Finns Gud?
Moderator: Moderatorgruppen
Det kan väl vara relevant om det är mer utbrett bland religiösa än bland icke-religiösa. Att det finns en person som inte är religiös men som är irriterande både med sin rättshaverism och sin psykologiskt djupt rotade oförmåga att göra nya insikter må väl vara hänt, men jag tolkar det som att Sceptisk menar att det är generellt sett vanligare hos religiösa än hos icke-religiösa; alltså något som utmärker religiösa i större utsträckning än icke-religiösa.
Three dots after each sentence does not automatically make your nonsense sound profound...
Det stämmer Archaxe. och vidare... Tractatus; det var min åsikt. Vad den säger dig är din ensak.
Dock; min åsikt är att religiösa människor med sin affekter i religion har mycket större problem med att ändra på sig eller skaffa nya kunskaper. Helt enkelt för att de inte vill göra det.
Religion handlar om att integrera ett visst tänkesätt på ett sådant sätt att det täcker varje tänkbar situation. Ingenting får lämnas oförklarat. Ur den religiöses synsätt så är det oförklarliga något ondskefullt, ett vacuum, som man måste undvika och fylla med någon form av förklaring.
Man skulle kunna jämföra religion med att fylla sin hjärna med en intellektuell extrakonstruktion som ska kunna gå på automatik så att hjärnan ska slippa behöva tänka, känna eller ändra sig. Allting i livet får ett standardsvar.
Vad som lätt händer då rent psykologiskt tror jag är att dessa människor som försöker att leva efter principer och försöker vara perfekta, att de utvecklar en mycket mörk "jungiansk skugga" dit all verklighetsförankring, tvivel, rädslor, känslor om oförmåga osv. flyttas. Eller Freud skulle väl kalla det för det undermedvetna.
Denna starka uppdelning mellan ljus och mörker i personligheten kanske gör att vissa psykiatriker diagnostiserar religiösa människor som schizoida/schizofrena. De religiösa däremot borstar bort denna "mentalsjukestämpel" genom att hävda att schizofreni är att ha kommit till lite extra insikter bara.
Det som är viktigast för de religiösa är att de försöker vara så oantastliga som möjligt. Men de klarar inte av befogad kritik, de reagerar oerhört våldsamt eftersom det gör ont för dom att få kritik. Man river tag i deras skugga hela tiden och det gör dem obekväma för det underminerar deras position samtidigt som det gör känslomässigt ont. De får därför mer och mer svårt för att lita på människor som inte också delar deras egen religion.
Kanske är det därför som religiösa människor har en benägenhet att bråka om ovesäntligheter. De kan snabbt få en sansad diskussion att helt balla ur. Samt de är ganska tråkiga, de kommer aldrig fram till något nytt, de lär sig aldrig nånting, de ljuger och manipulerar, de skyller ifrån sig, osv. De är helt enkelt bara väldigt jobbiga att ha att göra med.
Dock; min åsikt är att religiösa människor med sin affekter i religion har mycket större problem med att ändra på sig eller skaffa nya kunskaper. Helt enkelt för att de inte vill göra det.
Religion handlar om att integrera ett visst tänkesätt på ett sådant sätt att det täcker varje tänkbar situation. Ingenting får lämnas oförklarat. Ur den religiöses synsätt så är det oförklarliga något ondskefullt, ett vacuum, som man måste undvika och fylla med någon form av förklaring.
Man skulle kunna jämföra religion med att fylla sin hjärna med en intellektuell extrakonstruktion som ska kunna gå på automatik så att hjärnan ska slippa behöva tänka, känna eller ändra sig. Allting i livet får ett standardsvar.
Vad som lätt händer då rent psykologiskt tror jag är att dessa människor som försöker att leva efter principer och försöker vara perfekta, att de utvecklar en mycket mörk "jungiansk skugga" dit all verklighetsförankring, tvivel, rädslor, känslor om oförmåga osv. flyttas. Eller Freud skulle väl kalla det för det undermedvetna.
Denna starka uppdelning mellan ljus och mörker i personligheten kanske gör att vissa psykiatriker diagnostiserar religiösa människor som schizoida/schizofrena. De religiösa däremot borstar bort denna "mentalsjukestämpel" genom att hävda att schizofreni är att ha kommit till lite extra insikter bara.
