Mest fascinerad över hur du lägger upp det. Fattar väl att du vill spela dum och tror att jag blir frustrerad, men jag är mest nyfiken på hur du formulerar nästa idioti. Därför är eldar jag nu på ditt trollande. Så då tutar vi på:
Så nu är det problem med både frågetecken och påståenden och oförmågan att se vad som är ironi eller inte (speciellt när det gäller ett så tydligt fall). Vad ska vi ta och skriva om nästa gång vad en punkt är hur kommatering fungerar och annat som inte har ett dugg med sakfrågan att göra? Men visst kör du på. Uppenbart att du inte vill närma dig sakfrågan. Så kan det vara. :)
Nåväl jbig ska vi kolla om du kan svara på frågor. Lovar det är ganska så kul sedan kan man bolla lite fram och tillbaka. Vad ska vi ta. Hum Jo
Varför tror du inte medborgarna i Sverige i större utsträckning använder sin konsumentmakt för att köpa varor som är rättvisemärkta och miljövänliga?
Eller varför inte denna?
Är du för demokrati jbig?
Är du för att demokratin ska råda över skolan i samhället?
Vi kan ju göra så här. Aningen har vi en diskussion om sakfrågor eller också bustjafsar vi .Du får välja.
Vad har liberalismen och kapitalismen kostat?
Moderator: Moderatorgruppen
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
Kalle du måste vara jävligt självgod när du ser dej som "vetande"
Inget kan vara mer fel.
Jag ser dej som en billig högerpropagandist. Helt ointelligent och hjärntvättad med högeregoism. Vet att du i din självgoda egoism kommer att fortsätta. Ung. som om du tillhörde eliten, ho ho ho, men i verkligheten saknar du självinsikt.
Livet har många dimensioner; solidaritet, grundvalet för samhället. Sen kan vi ta en annan väg, rofferiet, men då måste alla veta att detta kan svida i skinnet. Man kan inte bara, likt en psykopat begära.
Kan inte ta dej på allvar.
Inget kan vara mer fel.
Jag ser dej som en billig högerpropagandist. Helt ointelligent och hjärntvättad med högeregoism. Vet att du i din självgoda egoism kommer att fortsätta. Ung. som om du tillhörde eliten, ho ho ho, men i verkligheten saknar du självinsikt.
Livet har många dimensioner; solidaritet, grundvalet för samhället. Sen kan vi ta en annan väg, rofferiet, men då måste alla veta att detta kan svida i skinnet. Man kan inte bara, likt en psykopat begära.
Kan inte ta dej på allvar.
SUCH
Det är bra tuta på du SUCH. Som vanligt har du inget vettigt att säga utan det är den vanliga helgfyllan med tillhörande frustration över livet som gör sig gällande. Vem vet någon gång kanske du skulle vilja ta upp något intressant och diskutera det. Lär väl knappast ske. Men vem vet konstigare saker har inträffat här i livet.
Du får väl nanna dig till söms med något från den heliga bok, dvs Kapitalet.
Ja.... jag lyckades uttyda något i din sk. argumentation (eller vad vi ska kalla det för). Egoism. Det är väl ett intressant ämne. Tja hur är det då mr SUCH hur mycket ger du själv varje månad till välgörande ändamål? Hur står det till med solidariteten i götet.
Det är bra tuta på du SUCH. Som vanligt har du inget vettigt att säga utan det är den vanliga helgfyllan med tillhörande frustration över livet som gör sig gällande. Vem vet någon gång kanske du skulle vilja ta upp något intressant och diskutera det. Lär väl knappast ske. Men vem vet konstigare saker har inträffat här i livet.
Du får väl nanna dig till söms med något från den heliga bok, dvs Kapitalet.
Ja.... jag lyckades uttyda något i din sk. argumentation (eller vad vi ska kalla det för). Egoism. Det är väl ett intressant ämne. Tja hur är det då mr SUCH hur mycket ger du själv varje månad till välgörande ändamål? Hur står det till med solidariteten i götet.
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
Nu blev Kalle syraker.
Ja, skillnaden mellan oss (förutom att jag är lång och ser bra ut) är att jag lever i verkligheten. Har ingen påhittad blixtkärlek, reser inte utomlands i fantasin. Allt som sker sker i verkligheten också.
Detta är ju ett filosofiforum och då ska man väl kunna ta ut svängarna? Du säger att jag inte har kommit med nåt vettigt. Kan bero på att du inte läser mellan raderna.
Din insats i ämnet filosofi kan mätas i 1 mol (en molekyl). Istället kör du med en billig vulgärvariant av högerpropaganda i politik. Och din debatteknik följer samma mönster med ständiga spårbyten när det hettar till. Sen har du mage att anklaga andra att inte svara på frågor! Kanske är du miljöskadad genom ditt arbete som försäljare?
Generositeten i Götet är god. Själv sprider jag ständigt kärlekens budskap helt gratis, senast igår.
Ja, skillnaden mellan oss (förutom att jag är lång och ser bra ut) är att jag lever i verkligheten. Har ingen påhittad blixtkärlek, reser inte utomlands i fantasin. Allt som sker sker i verkligheten också.
