En total-lösning för Sverige...

[Avantgardet]

Andlig-neo-yuppieanism skulle jag kalla den där smörjan. "Kom och växla in ditt andliga kapital!", "Buddhismen börsnoterad!".

[Avantgardet]

Problemet med Foucault och olika typer av högerteoretiker är att de inte inser att människan inte är "fri" och "fritänkande" från början.

Jösses, jag har visserligen inte själv ens läst Foucault, men ibland griper du verkligen saker ur luften. Du har verkligen, verkligen, verkligen missförstått Foucault - om du läst honom, i annat fall så borde du kanske läsa honom så du vet vad du pratar om när du "namedropar" på det här sättet.

[PopJimmy]

"Naturliga flöden" av makt, det var på allvar det sjukaste jag hört. Inget illa menat, men nu får du väl ändå ge dig PopJimmy. Jag vill inte ha nån djävla världsfrånvänd "Harekrishnaelit" ovanför mig. Makt korrumperar punkt slut.

Suck. Vi har fortfarande två olika definitioner av makt, det är klart att makt korrumperar om vi utgår ifrån din definition - eftersom du har definierat de som korrumperande.

DÄREMOT

Har jag en annan definition av makt.
Men som sagt har du ännu inte fattat ett smack om vad en autentiskt religiös/andlig gemenskap innebär. Tänk dig ett samhälle där alla har full tillit tillvarndra och där kommunikationen kan flöda fritt då problem uppstår, man är till för varandra, litar på varandra eftersom man ömsesidigt är övertygad om alla människors stävan efter värde tillsammans med andra. Dessutom centreras gemenskapen kring utbildning och hantering av destruktiva och djupt existentiella känslor, och metoder för att hantera dessa. Du, liksom många andra, har verkar dock aldrig träffat någon människa som du fullständigt kunnat lita på och därför inte tror att det finns människor som är rent igenom tillförlitliga. Men det finns inget jag kan säga som kommer rubba dina fundamentalistiska misstro mot människan förmåga till att ha tillit i andra, och detta är den djupa tragedin med hela mänskligheten.

Du skall inte "lyfta upp" folk till "din nivå", du skall landa! Det finns inga trappor uppåt i kunskap, det finns ingen "intelligens", det är bara ett skämt som nån tjänar pengar på, när skall du inse det.

När ska du inse att människor som är inne i det jag gör har lämnat materiella omständigheter bakom sig och endast fokuserar på det psykologiska välbefinnandet? Tror du verkligen på att jag kommer tröttna på att behöva förklara för dig att det inte är någon som hjärntvättat mig att "tro" på något eller gå in i någon slags maktstruktur där jag är underkastad någon annan. När ska du inse att jag är radikalt fri? När ska du inse att det är du som köpt hela det postmoderna paketet och det är jag som är fri både förmodern, modern och postmodern religion? Att jag står mellan öst och väst och ser klart in i båda världar?

Du som så många andra, underskattar kraften hos filosofier/religioner som Zen Buddhism. Skär bort allt onödgt tramsande och går direkt till roten: utrotandet av fundamentalismen och förvirringen.

Tycker ärligt talat är det är lite sorgligt att du inte inser att jag inte gått på något. Men du är ju övertygad "postmodernist" (dock inte renodlad fundamentalist eftersom du då antaligen skulle förkasta fenomenologin också).

Jag har läst dina böcker (eller sammanfattningar och 2:a hands summeringar) med du har inte läst mina, så varför ska du envisas med att hela tiden förklara saker för mig som jag redan förstår och inse att det kanske står något i de böcker du aldrig ens vågat närma dig, som skulle kunna sätta allt detta i ett nytt ljus?

Jag kan fortsätta att tjata hur länge du vill.

[PopJimmy]

Andlig-neo-yuppieanism skulle jag kalla den där smörjan. "Kom och växla in ditt andliga kapital!", "Buddhismen börsnoterad!".

HAHA, du ska vi träffas och göra upp på riktigt?

[PopJimmy]

Jösses, jag har visserligen inte själv ens läst Foucault, men ibland griper du verkligen saker ur luften. Du har verkligen, verkligen, verkligen missförstått Foucault - om du läst honom, i annat fall så borde du kanske läsa honom så du vet vad du pratar om när du "namedropar" på det här sättet.

Konstigt, du verkar nämligen kritisera instiutioner på ett sådant sätt som jag upplever han gjorde. Vart får du allt ditt dyngsnack om institutioner från isf? Är det bara Derrida du läst?

[J R Auk]

Jag förstår att det för förändring krävs en struktur av vilja till förändring, huruvida denna bör vara toppstyrd alla Jimmy eller gräsrot enligt Avantgardet må gå att tvista om, men varför inte låta skillnaderna överbrygga likheterna; eller något sådant

Jag trycker det skall vara toppstyrt? Glöm det. Jag är själv på djupaste botten av samhället. Jag vill att det ska vara hierkier där så mycket av makten som möjligt pressas neråt, men inte längre. Människor måste ha merit/kompetens för vad de håller på med. Det är viktigt att matken ska till människorna eftersom det finns mycket mer intelligens hos grupper som arbetar tilsammans än då någon toppstyrd idiot skitter och sabbar allt.

Men som sagt, det beror på vad det gäller. I kulturområdet får det absolut inte vara toppstyrt som det är idag. Läste idag att svensk film är toppstyrd, att det är ett få idioter som väljer vart pengarna ska gå och detta resulterar i ett klent filmår.