Det som är viktigast för de religiösa är att de försöker vara så oantastliga som möjligt. Men de klarar inte av befogad kritik, de reagerar oerhört våldsamt eftersom det gör ont för dom att få kritik. Man river tag i deras skugga hela tiden och det gör dem obekväma för det underminerar deras position samtidigt som det gör känslomässigt ont. De får därför mer och mer svårt för att lita på människor som inte också delar deras egen religion.
Kanske är det därför som religiösa människor har en benägenhet att bråka om ovesäntligheter. De kan snabbt få en sansad diskussion att helt balla ur. Samt de är ganska tråkiga, de kommer aldrig fram till något nytt, de lär sig aldrig nånting, de ljuger och manipulerar, de skyller ifrån sig, osv. De är helt enkelt bara väldigt jobbiga att ha att göra med.
Dock; min åsikt är att religiösa människor med sin affekter i religion har mycket större problem med att ändra på sig eller skaffa nya kunskaper. Helt enkelt för att de inte vill göra det.
Helt enkelt för att de inte vill göra det? Hurså?
Religion handlar om att integrera ett visst tänkesätt på ett sådant sätt att det täcker varje tänkbar situation. Ingenting får lämnas oförklarat. Ur den religiöses synsätt så är det oförklarliga något ondskefullt, ett vacuum, som man måste undvika och fylla med någon form av förklaring.
Jag vill inte verka snusförnuftig, men detta påstående är faktiskt halva sanningen. I många religioner försöker man i princip inte röra tankarna på vad Gud de facto är; detta är också en av anledningarna till att exempelvis islam, har (om jag inte misstar mig) 99 namn/beteckningar på gud. Man försöker å andra sidan vara ödmjuk och säger att, sure, gud och dennes essens/existens är bortom vad våra sinnen kan förnimma, och lämnar resten däran. Så att säga att det oförklarliga är något ondskefullt är inte rätt.
Man skulle kunna jämföra religion med att fylla sin hjärna med en intellektuell extrakonstruktion som ska kunna gå på automatik så att hjärnan ska slippa behöva tänka, känna eller ändra sig. Allting i livet får ett standardsvar.
Låt säga att det här med gud bara är ett påhitt. Då hade en bättre förklaring varit att tro (det är väl det du åsyftar när du säger religion?) är ett sätt för den ofullkomliga, dödliga människan att hitta en mening bortom det materiella och att söka efter det fullkomliga. Ty människan av naturen är sådan att hon strävar efter perfektion.
Ingen del av livet får lämnas oförklarad, Gud må inte avbildas för det skulle i islam leda till "idoldyrkan" och då skulle man inte längre dyrka den gud som koranen predikar om. Att koranen är en slags avbildning är förståss inga problem för då menar man att gud talar till den som lyssnar. jaja... det går inte att vinna ett argument mot dessa människor, de har alla svaren. De kan hela tiden hitta något sätt att förklara sig på. Det är det religionen går ut på.
jaja... det går inte att vinna ett argument mot dessa människor, de har alla svaren. De kan hela tiden hitta något sätt att förklara sig på. Det är det religionen går ut på.
Det går att vinna en argumenation (om du nu är ute efter att vinna argumentationer), men då krävs det av dej att du hoppar ut ur ditt dogmatiska synsätt, bildar dej en mer korrekt uppfattning av vad tro är, om hur människans psyke fungerar och börjar argumentera enligt dessa människors premisser. Jag menar, varför ska de lyssna på dej, om du inte vill första och lyssna på dem?
Tractatus
Nej jag behöver inte alls argumentera enligt dessa människors premisser för isåfall kommer jag antagligen att komma fram till samma sak som dom, bara det att dom haft längre tid på sig att tänka så dom kommer kanske att kunna slå mig på fingrarna med sina slutledningar.
Det man måste inse är att det förhåller sig om en inkommensurabilitet mellan olika paradigmer. Religionen fungerar bara så länge som man accepterar dess premisser. Om man inte accepterar premisserna, som jag inte heller gör, så kan man heller inte bygga upp en religiös tro.
