Panik/oro

[N-ray]

Jag får såna konstiga tankar av att läsa saker som jag tidigare läst utan problem och se filmer som jag tidigare sett utan problem osv. Till exempel igår läste jag något om att vi kanske bara är pjäser i ett spel, och sådana saker har jag läst om förut utan att ta till mig nämnvärt, jag har mer sett det som en kittlande tanke, men igår blev jag orolig att jag kanske någon gång tappar kontrollen och gör något som jag egentligen inte vill, som att någon annan styr mig, och sen när jag tänkte så konstigt så blev jag orolig att jag kanske håller på att bli psykiskt sjuk, för att det inte är normalt att tänka så. Jag vill inte ödsla energi på att tänka såna här negativa, skrämmande tankar. Jag vill kunna läsa om sådant jag varit intresserad av förut utan att få ångest och jag vill kunna se filmer jag gillat förut utan att få panik. Och jag känner så himla konstiga känslor också, som uppgivenhet fast 10 gånger starkare, när jag får paniken.

Nämnas bör att jag nyss kommit ur en stark depression framkallad av droger. Under denna tiden utvecklade jag en fobi för psykiska sjukdomar också.

Vad är det som händer med mig?

[Avantgardet]

Upp med nävarna! Upptäck vem det är som driver med dig och driv tillbaka, och i värsta/bästa fall så är det högsta instans - Gud själv - och då bör man passa på att smäda ordentligt, en Gud utan humor är ingen Gud värd namnet. Vad har du att vara rädd för? Vad är "normal"? Sluta döm dig själv, det finns ingen grund för det.

Det enda felet du gör är att du är rädd (kanske abstinens - vad har du gått på? -, jag känner till sånt där utan och innan). Ta det bara piano så lugnar havet ned sig skall du se, det är du själv som rör upp vågorna.

[N-ray]

kanske abstinens - vad har du gått på?

Hasch var väl det huvudsakliga sen tjack, meta och kokain någon gång då och då. DXM utlöste depressionen.

Det är två månader nu sen jag slutade använda droger (förutom alkohol) och i början (när jag lagt av) vaknade jag några gånger varje natt, dyngsur av svett. Nu har jag i alla fall kommit över den fysiska abstinensen, men det kan ju vara som du säger, jag kan ju ha kvar en psykisk abstinens som yttrar sig i oro eller dylikt.

Ta det bara piano så lugnar havet ned sig skall du se, det är du själv som rör upp vågorna.

Jo så är det nog, du har nog rätt.  :)  :)

[Avantgardet]

kanske abstinens - vad har du gått på?

Hasch var väl det huvudsakliga sen tjack, meta och kokain någon gång då och då. DXM utlöste depressionen.

Vill inte behöva säga det men du får ju som skylla dig själv, du har nog inget annat att vänta  Smakar det så kostar det som det så fint heter.

Det är två månader nu sen jag slutade använda droger (förutom alkohol) och i början (när jag lagt av) vaknade jag några gånger varje natt, dyngsur av svett. Nu har jag i alla fall kommit över den fysiska abstinensen, men det kan ju vara som du säger, jag kan ju ha kvar en psykisk abstinens som yttrar sig i oro eller dylikt.

Ja till att börja med så har du ju tänt av i helt bakvänd ordning. Haschet är bäst att landa på, sen folkisar för att tona ned från det (men det brukar jag strunta i helt, får ta den som den kommer istället - min haschabstinens är djävligt lindrig, har dock många vänner som får kraftig ångest av haschabstinensen, och den kan man ju få kunna gå med ett ganska bra tag). Alkoholabstinensen är dock en mardröm, och lite är det nästan det jag tycker mig skönja i det du skriver. Dricker du ofta? Du vet väl att de enda abstinenserna med potentiell död som utgång är på antingen Bensodiazepiner eller Alkohol? Man är ju så fruktansvärt svag och liten när man är alkoholabstinent också, orkar ingenting. Världens ynkligaste blir man (motsatsen till att va full alltså). Själv kämpar jag med att tända av från mina smärtstillande (inte avsiktligt) som jag gått ett bra tag på nu, det är inte roligt det heller. Det här med olika abstinenser är en hel vetenskap i sig, nyttigt att veta hur ens kropp fungerar iaf - slipper man ta sig själv på för stort allvar i onödan.

Ta det bara piano så lugnar havet ned sig skall du se, det är du själv som rör upp vågorna.

Jo så är det nog, du har nog rätt.  :)  :)

Jag vet att jag har rätt, har själv varit där (/är där). Ta det lugnt med DXM och sånt där dåligt testade grejer. Koks och Meta är ju bara som att tigga om att dränera systemet på alla trevliga signalsubstanser, klart man kraschlandar såna gånger - därför man skall landa m-j-u-k-t på haschkudden.

[anonym90l]

Jag känner en kompis som vill röka hash/joint/droger för att han tycker det är kul? jag avstår från sånt.. Jag undrar vilka konsekvenser det kan få?

[andersholmstrom]

Jag vill inte vara en Nej-sägare, men jag tror att det här är fel tråd, kanske t o m fel forum, för sådana diskussioner anonym90l. Om du vill diskutera droger och dess effekter så kan du lägga till mig på MSN, eller varför inte skicka ett PM till Avantgardet, han verkar ha bra koll på det också.

[N-ray]

Ja till att börja med så har du ju tänt av i helt bakvänd ordning. Dricker du ofta?

Ja, iofs men i och med närmast fobiska rädslan för psykiska sjukdomar så fanns (finns), som du förstår, en stark ovilja att nånsin nyttja droger igen.