Nej, poängen är inte att det ska vara toppstyrt utan att naturliga, icke-patologiska hierarkier ska existera. Ledare som transcenderar och inkluderar folket.

Topp och bottenstyrt, inget av dessa funkar. Det måste vara naturliga, organiska hierariker med naturliga flöden. Inte patologiska hierarkier där ledarna transcenderar med inte inkluderar medborgarna.

Alla sociala problem uppstår då man inte inkluderar medborgarna, och alla måste vara med, vi kan inte stöta ut människor, utan måste ha naturliga flöden.

Däremot, om det är så att rätt kille kommer till toppen, så finns det mycket bra som kan hända (precis som att det kan hända mycket problem när det kommer någon med dåligt omdömme till toppen), problemet är att det sällan är någon med bra omdömme på toppen.

Dala ilama är antaligen en av de få.  8)
Kofi Annan också, fast han har ju avgått. Nej vi behöver sånna som Kofi Annan, som sitter fängslade i årtionden, mediterar över deras situation och känsloliv och sedan när de kommer ut, förändrar världen.

Jag är med dig, men gillar inte anknytningarna till religion som du för. Det är förbundet med allt för mycket negativa konnationer.
Varför inte säga att vi ska ha en kontemplationsgemenskap?

Eller ska någon leverera svaren? Jag tror inte att det är det du menar. Varför pressa neråt när man kan låta saker växa uppåt?

Det du säger är, lämnar vi allt vind för våg så kommer dom, dom onda ta över, vi behöver ta kontrollen för att sedan återge kontrollen.
Om det ni erbjuder är sunt kommer människor se det erkänna det och höja det till en position av makt, det är att låta växa uppåt.

Samhället är inte något man skall lägga något över, det är något som skall vara det som gemenskapen är, varken mer eller mindre.

Bara för att den institutionen som du nu vill skapa är bra nu, i dagsens läge, betyder det inte att den inte kommer verka begränsande och hämmande när den fått bita i det organisatoriska problem som det innebär att skänka mening till "medborgarna" nu när vi inte har slitet, och dess förtjänst, som vardag.

Som du säger är språket en maktinstitution, ditt likväl. Och den gemenskap som du vurmar för kommer ha den med. Och även om ni är välmenande i all mening kommer det finnas meningsmotståndare just för att vi psykologiskt sett fungerar så. Hur många har inte ställt sig som motståndare till något för att några år inse att motståndet var inte mot innehållet utan bara att det var någon annan som sade sig ha det "först".

Låt det växa multipla centra för mänsklig emancipation.

[Avantgardet]

Du, liksom många andra, har verkar dock aldrig träffat någon människa som du fullständigt kunnat lita på och därför inte tror att det finns människor som är rent igenom tillförlitliga. Men det finns inget jag kan säga som kommer rubba dina fundamentalistiska misstro mot människan förmåga till att ha tillit i andra, och detta är den djupa tragedin med hela mänskligheten.

Jag verkligen älskar dina psykologiseringar. Fast till sak: TVÄRTOM JIMMY ÄLSKLING! Det är just p.g.a. att jag har full tilltro till människan som jag vet att hon inte behöver någon mumbo-jumbo-dynga att fyllas upp med!

När ska du inse att jag är radikalt fri? När ska du inse att det är du som köpt hela det postmoderna paketet och det är jag som är fri både förmodern, modern och postmodern religion? Att jag står mellan öst och väst och ser klart in i båda världar?

Här är ett tydligt tecken på att du inte förstår Foucault.

Tycker ärligt talat är det är lite sorgligt att du inte inser att jag inte gått på något. Men du är ju övertygad "postmodernist" (dock inte renodlad fundamentalist eftersom du då antaligen skulle förkasta fenomenologin också).

Postmodernismen är ett kulturellt tillstånd, inget vi kommer ifrån. Välkommen till samtiden!

Det är klart det finns brister i fenomenologin, åtminstone som Husserl skisserar den. Som utgångspunkt är den dock fruktbar kan jag tycka. Som en liten anekdot kan jag påpeka att jag inte "köper" vare sig det ena eller andra, snarare ser jag idéströmningar som kulturhistoriska fenomen som vi, när tiden är mogen, lämnar bakom oss för att på nya sätt försöka förklara verkligheten för oss själva. Däremot kan jag ju inte blunda för de fakta som påpekas av bl.a. postmoderna forskare.

Förövrigt är det ett tips att gå direkt till källorna. Den förståelse man har av en summering på några sidor, i andra hand, är inte densamma som efter att ha läst några hundra sidor av författaren själv. Prova summera en film eller nåt och se vad det säger dig.

HAHA, du ska vi träffas och göra upp på riktigt?

Puss!

Konstigt, du verkar nämligen kritisera instiutioner på ett sådant sätt som jag upplever han gjorde. Vart får du allt ditt dyngsnack om institutioner från isf? Är det bara Derrida du läst?

Foucault har jag inte hunnit med, däremot har jag läst Barthes och Lévi-Strauss...och Derrida då så klart. Mitt "dyngsnack"? Vad är det du tycker Foucault gör galet? Jag får intrycket av att du helt missförstått honom.

[PopJimmy]

Jag är med dig, men gillar inte anknytningarna till religion som du för.

Vilka/en religioner då menar du? Inte konsumerism och materialism iaf?

