Inre kontakt

[Katana]

Raderat

[Katana]

Klipp

[Algotezza]

För mig är balans = temporärt läge där två  motsatta krafter "tar ut varandra"

Ens inre och ens yttre, kan mycket väl bli/vara permanent då man lovar sig själv att enbart handla i harmoni med ens inre.

medan harmoni = två processer som går väl eller behagligt  ihop utan att "ta ut varandra", de "klingar väl ihop".

Stanna upp i processen och bara vara i den, att känna efter på den perfekta balansen. Exv. vid meditation.

Jag vill bara tillägga att för mig behöver inte obalans med nödvändighet vara något obehagligt, som jag vill bort från. Den är ett naturligt tillstånd, liksom balans, och de följer ett slags rytm eller puls, avlöser varandra. Perioder av snabb förändring i ens liv, obalans, följs av perioder med lugn och frid, balans.

Dock behöver vi inte se på balans och obalans linjärt, som att de följer på varandra, utan vi kan tala om balansen här och nu, mellan ens inre och ens yttre identiteter. Fast då skulle jag hellre vilja tala om att vara i harmoni med sin inre och yttre identitet över tiden, i livsprocessen, som grund för ett slags varaktig "livslycka" (om jag får använda ordet "lycka"), varvid obalans inte behöver bli något negativt, om man alltså är "i harmoni med sig själv".

Å andra sidan, både livets obehag och dess behag är ändamålsenliga i det långa loppet, även om också jag själv ibland har svårt att inse detta nere i livskvalens mörka brunn. Det gäller bara att lära sig leva med obehaget, lära något av det, lära sig hantera det. Vi går ju alla i livets skola, hård ibland, mjukare ibland. Ett sätt att hantera livets ups and downs är att finna den "inre balanspunkt" jag kallar "den inre observatören".

A

[Katana]

KlippKlipp

[Algotezza]

Det gäller bara att lära sig leva med obehaget, lära något av det, lära sig hantera det.

Preciiis. Förstår det du säger. Men ibland är det extra viktigt att åter finna balans. Kanske då obalansen gått för långt, pågått för länge eller blivit till för hastigt osv. ?

-Katana-

Ja, det gäller att finna lämpliga stategier, för vissa problem löses inte särskilt effektivt "av sig själva" (även om det mesta gör det på sikt - om inte annat glömmer man dem)  - det kan då ta orimligt och onödigt lång tid. Bra med olika metoder och strategier för att "återfinna balansen/harmonin". Sprit och droger är väl den minst lämpliga, om man säger så... Samtal är den bästa metoden, yttre eller inre, med sig själv, Gud, naturen, medmänniskor...

A

[Katana]

Klipp

[amy]

Det gäller bara att lära sig leva med obehaget, lära något av det, lära sig hantera det.

jag vill inte... obehag är obehagligt...! jag vill bara ha ingenting.......... vill inte vara i skolan hela tiden.... det är ingen mening att hela tiden bara lära sig... och aldrig lära tillräckligt......................................

[Katana]

KlippKlipp... nä nu fan blir det kafferast

[Wintran]

jag vill inte... obehag är obehagligt...! jag vill bara ha ingenting.......... vill inte vara i skolan hela tiden.... det är ingen mening att hela tiden bara lära sig... och aldrig lära tillräckligt......................................

Nej, allt obehag är inte bra... Ibland kan det vara värt att känna obehag i nuet om man tror på att det leder till mer lycka i slutändan, men om man saknar den motivationen är det inte alltid rätt att tvinga sig.

Jag hoppade t.ex. av gymnasiet för jag inte orkade med det, och mådde så mycket bättre av det beslutet. Hade flyt också och lyckades ändå få jobb efter några år, och jag har inte haft några problem att utbilda mig rent kunskapsmässigt på egen hand. Enda jag kan sakna med skolan är just utgångsbetygen att visa upp för att kunna börja i högskola (ville t.ex. läsa kinesiska en gång i tiden, men fick inte eftersom jag inte hade gjort klart gymnasiet).

[amy]

Nej, allt obehag är inte bra... Ibland kan det vara värt att känna obehag i nuet om man tror på att det leder till mer lycka i slutändan, men om man saknar den motivationen är det inte alltid rätt att tvinga sig.