Att debattera mellan olika paradigmer leder oftast bara till missförstånd och misskommunikation, oavsett hur ärliga missförstånden är. Mycket av de människor jag debatterat med om religiösa frågor undviker in i det sista att erkänna att dom skulle kunna missta sig; istället är det jag som måste förklara mig. Men i ärlighetens namn så är det ju faktiskt dom som påstår något; det är därför inte upp till mig att ge några förklaringar eller svar.
Det är i mitt tycke inte intressant att debattera på den troendes område, för när jag kritiserar religion så är jag inte intresserad av de religiösa svaren utan jag är mer intresserad av personen jag diskuterar med. Visst kan det vara intressant att spekulera i religiösa frågor men inte när man håller på med kritik mot hela företeelsen.
Nej jag behöver inte alls argumentera enligt dessa människors premisser för isåfall kommer jag antagligen att komma fram till samma sak som dom, bara det att dom haft längre tid på sig att tänka så dom kommer kanske att kunna slå mig på fingrarna med sina slutledningar.
Det man måste inse är att det förhåller sig om en inkommensurabilitet mellan olika paradigmer. Religionen fungerar bara så länge som man accepterar dess premisser. Om man inte accepterar premisserna, som jag inte heller gör, så kan man heller inte bygga upp en religiös tro.
Att debattera mellan olika paradigmer leder oftast bara till missförstånd och misskommunikation, oavsett hur ärliga missförstånden är. Mycket av de människor jag debatterat med om religiösa frågor undviker in i det sista att erkänna att dom skulle kunna missta sig; istället är det jag som måste förklara mig. Men i ärlighetens namn så är det ju faktiskt dom som påstår något; det är därför inte upp till mig att ge några förklaringar eller svar.
Det är i mitt tycke inte intressant att debattera på den troendes område, för när jag kritiserar religion så är jag inte intresserad av de religiösa svaren utan jag är mer intresserad av personen jag diskuterar med. Visst kan det vara intressant att spekulera i religiösa frågor men inte när man håller på med kritik mot hela företeelsen.
Vill ni veta hur jag som en kristen ser på det hela?
För några år sedan när jag var på ett kristet läger så bad jag till Gud och sa att jag ville lägga mitt liv i hans händer. Och efter det har jag fått många bönesvar och sett många under. All den tomhet som jag tidigare känt inom mig försvann. Jag fick nu svar på den fråga som gnagt inom mig hela mitt liv: Vad är egentligen meningen med livet? Och jag fann vad det var: Att komma till tro på Gud och sedan leva i gemenskap med honom, både på jorden och sedan i himlen. Det var därför han skapade oss. För att ge och få kärlek till honom och alla andra männsikor.
Många av de som inte tror på Gud tycker att detta är skitsnack. Och om jag inte trodde att Gud fanns så skulle jag nog tycka att alla kristna var helt väck. Att be till och tro på en Gud som man inte ser? Men om man har mött Gud i bön och känt hans heliga ande strömma genom kroppen så behöver man inte se honom eftersom man har känt hans närvaro. Och att man har sett under, har gjort tron starkare. På kristna läger och möten så ber man ofta för sjuka och skadade, och jag har sett och varit med om många helanden:
Människor som har haft ryggont, knäskada, varit svårt febrig osv har under förbön blivit friska under läger jag varit på. Och hur går detta till om inte Gud existerar? Är det en slags placebo-grej som folk inbillar sig eller är det slumpen? Det tror inte jag och alla andra troende. Fast det är inte alltid som de blir friska. Ibland tar det tid och ibland blir de inte friska. Varför? Det vet jag inte. Men jag slutar inte tro honom för det. Under senaste jullovet satt jag med en grupp och bad för en tjej som knappt kunnat gå på flera veckor pga en skada i höften efter en tackling i bandy. Och när vi bett färdigt så var smärtan borta och hon kunde gå bra igen...(!)