Nej, men jag är lika mycket humanist som "religiös". Jag tar rätt lätt på termerna. Jag vill försöka motarbeta den stora illusionen av att vi p.n.s. inte har strukturer som bytt ut religionerna och fungerar likadant och lika förtryckande. För mig är vilket ord vi använder för saker inte lika viktigt som att vi inte håller fast vid att det "sekuälra samhället vore befirat från den onda/barnsliga religionen". Människor måste någonstans inse att religionerna är mänskliga skapelser utifrån mänskliga behov, och att de fortfarande existerar i det sekulära samhället och att dessa typer av "meningssystem" alltid kommer att existera. Det är en stor villfarelse att tro att ateism och religion går att spearera hur som helst. Ateism är för mig en religion.

Det är förbundet med allt för mycket negativa konnationer.

Och detta innebär?

Varför inte säga att vi ska ha en kontemplationsgemenskap?

Gulligt namn.

Eller ska någon leverera svaren? Jag tror inte att det är det du menar.

Både och, det beror på vilka typer av svar du menar. Vetenskapsmannen bör levererar svar. Politikern också. Men detta innebär inte att diskussionklimatet inte är öppet, bara att någon gång måste något hävdas iaf för en tid frammåt.

Varför pressa neråt när man kan låta saker växa uppåt?

Som sagt pratar jag hela tiden om "potential till utveckling" "bildning" gör trädmetaforer, etc, men jag ville variera mitt språk lite så att Avantgardet inte somnar. Men jag håller med om att min variation kankske inte var så lyckad.

Om det ni erbjuder är sunt kommer människor se det erkänna det och höja det till en position av makt, det är att låta växa uppåt.

Jo, så länge de inte irrar runt bland villfarelser dvs. Och det är vad jag tycker många gör idag.

Samhället är inte något man skall lägga något över, det är något som skall vara det som gemenskapen är, varken mer eller mindre.

Jo, men vi behöver högre värden. Titta vad som händer när vi försöker introducera demokratier i andra länder. Dessa kulturer har inte själva kommit långt i utvecklandet av deras värdegrund (alternativt utvecklingen har gått snett) och vi i väst tror att man kan exportera demokratin hur som helst. Det handlar om högrevärden, och dessa går förlorade när man inte förstår att dessa utger en central del av demokratin. Det räcker inte med att införa ett röstsystem, eftersom människor röstar efter det de begriper, och är de helt obildade så kommer de rösta efter detta.

Bara för att den institutionen som du nu vill skapa är bra nu, i dagsens läge, betyder det inte att den inte kommer verka begränsande och hämmande när den fått bita i det organisatoriska problem som det innebär att skänka mening till "medborgarna" nu när vi inte har slitet, och dess förtjänst, som vardag.

Förstår inte riktigt vad som försöker förmedlas här. Som sagt, vill jag poäntera att alla institutioner vi har idag inte är dåliga, vetenskapen gör ett mycket bra jobb. Politiken, juridik och polisväsende är dock inte lika lyckade, eftersom många rötägg söker sig hit.

Som du säger är språket en maktinstitution, ditt likväl. Och den gemenskap som du vurmar för kommer ha den med. Och även om ni är välmenande i all mening kommer det finnas meningsmotståndare just för att vi psykologiskt sett fungerar så.

Men vad menar du med meningsmostsåndare? Jag ser denna resa som ett pedagogiskt problem. Vart uppstår menningskiljaktigheterna i detta?

Hur många har inte ställt sig som motståndare till något för att några år inse att motståndet var inte mot innehållet utan bara att det var någon annan som sade sig ha det "först".

Förstår inte riktigt detta.

[PopJimmy]

Du, liksom många andra, har verkar dock aldrig träffat någon människa som du fullständigt kunnat lita på och därför inte tror att det finns människor som är rent igenom tillförlitliga. Men det finns inget jag kan säga som kommer rubba dina fundamentalistiska misstro mot människan förmåga till att ha tillit i andra, och detta är den djupa tragedin med hela mänskligheten.

Jag verkligen älskar dina psykologiseringar. Fast till sak: TVÄRTOM JIMMY ÄLSKLING! Det är just p.g.a. att jag har full tilltro till människan som jag vet att hon inte behöver någon mumbo-jumbo-dynga att fyllas upp med!

Lägg av med att läsa din mumbo-jumbo-filosofi då och gå över till Zen istället. Zen bygger inte på det skrivna ordet och handlar bara om att frigöra sig från mumbo-jumbo-dynga. Zen är bland det mest odogmatiska och hands on icke-mumbo-jumbo som någonsin skådats i mänskilgheten. Buddhism är en av de  (den?) mest pragmatiska religioner som jag stött på av allt jag hittat.

När ska du inse att jag är radikalt fri? När ska du inse att det är du som köpt hela det postmoderna paketet och det är jag som är fri både förmodern, modern och postmodern religion? Att jag står mellan öst och väst och ser klart in i båda världar?

Här är ett tydligt tecken på att du inte förstår Foucault.

Att förstå och att hålla med någon är inte samma sak. Men detta kanske var något nytt för en människa som okritiskt sväljer allt han läser?


Angående fenomenologi så förkastar väll postmodernisterna fenomenologin eftersom det, enligt dessa herrar, inte går att ha ett "rent" förhållningsätt till saker, allting är tolkningar. Eller har jag missförstått?

Postmodernismen är ett kulturellt tillstånd, inget vi kommer ifrån. Välkommen till samtiden!

