Paradoxis Existentialis

[Algotezza]

Vad är sk anti-materia? Aldrig hört ordet?

       ( ) KYREUS

Rätt SÅ!

ANTIMATERIA utplånar inte (i den matematiska meningen FÖRINTAR gör till NOLL) utan KROSSAR och LÄMNAR "the battlescen" med en bevarad energimängd, dock SPLITTRAD.

ENERGIMÄNGDEN MATERIEMÄNGDEN består!

BENJIE

All materias summa är väl noll... Guds "Varde ljus" (Big bang) splittar upp "noll" i  ljus och mörker, minus å ena sidan, plus å den andra. Summan dock noll.  Kosmos - nollsummespel... "en fri lunch"... Ordning på ett håll "betals" med kaos på ett annat...

A

[amy]

Universum kan inte existera för att den behöver antimateria för att existera, och om den skulle hitta sin antimateria skulle den existera ännu mindre för de skulle förinta varandra.

All materias summa är väl noll... Guds "Varde ljus" (Big bang) splittar upp "noll" i  ljus och mörker, minus å ena sidan, plus å den andra. Summan dock noll.

Om man delar materia oändligt många gånger får man noll (1/∞=0). Likadant uppstår "materia" (medvetandet, tankar) från ingenting för att ingentinget delar sig oändligt många gånger: 0/∞=1

Ingenting är ingenting bara om ingenting finns där, men eftersom oändligheten finns måste den dela sig. Och därför måste celler och människor dela sig hela tiden.

[Algotezza]

Universum kan inte existera för att den behöver antimateria för att existera, och om den skulle hitta sin antimateria skulle den existera ännu mindre för de skulle förinta varandra.

All materias summa är väl noll... Guds "Varde ljus" (Big bang) splittar upp "noll" i  ljus och mörker, minus å ena sidan, plus å den andra. Summan dock noll.

Om man delar materia oändligt många gånger får man noll (1/∞=0). Likadant uppstår "materia" (medvetandet, tankar) från ingenting för att ingentinget delar sig oändligt många gånger: 0/∞=1

Ingenting är ingenting bara om ingenting finns där, men eftersom oändligheten finns måste den dela sig. Och därför måste celler och människor dela sig hela tiden.

Är tomrum och ingenting detsamma? Eller är ingenting frånvaro även av tomrum?

Materia är ju bara tomrum strukturerat på mikronivå (fortskridande "nedåt"). Tomrummet är fyllt med materia (strukturerat mikrotomrum).

Universum bör utvidgas både "utåt/uppåt" i makrokosmos och "nedåt/inåt" i mikrokosmos, så att tomrummet blir alltmer kamouflerat/strukturerat.

A

[amy]

Är tomrum och ingenting detsamma? Eller är ingenting frånvaro även av tomrum?

Ingenting är inte bara frånvaro av tomrum, den är också frånvaro av ingenting. Ingenting kan inte existera, annars skulle det inte vara ingenting.

så, vad är ingenting...? som bäst... bara nån sorts skämt kanske...
jag skojar bara!!!!!!!!111
sdf

[* KYREUS *]

Ingenting kan på inget vis - definieras. Ifall det kunde definieras vore det såväl: fenomen som substans och därmed - absolut inte ingenting.

              (silver) KYREUS

[andersholmstrom]

def. "Ingenting"
- avsaknad av fenomen och substans

Jag tror att allting går att definiera till en viss grad, annars skulle man inte kunna prata om det eller ens förstå begreppet i sig (och alltså inte kunna kommunicera med det, vilket vi bevisligen gör). Även om våran definition av vissa ord bara är en "placeholder" eftersom vi inte kan ge det en precis, sann definition, så är det ändå definierat. Ett begrepp. Att däremot kräva 100% korrekta och precisa definitioner av allt, det tycker jag bara inte är dumt, utan t o m omöjligt.

Huruvida 0/∞=1 och 1/∞=0 är sant eller ej... ja det kan jag helt enkelt inte för mitt liv förstå hur det skulle betyda något som helst i verkligheten.

[Algotezza]

Är tomrum och ingenting detsamma? Eller är ingenting frånvaro även av tomrum?

Ingenting är inte bara frånvaro av tomrum, den är också frånvaro av ingenting. Ingenting kan inte existera, annars skulle det inte vara ingenting.

så, vad är ingenting...? som bäst... bara nån sorts skämt kanske...
jag skojar bara!!!!!!!!111
sdf

Ingenting är en etikett som betecknar sig själv. En tankens cirkelrörelse.

A

[Algotezza]

Ingenting kan på inget vis - definieras. Ifall det kunde definieras vore det såväl: fenomen som substans och därmed - absolut inte ingenting.

              (silver) KYREUS

Om något definieras som omöjligt att definiera har man inte definierat det. Ingenting kan bara definieras genom att säga vad det inte är: inte någonting.

A

[* KYREUS *]

Förstår inte ditt resonemang här.
/Sista kommentaren ovan!/
En nedlagd handling är väl också en handling - att inte välja är väl också ett val??

         ( )  KYREUS

[Algotezza]

Förstår inte ditt resonemang här.
/Sista kommentaren ovan!/
En nedlagd handling är väl också en handling - att inte välja är väl också ett val??

         ( )  KYREUS

Det blir en paradox om något definieras som omöjligt att definiera och man likväl menar sig göra det. Har man då verkligen definierat det?