När jag sa att jag inte vill gå i skolan menade jag "livets skola", som Algotezza nämnde... och den skolan kan man inte sluta... det tror inte jag i alla fall, jag tror att man lever för alltid.

[Katana]

Klipp

[Wintran]

När jag sa att jag inte vill gå i skolan menade jag "livets skola", som Algotezza nämnde... och den skolan kan man inte sluta... det tror inte jag i alla fall, jag tror att man lever för alltid.

Haha, ah, sorry. Då förstår jag.

Jobbigt att så många är trötta på livet som helhet, men jag tror jag förstår vad ni menar.

Jag tror det viktiga med "livets skola" är att kunna släppa krav och prestationsångest, och se på ens egen okunskap och misstag som en naturlig, kanske t.o.m. inspirerande del av ens vardag. Det och inse att allt handlar om prioritering, och vad man väljer att göra av sin tid. Alltså att man inte har ångest över att det finns så mycket att lära, så mycket att göra, eller att man kan så "lite", utan istället se på det man har och inse alla de möjligheter som faktiskt existerar.

Att vara trött på det fysiska livet kan jag känna igen från en period när jag ägnade mig mycket åt datorer. Finns mycket, speciellt inom datorspelens värld, som jag ibland kan önska fanns återspeglat i verkligheten. T.ex. kan man vara "fysiskt aktiv" utan att behöva riskera skador. Andra saker är att spelarna i datorspelen oftast börjar med samma förutsättningar, vilket man kan sakna i verkligheten.

Jag kan bli trött på hur självklara saker fungerar i den fysiska världen, såsom sexualitet och all dess ytlighet, men att jag samtidigt är så låst vid mina instinkter. Men på nåt sätt måste man inse och bara acceptera att man är skapt så här, och att det är denna värld man lever i. Istället för att leva i nån sorts förnekelse tror jag det är viktigt att ändå acceptera att vi inte kan bli lyckliga om vi inte känner oss harmoniska med vår fysiska kropp och våra känslor. Det är alltså viktigt att ta till vara på och agera utifrån dessa, även fast man kanske inte "håller med" om hur allt i våra liv ser ut idag.

[Algotezza]

Det gäller bara att lära sig leva med obehaget, lära något av det, lära sig hantera det.

jag vill inte... obehag är obehagligt...! jag vill bara ha ingenting.......... vill inte vara i skolan hela tiden.... det är ingen mening att hela tiden bara lära sig... och aldrig lära tillräckligt......................................

Jag menar att det kommer en tid då vi lärt tillräckligt, får "ta examen". När det "komsiska vuxenlivet" börjar.

Klart att obehag är obehagligt, vad skulle det annars vara. Men för mig finns det en poäng med det, kanske ibland fördold, för allt i tillvaron har/kan ges en mening, genom att det ena leder till det andra och genom att våra avsikter föreverkligas och vi blir fullärda (har nått det jordelivet kan ge oss), även om tillvaron i sin helhet är bortom all mening i gängse bemärkelse.

A

[Algotezza]

Det gäller bara att lära sig leva med obehaget, lära något av det, lära sig hantera det.

jag vill inte... obehag är obehagligt...! jag vill bara ha ingenting.......... vill inte vara i skolan hela tiden.... det är ingen mening att hela tiden bara lära sig... och aldrig lära tillräckligt......................................

Och jag i min tur vill inte leva fysiskt, men jag vill leva ! Trött på det fysiska livet. Det är slitsamt och ansträngande !!!  

Klart att det har en ände! Och ett ändamål, ett syfte: att ha lärt tillräckligt för att kunna leva på behagligare sätt.

A

[Algotezza]

Nej, allt obehag är inte bra... Ibland kan det vara värt att känna obehag i nuet om man tror på att det leder till mer lycka i slutändan, men om man saknar den motivationen är det inte alltid rätt att tvinga sig.

När jag sa att jag inte vill gå i skolan menade jag "livets skola", som Algotezza nämnde... och den skolan kan man inte sluta... det tror inte jag i alla fall, jag tror att man lever för alltid.

I analogi med uttrycket "livets skola" finns ju också "livets sommarlov" och "livet bortom allt vad skola heter"...

A