Ett väldigt roligt yttrande som fullständigt motsäger sig själv. Postmodernismen är en rörelse som i grund och botten tar tolkningsföreträde i alla frågor, och samtidigit slår bort rörelser/etc som tar tolkningsföreträde i frågor. Bara barnsligt, naivt...

Det är kulturstudier som hävdar att: utsagor som står över kulturer är omöjliga samtidigt som denna i sig själv är en utsaga som gör anspråk över kulturella gränser, OCH som tillråga på allt TAR SITT ANSPÅRK ur ett etnocentrisk gräns/sammanhang och dessutom (trumvirvell tack)! HÄVDAR att DEN är HELT BEFRIAD från ALLT vad kulturella sammanhang innebär, Yeah right!!!!!!!11111111 Hitta något mer motsägande är detta!!!!11111111111

Som en liten anekdot kan jag påpeka att jag inte "köper" vare sig det ena eller andra, snarare ser jag idéströmningar som kulturhistoriska fenomen som vi, när tiden är mogen, lämnar bakom oss för att på nya sätt försöka förklara verkligheten för oss själva.

Suck. Fattar du inte att denna idéströmmning haft sina sorgliga glansår?

Roliga ord du använder här. Fakta är något postmoderna tänkare för det första förkastar, och vidare är de start kritiska mot forskare, så hur kan du ens lyckas yttra ett så fullständigt löjligt påstående som

Däremot kan jag ju inte blunda för de fakta som påpekas av bl.a. postmoderna forskare

HAHAAHha nu får du väll ändå ta och ge dig?

Förövrigt är det ett tips att gå direkt till källorna. Den förståelse man har av en summering på några sidor, i andra hand, är inte densamma som efter att ha läst några hundra sidor av författaren själv. Prova summera en film eller nåt och se vad det säger dig.

Håller fúllständigt med dig. Problemet är bara att jag inte har varken tid eller lust att gå ingen varenda verk som handlar om filosofi, psykologi, religion etc, så jag får försöka nöja mig med det jag hittar.

Konstigt, du verkar nämligen kritisera instiutioner på ett sådant sätt som jag upplever han gjorde. Vart får du allt ditt dyngsnack om institutioner från isf? Är det bara Derrida du läst?

Foucault har jag inte hunnit med, däremot har jag läst Barthes och Lévi-Strauss...och Derrida då så klart. Mitt "dyngsnack"? Vad är det du tycker Foucault gör galet? Jag får intrycket av att du helt missförstått honom.

Som sagt, jag upplever att han upplever att vi är i ett "allas krig mot alla", men då har vi ju redan hoppat tillbaka till Hobbes, och detta är för mig inte att gå frammåt utan bakåt i utvecklingen.

Han kritiserar institutioner men jag har inte hört honom ge någon konstruktivt förslag? Problemet är att han förkastar Deep Structures och håller alltså inte med Chomsky. Problemet är bara att det finns många moderna psykloger som forskat på detta och det går inte att förkasta Piagets studer på barn, de är så rigorösa. Piagets är bara en av många utvecklingspsykologer som trycker på att människans hjärna utvecklas i etapper. Men Foucault har inte tagit del av psykologin + att ny psykologi (som är av relevans i ämnet ) kommit sedan han dog.

Sen var Foucault inne på bdsm aktiv homosexuell som dog i aids. Han diskuterar makt och centralt för bdsm och bdsm rörelsen är just begreppet makt. Problemet med Foucault är att det intryck jag fått av honom är att han har en grundläggande brist på tillit i andra människor, han pratar mycket om hur människor i institutioner uttövar makt, och makt genomsyras i samhället. Men probelmet är att han verkade inte ens förstå en av de mest accepterade grundpelaren inom bdsm nämligen SSC (Safe, sane and consensual  http://en.wikipedia.org/wiki/Safe,_sane_and_consensual ) Bdsm bygger alltså i grund och botten på tillit i maktöverskjutningen. Och han pratar väldigt mycket om makt, men aldrig om tilliten i maktöverskjutningen vad jag förstått det som.

Utifrån din definition av makt så låter det väldigt mycket som du influerats av Foucault, men du säger att du inte läst honom vilket jag tycker låter märkligt.

Jag trycker som sagt mycket på att tilliten måste finnas där. Och detta är som sagt cetralt i BDSM såväl som Religion.

Men jag antar att du tycker Bdsm utövande och är förtryckande sociala strukturer, där undergivna kvinnor hjärntvättas av deras masters att underkasta sig total lydnad och själva är totalt omedvetna om de psykologiska processerna som ingår i detta sammanhang? Vidare att Bdsm är förtryckande mot det kvinnliga könet? Vad är dina ståndpunkter angående detta?

[Avantgardet]

Att förstå och att hålla med någon är inte samma sak. Men detta kanske var något nytt för en människa som okritiskt sväljer allt han läser?


Angående fenomenologi så förkastar väll postmodernisterna fenomenologin eftersom det, enligt dessa herrar, inte går att ha ett "rent" förhållningsätt till saker, allting är tolkningar. Eller har jag missförstått?

Nu börjar du bli rent av lustig här Jimmy. Fenomenologin handlar väl om allting annat än ett "rent "perspektiv - om du inte menar ett "förspråkligt" tillstånd. En fenomenologisk reduktion anser jag dock, i enlighet med exempelvis Derrida, vara omöjlig. Fast om du var bättre påläst så skulle du veta att enda sättet att komma fram till poststrukturalismen (eller dekonstruktionen kanske vi bör säga) är just genom den Husserlska fenomenologin.