Och en kväll förra året skojbrottades jag med min bror och fick då väldigt ont i min nacke. På morgonen dagen efter så värkte det väldigt mycket och jag sade till Gud: "Snälla ta bort min smärta Gud, I Jesu namn, Amen" Därefter så kände jag som en ström flyta genom kroppen och jag rös. Sedan kände jag efter och min smärta var borta. Jag blev lite omtumlad men efter en stund så tackade jag Gud och började min dag. Ni får tro vad ni vill om detta men jag rekomenderar er till att verkligen ta reda på ifall Gud finns. Isåfall så spelar det stor roll för detta liv och för det kommande. Det är det bästa i mitt liv och jag känner att det finns en mening med livet.
Det finns ändå många saker angående Gud som jag inte vet. Tex; Om Gud finns, hur kan han tillåta allt det onda som människor i världen gör? Jag vet inte detta. Men tänk ifall det var så att Gud direkt ingrep och stoppade när någon skulle göra en ond handling, då skulle vi ju inte ha mycket till en fri vilja, eller hur? Gud vill ge och ta emot kärlek och för det så måste den fria viljan existera. Det är lite poängen med att vi finns. Tänk om han skapat människor som inte kunde välja mellan gott och ont. Då skulle vi vara lika robotar..
Mitt tips till de som inte tror på att Gud finns i denna mörka och onda värld, är att åka till ett kristet läger (Tex Oas/Credo-läger), frikyrka eller ett kristet möte och med egna ögon se allt detta jag berättat om. (I Svenska Kyrkan händer det inte så mycket sånt) Och vill ni ha Gud i era liv så är det bara att säga det till honom.
"Be så skall ni få. Sök så skall ni finna. Bulta så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. Finns det någon bland er som ger sin son en sten när han ber om en bröd? Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte er fader i himlen ge det som är gott åt de som ber honom? Allt vad ni vill att människor skall göra för er skall ni också göra för dom. Det är vad lagen och profeterna säger.
Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och bred som leder till fördärvet och det är många som går igenom den. Men den port som är trång och smal leder till livet, och de är få som finner den."
Matt 7:7-14 (Matteusevangeliet kapitel 7 vers 7-14) /Bibeln
Jag ville bara säga vad jag tror på. Ni får själva tro vad ni vill. Vi har ju en fri vilja...
För några år sedan när jag var på ett kristet läger så bad jag till Gud och sa att jag ville lägga mitt liv i hans händer. Och efter det har jag fått många bönesvar och sett många under. All den tomhet som jag tidigare känt inom mig försvann. Jag fick nu svar på den fråga som gnagt inom mig hela mitt liv: Vad är egentligen meningen med livet? Och jag fann vad det var: Att komma till tro på Gud och sedan leva i gemenskap med honom, både på jorden och sedan i himlen. Det var därför han skapade oss. För att ge och få kärlek till honom och alla andra männsikor.
Många av de som inte tror på Gud tycker att detta är skitsnack. Och om jag inte trodde att Gud fanns så skulle jag nog tycka att alla kristna var helt väck. Att be till och tro på en Gud som man inte ser? Men om man har mött Gud i bön och känt hans heliga ande strömma genom kroppen så behöver man inte se honom eftersom man har känt hans närvaro. Och att man har sett under, har gjort tron starkare. På kristna läger och möten så ber man ofta för sjuka och skadade, och jag har sett och varit med om många helanden:
Människor som har haft ryggont, knäskada, varit svårt febrig osv har under förbön blivit friska under läger jag varit på. Och hur går detta till om inte Gud existerar? Är det en slags placebo-grej som folk inbillar sig eller är det slumpen? Det tror inte jag och alla andra troende. Fast det är inte alltid som de blir friska. Ibland tar det tid och ibland blir de inte friska. Varför? Det vet jag inte. Men jag slutar inte tro honom för det. Under senaste jullovet satt jag med en grupp och bad för en tjej som knappt kunnat gå på flera veckor pga en skada i höften efter en tackling i bandy. Och när vi bett färdigt så var smärtan borta och hon kunde gå bra igen...(!)
Och en kväll förra året skojbrottades jag med min bror och fick då väldigt ont i min nacke. På morgonen dagen efter så värkte det väldigt mycket och jag sade till Gud: "Snälla ta bort min smärta Gud, I Jesu namn, Amen" Därefter så kände jag som en ström flyta genom kroppen och jag rös. Sedan kände jag efter och min smärta var borta. Jag blev lite omtumlad men efter en stund så tackade jag Gud och började min dag. Ni får tro vad ni vill om detta men jag rekomenderar er till att verkligen ta reda på ifall Gud finns. Isåfall så spelar det stor roll för detta liv och för det kommande. Det är det bästa i mitt liv och jag känner att det finns en mening med livet.