Detta är ju ett filosofiforum och då ska man väl kunna ta ut svängarna? Du säger att jag inte har kommit med nåt vettigt. Kan bero på att du inte läser mellan raderna.
Din insats i ämnet filosofi kan mätas i 1 mol (en molekyl). Istället kör du med en billig vulgärvariant av högerpropaganda i politik. Och din debatteknik följer samma mönster med ständiga spårbyten när det hettar till. Sen har du mage att anklaga andra att inte svara på frågor! Kanske är du miljöskadad genom ditt arbete som försäljare?
Generositeten i Götet är god. Själv sprider jag ständigt kärlekens budskap helt gratis, senast igår.
Hejsan...
Vill bara stryka under denna mening av Suchanother gällandes Kallekula:
"...Och din debatteknik följer samma mönster med ständiga spårbyten när det hettar till...."
Precis så är det, vilket visar att våran Kallekula knappast vågar gå i polemik, eftersom han nog inser sin begränsning! :wink:
MVH
jbig
Vill bara stryka under denna mening av Suchanother gällandes Kallekula:
"...Och din debatteknik följer samma mönster med ständiga spårbyten när det hettar till...."
Precis så är det, vilket visar att våran Kallekula knappast vågar gå i polemik, eftersom han nog inser sin begränsning! :wink:
MVH
jbig
Att verka för det goda...
suchanother skrev:Nu blev Kalle syraker.
Ja, skillnaden mellan oss (förutom att jag är lång och ser bra ut) är att jag lever i verkligheten. Har ingen påhittad blixtkärlek, reser inte utomlands i fantasin. Allt som sker sker i verkligheten också.
Detta är ju ett filosofiforum och då ska man väl kunna ta ut svängarna? Du säger att jag inte har kommit med nåt vettigt. Kan bero på att du inte läser mellan raderna.
Din insats i ämnet filosofi kan mätas i 1 mol (en molekyl). Istället kör du med en billig vulgärvariant av högerpropaganda i politik. Och din debatteknik följer samma mönster med ständiga spårbyten när det hettar till. Sen har du mage att anklaga andra att inte svara på frågor! Kanske är du miljöskadad genom ditt arbete som försäljare?
Generositeten i Götet är god. Själv sprider jag ständigt kärlekens budskap helt gratis, senast igår.
Ser man på så snacket om solidaritet var som jag misstänkte enbart skitsnack. Du vet SUCH när man blir lite äldre så lär man känna igen bullshitsnackare. Låter lite vänt och fint när det kommer ur din trut. Solidaritet, värna om de svaga bla bla men när det kommer till kritan är det enbart munnväder för något konkret gör du inte. Hur resonerar du SUCH: Ähä jag mår så illa om de svältande barnen i Afrika, jag mår så illa. Vad göra. Jag tror jag ska äta pizza idag blev så hungrig när jag tänkte på det. Då skiter du skiter fullständigt i de som är utsatta. Ordet solidaritet är bara det som vänstermuppar tar till men vad gör de egentligen konkret? Du ser SUCH. Hyckleri.
Men som sagt vill du argumentera om något och inte enbart låta truten gå om din egen förträfflighet, som inte har något med verkligheten att göra, så är du välkommen. :)
p.s jag ger ungefär 5% av min lön till välgörande ändamål och då har jag ingen superlön man jag gör så gott jag kan. Det är fakta och inte bara en massa snack. :)
Jbig skrev:Hejsan...
Vill bara stryka under denna mening av Suchanother gällandes Kallekula:
"...Och din debatteknik följer samma mönster med ständiga spårbyten när det hettar till...."
Precis så är det, vilket visar att våran Kallekula knappast vågar gå i polemik, eftersom han nog inser sin begränsning! :wink:
MVH
jbig
Aha så inga svar på mina frågor. Se du jbig jag ställer en massa frågor man får inga svar. Du behöver inte svara om du inte kan. Lugnt inga problem.
Får se vad du presenterar för oss idag. Vem vet du kopplar väl samman moderater med folkmord, eller så kanske Hitler eller Mao blir dagens libertiner. Kanske är det ett arbetarägt företag i Mullsjö som det går bra för och detta är ett bevis för att kapitalismen kommer braka samman. Får se vad det blir för kul som lille jbig hittar på idag. :)
Det är bara att ta sikte på nästa väderkvarn jbig, sen får du berätta den spännande historien för oss här.
suchanother skrev:
Istället kör du med en billig vulgärvariant av högerpropaganda i politik.
Jaha nu är det snart grilltime. Visst tycker jag om att gå i polemik, det är underhållande. Den eklektiska biten av samhällsteorier tja det kan väl ha sina sidor. Fast jag ser inte denna sida på forumt utifrån sociologisk/statsvetenskaplig vinkel. Det ger liksom inget att vrida och vända här. Svart eller vitt gäller. Kan du se dig tex jbig vara eklektisk? Det vore en syn för gudarna.