Vidare har du helt och hållet missförstått vad postmodernitet innebär. Det är ingen enhetlig rörelse på något sätt. Vad postmodernister ofta brukar trycka på är just relativism - som du själv gagnar dig av (alltså är DU postmodernist Jimmy). Vad jag menar med att det är ett kulturellt tillstånd, är just det att vi befinner oss i ett sådant intellektuellt klimat där relativism är möjligt eller rent av nödvändigt.

Suck. Fattar du inte att denna idéströmmning haft sina sorgliga glansår?

Roliga ord du använder här. Fakta är något postmoderna tänkare för det första förkastar, och vidare är de start kritiska mot forskare, så hur kan du ens lyckas yttra ett så fullständigt löjligt påstående som...

Nu är du ute och cyklar igen, vilket du skulle vetat om du bara hade läst på mer. Relativism innebär inte att man måste förkatsa fakta, bara anspråk på att de skulle vara "objektiva".

Som sagt, jag upplever att han upplever att vi är i ett "allas krig mot alla", men då har vi ju redan hoppat tillbaka till Hobbes, och detta är för mig inte att gå frammåt utan bakåt i utvecklingen.

Här har du missförstått igen. Du måste se det som att vi är snärjda i ett nät av föreställningar som bestämmer hur vi upplever världen (ja, även DU Jimmy), av denna anledning vill inte Foucault bygga upp några institutioner (för att de av nödvändighet skulle vara snärjda i detta nät av föreställningar - inte ens kärlek skulle Foucault mena att vi i ett "naturtillstånd" skulle uppleva, allt är betingat av strukturen på förhand, vi har "lärt oss" kärlek). Om jag förstått honom rätt så vill han "befria oss" från denna väv.

Jag förstår inte varför Foucault skulle motsätta sig "deep structures" (men då har jag å andra sidan inte läst honom som sagt, inte du heller), de är ju ytterst ganska intetsägande - det enda de säger är att vi föds med en förmåga till språklig form, ingenting säger de om innehållet i dessa. Som jag förstått det gällde dispyten Chomsky-Foucault mest hur vi bör gå vidare med samhället (som här ) där Chomsky menade att vi måste vara modiga nog att "chansa" på att några av de värderingar vi har är "rätt".

Vidare så var väl Foucault ganska beläst i psykologi, och inte bara där utan på alla områden. Vad Piaget har med saken att göra vet jag inte - Piagets forskning skulle väl också kunna kallas kontextberoende?

Vad hans sexuella utsvävningar sen anbelangar...Jimmy då! Rent faktamässigt så är du lite kronologiskt förvirrad skulle jag tro, när Foucault laborerade med dessa saker så var "sexualupplysningen" inte vad den är idag. Sen måste du lära dig skilja på privatmoral och anspråk på "universell-" eller "kommuniell-moral" om du så vill. Att vi kommer fortsätta vara agerande människor oavsett kontext är ofrånkomligt - det betyder dock inte att vi kan göra anspråk på objektiva, universella, sanningar.

Men jag antar att du tycker Bdsm utövande och är förtryckande sociala strukturer, där undergivna kvinnor hjärntvättas av deras masters att underkasta sig total lydnad och själva är totalt omedvetna om de psykologiska processerna som ingår i detta sammanhang? Vidare att Bdsm är förtryckande mot det kvinnliga könet? Vad är dina ståndpunkter angående detta?

Många gånger är det nog så. De strukturer vi har ger oss en viss disposition. Bdsm är för mig en kulturell absurditet och har mycket lite med barnafödsel att göra.

[PopJimmy]

Nu börjar du bli rent av lustig här Jimmy. Fenomenologin handlar väl om allting annat än ett "rent "perspektiv - om du inte menar ett "förspråkligt" tillstånd. En fenomenologisk reduktion anser jag dock, i enlighet med exempelvis Derrida, vara omöjlig. Fast om du var bättre påläst så skulle du veta att enda sättet att komma fram till poststrukturalismen (eller dekonstruktionen kanske vi bör säga) är just genom den Husserlska fenomenologin.

Vad bra att du är här så du kan utveckla detta för mig då!

Jag har nämligen hört av Wilber att poststrukturalisterna gav sig på fenomenologerna och jag tror inte att han har missuppfattat något, så jag ber dig förklara varför poststrukturalister skulle ge sig på fenomenologer. Obs, detta är alltså någon som är mycket mer påläst än jag som hävdat detta.

Vidare har du helt och hållet missförstått vad postmodernitet innebär. Det är ingen enhetlig rörelse på något sätt. Vad postmodernister ofta brukar trycka på är just relativism - som du själv gagnar dig av (alltså är DU postmodernist Jimmy). Vad jag menar med att det är ett kulturellt tillstånd, är just det att vi befinner oss i ett sådant intellektuellt klimat där relativism är möjligt eller rent av nödvändigt.

Jag förstår vad du menar med ett tillstånd, men, det är i mitt tycke inte bara det, eftersom tillståndet går att ta sig ur (vilket du inte håller med om). Så länge man inte håller kvar i uppfattningarna som föregått (och gett upphov till tillståndet)eller vidhåller (omöjlighten att ta sig ur) tillståndet (vilket du gör). Men enligt mig är progression mot ett mer integralt förhållningsätt enda utvägen.

