en STATSMANS -psyke (höstenkäten)

[Rising]

Anser du att Goran Persson är en attraktiv STATSMAN??

Anser du att han är framgångsrik?

[* KYREUS *]

Det tycks helt omöjligt att finna en IDEOLOGISK LINJE och VISION i karriären hos Goran Persson. Själv anser jag att han är - knappt - kommunalpolitiker i sitt tänkande; verkligen ingen STATSMAN. Jämför med Tage Erlander eller ännu bättre - OLOF PALME

[* KYREUS *]

Ännu ett perspektiv på ev "statsmannaskap" när det gäller Goran Persson är att han väldigt länge hade den nu "sparkade" Lars Danielsson som närmaste man. Vad Lars Danielsson står för vet ju hela Sverige vid det här laget......

[Rising]

Ännu ett perspektiv på ev "statsmannaskap" när det gäller Goran Persson är att han väldigt länge hade den nu "sparkade" Lars Danielsson som närmaste man. Vad Lars Danielsson står för vet ju hela Sverige vid det här laget......

Ja, precis! Det förstår ju var och en att man inte kan anställa en skurk utan att också själv vara en skurk. Jag har aldrig förstått att man inte sätter en brottslings chef och arbetskamrater i fängelse tillsammans med brottslingen. För att inte tala om brottslingens föräldrar och vänner. Det går ju inte att vara vän med en skurk utan att vara en skurk själv. Det vet ju hela Sverige vid det här laget......

[* KYREUS *]

Din rackare. I din kommentar dansar du som en politiker vackert på gränsen mellan åsikt och ironi. Duktigt! (Trilla inte bara, det vore väl tråkigt).

[Rising]

He he. Narrades lite med dig, bara. Jag tycker det är tråkigt att ironi är ett så sällsynt retoriskt verktyg i dagens politiska klimat.

Nå, du frågade om jag tyckte Göran Persson var attraktiv som statsman och där kan jag nog säga "ja". Inte attraktiv på så vis att jag skulle vara tänd på honom om jag vore lagd åt det hållet, men jag tycker att han ser rätt statsmannamässig ut. Som en ordning-och-reda-politiker, fast ändå med en i grunden mjuk och omtänksam sida. Jag är annars allergisk mot buffliga patriarker. Trots att han knappast kan anklagas vara en typisk arbetare så tycker jag att han har en rätt folklig uppenbarelse. Mer så än Olof Palme, vars utseende, röst och språkbruk var direkt frånstötande hos en sossepolitiker.

Eftersom du ställde dig frågande till om någon kunde tycka herr Persson var attraktiv så antog jag att du inte skulle hålla med och frågade om du då tyckte han var framgångsrik. Du svarade att du tyckte han var skräp och då gav du alltså vatten på min kvarn med min teori om att den ytliga attraktionen kan höra ihop med den uppfattade kompetensen.

Själv tycker jag att Kjell-Olof Feldt personifierar mitt ideal om en (vänster-)politikers utseende. Han ser kunnig och eftertänksam ut, utan att bli för akademisk så att han ser ut att ha lämnat sin arbetarbakgrund. Han är oerhört oglamorös och ser inte ut att kunna leda ett land i krig, utan är mer en sorts farfar som ser ut att njuta av att läsa godnattsagor för barnbarnen och sticka in små visdomar som i barnens ögon har större auktoritet än vad mamma och pappa säger åt dem. Så skall en politiker se ut, anser jag. I motståndarnas partier vill jag att alla ska se ut som Nixon: hänsynslösa, bittra, effektiva, farliga... Hans ögon liksom blixtrar till av ondska på alla bilder. Han är helt enkelt lattjo.

[J R Auk]

Liberal, säger Du. Intressant. Det är bara det att ordet liberal kan betyda så mycket.

      Frågan för dagen: på vilket sätt blir man större statsman
                                 ifall man är sk  - LIBERAL  ???

Fel dag men hoppas du är intresserad ändå

Liberal anger jag därför att i liberalismen ligger en tillåtelse av det nya.
Frånhållande av konserverande och dogmatiserande åsikter.

Wikipedia säger bla.
Det kommer av lat. liberalis, som betyder "värdig en fri människa" m.m. Detta motsvarar ganska väl det svenska ordet "frisinnad".

Så den som inte lider av sinnets impotens sätter sig i en sådan position att han värderar utifrån rådande situation, att han värderar utifrån kommande situation, att han inser att han allt vad tiden lider förflyttas till det förgångna. Han är fri till sinnet, fri från grundlösa fördömanden, fri från traditioners band.

J S Mill utrycker liberalismens värde bra.

Utan avvikare hade inte mycket av dagens utveckling stått att finna.

