Grizzly Man

[dante]

Tjena,

Några flera som har sett denna film "Grizzly Man". Har som svårt att lägga den åt sidan.

Vissa komentarer i denna s.k dokumentär känns skapligt plastiga, men Tims egna filmklipp är lite väll egna för ett hopkok.

[Stefan]

Väldigt bra. Vilka kommentarer är "plastiga"? Jag gillade Herzogs kommentarer, speciellt som de är framförda på en Schwarzeneggerengelska. Vad menar du med att Tims egna filmkipp är lite väl egna för ett hopkok?

Rekommenderar alla att se denna film. En av de mest intressanta filmer jag sett på bio.

[Stefan]

Nån mer som har sett denna film?

[Luipa]

Nej, men den står på min önskelista.

[hovnarr]

Jag ägnade lördagseftermiddagen åt den här filmen, och den har verkligen många bottnar. Eftersom den handlar om både människan och naturen tror jag den fångar tittaren precis där han eller hon är, vilket är en bra egenskap i en film.

Det är en oerhört vacker film, och också väldigt sorglig. Själv finner jag den inte alls sorglig pga att Treadwell och hans flickvän dog, utan pga av alla missförstånd, alla lögner och svepskäl som de vi möter i filmen liksom känner sig nödgade att använda för att rättfärdiga sina ståndpunkter, handlingar eller omdömen. Jag känner igen mig själv i detta ständiga, underförstådda krav att ge en lättsmält förklaring på precis allt. Man förstår att Treadwell valde björnarna, men känslan att han var tvungen att uppfinna väderkvarnar för att rättfärdiga sitt beteende dröjer sig kvar.

[Fication]

Ja, den är mycket intressant. Gripande på många sätt och då syftar jag bara på Timothy Treadwell.

Och jag håller med om att det inte går att se det från endast en synvinkel. Han flydde ju från sitt misslyckade liv i civilisationen till vildmarken som han romantiserade och sörjde när hans vänner björnarna och rävarna gick bort. Samtidigt var han ju medveten om det hårda livets villkor i och med att han respekterade björnarna, mätte sig med dem och höll sig vid liv så länge som han faktiskt gjorde.

Det är helt enorma klipp på honom när han står någon meter från stora grizzlybjörnar och tom lyckas klappa en. Han har verkligen bra hand med dem och han får dem att acceptera honom. Att han till slut dog var antingen bara otur, en främmande och grinig björn, hans flickvän som distraherade honom eller kanske var det en självuppfyllande profetia - att han kände att han var predestinerad att dö på det sättet, att han skulle bli martyr för björnarna. I så fall skulle han utmanat ödet mer och mer tills han gick över gränsen. Han ägnade sig ju åt magiskt tänkande en hel del - goda djur och onda djur och regnet som till slut kom.

Man kan också resonera att han gör allt för att få den bekräftelsen som han aldrig fick i Hollwood, bli den hjälten han inte fick bli. Han är ju oerhört mån om sin egen bild och törstar efter bekräftelse.
Fast det räcker heller inte som förklaring varför man lever 16 (?) somrar ute i vildmarken. Det finns en äkta kärlek till björnarna och djuren och det är några helt fantastiska scener han får till, tex med rävarna. Han har ju sett Hollywoods baksida med droger och sånt och dragits in i det själv, med den påhittade bakgrunden, medan björnarna och rävarna inte föreställer sig. De är mer raka i sin kommunikation, djur ljuger aldrig, är aldrig falska, sviker en aldrig. Äter en - ja, men de står för det.

Och väderkvarnarna fick bli till för att han skulle ha en betydelse, ett syfte. Hade det inte varit för dem så fanns det ju ingen anledning för honom att vara där, och han hade ju inget annat. Som att han en gång för alla valt väg och bränt bron. Kanske hade populariteten dalat, kanske ville inga skolor anlita honom längre som föredragshållare, kanske han inte fick några fan-mail längre...

Jag känner igen fascinationen för naturen och de villkor vi en gång fått anpassa oss efter, som påminner oss om hur vi ständigt försöker skära av banden till vildmarken och kalla oss civiliserade förneka vårt arv. Samtidigt så löser man ju inget genom regression tillbaka i evolutionen. Någon kanske skulle kallat det pre-trans fallacy.

[hovnarr]

Att han till slut dog var antingen bara otur, en främmande och grinig björn, hans flickvän som distraherade honom eller kanske var det en självuppfyllande profetia - att han kände att han var predestinerad att dö på det sättet, att han skulle bli martyr för björnarna.

Ja det är inget konstigt med hans död egentligen. Han ville inte dö, dvs han var inte suicidal, men skulle han dö så ville han att det skulle ske ute i naturen när han gjorde sitt jobb. Många som upplever sig ha en meningsfull sysselsättning vill gärna dö i sitt värv. Särskilt typiskt för krigar-typen, som han bekänner sig till. Man dör som man lever.

