efterlysning: ITALIENSKA filosofer?!

[miles davis]

Ja, det är sant. Det är möjligt att jag gör Derrida något av en orättvisa.
Köp på Kyreus, du kommer nog till och med att uppskatta vad du läser; för författaren blev ju, med åren, trots allt någorlunda gudstroende - och lite självbekräftelse kan ju aldrig vara fel.

[Sartre]

var själv väldigt länge rädd för att läsa Derrida, men blev så illa tvungen när jag skulle göra en textanalys på en av hans texter. när jag väl började läsa honom, blev jag positivt överraskad. visserligen är han svår, men inte omöjlig som det på vissa människor låter. jag säger som Avantgardet, han är definitivt värd besväret. ett tips är att börja med ”Signature Event Context”…läs den på engelska (om du inte klarar franskan), den svenska översättningen är helt värdelös!

[CAUSTIX]

Tycker att Derridas betydelse är helt överdriven, mycket av vad han säger har sagts bättre av Heidegger och Husserl.

Genrens lag tycker jag annars är bra att börja med när det gäller Derrida. den finns översatt i Kris nr: 16


Gianno Vattimo är mycket intressant. läs hellre "utöver tolkningen än" "religon". Hans "Nietzsche: en introduktion" är också mycket bra.

att vattimo både är homosexuell och troende katolik gör honom knappast mindre intressant.

[Avantgardet]

Tycker att Derridas betydelse är helt överdriven, mycket av vad han säger har sagts bättre av Heidegger och Husserl.

Du har rätt, mycket av det Derrida sagt har blivit sagt tidigare. Men det är ju inte det intressanta med Derrida, utan det är just det som han säger utöver det som sagts tidigare som är intressant. T.ex. så går han ju i polemik med just Husserl - så att de skulle säga samma sak är helt uppåt väggarna galet. Sen tycker jag Heideggers stilistik är långt mycket snårigare än Derridas, du är av en annan uppfattning?

[CAUSTIX]

Tycker att Derridas betydelse är helt överdriven, mycket av vad han säger har sagts bättre av Heidegger och Husserl.

Du har rätt, mycket av det Derrida sagt har blivit sagt tidigare. Men det är ju inte det intressanta med Derrida, utan det är just det som han säger utöver det som sagts tidigare som är intressant. T.ex. så går han ju i polemik med just Husserl - så att de skulle säga samma sak är helt uppåt väggarna galet. Sen tycker jag Heideggers stilistik är långt mycket snårigare än Derridas, du är av en annan uppfattning?

Jo jag föredrar nog Heidegger känner mig mer hemma där. Men det kanske handlar just om uttryckssätt snarare än innehåll. Inte så att jag inte gillar Derrida, men jag tycker mig hela tiden finna att han bara säger ungefär det Heidegger sagt fast med annan terminologi. Om man skall välja en fransman så måste jag säga att jag finner Deleuze mycket intressantare. dessutom så vad jag har förstått så är Derridas kritik av Husserl något som Husserl faktiskt tagit i tu med själv långt innan Derrida fanns med i bilden. Så derridas kritik av t.ex. kritiken att Husserl återfaller i metafysiken känns överflödig. Husserl skrev ju faktist några sidor till efter LU.

[Avantgardet]

Jo jag föredrar nog Heidegger känner mig mer hemma där. Men det kanske handlar just om uttryckssätt snarare än innehåll. Inte så att jag inte gillar Derrida, men jag tycker mig hela tiden finna att han bara säger ungefär det Heidegger sagt fast med annan terminologi. Om man skall välja en fransman så måste jag säga att jag finner Deleuze mycket intressantare. dessutom så vad jag har förstått så är Derridas kritik av Husserl något som Husserl faktiskt tagit i tu med själv långt innan Derrida fanns med i bilden. Så derridas kritik av t.ex. kritiken att Husserl återfaller i metafysiken känns överflödig. Husserl skrev ju faktist några sidor till efter LU.

Mina Husserlkunskaper är allt för ytliga, jag får ta ditt ord på det. Fast jag fick intrycket när jag läste Derridas närläsning av Husserl i "Rösten och Fenomenet" (där hela författarskapet avhandlas, inte bara LU) att Husserl inte alls klarat av att syna sitt bygge i sömmarna ordentligt. Fast du har sjysst smak! Har du tips på nåt verk av Deleuze?

[CAUSTIX]

Tusen platåer är väl i och för sig väldigt mastig, men jag gillar inledningen där han/de går igenom Rhizombegreppet. På svenska finns ju Nomadologin som är utdrag ur tusen platåer (Krigsmaskinen). Men den innehåller även en intervju och ett postskriptum av och med Deleuze. Innehåller också kommentar av bl.a. Sven-olov Wallenstein. På svenska finns ju även "vecket"(om Leibniz mm)  och en skrift om Nietzsche (båda Daidalos) Tidigare finns också översatt hans bok "Foucault" om just densamme. Aiolos och Glänta gjorde även en samnummer som heter just Deleuze och innehåller flera kortare texter av honom och en massa kommentarer om dem.

Kul att du gillar min smak.

[PostDebornit]

För att återgå till tråden...

Giambattista Vico är ju en av Italiens mest kända historiska personligheter inom filosofin. Han är lätt att läsa, jag har själv bläddrat i "New Science". Googla honom.

Sen finns ju Antonio Gramsci, om du har vänstersympatier. Hans begrepp om hegemoni har ju fått brett genomslag i diskursteori och statsvetenskap.

[* KYREUS *]

*GLAD PÅSK*

samt varmt tack för tipset om italienske filsofen

     GIAMBATTISTA VICO

Läser just nu dennes självbiografi - förlag ATLANTIS - och med stort intresse... Kan rekommenderas!


          (c) KYREUS

[Sökande]

Även om det inte var den sortens filosof du kanske sökte efter så är Machiavelli en oerhöt bra polotisk filosof.

Hans mest kända verk Fursten är ett måste. För övrigt var Machiavelli den som introducerade realpolitiken.

[DELETED]

DELETED

[Zokrates]

Jag hade en fader, som läste en till två böcker varje dag. Han följde också med i dagspressen. Han missade aldrig ett nyhetsinslag, en dokumentär eller för den skull filmer som han ansåg vara intressanta.
Han var ett vandrande bibliotek i kunskap, fast han mestadels låg ned när han läste vilket var det han han gjorde 20 timmar om dygnet.
Han visste allt om mänsklig kunskap och det som han ej hade kännedom om hade han ändå referenser om.
När han drabbades av en hjärnblödning vid 64 års ålder, frågade han mig,
vad han skulle göra?
Jag, som bara var ett barn och inte visste någonting om livet, medicin eller sjukdomar.
Jag som saknade all erfarenhet om världen.
Han frågade mig.
Yo no se, padre.