Nu är du ute och cyklar igen, vilket du skulle vetat om du bara hade läst på mer. Relativism innebär inte att man måste förkatsa fakta, bara anspråk på att de skulle vara "objektiva".

Visst du kan leka med ord. Men då blir hela definitionen av fakta meningslös eftersom fakta är - i vardaglig mening något objektivt, men du kanske syftar till att ge begreppet en ny innebörd? Vi har igen, två olika definitioner här. Och din definition är inte allmänt accepterad.

Här har du missförstått igen. Du måste se det som att vi är snärjda i ett nät av föreställningar som bestämmer hur vi upplever världen (ja, även DU Jimmy), av denna anledning vill inte Foucault bygga upp några institutioner (för att de av nödvändighet skulle vara snärjda i detta nät av föreställningar - inte ens kärlek skulle Foucault mena att vi i ett "naturtillstånd" skulle uppleva, allt är betingat av strukturen på förhand, vi har "lärt oss" kärlek). Om jag förstått honom rätt så vill han "befria oss" från denna väv.

Jag har en helt annan uppfattning om honom. Jag upplever att han trycker på att det inte att bli "befriad" och det är därför jag är kritisk mot honom. Hur skulle man enligt (enligt din tolkning av) honom kunna bli befriad från väven? Poängen är att i min tolkning av honom så finns bara ytan, bara väven. Hur skulle man kunna "befira" sig från den om det är det enda som existerar?


Sen förstår jag ärligt talat inte vad du menar när talar om "strukturen". Menar du alla "förtryckande uppfattningar"? Poängen att jag redan gjort mig av med de flesta av dessa, dock blev Foucault aldrig av med sina.

Sen upplever jag som sagt, att han inte tror att det finns en grundläggande spontan tillit och kärlek och detta är som sagt grundproblemet med honom. Vad kan detta bero på? (Nu spekulerar jag fritt) Förtryck av mamma och pappa och flyktiga tillfälliga homosexuella relationer? Poängen med BDSM som han var engagerad i, är att det finns en grundläggande tillit. Dock är gayvärlden en värld där bara lösa kontankter existiserar och alla knullar med alla. Antaligen är han väldigt starkt färgad av detta.

Jag förstår inte varför Foucault skulle motsätta sig "deep structures" (men då har jag å andra sidan inte läst honom som sagt, inte du heller), de är ju ytterst ganska intetsägande - det enda de säger är att vi föds med en förmåga till språklig form, ingenting säger de om innehållet i dessa.

Jag är som sagt inte insatt, men strukturalisterna tryckte på att det fanns underliggande strukturer som dikterar villkor för innehållet och därför färgar innehållet (allmänt, i många olika sammanhang). Foucault är däremot poststrukturalist och motsätter dig denna tanke om en "underliggande struktur".

Som jag förstått det gällde dispyten Chomsky-Foucault mest hur vi bör gå vidare med samhället (som här ) där Chomsky menade att vi måste vara modiga nog att "chansa" på att några av de värderingar vi har är "rätt".

Men poängen är att Chomsky upplever att det finns en "mänsklig"natur" alltså en underliggande struktur, medans Foucault förnekar att en sådan existerar. Chomsky har alltså en humanistisk läggning. Om det finns underliggande strukturer så bör samhälletsstukturer avspegla dessa. Och det Chomsky säger är saker som jag tryckt på, att människan har ett grundläggande behov av kreativitet/meningskapande och trycker på människans potential. Foucault däremot förkastar alla underliggande strukturer. Om det , som enligt Foucault, inte finns några "underliggande strukturer" så finns ingen "vägledning" om hur samhället bör organiseras, eftersom allt är i slutändan bara ett maktspel. Och här menar jag att han kommer in på Hobbes igen. Hobbes pratar dock inte utifrån ett samhällstillstånd av "alla krig mot alla" (och därför bör medborgarna underkasta sig en suveränitet) utan om ett osäkert naturtillstånd, men i förlängningen så upplever jag att detta är samma sak oavsett om det är ett naturtillstånd eller kulturtillstånd. Hans förslag får samma effekt.

Nu kan det vara jag som missuppfattat saker kring Foucault. Men om du själv inte är påläst, så skulle jag önska att någon utomstående kunde kommentera detta.

Vidare så var väl Foucault ganska beläst i psykologi, och inte bara där utan på alla områden. Vad Piaget har med saken att göra vet jag inte - Piagets forskning skulle väl också kunna kallas kontextberoende?

Som sagt vi måste klargöra Foucaults förhållande till strukturalisterna om vi ska få svar på detta, eftersom Piaget kan beskrivas som en strukturalist.

Vad hans sexuella utsvävningar sen anbelangar...Jimmy då! Rent faktamässigt så är du lite kronologiskt förvirrad skulle jag tro, när Foucault laborerade med dessa saker så var "sexualupplysningen" inte vad den är idag.

Vad pratar du om? Jag pratar om mina spekulationer om hans personliga förhållningsätt till BDSM. Sen vad menar du med att sexualupplysningen inte var som idag? Han var väll endel i San fransisco?

Sen måste du lära dig skilja på privatmoral och anspråk på "universell-" eller "kommuniell-moral" om du så vill. Att vi kommer fortsätta vara agerande människor oavsett kontext är ofrånkomligt - det betyder dock inte att vi kan göra anspråk på objektiva, universella, sanningar.