En god statsman måste våga sätta tillförlit till sig själv såväl som till andra.
Att inte ge utrymme för nya ideer och ideal är att söka hålla behålla herredömet på täppan. Alla vet att det bara är en tidsfråga innan man trillar ner, ett faktum som evolutionen hjälper oss med.
Bättre överlämna med värdighet än att kastas ner för backen.

[funkyzeit]

Icke att förglömma när det gäller eftersträvansvärda egenskaper hos en statsman:

* ett hälsosamt förakt för dussinmänniskan. En statsman skall inte först och främst verkställa folkets (pöbelns) vilja, ty de veta inte sitt eget bästa. Vilket aldrig har varit sannare, med tanke på hur obildad, ointresserad, okritisk och hjärntvättad gemene man är av media och helhjärtat oppurtuna politiker som vill pleasa alla.

* en balans mellan röstfiskande oppurtunism för att vinna mandat och en kompromisslöshet i sitt politiska uppsåt. Kort sagt en machiavelliansk, slug, beräknande maktmänniska som talar med kluven tunga för att få jobbet (rikets väl) gjort.

Världen vill bedragas, så låt den bedragas.

[* KYREUS *]

Hur vet du att "världen vill bedragas"?? Vad har du för verkliga belägg för den tesen??

[funkyzeit]

Hur vet du att "världen vill bedragas"?? Vad har du för verkliga belägg för den tesen??

Inga alls! Jag har inget statistiskt material att bekräfta denna tes med, utan det var mer ett ganska generellt och svepande omdömde som jag tycker stämmer ganska bra.

Mundus vult decipi, ergo decipiatur heter det visst på latin, och det var tydligen någon klurig gammal romare som kom till samma insikt som jag.

Hur som helst; vad jag menar är att människor ofta nöjer sig med vilken simpel bortförklaring eller lögn som helst som stillar deras nyfikenhet eller oro. Snarare än att man är kritisk och försöker tränga in till kärnan på de problem som bekymrar en.

Politiker är duktiga på detta: att generalisera och halvljuga för att vinna röster av alla genomsnittssvenska trygghetsnarkomaner.

[* KYREUS *]

Vad har du för människosyn egentligen? Jobbar du med människor och varifrån har du i så fall fått den uppfattningen att människor inte skulle vilja komma nära de verkligen problemen? Från mitt snart 40-åriga kombinerade yrkes- och studieliv är min uppfattning precis tvärtom. Nämligen den följande: medmänniskor FORMLIGEN LÄNGTAR EFTER MÖNSTER I TILLVARON + medmänniskor som kan hjälpa dem att lägga tillvarons gåtfulla och komplicerade puzzel:

      Frågan för dagen: har vi skäl att tro gott om människors
                                 verklighetsförståelse??


                                   (c) KYREUS

[Libertin]

Hur vet du att "världen vill bedragas"?? Vad har du för verkliga belägg för den tesen??

Inga alls! Jag har inget statistiskt material att bekräfta denna tes med, utan det var mer ett ganska generellt och svepande omdömde som jag tycker stämmer ganska bra.

Mundus vult decipi, ergo decipiatur heter det visst på latin, och det var tydligen någon klurig gammal romare som kom till samma insikt som jag.

Hur som helst; vad jag menar är att människor ofta nöjer sig med vilken simpel bortförklaring eller lögn som helst som stillar deras nyfikenhet eller oro. Snarare än att man är kritisk och försöker tränga in till kärnan på de problem som bekymrar en.

Politiker är duktiga på detta: att generalisera och halvljuga för att vinna röster av alla genomsnittssvenska trygghetsnarkomaner.

Citatet framförs av Petronius, författaren till Satyricon: orgier och fördärv i romersk tappning, givetvis höljt i den cyniska miljö som var ett kännetecken för Tiberius, Caligulas och Neros välde. Det "bedrägeri" som omtalas relaterar till äktheten i deras egen regim (som då var världens ordning).

Det känns lite halvdant att likställa Neros välde med Blasieholmens eller Sagerska palatsets nutida, tråkiga fasad, även om din cynism och förgänglighet säkert tilltalar flertalet desillusionerade gråsossar. Nihilismus für alle?

[funkyzeit]

Vad har du för människosyn egentligen? Jobbar du med människor och varifrån har du i så fall fått den uppfattningen att människor inte skulle vilja komma nära de verkligen problemen?

Du och Libertin måste försöka se skillnaden mellan åsikter (alltså hur man vill att något ska vara) och konstateranden (alltså observationer av hur saker och ting faktiskt är). Jag tycker inte att det är särskilt bra att människor så ofta nöjer sig med billiga förklaringar. Men faktum kvarstår ändock att det är så folk i gemen är.