Nåväl det roliga är att se dig kasta sten i glashus. För vad är det du presenterar på varje fenomen som dyker upp? Jo unghegelianer som ställer Hegels dialektiska teoretiska metod på fötter. Lite brottsstycken om den materialistiska dialektiken. Lite om baser och överbyggnader, produktionsförhållandena, lönearbetet, motsättningen mellan arbete och kapital. Sen några begrepsdroppande om exploatering, reifikation, produktionssätt. produktivkrafter och mervärde.
Det är ingen konst att göra SUCH. Det fixar vilken högstadie/gymnasieelev som helst. Är det den berykade arguementationstekniken du talar om? :)
Och sedan som allt med Marxismen så strömmar det ut i Revolution med stort R. Det är den enda storsläggan som duger. Ungefär som veterinärer som förr "kurerade" hästar. Vad det än var så skjut hästen. Men nu kan man bota hästar på ett helt annat sätt. Så hur är det i samhället?
Nåväl Marx. Okej inget fel på det. Ett sätt att se på saker och ting. Men att köra exakt samma visa på vad det än månde vara. Det om något är väl ganska så enögt. Undrar om du är medveten om detta. Jag har åtminstone en medveten strategi.
Dessutom vad det gäller Marx. Vad kan vi mäta? Vad hände efter hans skrifter. Hur fungerade hans förutsägelser? Hur gick det tex i Sverige? Hur gick det med levnadsförhållandena för arbetarna? Hur gick det med lönerna för arbetarna? Är demokratin endast ett sätt för makten att hålla arbetarna i schack? Hur pass låsta är klassgränserna idag? Vad har dagens rika för bakgrund? Sådant är väl intressant SUCH? Ska vi kolla lite?
För andra som är intresserade av Marxismen varför inte läsa:
http://www.marxists.org/svenska/marx/1848/04-d037.htm
Grundlitteratur. Intressant.
Jbig skrev:Det fanns fortfarande inga fattiga och rika under stenåldern, oavsett vilken definition våran Rising använder.
Jaså? Så man hade hjälp åt funktionshindrade och en fungerande sjukvård redan på stenåldern? Intressant...
Att han inte kan komma med några källbaserade inlagor om detta beror på att de ej finnes! Ho ho ho....
Hur bevisar man att det inte fanns någon feminism på stenåldern?
Nix, tvärtom, både regeringar som säljer vapen samt företag i väst som dumpar priser i syd hindrar en utveckling i tredje världen! Därmed blir det en dubbel kraft mot en utvecklingen på många håll i tredje världen!
Enligt den logiken så kan du slå ihop även malariamyggor med de västerländska företagen. Vilket är ett logiskt feltänk. Malaria är en sak, västerländska företag en annan.
Vi skrev väl att de västerländska företagen hindrar utvecklingen i tredje världen, inte att de gynnade arbetarna i dessa fabriker!
Ja, det är vad du skrev. Men det går ju inte ihop med det faktum att de västerländska fabrikerna erbjuder sina arbetare bättre levnadsvillkor än de inhemska. Därför pekade jag på denna brist i ditt resonemang. Och nu försöker du slingra dig.
Nix, det är naturligtvis de utländska företagen som utnyttjar de ekonomiska zonerna - varför skulle man annars ha sådana, vännen? Och inne i dessa zoner finns även inhemska företag!
Så du erkänner att både inhemska och utländska företag utnyttjar de ekonomiska zonerna? Bra. Då ligger alltså inte problemet hos de utländska företagen - precis såsom jag har påstått. Ska du skylla på de västerländska företagen så måste du ju hitta något de gör som skiljer dem åt från de inhemska företagen.
Vad du gör är som att säga "Det finns både blonda och mörhåriga människor som fifflar med skatten. Alltså är skattefifflet blondinernas fel!" Det är absurt i mina ögon.
Risingen vidhåller att det är bättre att 17 procent av bönderna i Kenya är med och tjänar kosing än 80 procent av dem är det!
Ja, för om bara 80% ska arbeta på jordbruket så måste de arbeta innefektivt, och då kommer de inte att kunna konkurrera med sina priser - och då kommer alla att bli utblottade. Men om man effektiviserar jorbruket så kan övriga bönder vidareutbilda sig och ta andra jobb; vilket gör alla rikare.
Unilevers vinst var en tredjedel större än Mocambiques inkomster och Wal-Mart´s vinst var större än båda dessa länders ekonomier tillsammans. Detta slår ut inhemska företag, och försök att starta företag, i hela den tredje världen.
Vilken kapitalist du är, som bara bryr dig om de inhemska kapitalisterna. Dem skiter jag i; jag bryr mig mycket mer om de fattiga ländernas arbetare (eftersom jag är sosse). Du bryr dig om de kinesiska fabriksägarna, men jag bryr mig om de kinesiska arbetarna. De kinesiska arbetarna har bättre arbetsförhållanden i fabriker som ägs av utländska intressenter, så då tycker jag det är bra att de kommer in och tvingar hela landet att bättra på arbetsförhållandena för sina arbetare.
Men du tycker tydligen det är bättre att de fattiga ländernas kapitalister skall ha det bra än att de fattiga arbetarna får arbeta under så drägliga arbetsförhållanden som möjligt.
Så talar en kapitalist.
