Jag skrev mitt inlägg så opersonligt som möjligt. Orsaken är att jag för tillfället ogillar att diskutera politiska och ekonomiska frågor men kan ändå inte riktigt låta bli att komma med uttalanden. Nåväl, jag skall göra vad jag kan för att förklara mina tankar.
hovnarr skrev:Vad är det som gör ett samhälle kapitalistiskt?
Är det en definition av kapitalism du är ute efter, eller undrar du varför ett kapitalistiskt samhälle förblir kapitalistiskt? Eller kanske vad som får ett samhälle att förändras från icke-kapitalistiskt till kapitalistiskt?
hovnarr skrev:Står det någonstans i lagboken?
Det blir nog krångligt att definiera kapitalismen via lagboken så jag antar att du undrar om lagen förbjuder kapitalismen? Frågan blir då, vilken lag och vilken kapitalism?
Jag känner oftast motvilja när jag använder så kallade 'uppslagsverk' som kunskapskälla, men här kommer några citat ur NE:
"Kapitalism, gängse benämning på ett ekonomiskt system där prouktionsmedlen företrädesvis befinner sig i privat ägo och där produktionens riktning och omfång regleras av marknadsmekanismer...Kapitalismen var därmed till själva sitt väsen expansiv; den förutsatte en ständig ökning av resurser och produktion för att fungera väl. Den krävde ett politiskt system där friheten att tillverka och sälja var omfattande och statliga privilegier o.d. få eller inga."
Om innebörden av dessa citat är korrekta kan vi anta att t ex Sverige inte är ett rent kapitalistiskt land, däremot ett land med inslag av kapitalism. Och ja, jag tror att lagboken 'godkänner' sveriges ekonomiska system. Var det det du undrade?
För att kraften att bevara dem är starkare än kraften att förändra dem.hovnarr skrev:Varför har vi de lagar vi har?
Traditioner är också en form av lag, men du kanske är ute efter stiftade lagar?Vi skulle kunna vara utan lagar och bara falla tillbaka på våra traditioner
Så länge polismakten inte behärskar tankeläsning och det blir möjligt att utdöma lobotomi är det svårt. Men, vissa lagar och system kan främja girighet, mer eller mindre.hovnarr skrev:kan vi lagstifta bort girighet?
Delvis korrekt. Blir det lag på att ange småfifflare kombinerat med ett belöningssytem för just angivarna så känns det troligt att denna lag kommer främja angiveriet med en ökad misstänksamhet som följd. Vidare kommer människor som trots allt, av olika orsaker fifflar dömas än hårdare i våra ögon. En sådan lag skulle nog locka fram och förstärka ett specifikt beteende. Om beteendet är ont eller gott beror på perspektiv, i min lilla värld är angiveri av småbrott negativt.hovnarr skrev:Lagar styr inte folk till att vara goda eller onda, utan talar om vad konsekvenserna av att bete sig på ett visst sätt kan bli. De talar alltså om hur det är tillåtet att jävlas.
Menar du att någon sorts personlig frigörelse är möjlig, i stort sett oavsett yttre omständigheter? Om så är fallet håller jag i princip med dig. Men, och detta är viktigt, jag tror att det är lättare att 'frigöra' sig under vissa yttre omständigheter än andra.hovnarr skrev:Om man med feminism menar att höja värdet av det feminina tror jag visserligen att man kan vara "marknadsliberal", men konsekvensen av den intention man har kommer troligtvis att bli att kapitalisktiska incitament får mindre betydelse.
Kanske detta är kärnan i ditt resonemang? Om en specifik livsstil belönas med pengar och respekt av ett system så betyder det att en alternativ livsstil missgynnas av samma system. Varför skulle det vara fel att försöka förändra systemet? Ett exempel, historiskt har sverige präglats av svår fattigdom, inte minst bland ålderspensionärerna. 1948 trädde folkpensionen i kraft och med den försvann deras extrema fattigdomen. Denna form av förändring föregicks garanterat av diskussioner, debatter o s v, en form av tvång kan man säga, men är det alltid automatiskt fel? Jag kanske kan hantera min fattigdom genom att kraftigt minska mina behov eller öka mina materiella tillgångar, men det betyder inte att det är fel att underlätta processen även för andra.hovnarr skrev:Man kan lida med de som fortfarande är fast i ekorrhjulet, utan att ha någon önskan att påtvinga ens egen ideologi
Riktigt. Om vi levde efter principen, 'åt var och en efter behov, av var och en efter förmåga', så skulle rätt många företag konka. Vi lever i en värld full av 'skapade' behov. Och jag håller med dig, resurserna att utrota global fattigdom finns redan, det handlar om fördelning. Och om strävan efter fördelning är att 'påtvinga ens egen ideologi' så accepterar jag ett visst mått av tvång. Denna strävan att 'påtvinga' utsätts vi för regelbundet, det tydligaste exemplet är reklamen, sedan har vi valkampanjer osv.hovnarr skrev:Hur skulle tillväxt kunna vara tillvarons mål och mening om man bara tog vad man behövde för dagen? Då finns det ju redan ett ÖVERFLÖD av ALLT. Mat, dryck, sociala relationer, pengar, bostäder, tid, saker och ting - allt räcker till alla!
Om F! väljer vänstersvängen och söker reglera kapitalismen med ex. krav på 6 timmars arbetsdag och bibehållen lön. Om de får så mycket makt att detta genomförs, på parlamentarisk väg. Har de då tvingat sin ideologi på oss, eller är det vi som valt den?
hälsningar från luipa