Min människosyn är nog ganska cynisk. Det hjälper mig att navigera framkomligare i tillvaron bland mina mot/medmänniskor. Det är bara så det är, och det är bara att vara praktisk och konstatera detta. Är en oerhört trevlig, artig, vänlig, lojal (stora adjektiv-listan!) och easygoing person och ger alla the benefit of the doubt innan jag lärt känna dem. Noll tolerans för alla som direkt avslöjar sig som ohyfsade idioter, dock. Precis som det ska vara!

medmänniskor FORMLIGEN LÄNGTAR EFTER MÖNSTER I TILLVARON + medmänniskor som kan hjälpa dem att lägga tillvarons gåtfulla och komplicerade puzzel:

Håller med till 100%. Problemet är att majoriteten nöjer sig med första, bästa förpaketerade förklaring och livsinnehåll istället för att tänka själva.

Håller inte med de flesta filosofer & sökare om att tillvaron är gåtfull & komplicerad. Livet är i själva verket till sin natur väldigt lättbegripligt och simpelt. Det finns inga dolda metafysiska djup eller transcendentala hemligheter som en del vill göra gällande. Bibehåller en sund skepsis mot alla som säger att de "vet" mer om verklighetens natur och beskaffenhet än någon annan. Låtsasdjupingar, med andra ord.


Det som däremot är fantastiskt och oändligt komplicerat är den praktiska hanteringen och utforskandet av den fysiska, materiella vardagen och verkligheten. Här finns det hur mycket som helst att lära sig och upptäcka. Ultra-materialism á la Nietzsche, alltså.

     

Frågan för dagen: har vi skäl att tro gott om människors
                                 verklighetsförståelse??

Nej.

Den store filosofen Olle Ljungström  :wink: menade en gång att han trodde att 90% av mänskligheten är korkade & simpla. Och de resterande 10% är grubblande, ifrågasättande personer som tänker själva. Det verkar vara en ganska rimlig iakttagelse.

Varför skulle annars vår kultur utarmas av all jämmerlig dumdryg ytlighet och skräpkultur? Varför luckras alla värderingar, hyfs och moral upp mer och mer? Varför blir allt dumt, simpelt, enkelt, fult och riktat mot den minsta gemensamma nämnaren i kultur, utbildning, samhälle, politik, media etc ?


                                 

[funkyzeit]

även om din cynism och förgänglighet säkert tilltalar flertalet desillusionerade gråsossar.

Ja, gällande det där med "gråsosse" är du nog ute & cyklar i nattmössan.
Jag föredrar alla gånger en hälsosam, praktisk, nyttoinriktad cynism som åt alla lycka bär än den katastrofalt dumsnälla, naiva "välvilligheten" hos sozialdemokraterna.

[Libertin]

Du och Libertin måste försöka se skillnaden mellan åsikter (alltså hur man vill att något ska vara) och konstateranden (alltså observationer av hur saker och ting faktiskt är).

Då måste jag ha missat dina konstateranden. Det såg snarast ut som en klyschig användning av ett latinskt citat. Vad gäller dina åsikter är de snarast patologiska och obrukbara.

Min människosyn är nog ganska cynisk. Det hjälper mig att navigera framkomligare i tillvaron bland mina mot/medmänniskor.

Är det inte snarast så att cynismen hjälper dig att rättfärdiga ditt godtyckliga förakt?

Håller med till 100%. Problemet är att majoriteten nöjer sig med första, bästa förpaketerade förklaring och livsinnehåll istället för att tänka själva.

När tänker du själv? Vem vet, du kanske enbart upprepar en annan persons uttalande? "Think for yourself", av George Harrison?

Håller inte med de flesta filosofer & sökare om att tillvaron är gåtfull & komplicerad. Livet är i själva verket till sin natur väldigt lättbegripligt och simpelt. Det finns inga dolda metafysiska djup eller transcendentala hemligheter som en del vill göra gällande. Bibehåller en sund skepsis mot alla som säger att de "vet" mer om verklighetens natur och beskaffenhet än någon annan. Låtsasdjupingar, med andra ord.

Då var det av nihilistiska skäl trots allt. Grattis! Vad ska du göra nu när du insett att allt är en fars?

Det som däremot är fantastiskt och oändligt komplicerat är den praktiska hanteringen och utforskandet av den fysiska, materiella vardagen och verkligheten. Här finns det hur mycket som helst att lära sig och upptäcka. Ultra-materialism á la Nietzsche, alltså.

Extremism är tydligen "svaret" för alla självutnämnda nihilister; ofta visar det sig att ni inte trivs i världens intighet och blir en slags bittra nostalgiker.

Varför luckras alla värderingar, hyfs och moral upp mer och mer?

Du kan säkert finna fog för din frikyrkoångest, men hur kan du kombinera Nietzsche med din sorg inför uppluckringen av västvärldens judiskkristna värderingar?