Detta förhindrar utvecklingen mot att starta företag i tredje världens länder, eftersom dess inte kankonkurrera med multisarna alls!
"dess inte kankonkurrera"? Öh...
Nå: Det behöver de inte. Det räcker med att de fattiga ländernas arbetare kan konkurrera med arbetarna här i den rika världen. Då blir de fattigaste i den fattiga världen rikare samtidigt som vi effektiviserar produktionen i hela världen; vilket alla vinner på.
Här har Risingen svängt 360 grader! Kolla bara:
"....Jag skrev att byråkraterna inte blev rika av sin korruption..."
Jasså, men du skrev väl att det var de jättemånga byråkraterna som snodde kosingen ochh alls inga rika!
Anledningen till att du inte förstår är för att du tror att rikedom är en fysisk "sak" som bara kan byta ägare.
I dina ögon så är det samma sak att köpa något man verkligen behöver (som medicin) - som att betala mutor till korrupta tjänstemän. Men så funkar det ju inte. Du blir inte fattigare när du betalar för medicin du behöver - för du tycker väl ändå att det är viktigare att vara frisk än att ha pengar? Tvärtom så blir hela världen rikare när viktiga mediciner utvecklats - inte bara läkemedelsföretagen.
Men ingen vill betala mutor. Om man måste betala mutor så väljer många att helt enkelt låta bli att starta företag. Så de korrupta tjänstemännen får ingen rikedom - allt de åstadkommer är att göra alla fattigare eftersom det blir för dyrt att starta företag varpå inga företag heller startas (och mutorna uteblir). Alla blir fattiga!
Det är precis som med de sovjetiska sängfabrikanterna jag berättade om. Ingen ville ha deras sängar i gjutjärn. Det gör ingen glad, och på sikt så blir ingen rikare av sådan ineffektivitet.
Hejsan....
Risingen har försökt hitta på nya grejer, denna gång tog det fyra dagar vill vi minnas! Mn det hjälper föga! Så här är det vad gäller problematiken med den multusstyrda konkurrensen med diverse varor i tredje världen. Vi förstår att du kämpar emot med näbbar och klor, men det hjälper föga, du är redan överbevisad i denna sak!
Nu lite fakta i saken...
Livsmedelskedjor från USA och Västeuropa expanderar snabbt i u-länderna. De utländska företagen går in i land efter land och etablerar nya stormarknader eller köper upp inhemska kedjor. Utvecklingen får stora konsekvenser för miljontals redan fattiga bönder som tvingas sänka sina priser och anpassa sig till stormarknadernas allt hårdare villkor. I vår del av världen tog utvecklingen från handelsbod till stormarknad ett halvt århundrade, i utvecklingsländerna sker förändringen i rasande takt. Störst bland giganterna är det amerikanska företaget Wal-Mart, som bara i år har införlivat 369 butiker i Centralamerika i sitt imperium. Förra året köpte Wal-Mart bland annat upp 140 butiker i Brasilien. Den franska livsmedelskedjan Carrefour har i år öppnat sin 76:e stormarknad i Kina. Brittiska Tesco planerar 12 nya stormarknader i Kina under det här året.
Livsmedelskedjorna vill ha så få leverantörer som möjligt och pressar priserna genom att spela ut olika leverantörer mot varandra. Stormarknaderna kräver ofta leverans 365 dagar om året, på exakta klockslag och med varor som uppfyller stormarknadens exakta krav på kvalitet och storlek – en omöjlighet för många mindre odlare.
Källa:
http://www.utangranser.se/Default.aspx? ... NewsID=147
Västliga multinationella företag förhindrar de inhemska företagen att växa
Den radikala och mycket lästa ekonomen Bharat Jhunjhunwala intervjuas om sin syn på Indiens väg bort från fattigdomen. Han blandar marxism, kapitalism och hinduism och vill bland annat sänka alla västvärldens valutor. Radioprogrammet ”Pengars” (P1) reporter Jonas Ohlin träffade honom i en förort till Delhi.
Indiens överklass blir rikare, medan underklassen blir allt fattigare. Lönerna för de fattiga har inte ökat sedan början av 1990-talet, medan de rikas inkomster har ökat explosionsartat. Detta leder till att osäkerheten och problemen ökar i det indiska samhället. Det leder idag till att vänsterpartierna ökar sina andelar av valmanskåren.
Ett exempel på utländska investeringar och effektiviseringar i Indien är landets tvålindustri. När man effektiviserade denna industri, hade den 25 000 anställda kvar. Före effektiviseringen hade den 500 000 arbetare, som idag till stor del är arbetslösa. Effektiviseringen har blivit en försämring istället. Effektiviseringar är inte bra om de inte samtidigt leder till fördelar för alla, menar Jhunjhunwala.
Det är här problematiken ligger. Förr sysselsatte tvålindustrin 500 000 arbetare, efter effektiviseringarna sysslade bara 25 000 inom denna industri. 475 000 hade blivit av med sina arbeten, och de flesta även med sina inkomster. Naturligtvis är det bra med effektiviseringar – men bara så länge de gynnar alla. Detta visar på ett klart sätt dilemmat i tredje världen, effektiva metoder från väst konkurrerar ut många företag, och arbeten, i tredje världen – effektiviteten skadar alltså mer än den berikar. Det samma gäller företag som säljer billigare produkter i tredje världen, vilket gör att den inhemska industrin inte kan konkurrera på lika villkor – och då skapas heller inga nya företag i dessa områden, och därmed skapas bara mer misär, och mer beroende! Det är då det går åt fel håll!