Det finns ändå många saker angående Gud som jag inte vet. Tex; Om Gud finns, hur kan han tillåta allt det onda som människor i världen gör? Jag vet inte detta. Men tänk ifall det var så att Gud direkt ingrep och stoppade när någon skulle göra en ond handling, då skulle vi ju inte ha mycket till en fri vilja, eller hur? Gud vill ge och ta emot kärlek och för det så måste den fria viljan existera. Det är lite poängen med att vi finns. Tänk om han skapat människor som inte kunde välja mellan gott och ont. Då skulle vi vara lika robotar..
Mitt tips till de som inte tror på att Gud finns i denna mörka och onda värld, är att åka till ett kristet läger (Tex Oas/Credo-läger), frikyrka eller ett kristet möte och med egna ögon se allt detta jag berättat om. (I Svenska Kyrkan händer det inte så mycket sånt) Och vill ni ha Gud i era liv så är det bara att säga det till honom.
"Be så skall ni få. Sök så skall ni finna. Bulta så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. Finns det någon bland er som ger sin son en sten när han ber om en bröd? Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte er fader i himlen ge det som är gott åt de som ber honom? Allt vad ni vill att människor skall göra för er skall ni också göra för dom. Det är vad lagen och profeterna säger.
Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och bred som leder till fördärvet och det är många som går igenom den. Men den port som är trång och smal leder till livet, och de är få som finner den."
Matt 7:7-14 (Matteusevangeliet kapitel 7 vers 7-14) /Bibeln
Jag ville bara säga vad jag tror på. Ni får själva tro vad ni vill. Vi har ju en fri vilja...
Nog för att jag uppskattar din berättelse, Skyline, men i det här sammanhanget vet jag inte om det är "rätt" sätt att övertyga.
Menar du Gud ur en biblisk synvinkel, eller är det den själsliga ro som infinner sig som du håller så kär?
Liknande berättelser kan säkerligen finnas i andra religioner (åtminstone om man frågar en trogen följare) som inte är av "the book". Hur ter sig det?
Menar du Gud ur en biblisk synvinkel, eller är det den själsliga ro som infinner sig som du håller så kär?
Liknande berättelser kan säkerligen finnas i andra religioner (åtminstone om man frågar en trogen följare) som inte är av "the book". Hur ter sig det?
, alltit lika mysigt när han komme r Skyline skrev:Det var därför han skapade oss. För att ge och få kärlek till honom och alla andra männsikor.
onödit. om ingenting fanns så skulle alla vara i himlen för det skulle inte finnas några problem. men eftersom han skapade universum finns alltid 50% ondska.
Människor som har haft ryggont, knäskada, varit svårt febrig osv har under förbön blivit friska under läger jag varit på. Och hur går detta till om inte Gud existerar?
det är tro/tankar som helar. namn, kors, pentagram och tankar om gudar är bara hjälpmedel som kan göra tron starkare.
det har ingen betydelse vad man tror på, bara man tror att man kommer bli helad så kommer det hända.
tankar skapar verklighet, som i våra drömmar.
Ibland tar det tid och ibland blir de inte friska. Varför?
för att du tvivlade lite.
Ni får själva tro vad ni vill. Vi har ju en fri vilja...
man väljer inte vad man tror på. inte jag iaf.
om jag hade fötts i din kropp hade jag trott precis likadant som du.
-
MacLaurin
Skyline skrev:Och en kväll förra året skojbrottades jag med min bror och fick då väldigt ont i min nacke. På morgonen dagen efter så värkte det väldigt mycket och jag sade till Gud: "Snälla ta bort min smärta Gud, I Jesu namn, Amen" Därefter så kände jag som en ström flyta genom kroppen och jag rös. Sedan kände jag efter och min smärta var borta.