Vad pratar du om. Moral har aldrig varit något objektivt. Moral har alltid och kommer alltid vara intersubjektiva överrenskommelser, vad får dig att ens tro att Moral skulle kunna vara något objektivt? (eftersom du förkastar möjligheten trots att jag aldrig gett yttryck för den).

Det är klart det finns universiell moral, det är det moralen syftar till. Är moralen inte universiell är den fullständigt meningslös. Dock finns det andra alternativ. Vi behöver inte ha någon moral, om det är så vi ömsesidgt säger att det ska vara, men då kommer jag gärna över till dig imorgon och sticker kniven i dig.

Sen har ditt kontextsnack ingen relevans i sammanhanget, visst det är en viktig notis att moral alltid uppstår i/ur sammanhang, men detta är min utgångspunkt, inte som för dig, din slutsats.

Sen, något sådant som privatmoral, det är det mest befängda jag någonsin hört talas om. Om moralen skulle vara privat, så är den fullständigt okontroversiell. Vad du gör i ditt säng på lördagskvällar har inget med mig att göra (om det inte är så att du på något sätt är del av en interaktion som rör mig dvs).

Dock kanske du syftar på dygdetik?

Sen är moral och sanning två olika sfärer. Moral rör det intersubjektiva och sanning det objektiva. Hur grundläggande förvirrad är du egentligen?

Många gånger är det nog så. De strukturer vi har ger oss en viss disposition. Bdsm är för mig en kulturell absurditet och har mycket lite med barnafödsel att göra.

Vem är du att fördömma andra människors sexualvanor? Hur kan du ens yttra något sådant som detta? Vidare antar jag att du upplever att homosexualitet inte har något med barnafödsel att göra och därför också är en kulturella absurditet? Jag trodde du var på Foucaults sida och inte mot honom? Detta är det mest fördomsfulla jag hört på länge. Du snackar förtryck/etc, men detta?! Inser du inte att du själv har annamat en kristen förtryckande  uppfattning om sex? Det är kanske dags att inse att du bär på ett religiöst bagage? Hallå? Alltså detta var ett riktigt lågvattenmärke från dig Avantgardet... Nu får du förklara dig, och inga ursäkter eller skämtsamma undanflykter tack!

[Sceptisk]

Förlåt om jag lägger mig i men jag kunde inte undgå att häpna över denna kommentar:

Lägg av med att läsa din mumbo-jumbo-filosofi då och gå över till Zen istället. Zen bygger inte på det skrivna ordet och handlar bara om att frigöra sig från mumbo-jumbo-dynga. Zen är bland det mest odogmatiska och hands on icke-mumbo-jumbo som någonsin skådats i mänskilgheten. Buddhism är en av de  (den?) mest pragmatiska religioner som jag stött på av allt jag hittat.

Detta är en myt som Buddhister själva gärna sprider omkring sig medan de helt oförskräckt slår fast den egna dogmen efter den andra. Det finns förresten inget begrepp eller förståelse för vad en dogm är inom buddhismen. Det närmaste i asiatiskt tänkande jag har kommit till skepticism är taoismen där den gamle Lao Tzu sitter och diskuterar rättshaverister och deras snack om "rätt och fel".

Men t.o.m. Taoismen erkänner dogmen som en nödvändighet för riktig visdom. Zenbuddhismen som försöker att verka klurig med sina koaner står sig slätt mot riktig skepticism. Zen i väst är dessutom ganska olikt den traditionella i asien som var strängt hierarkisk och knappast så frihetlig som moderna västerländska zen-ivrare säger.

Zenbuddhismen kan nog ses som en korsning mellan Taoism och Buddhism men det är så förtvivlat förvirrat. Läs hellre de antika skeptikerna och deras syn på vad en dogm är och hur de försöker att leva genom att eliminera dogmer från sitt tänkande.

[Avantgardet]

Återigen har du lyckats svälla ut över brädderna på kalken med dina grava missförstånd, därför väljer jag att komprimera formatet.

Förkasta är ett missvisande ord Jimmy. Det går inte att nå post-strukturalism annat än genom strukturalism (du har ju blivit undervisad om Hegel nu och  borde väl förstå lite om det här med dialektik?). Det handlar om att bygga på den grund som redan finns, se bristerna och "täcka över" med nåt nytt. På samma sätt som Kant är ett svar på Hume, Aristoteles på Platon o.s.v. Post-strukturalister förnekar väl knappast att det skulle förekomma strukturer, hur skulle de kunna göra det? Dekonstruktionen går emellertid ut på att "plocka isär" dessa strukturer.

Vad Foucault säger är definitivt inte att något sådant som "kärlek" inte existerar, bara att vår nuvarande "form för kärlek" (sättet vi förstår kärleken på) är bestämd av strukturen. Foucault menar, som jag förstått honom genom andrahand, att det vore direkt dumt av oss att formulera teorier om människans "sanna natur" i dagsläget.

Det postmoderna tillståndet tar du dig inte heller ur, men det lär väl gå över kanske så småningom - om någon finner en "slutgiltig sanning".

Visst du kan leka med ord. Men då blir hela definitionen av fakta meningslös eftersom fakta är - i vardaglig mening något objektivt, men du kanske syftar till att ge begreppet en ny innebörd? Vi har igen, två olika definitioner här. Och din definition är inte allmänt accepterad.

Ta inte i så du spricker! Du är uppenbart förvirrad här, ett påpekande i all välmening.