Nya handelsregler gör business av det dagliga brödet.....
De fattiga länderna i Syd inför nu frihandel på livsmedel. Inte för att de tjänar på det. Utan för att de är tvungna. Resultatet är att de rika länderna vinner nya intressanta marknader, medan småbönderna i Syd får ännu svårare att försörja sig.
- Fina gröna ärtor! Nyskördade bönor! Mogna bananer!
Försäljarna ropar ut sina varor, men överröstas ofta av musiken från skrälliga radioapparater eller av de kringvandrande predikanternas förkunnande av Guds ord. Kvinnor i färggranna tygstycken och med stora korgar på huvudena trängs med lokala uppköpare och otaliga marknadsstånd. Doften av afrikansk peppar blandas med lukten av grillat kött och soltorkad eller rökt fisk och det är feststämning i luften. Det är marknadsdag på den kenyanska landsbygden. Försäljarna, de flesta kvinnor, har varit där sedan gryningen för att försäkra sig om en strategisk plats. I sina stånd säljer de spannmål, grönsaker eller frukt från de egna odlingarna.
I Kenya liksom i många andra u-länder är jordbruket den huvudsakliga näringen och det är fattiga småbönder som står för en stor del av produktionen. De odlar traditionella grödor som sötpotatis, sorghum och kassava - Fina gröna ärtor! Nyskördade bönor! Mogna bananer! Försäljarna ropar ut sina varor, men överröstas ofta av musiken från skrälliga radioapparater eller av de kringvandrande predikanternas förkunnande av Guds ord. Kvinnor i färggranna tygstycken och med stora korgar på huvudena trängs med lokala uppköpare för sin egen försörjning, men också majs, vete och socker som säljs på de lokala marknaderna. Ofta har de en ko eller några getter och kanske några höns. Det är ett resurssnålt och småskaligt jordbruk med en hög grad av självförsörjning. Men bönderna är också beroende av att kunna sälja sitt överskott för att köpa livsmedel och varor som de inte kan odla själva. Bönderna ser på så sätt till att de har en trygg tillgång till mat under hela året. Man brukar prata om livsmedelssäkerhet.
I ett land som Kenya är vattenbrist och torka problem som bönderna ständigt kämpar med. Men idag kommer hoten mot försörjningen för de kenyanska bönderna liksom för miljontals andra småbönder i tredje världen också från helt andra håll. Kenya har, liksom andra länder i Syd, öppnat sina gränser för import av livsmedel. Följden har blivit att marknaden har översvämmats av livsmedel utifrån, framför allt majs, ris, vete, socker och mejeriprodukter. Många av dessa varor, till exempel vete och socker, dumpas av EU och USA. Produktionen är där starkt subventionerad och varorna kan därför säljas till ett pris under världsmarknadspriset - ett pris som det är omöjligt för de kenyanska småbönderna att konkurrera med.
– Bönderna får sämre betalt för sina produkter och det blir allt svårare för dem att försörja sig på sitt jordbruk. Det hjälper inte att det finns importerade livsmedel på marknaden om människor inte har råd att köpa maten, säger Monica Opole från organisationen CIKSAP, som arbetar för att främja ett hållbart jordbruk bland småbönder i Kenya.
Kenya har inte haft något val. Världsbanken och Internationella Valutafonden har påtvingat fattiga skuldtyngda länder ekonomiska reformer, som bland annat inneburit att länderna ska öppna sina marknader för import av livsmedel.
Tanken är att exporten ska öka så att länderna ska kunna betala tillbaka sina skulder. Även Världshandelsorganisationen, WTO - vars regelverk inte bara griper in i länders handelspolitik, utan också berör deras konsumentregler, miljölagar och utvecklingspolitik - kräver avregleringar.
Att de internationella handelsreglerna omfattar även jordbruksprodukter är en ny företeelse. Så har det bara varit sedan 1995, då WTO bildades. Tidigare hade handel med livsmedel undantagits i de globala regelverken. Många u-länder och folkrörelser är kritiska till att jordbruksprodukter nu behandlas som vilka andra produkter som helst och kräver att de fattiga länderna ska få skydda den inhemska jordbruksproduktion som syftar till att trygga den lokala livsmedelssäkerheten. Men i WTO är det allt eller inget som gäller. Alla medlemsländer måste acceptera alla regler.
- WTO:s jordbruksavtal är ett hot mot den lokala livsmedelssäkerheten och länders självförsörjning, hävdar Monica Opole. Kenya var tidigare nästan självförsörjande på spannmål, men importerar idag runt tjugo procent av det spannmål som konsumeras i landet.