Ang. att definiera just "ingenting" kan man väl bara säga vad det inte är, ty man kan inte säga vad det är, då det inte är något alls...

Språkfilosofi handlar det om, ej existentialism...

A

[* KYREUS *]

Fenomenet paradoxer är eviga tankenötter. De är faktum hävdar vissa, de är tankens missfoster hävdar andra; ånyo andra FÖRSTÅR HELT ENKELT INTE  det här med paradoxer. Osv när det gäller förmågan att ta till sig den till synes "verkliga" verkligheten.

I den klassiska filosofin
är ZENONS paradoxer fascinerande tankestoff:
Så låt oss här och nu ´lukta ´ på en av dessa, nämligen FLYGANDE PILEN

  Citerar Filosfilexikonet från förlag FORUM:

" I paradoxen om den flygande pilen, visar Zenon att pilen faktiskt står stilla. Vid varje tidpunkt befinner den sig på ett och ett bestämt ställe.
Den rör sig inte där den är, och inte heller där den inte är. Den rör sig därför överhuvud taget - inte".


     /a l a bonne-heure - /

    Do we agree?? Or not?


        ( KYREUS

[Algotezza]

Fenomenet paradoxer är eviga tankenötter. De är faktum hävdar vissa, de är tankens missfoster hävdar andra; ånyo andra FÖRSTÅR HELT ENKELT INTE  det här med paradoxer. Osv när det gäller förmågan att ta till sig den till synes "verkliga" verkligheten.

I den klassiska filosofin
är ZENONS paradoxer fascinerande tankestoff:
Så låt oss här och nu ´lukta ´ på en av dessa, nämligen FLYGANDE PILEN

  Citerar Filosfilexikonet från förlag FORUM:

" I paradoxen om den flygande pilen, visar Zenon att pilen faktiskt står stilla. Vid varje tidpunkt befinner den sig på ett och ett bestämt ställe.
Den rör sig inte där den är, och inte heller där den inte är. Den rör sig därför överhuvud taget - inte".


     /a l a bonne-heure - /

    Do we agree?? Or not?


        ( KYREUS

Tvärtom, den rör sig vid varje "tidpunkt", den befinenr sig inte på något ställe medan den rör sig, utan den "glider" över kontinuumet. Varje bild vi tar om vi fotograferar dess rörelse tar viss tid att ta.

Den kan däremot endast sägas stå stilla i tidskontinuumets alla punkter (?).

Är en tidpunkt verkligen en punkt, eller en minimal del av tidskontinuumet, alltså en samling punkter?

A

[* KYREUS *]

Författaren Tommy Hellsten, liksom KYREUS bekväm med livets paradoxer, har sammanställt 4 intressanta perspektiv
på just livets paradoxer. Dessa är:

1/ När någon av livets sanningar tar paradoxens skepnad, skapas en skenbar konflikt, en omöjlighet. Det här är livets sätt att visa att sanningen inte är något vi kan behärska. Sanningen lever på sina egna villkor
och tvekar inte ens inför ett förargat förnuft...

2/ ...så, kanske är paradoxen helt enkelt den form sanningen tar,
när den har bestämt sig för att vara nyskapande??

3/ Det visa förnuftet ödmjukar sig och ett av de ställen där detta sker,
är just i paradoxen...

4/ Ödmjukhet är förnuftets enda rätta attityd till paradoxen, eftersom ödmjukhet leder till vishet....

   Så långt Tommy Hellsten: Själv säger jag KYREUS,
   jag kunde inte sammanfattat tydligare,
   inte enligt min egen kosmologi...


   Så broder Algotezza!! Hur reagerar du på Hellstens teser?


           (  KYREUS

[Algotezza]

Håller med K och H!

Människan tror ofta att hon kan frysa sin bild av verkligheten och kalla den sanning och då hålla kvar bilden girigt och tänka: Nu vet jag!

Men sanningen är inte en saltstod, ett isblock,  och när den glider människan ur ghänderna ter den sig paradoxal.

Bilden av verkligheten, modellen, är aldrig detsamma som själva verkligheten. Verkligheten är den levande sanningen, den levande vägen, det levande livet. De levande sanningen blir paradoxal när man försöker fånga den i ord, formler och den spränger vårt mentala grepp. Den levande sanningen kan - i princip bara levas. Förståelsen av densamma måste därför hela tiden revideras.

Jag skrev en gång i min första aldrig utgivna bok, TAUTOLoGI (skapelsen): "Fruset kaos kallas ordning." Jag menade med denna formulering att tillvaron i dess helhet är så oöverblickbar för det mänskliga psyket att det bara kan beskrivas som ett kreativt kaos, och enda sättet att få något slags ordning i sitt psyke är att koncentrera sig på någon del av detta kaos och med hjälp av ord, siffror, formler "frysa" det till något slags syntetisk ordning. Men denna ordning innebär samtidigt att man fjärmar sig från det levande, kreativa kaos som ju förändras medan man håller kvar vid sin verbaliserade, frusna ordning. Att sanningen blir paradoxal är ett tecken på att det fortfarande finns kvar en kreativ potential i ens "frusna" sanningar, ens frusna ordning. De givna ramarna är på väg att sprängas.

Ungefär så...

A

[* KYREUS *]

För det första: - varför gav du aldrig ut boken? Jag hade i alla fall  köpt den..
För det andra: gillar skarpt din bild av Existensen som ett Kreativt Kaos.

För det tredje:   - ingen kan förfoga över  eller sätta grimma på GUD.

                         ( ) KYREUS