Ta det lugnt med DXM och sånt där dåligt testade grejer. Koks och Meta är ju bara som att tigga om att dränera systemet på alla trevliga signalsubstanser

Jo, kommer aldrig mer nyttja droger igen, förutom alkohol. Hamnade på missbruksenheten och där sa de att serotoninlagret troligen var tömt (ett riktigt helvete som du säkert vet). Jag anser mig inte dricka särskilt ofta, 1 - 2 gånger i veckan. Måste dock erkänna att min kropp säger annorlunda, var och kollade upp konstanta skakningar jag har i händerna främst, och tydligen var det antingen alkoholabstinens eller en nervskada orsakad av alkohol. Men jag har aldrig känt ett behov att bara dricka några öl och bli full.

Men min oro känns i alla fall inte som någon slags abstinens, för det handlar ju om andra saker, men det kanske är det ändå, jag har ju aldrig låtit abstinensen hinna komma förut, kanske någon dag som högst.

[Avantgardet]

Har du darrningar (händerna) så har du supit ordentligt, de gånger jag varit i DET skicket så har jag varit lååååååg, o så lååååååg.

Skevar du om du tar droger? Börjar tolka saker konstigt och konspiratoriskt? Paranoid? Berätta, hur tänker du? Saker - vanliga tankar - kan vara djävligt skrämmande när man är i dåligt skick. Har du utmanat ditt psyke (knarkat sönder det helt enkelt - inget att skämmas för, jag har totalkvaddat mitt eget mååååånga gånger )? Man tar ju som sina egna tankar på allvar när man är abstinent, tyvärr. Men vila, ordentligt med näring, motion. Världsbilden kalibrerar till slut (nån dag kan det ta), åtminstone för mig. Luuuuugn, helt enkelt, och byt inte bara ut knarket mot alkoholen för det är fan VÄRRE!

[N-ray]

Skevar du om du tar droger? Börjar tolka saker konstigt och konspiratoriskt? Paranoid? Berätta, hur tänker du?

Nej jag tycker(tyckte) bara det är skönt med röka och meta och så vidare. Men DXM gav mig en sneflipp som heter duga. Fick en värme i kroppen som kom i intervaller och under tiden värmen satt i byttes tankar som "jag kommer dö" ut med "jag kommer fastna i det här tillståndet resten av livet", jag var livrädd hela tiden. Sedan kändes det som att jag inte fick någon kontakt med mig själv heller under ruset (hm kanske därför jag fick sån panik när jag läste det där om att vi är brickor i spel, det anspelar ju på att vi inte har någon kontroll) Det är inte pga. att jag snear som jag avstår från droger, det är pga. rädslan för psykiska sjukdomar, vi alla vet ju att drogbruk generellt ökar risken.

Vad jag läst kan fobier yttra sig som panik och ångest och så, så om man har en fobi för något som inte är fysiskt kanske man känner en mer eller mindre konstant panik och ångest.

I grund och botten kanske det är rädslorna och känslorna under snetrippen som sitter kvar, och i så fall lär det ju gå över

[Avantgardet]

Det är djävligt läskigt att stoppa i sig kemikalier man inte känner bra, speciellt om de ändrar medvetandet på en. Men du har inget att oroa dig för. Det är inte alls ovanligt att få panikattack på det där sättet, men det är ju mest dödsångest du tampas med och du har ju fortfarande inte krackelerat hela hjärnkontoret så det enda jag kan säga är: luuuuuugn, du har långt att gå om du skall lyckas knarka dig psyksjuk på riktigt.

Jag tror dock det kan vara nyttigt att du håller dig till det beslut du fattat, låt bli knarket, få perspektiv. Men ska sanningen fram så... Jag hade löst det med att ta en feeeet svamptripp. Egoförlust och hela köret. Flyga jetmotordrivet tvärs över existensens alla kontinenter istället för att hänga darrandes som ett asplöv på rätt sida om förnuftets gräns. Men sånt ska man aldrig göra när man är risig, inte ens förkyld det minsta (små irritationsmoment, vilka som helst, kan förstoras upp nåt fruktansvärt vid såna tillfällen). Jag fick trippa var och varannan dag en hel höst innan, fram mot december, mina hårddiskar skar ihop totalt. Det var läskigt, som fan. Efter det så blev jag skev även om jag bara rökte hasch, eller om jag var bakfull, förkyld, vad som helst. Minsta lilla grej så började min febrila hjärna tänka i fruktansvärda banor.

Och när du sitter mitt i karusellen, och världen snurrar på insidan av ögonlocken, de nyper dig och det börjar kännas på allvar nu, du vill hoppa av men det blir bara värre, du vet inte vem som ligger bakom men de är ALLA emot dig, och hånskratten och applåderna ekar på insidan av ditt buggade kranium (de läser dina tankar som de projicerar på skärmar, medan de smider ränker och planerar ditt nästa fall, din nästa komocka i ansiktet), och du förstår inte alla hemliga meddelanden som du får genom TVn, Då, och först Då, skulle jag börja bli rädd på allvar men knepet är att sova ut och svettas ut allt. Umgås med nyktra människor som du känner dig trygg med ett tag.

Själv löste jag problemet genom att vara konstant full och stenad - var jag full kunde jag röka -, alkoholen gjorde en ju trögare och tryggare på samma gång och då blir ju brasset bara ett arrogant smajl i ansiktet och en och annan gyllene gliring. Grejen var att efterhand lärde jag mig känna igen tecknen på när jag var psykotisk, och när jag väl gjorde det så gick det fort att tillfriskna. Men då la jag ju av med allt också, så att skallen fick återhämta sig liksom - kan ju säga att det var rätt välbehövt.

Nu måste jag tokspringa och packa...dyker upp efter helgen...