Samtidigt som u-länderna har tvingats avreglera sin handel, är de rika länderna dock själva ovilliga att öppna sina marknader. Trots WTO:s krav, fortsätter EU att skydda sin jordbruksproduktion och fattiga länder tillåts inte konkurrera öppet i handeln med de produkter där de faktiskt har fördelar. EU:s beslut att ge ökat marknadstillträde för produkter från världens minst utvecklade länder är ett steg i rätt riktning, men för u-länder som inte tillhör de allra fattigaste länderna, exempelvis Kenya, är EU:s marknader fortfarande stängda.
Många u-länder, framför allt i Afrika, sitter fortfarande fast i handelsmönster som upprättades under kolonialtiden. De är huvudsakligen råvaruproducenter och deras export domineras av en eller ett par exportvaror, ofta jordbruksprodukter. Världsmarknadspriserna på råvaror har sjunkit konstant under de senaste decennierna. WTO har inte lyckats lösa detta, som är ett av de fattigaste ländernas allra största problem. Det räcker inte med marknadstillträde om man inte har något att konkurrera med.
- Vi sitter fast i ett beroendeförhållande till den rika delen av världen. De afrikanska länderna exporterar råvaror och importerar färdiga produkter. Vi producerar sådant som vi inte konsumerar och vi konsumerar det vi inte producerar, säger Oduor Ong'wen från den östafrikanska organisationen EcoNews Africa.
De rika länderna, däribland EU, har högre tullar på vidareförädlade produkter från u-länderna än på råvaror. Det är till exempel ingen tull på EU:s import av orostade kaffebönor från Kenya, medan man lägger på en tull på åtta procent på rostat kaffe och elva procent på kaffeextrakt. Detta är ett effektivt sätt att hindra u-länderna från att bredda sin produktion och bygga upp en inhemsk förädlingsindustri.
Många ställer sig allt oftare frågan om det verkligen är en fri världshandel vi ser idag. På vems villkor bedrivs den internationella handeln? Vem gynnas? U-länder och folkrörelser framhåller gång på gång att de inte är emot handel i sig, de är inte heller emot att det finns regler, men frågan är vem som sätter reglerna och hur de ser ut. Idag har ett fåtal företagsjättar inom jordbruks- och livsmedelsindustrin makten över vår mat. Dessa företag kontrollerar i princip hela produktionskedjan, från fröer till produktion och distribution av livsmedel. I sin strävan att hitta nya marknader för sina produkter, var det också dessa företag som drev på för att få igenom WTO:s jordbruksavtal. Ett jordbruksavtal som är på väg att förvandla mat från en mänsklig rättighet till en ren handelsvara. Ett avtal som istället för att gynna världens småbönder, berövar dem deras möjligheter till försörjning.
De har förlorat kontrollen över den egna marknaden, menar Oduor Ong'wen:
- I Afrika var marknaden traditionellt en social mötesplats. Hit gick man för att sälja ett par kilo kassava och köpa salt och lite matolja, men minst lika viktigt var att träffa de andra byborna och utbyta senaste nytt. På dagens marknad har produkterna blivit viktigare än människorna.
Källa: Karin Gregow, http://www.snf.se/verksamhet/internatio ... n-art4.htm
Vad gäller stenåldern ser det ut så här...
Enligt de ungerska demograferna Acsádi och Nemeskéri har det skett förändringar i både fertilitet och mortalitet under historiens gång. De viktigaste orsakerna verkar vara övergången till jordbrukssamhället, stora pestepidemier, sociala maktförhållanden och därvid medhängande våldsutövande.
Källorna dessa herrar har byggt sina teorier på utgörs främst av skelett från äldre tider. Genom olika mätmetoder, studier av ben, tänder och kol-14 metoden har de fått fram fakta som pekar på en del intressanta detaljer. Bl.a. visar deras, och många andra vetenskapsmäns studier av liknande material att livslängden för neanderthalarna faktiskt antyder att de hade en biologisk möjlighet att mer eller mindre leva lika länge som dagens människor – om bara förutsättningarna fanns. Det gjorde det sällan utom för ett litet fåtal av dessa förmänniskor. Flera studier av skelett av neanderthalare och tidiga Homo Sapiens tyder på följande livscykler under tidig stenålder. Vanligen dog närmare en tredjedel av alla barn redan före 10 års ålder. De som överlevde kunde förvänta sig att leva till de var mellan 25 och 40 år. Ett fåtal, troligen omkring 5-10 procent av människorna levde tills de blev 50-60 år och i sällsynta fall ända tills de närmade sig 70 år.
