Din RÄDSLA för religion?

[Rising]

Fy fan vad urballat. Religion har ingenting med att vara rationell eller irrationell att göra. Religionen är alltid väldigt rationell, utifran sina egna premisser sa är den ett mästerligt och felfritt bygge.

Religion i min definition är när man inte bara ställer frågor om det vi inget kan veta, utan också påstår sig ha funnit något (om så ett endaste) svar. Detta är irrationellt och oförnuftigt i sig självt. Teorierna i sig kan dock (vilket du mycket riktigt påpekar) bära på en inre trovärdighet.

Det finns visserligen rationella anledningar att tro sig vara hjälpt av en religion (på samma sätt som en patient kan vara hjälpt av placeboeffekten), men när jag skriver "rationellt" i det här sammanhanget så pratar jag bara om vad man har rationell anledning att tro vara sant.

[Katana]

Klipp

[* KYREUS *]

Hej Katana! Vore intressant ifall du ville precisera ditt svar. Vad menar du med "människors fixering"? Fixering vid/till....vad?

              (c) KYREUS

[Katana]

Klipp

[Benjie]

Att de tar Guds ord ordagrannt i synnerhet då de även missförstås. Konsekvenserna är allt ifrån ogynnsamma till fatala.
Härligt härligt men farligt farligt ??!!!  :D

Vill egentligen inte lägga mig i detta eftersom religiösa upplevelser handlar om Gud Dig själv och världens mål.
Men om inte annat så bara för ordningens eller förnuftets skull.

Gud finns om Du får en signal, ett ord, en mening som Du menar inte är Ditt egna mentala påfund.

Eller ett annat exempel:

Materialisten och dramatikern Bertholt Brecht, hade en god vän som kom i bryderi om Gud . Vännen sade att han inte visste hur han skulle göra med sig själv och  den känslan att han inte vill svika sig själv eller Gud.

Brecht hjälpte honom  med orden
-    Men Tro då på Gud.. tala med Gud! får Du svar så finns han .. eljest är det bara amssagor!

BENJIE

[J R Auk]

Det är synnerligen fascinerande att läsa de otaliga spekulationerna om religionens väsen, här på sajten. Ifall man skulle sammanfatta de olika kritiska trådarna tycks RÄDSLA var en röd tråd. Rädsla för religion. Så ok! - vi tar steget fullt ut och frågar:

       Frågan för dagen: Vad skrämmer dig mest i en religion?


                 (c) KYREUS


     /ps själv är jag mest rädd för att jag INTE är rädd
           för religioner; skrämd på så sätt
              att jag kanske är sk god-trogen??, ds/

Jag är rädd för att alla dom som söker i gruppen, religionen, utestänger dom som söker på andra vägar.
Istället för att fråga hur det går för dom, och utbyta erfarenheter.
Jag är rädd för att dom som väljer religion istället för tro, väljer auktoritet istället för kritisk ödmjukhet.

[Katana]

Klipp

[Algotezza]

Brecht hjälpte honom  med orden
-    Men Tro då på Gud.. tala med Gud! får Du svar så finns han .. eljest är det bara amssagor!

Ams-sagor, vilken härlig freudiansk felskrivning! Var det sådana sosse-regeringen berättade för svenska folket för att framhålla hur låg arbetslösheten blivit?

A

[Benjie]

Brecht hjälpte honom  med orden
-    Men Tro då på Gud.. tala med Gud! får Du svar så finns han .. eljest är det bara amssagor!

Ams-sagor, vilken härlig freudiansk felskrivning! Var det sådana sosse-regeringen berättade för svenska folket för att framhålla hur låg arbetslösheten blivit?

A

Kan hända det var så  :)

BENJIE

[Ircha]

Dom som börjar ta religionen så allvarligt att dom är redo att döda för sin sak.

[Katana]

raderat

[Kritikern]

Det jag är mest rädd för är när vi se världen ur ett "vi och dem"-perspektiv. Detta kanske inte har så mycket med religion i sig att göra men är något som jag i alla fall sett i kyrkan. Jag blir lika förbluffad varje gång jag ser detta hos en människa som står nära mig, till exempel jag själv.

Ve de som har ett sådant perspektiv!

[Katana]

Det jag är mest rädd för är när vi se världen ur ett "vi och dem"-perspektiv. Detta kanske inte har så mycket med religion i sig att göra men är något som jag i alla fall sett i kyrkan. Jag blir lika förbluffad varje gång jag ser detta hos en människa som står nära mig, till exempel jag själv.

Ve de som har ett sådant perspektiv!

Ohja, det just religion och annan sluten troverksamhet som skapar dom och vi. Även politik som är den 'andra sidan av religionen' dvs. sak samma fast i mer 'rationell' form. Syftet är detsamma - envälde.

Tro däremot är ngt. valfritt som inte är sagt VAD man ska tro på. Sånt skapar gemenskap då INGEN bestämmer - allvälde.

[Algotezza]

Det jag är mest rädd för är när vi se världen ur ett "vi och dem"-perspektiv. Detta kanske inte har så mycket med religion i sig att göra men är något som jag i alla fall sett i kyrkan. Jag blir lika förbluffad varje gång jag ser detta hos en människa som står nära mig, till exempel jag själv.

Ve de som har ett sådant perspektiv!

Jag föredrar perspektivet "jag och ni" - jag mot resten av världen, resten av världen = Du Gud (taget som ett medvetet kollektiv styrt av en vilja - att kämpa mot eller bejaka mig och mitt, allteftersom). När jag vinner över omvärldens energier mår jag bra, när omvärlden vinner mår jag dåligt. Det har aldrig funnits ett riktigt genuint "vi" för mig att bli ett med, bara ett temporärt och provisoriskt sådant, och därmed inget genuint "dom". De som jag räknar som "vi" kan plötsligt bli "dom" och tvärtom, beroende på ödesutvecklingen. Däremot, uppdelningen jag och ni (Du Gud) är mer inspirerande och städse aktuell för mig.

A