Habermas och Foucault hade förövrigt en intressant diskussion om huruvida "befiraren själv var fri". Eller snarare kanske Habermas gjorde Foucault något förlägen med sin fråga, men givetvis sökte Foucault att "befria oss". Feminismen är ju en post-strukturalistisk företeelse.

Piaget går att se som strukturalist, vad en post-strukturalist kanske skulle invända mot honom är att det inte finns något sätt att säga huruvida de utvecklingsstadier han beskriver har sitt upphov i människan själv eller i hennes omgivning.

Vidare, det finns en skillnad i att definiera och förhålla sig till en egen personliga moral och att rita upp moraliska regler för ett helt samhälle.

Att du vill sticka knivar i mig kanske går hand i hand med BDSM, vad vet jag? Finner du mig hotande på något sätt? Yogi....som i Yogi-björn, han är förövrigt en sann Buddhist!

När du talar om sexualvanor så spelar du mig helt i händerna. Sex för sexets skull är en kulturell företeelse, alltså "sex" är en kulturell företeelse (dock inte "att göra barn").

[Avantgardet]

Förlåt om jag lägger mig i...

Ursäkta dig inte.

[PopJimmy]

Förlåt om jag lägger mig i men jag kunde inte undgå att häpna över denna kommentar:

Häpna på du.

Lägg av med att läsa din mumbo-jumbo-filosofi då och gå över till Zen istället. Zen bygger inte på det skrivna ordet och handlar bara om att frigöra sig från mumbo-jumbo-dynga. Zen är bland det mest odogmatiska och hands on icke-mumbo-jumbo som någonsin skådats i mänskilgheten. Buddhism är en av de  (den?) mest pragmatiska religioner som jag stött på av allt jag hittat.

Detta är en myt som Buddhister själva gärna sprider omkring sig medan de helt oförskräckt slår fast den egna dogmen efter den andra. Det finns förresten inget begrepp eller förståelse för vad en dogm är inom buddhismen. Det närmaste i asiatiskt tänkande jag har kommit till skepticism är taoismen där den gamle Lao Tzu sitter och diskuterar rättshaverister och deras snack om "rätt och fel".

Okej, för det första, VAD är en myt som "Buddhister själva" (vad det nu är) sprider?

Vidare är jag inte Buddhist.

Och vad vill du säga med att det inte finns något begrepp för vad en dogm är inom Buddhism?

Påstår du förresten att det finns eller inte finns dogmer inom Buddhismen? Kom gärna med några exempel om du hittat någon dogm? (Eller tänker du på detta som Buddha yttrade kanske: "Believe nothing, no matter where you read it, or who said it, no matter if I have said it, unless it agrees with your own reason and your own common sense. " Eller?)

Sen diskuterar inte Lao Tzu speciellt mycket, han red iväg på en vattenbufffel.

Och vad menar du med "snack om rätt och fel"?

Men t.o.m. Taoismen erkänner dogmen som en nödvändighet för riktig visdom.

Jaha, men praktiskt av dig att påstå något utan att komma med exempel så att det är omöjligt att bedöma vad du pratar om.

Zenbuddhismen som försöker att verka klurig med sina koaner står sig slätt mot riktig skepticism.

Så "skepticism" är alltså en tävling och Zen en av deltagarna? HAHAHAHA

Zen i väst är dessutom ganska olikt den traditionella i asien som var strängt hierarkisk och knappast så frihetlig som moderna västerländska zen-ivrare säger.

Jag är väl medveten om detta, men det du här gör är att lyfta fram något ur sitt kulturella sammang. Du lyfter alltså ut något ur sitt kulturella sammanhang för att jämföra det med dina uppfattningar som bottnar i ett helt annat kulturellt sammanhang.

Men jag kanske ska klargöra något för dig. Det jag här på forumet gör är att försöka introducera människor till en ny kultur, zen. Och nu kanske det råkar vara så att du upplever att det allra bästa sättet att introduera någon för en ny kultur är att komma med en lång lista med alla tänkbara problem man kan lyfta fram ur kulturen man ska presentera utifrån en annan kulturs värdegrund? Ja men detta är ju rätt intressant. Kan du då kanske ge mig en introduktion om Amerikansk kultur utifrån en populärirakisk värdegrund?

Zenbuddhismen kan nog ses som en korsning mellan Taoism och Buddhism men det är så förtvivlat förvirrat. Läs hellre de antika skeptikerna och deras syn på vad en dogm är och hur de försöker att leva genom att eliminera dogmer från sitt tänkande.

Alltså, du resonerar väldigt konstigt här.

Du påstår:
1: "Zenbuddhismen kan nog ses som en korsning mellan Taoism och Buddism" (Och detta är jag i viss mån beredd att hålla med om)

Vidare fäller du ett värdeomdömme om (1):
2: ..."men det är så förtvivlat förvirrat" (ja du får komma med dina värdeomdömmen, men jag välkomnar då en utläggande förklaring eller iaf en enkel motivation, men nej, detta var visst för mycket för dig)

Och vidare drar du slutsatsen:
3. "Läs hellre de antika skeptikerna och deras syn på vad en dogm är och hur de försöker att leva genom att eliminera dogmer från sitt tänkande." (skulle detta vara en slutsats i en syllogism utifrån premiss/påståendeutsaga (1) och premiss/omdömmesutsaga (2)? Men varför handlar då din slutsats inte ens om premisserna?! Detta resonemang är i.s.f. inte ens logiskt!)