Födelsetalen i det tidiga jordbrukssamhället låg endast omärkligt högre än födelsetalen, mellan 0,1 och 0,5 promilles övervikt (årligen). Något som visar på en mycket långsam folkökning av människosläktet. Antagligen fanns det inte mer än en eller två miljoner människor på jorden under istiden fram till omkring 15.000 f.Kr. Vid övergången till jordbrukssamhället tenderade dessa samhällen att snabbt börja öka antalet ingående individer. I sådana samhällen kunde födelsetalen lätt överstiga dödstalen med både en och två promille. Vi bör lägga på minnet att även dödstalen ökade. En företeelse som följde med på köpet var att antalet konflikter ökade. Människorna började kivas om djur, betesmarker, jaktmarker och snart även åkrar och andra materiella fördelar. Krigen blev sannolikt vanligare. Även kvinnorna verkar ha fått det sämre i den meningen att de nu levde ett liv utan ständiga förflyttningar. Därmed verkar det som någon slags förändring till ökad fertilitet verkar ha utkristalliserats bland allt fler kvinnor under jordbrukssamhället! Tillsammans med en kanske ännu större manlig dominans föddes det fler barn – samtidigt som spädbarnsdödligheten låg på en fortsatt hög nivå, eller rent av ökade. Till skillnad mot idag så var det männen som levde lite längre under förhistorisk tid liksom ända fram till Medeltiden och på sina håll ännu senare, än kvinnorna. Något som tyder på att männens makt under jordbrukssamhället troligen ökade en del – på kvinnornas bekostnad.
Dödsorsakerna under stenåldern verkar ha varit följande – benbrott, ledgångsreumatism och andra skador som gjorde individen oförmögen att fortsätta att jaga, passa boskap eller arbeta på åkern. En anan dödsorsak var som tidigare nämnts spädbarnsdödligheten. Denna verkar ha legat kring 150-250 promille per tusen födda, alltså i runda tal så dog var femte nyfödd, ibland var fjärde. Andra dödsorsaker var epidemier av tuberkulos och syfilis liksom smittkoppor och andra sjukdomar. Den drabbade olika grupper vid olika tider eftersom man ännu levde ganska isolerade från varandra. Under den yngre stenåldern och tiden fram till vår tideräknings början ökade världens befolkning troligen från några fåtal miljoner till åtminstone 250 miljoner individer. Därmed drabbades allt fler av de olika pester som då och då hemsökte större befolkningskoncentrationer; t.ex. i Nordkina, romarriket, Indien, Egypten och Mellanöstern. Amerika verkar ha varit helt isolerat från dessa farsoter, ehuru de mycket väl kan ha haft egna varianter av epidemier under förhistorisk tid. Emellertid erhöll inte Amerikas befolkning den nödvändiga motståndskraften mot smittkoppor och lunginflammation som Gamla världens befolkning med tiden skaffade sig immunitet emot.
Den förväntade livstiden på Cypern omkring 6000 f.Kr. vid födseln var endast 22 år. Då skall man vara medveten om att en tredjedel av barnen hade avlidit före nio års ålder. Klarade man sig igenom dessa första nio år kunde man vanligen nå en ålder på mellan 25 och 40 år. I sällsynta fall kunde man bli 50-70 år.
Under romarrikets dagar var medellivslängden på väg neråt. Spädbarnsdödligheten låg kring 350 per tusen födda i det av romarna erövrade Egypten. Samtidigt var den förväntade livslängden kring Kristi födelse runt 25-27 år.
Det var dock skillnad på folk och folk. Dödstalen för de romerska slavarna var högre än för dem styrde samhället. Den förväntade livslängden för en slav i Rom var bara 17,5 år vid födseln, medan en slav ute i provinserna kunde förvänta sig ett liv från födseln till cirka 25 år. En fri arbetare kunde i Rom inte heller räkna med ett långvarigt liv, vanligen dog han/hon vid 31 års ålder i genomsnitt. Aristokratin kunde förvänta sig ett liv efter födseln som varade till omkring 58 år.
Den romerska civilisationen innebar faktiskt att flertalet människors liv förkortades. Huruvida de samtidigt fick det sämre vet vi inte riktigt, men det ligger nära till hands. Däremot vet vi att de höga livslängderna för aristokratin förmodligen gynnades av deras välstånd avsevärt mot vad som varit vanligt tidigare.
Bygger på History of human life span and mortality, Acsádi & Nemeskéri, Budapest, 1970.
Kunde inte hålla mig, denne måste ju med bara:
"...Vilken kapitalist du är, som bara bryr dig om de inhemska kapitalisterna. Dem skiter jag i; jag bryr mig mycket mer om de fattiga ländernas arbetare (eftersom jag är sosse). Du bryr dig om de kinesiska fabriksägarna, men jag bryr mig om de kinesiska arbetarna....."
Ho ho ho ho ho......vad vi njuter av denna ordysse av läckerbitar från våran hjälte....ho ho ho ho.....
Så där ja, nu är du sänkt igen, genom källor, stil och total kunskapsövervikt......ho ho ho ho....sorry vännen.....
MVH
jbig
Risingen har försökt hitta på nya grejer, denna gång tog det fyra dagar vill vi minnas! Mn det hjälper föga! Så här är det vad gäller problematiken med den multusstyrda konkurrensen med diverse varor i tredje världen. Vi förstår att du kämpar emot med näbbar och klor, men det hjälper föga, du är redan överbevisad i denna sak!
Nu lite fakta i saken...