Gud botar lite småont i nacken när man ber om det men lindrar inte plågan hos miljoner judar i koncentrationsläger, som har det betydligt värre än du hade det? Det fanns nog en hel del bland dem som bad också. Ärligt talat, av alla problem i hela världen som folk ber gud att stoppa, så väljer gud att ta bort det lilla onda i din nacke, något du inte ens hade behövt söka vård för?!? Min första tanke är att det finns en hel del självsuggestion med i bilden.
Om man låter en person, som inte har en aning om att det övh. finns något sådant som droger, bli hög på LSD, vad kommer han att tro då? Han kommer att tro att världen är helt tokig, att monster pratar med honom genom små hål i väggen när han är på toa, att han är ett träd som brinner upp, att han flyger på bin till månen, och whatnot. Han kommer också att tycka att alla andra människor är korkade som inte fattar att människor kan flyga på bin, han har ju gjort det!!! Men saken är ju den att bara för att han upplevt det, så är ju inte nödvändigtvis hans tolkning av hans upplevelse sann. HAN tycker att det har hänt, men alla andra tycker att hans hjärna har blivit uppfuckad av kemikalier.
Jag menar naturligtvis inte att alla troende religiösa är höga. Jag menar att bara för att man har haft en upplevelse av gud, känt en kraft strömma igenom sig, behöver det inte vara så att det faktiskt finns en extern gud, och att denna gud lät det ske. Det är en upplevelse, men det behöver inte nödvändigtvis vara något som skett utanför ens egen hjärna.[/u]
[quote="amy"]man väljer inte vad man tror på. inte jag iaf.
om jag hade fötts i din kropp hade jag trott precis likadant som du.[/quote]
Det är klart man väljer vad man vill tro på!!? jag förstår inte vad du menar.
Och det är klart att det underlättar att tro på Gud om man har vuxit upp i en kristen familj och ett kristet umgänge. Omgivningen påverkar ju en mycket, men hindrar ju inte en från att tro på vad man vill. eller hur?
[quote="MacLaurin"]...men lindrar inte plågan hos miljoner judar i koncentrationsläger, som har det betydligt värre än du hade det? [/quote]
Läs detta: http://web.telia.com/~u38010778/stoppar.htm
Och detta: http://www.eaec.org/svenska/Johansen/hitler.htm
Jag förtår helt vad du menar. Men bibeln talar om fruktansvärda ting som kommer att hända den sista tiden:
Naturkatastrofer, Krig, Hungersnöd
Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det skall bli hungersnöd och jordbävningar på den ena platsen efter den andra. Matt. 24:7
Epidemier, farsoter
Det skall bli stora jordbävningar och svält och pest på den ena platsen efter den andra. Luk. 21:11
Miljöförstöring, haven förgiftas m.m.
….en tredjedel av allt liv i havet dog…
Upp. 8:9
Kärlekslösheten breder ut sig, Ökad brottslighet
Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta. Matt. 24:12
Ett stort avfall från den kristna tron (1 Tim 4:1, 2 Tim 3:1-5)
Evangelium skall bli predikat i hela världen (Matt. 24:14)
En stormakt skall uppstå som beskrivs som ett Vilddjur (Upp. 13, Dan. 2 & 7)
Antikrists framträdande (1 Joh. 2:18, 2 Thess 2:3,4)
Ledarna i hela världen kommer att samla härar till vad som blir mänsklighetens stora slutstrid i Mellanöstern. (Upp. 16:12-16)
Som ni ser så har mycket av det här hänt.
om jag hade fötts i din kropp hade jag trott precis likadant som du.[/quote]
Det är klart man väljer vad man vill tro på!!? jag förstår inte vad du menar.
Och det är klart att det underlättar att tro på Gud om man har vuxit upp i en kristen familj och ett kristet umgänge. Omgivningen påverkar ju en mycket, men hindrar ju inte en från att tro på vad man vill. eller hur?
[quote="MacLaurin"]...men lindrar inte plågan hos miljoner judar i koncentrationsläger, som har det betydligt värre än du hade det? [/quote]
Läs detta: http://web.telia.com/~u38010778/stoppar.htm
Och detta: http://www.eaec.org/svenska/Johansen/hitler.htm
Jag förtår helt vad du menar. Men bibeln talar om fruktansvärda ting som kommer att hända den sista tiden:
Naturkatastrofer, Krig, Hungersnöd
Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det skall bli hungersnöd och jordbävningar på den ena platsen efter den andra. Matt. 24:7
Epidemier, farsoter
Det skall bli stora jordbävningar och svält och pest på den ena platsen efter den andra. Luk. 21:11
Miljöförstöring, haven förgiftas m.m.
