikt för den tiden, men att Koranen gäller permanent för alla folk under alla tider.
Jo, men jag kan säga såhär:
Jag, som muslim, håller med om att Torah (det som uppenbarades till Moses) är Guds ord.
Däremot undrar jag varför Allah behöver pröva folk, då han i sin allmäktighet och i sitt allvetande. Han vet ju redan hur de kommer att reagera på prövningen.
Det finns en utmärkt artikel om detta:
http://www.islamlife.com/readarticle.php?article_id=42
(Artikeln är ganska lång och behandlar mer än bara denna fråga, så om du inte orkar läsa allt, vilket är förståeligt, scrolla ner mot "summary"-delen).
Men ett kort svar är detta (från artikeln):
Ayat 3:140-142 simply inform the believers that they will not enter Paradise as Mujahideen or Sabireen solely based on Allah’s Ilm that they will do Jihad and Sabr, but rather, based on Allah’s Ilm that they actually did the Jihad and the Sabr, by His bringing these actions into existence and knowing that they have indeed occurred. Allah’s Reward or Punishment is earned based on the actions being done, not on Allah’s Eteranl Ilm [kunskap] that they will occur.
Innan vi hamnar i vår slutdestination (paradiset eller helvetet) måste vi faktiskt ha gjort det som gör att vi hamnar där. Det räcker inte bara att Gud vet om vad vi skulle ha gjort, om vi fick ett jordeliv. Jämför dessa två scenarion:
1. Någon hamnar i Paradiset baserat på vad han skulle ha gjort om han fick leva på jorden.
2. Någon hamnar i Paradiset baserat på vad han gjort (tillsammans med Guds barmhärtighet, först och främst), och han kan se tillbaka på allt som skedde på jorden och glädjas över att den svåra tiden är över och att hans strävande gav resultat.
Personen som beskrivs i scenario nummer 2 kommer att vara lyckligare.
Och tänk dig någon som hamnar i Helvetet vetandes att han skulle ha förtjänat det om han fick leva. Men han fick aldrig det. Skulle inte detta motsäga att Gud är rättvis?
Sen, eftersom Allah är perfekt, varför behövde han skapa universum och allt liv i det? Han kan ju inte ha behövt det, då han är perfekt.
Ingen har sagt att Han behövt det. Han är Skaparen, och skapade allting som finns. Istället för att fundera på varför Han valde att skapa allting, känns det mer relevant att:
1. Reflektera över skapelsen. Jag menar, innan Gud skapade universum fanns inte ens konceptet med t.ex. vatten, blöthet osv. Och Han skapade det konceptet från ingenstans. Ett annat exempel är alla färger. Dom fanns inte och Han skapade konceptet med "färg" och gjorde alla färger. Försök du att med din fantasi tänka ut en helt ny färg.
Det är helt otroligt egentligen hur Gud skapade oss, våra kroppar osv.
2. Nu när du är skapad, göra det rätta. Att grubbla över varför Gud valde att skapa är ganska onödigt då det redan har skett. Nu ska du göra det bästa av det.