Fast det räcker heller inte som förklaring varför man lever 16 (?) somrar ute i vildmarken. Det finns en äkta kärlek till björnarna och djuren och det är några helt fantastiska scener han får till, tex med rävarna.

Ja. Kan man inte stanna där? Räcker inte det, eller behövs det ett starkare motiv än äkta kärlek? Det bekymrar mig att han verkar tycka det, och att man som tittare gärna finner ett motiv som grundar i kärlek en smula egendomligt. Vem gör saker av kärlek dessa dagar?

Och väderkvarnarna fick bli till för att han skulle ha en betydelse, ett syfte. Hade det inte varit för dem så fanns det ju ingen anledning för honom att vara där, och han hade ju inget annat.

Jag tror också att han måste ha känt så, och tycker det är tragiskt. Han behövde björnarna och älskade att vara där ute. Han gjorde kanske ingen direkt samhällsnytta när han var där ute, men hur många gör det? Han låg i alla fall ingen till last. Och på ett mer ideellt plan hade han en stor betydelse för många. Han behövde inte rädda dem från några tjuvskyttar eller så för att "förtjäna" att vara där. Ute bland björnarna klarade han sig själv - bättre än han gjorde i civilisationen.

Samtidigt så löser man ju inget genom regression tillbaka i evolutionen.

Jag vet inte, det känns som så tomma ord. Så hypotetiskt. Han löste ju otroligt mycket genom att leva under enklare men råare förhållanden, nära djuren. Jag är inte mycket för Kant, dvs att en persons handlingar ska kunna gälla för alla. Jag tyckte Timothy gjorde rätt som bodde med björnarna, och jag tycker björnen gjorde rätt i att äta upp honom. "It was a good death", som One Stab säger i Höstlegender. Det enda som plågar mig är att han verkar ha haft svårt att rättfärdiga det steg han tog. Rent praktiskt är det ju svårt att ta det hursomhelst, det är alldeles onödigt med alla lögner och efterkonstruktioner som komplicerar.

För mig säger filmen: Om du är en av de få på jorden som vet vad dom vill, gör då det, för helvete, och skit i de tomma förklaringarna. Att du vet att du verkligen vill är syfte nog. Resten löser sig. Så länge det blir snö så ordnar det sig med skridskor.

[Fication]

Samtidigt så löser man ju inget genom regression tillbaka i evolutionen.

Jag vet inte, det känns som så tomma ord. Så hypotetiskt. Han löste ju otroligt mycket genom att leva under enklare men råare förhållanden, nära djuren.

Ja egentligen, vad är det som ska lösas?! Det kanske är bra som det är.

Jag är inte mycket för Kant, dvs att en persons handlingar ska kunna gälla för alla. Jag tyckte Timothy gjorde rätt som bodde med björnarna, och jag tycker björnen gjorde rätt i att äta upp honom. "It was a good death", som One Stab säger i Höstlegender. Det enda som plågar mig är att han verkar ha haft svårt att rättfärdiga det steg han tog. Rent praktiskt är det ju svårt att ta det hursomhelst, det är alldeles onödigt med alla lögner och efterkonstruktioner som komplicerar.

Hade han behövt de efterkonstruktionerna om han gjort det av ren kärlek och inget annat? Eller krävs dem för att rättfärdiga sina handlingar för omvärlden?

För mig säger filmen: Om du är en av de få på jorden som vet vad dom vill, gör då det, för helvete, och skit i de tomma förklaringarna. Att du vet att du verkligen vill är syfte nog. Resten löser sig. Så länge det blir snö så ordnar det sig med skridskor.

Gör din grej helt enkelt. Men samtidigt tänker jag på den gubben i Lund som man ser då och då. Han och sin fru bor i en liten röd bil vid Clemenstorgen, vid stationen. Någon har klottrat hakkors och ord på bilen. Varje dag går han upp och ner genom centrala Lund med en skylt som det står ungefär: "Hans Rosén mördade Palme". Det första namnet är hans förre vän som det skar sig med av någon anledning. Han väntar på att någon ska ta upp 'hans fall'. Filip och Fredrik försökte få med honom till Sveriges skönaste människor, men han var inte intresserad.

Det är en fantastisk hängivelse han, eller kanske ännu mer hans fru, visar upp. Men ändå är det inte det som man kommer att tänka på först... Vad är ett bra liv? Vad är ett dåligt liv? Vad är ett liv? Vad sysslar vi med egentligen?

[Avantgardet]

Underbar film faktiskt, men jag tror ni överanalyserar. "Skogstokig" kallas det på vardagsnära norrländska , man blir så när man är ensam i bushen för länge. Jag tycker inte det lämnas några frågetecken egentligen, tycker det mesta sägs rakt ut.

...och väderkvarnar? Beror väl på hur man ser på saken.