….en tredjedel av allt liv i havet dog…
Upp. 8:9
Kärlekslösheten breder ut sig, Ökad brottslighet
Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta. Matt. 24:12
Ett stort avfall från den kristna tron (1 Tim 4:1, 2 Tim 3:1-5)
Evangelium skall bli predikat i hela världen (Matt. 24:14)
En stormakt skall uppstå som beskrivs som ett Vilddjur (Upp. 13, Dan. 2 & 7)
Antikrists framträdande (1 Joh. 2:18, 2 Thess 2:3,4)
Ledarna i hela världen kommer att samla härar till vad som blir mänsklighetens stora slutstrid i Mellanöstern. (Upp. 16:12-16)
Som ni ser så har mycket av det här hänt.
Skyline skrev:Det är klart man väljer vad man vill tro på!!? jag förstår inte vad du menar.
försök då välja att tro att gud INTE finns!!
Omgivningen påverkar ju en mycket, men hindrar ju inte en från att tro på vad man vill. eller hur?
vi har ingen fri vilja för att omgivningen programmerar oss och känslor styr oss.
Vet ni vad som slog mig?
Att vi aldrig kommer att kunna motbevisa eller bevisa Guds existens? Så vad är meningen med dessa debatter och diskussioner? Har någon av er någon gång ändrat er uppfattning eller tro pga. något som någon har sagt eller skrivit?
Jag ser allt med Guds existens så här:
Om Gud INTE finns så har alla kristna fel och alla andra kan skatta sig lyckliga till att ha rätt och livet på jorden kommer att traska på med generationer efter generationer ända tills mänskligheten går under pga. att solen slocknar, eller en meteorit krockar med oss eller en stor miljökollaps sker eller att vi utplånar oss själva med kärnvapen, eller att jorden översvämas pga. smälting av glaciärisarna eller whatever. (Solen slocknar om 4 000 000 000 år :p , http://www.liu.se/forskning/fragaforska ... orsolslock )
Eller:
Så FINNS GUd och alla kristna rätt! Vad innebär detta om allt i bibeln är sant? Då existerar Gud och även himmelen och ett helvetet! Då skall dom här på jorden som trott på och följt Gud få ett evigt liv i himlen. Och de som vägrat honom skall då komma till dödsriket. Detta låter knäppt men tänk om det är sant? Men det kommer vi aldrig att få veta fören vi dör, och då är det ju isåfall försent..
(Jag baserar mina funderingar på om Gud inom kristendomen finns eller inte)
Men det tåls att fundera på...
Att vi aldrig kommer att kunna motbevisa eller bevisa Guds existens? Så vad är meningen med dessa debatter och diskussioner? Har någon av er någon gång ändrat er uppfattning eller tro pga. något som någon har sagt eller skrivit?
Jag ser allt med Guds existens så här:
Om Gud INTE finns så har alla kristna fel och alla andra kan skatta sig lyckliga till att ha rätt och livet på jorden kommer att traska på med generationer efter generationer ända tills mänskligheten går under pga. att solen slocknar, eller en meteorit krockar med oss eller en stor miljökollaps sker eller att vi utplånar oss själva med kärnvapen, eller att jorden översvämas pga. smälting av glaciärisarna eller whatever. (Solen slocknar om 4 000 000 000 år :p , http://www.liu.se/forskning/fragaforska ... orsolslock )
Eller:
Så FINNS GUd och alla kristna rätt! Vad innebär detta om allt i bibeln är sant? Då existerar Gud och även himmelen och ett helvetet! Då skall dom här på jorden som trott på och följt Gud få ett evigt liv i himlen. Och de som vägrat honom skall då komma till dödsriket. Detta låter knäppt men tänk om det är sant? Men det kommer vi aldrig att få veta fören vi dör, och då är det ju isåfall försent..
(Jag baserar mina funderingar på om Gud inom kristendomen finns eller inte)
Men det tåls att fundera på...
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 15 och 0 gäster