Livsmedelskedjor från USA och Västeuropa expanderar snabbt i u-länderna. De utländska företagen går in i land efter land och etablerar nya stormarknader eller köper upp inhemska kedjor. Utvecklingen får stora konsekvenser för miljontals redan fattiga bönder som tvingas sänka sina priser och anpassa sig till stormarknadernas allt hårdare villkor. I vår del av världen tog utvecklingen från handelsbod till stormarknad ett halvt århundrade, i utvecklingsländerna sker förändringen i rasande takt. Störst bland giganterna är det amerikanska företaget Wal-Mart, som bara i år har införlivat 369 butiker i Centralamerika i sitt imperium. Förra året köpte Wal-Mart bland annat upp 140 butiker i Brasilien. Den franska livsmedelskedjan Carrefour har i år öppnat sin 76:e stormarknad i Kina. Brittiska Tesco planerar 12 nya stormarknader i Kina under det här året.
Livsmedelskedjorna vill ha så få leverantörer som möjligt och pressar priserna genom att spela ut olika leverantörer mot varandra. Stormarknaderna kräver ofta leverans 365 dagar om året, på exakta klockslag och med varor som uppfyller stormarknadens exakta krav på kvalitet och storlek – en omöjlighet för många mindre odlare.
Källa:
http://www.utangranser.se/Default.aspx? ... NewsID=147
Västliga multinationella företag förhindrar de inhemska företagen att växa
Den radikala och mycket lästa ekonomen Bharat Jhunjhunwala intervjuas om sin syn på Indiens väg bort från fattigdomen. Han blandar marxism, kapitalism och hinduism och vill bland annat sänka alla västvärldens valutor. Radioprogrammet ”Pengars” (P1) reporter Jonas Ohlin träffade honom i en förort till Delhi.
Indiens överklass blir rikare, medan underklassen blir allt fattigare. Lönerna för de fattiga har inte ökat sedan början av 1990-talet, medan de rikas inkomster har ökat explosionsartat. Detta leder till att osäkerheten och problemen ökar i det indiska samhället. Det leder idag till att vänsterpartierna ökar sina andelar av valmanskåren.
Ett exempel på utländska investeringar och effektiviseringar i Indien är landets tvålindustri. När man effektiviserade denna industri, hade den 25 000 anställda kvar. Före effektiviseringen hade den 500 000 arbetare, som idag till stor del är arbetslösa. Effektiviseringen har blivit en försämring istället. Effektiviseringar är inte bra om de inte samtidigt leder till fördelar för alla, menar Jhunjhunwala.
Det är här problematiken ligger. Förr sysselsatte tvålindustrin 500 000 arbetare, efter effektiviseringarna sysslade bara 25 000 inom denna industri. 475 000 hade blivit av med sina arbeten, och de flesta även med sina inkomster. Naturligtvis är det bra med effektiviseringar – men bara så länge de gynnar alla. Detta visar på ett klart sätt dilemmat i tredje världen, effektiva metoder från väst konkurrerar ut många företag, och arbeten, i tredje världen – effektiviteten skadar alltså mer än den berikar. Det samma gäller företag som säljer billigare produkter i tredje världen, vilket gör att den inhemska industrin inte kan konkurrera på lika villkor – och då skapas heller inga nya företag i dessa områden, och därmed skapas bara mer misär, och mer beroende! Det är då det går åt fel håll!
Nya handelsregler gör business av det dagliga brödet.....
De fattiga länderna i Syd inför nu frihandel på livsmedel. Inte för att de tjänar på det. Utan för att de är tvungna. Resultatet är att de rika länderna vinner nya intressanta marknader, medan småbönderna i Syd får ännu svårare att försörja sig.
- Fina gröna ärtor! Nyskördade bönor! Mogna bananer!
Försäljarna ropar ut sina varor, men överröstas ofta av musiken från skrälliga radioapparater eller av de kringvandrande predikanternas förkunnande av Guds ord. Kvinnor i färggranna tygstycken och med stora korgar på huvudena trängs med lokala uppköpare och otaliga marknadsstånd. Doften av afrikansk peppar blandas med lukten av grillat kött och soltorkad eller rökt fisk och det är feststämning i luften. Det är marknadsdag på den kenyanska landsbygden. Försäljarna, de flesta kvinnor, har varit där sedan gryningen för att försäkra sig om en strategisk plats. I sina stånd säljer de spannmål, grönsaker eller frukt från de egna odlingarna.
I Kenya liksom i många andra u-länder är jordbruket den huvudsakliga näringen och det är fattiga småbönder som står för en stor del av produktionen. De odlar traditionella grödor som sötpotatis, sorghum och kassava - Fina gröna ärtor! Nyskördade bönor! Mogna bananer! Försäljarna ropar ut sina varor, men överröstas ofta av musiken från skrälliga radioapparater eller av de kringvandrande predikanternas förkunnande av Guds ord. Kvinnor i färggranna tygstycken och med stora korgar på huvudena trängs med lokala uppköpare för sin egen försörjning, men också majs, vete och socker som säljs på de lokala marknaderna. Ofta har de en ko eller några getter och kanske några höns. Det är ett resurssnålt och småskaligt jordbruk med en hög grad av självförsörjning. Men bönderna är också beroende av att kunna sälja sitt överskott för att köpa livsmedel och varor som de inte kan odla själva. Bönderna ser på så sätt till att de har en trygg tillgång till mat under hela året. Man brukar prata om livsmedelssäkerhet.
I ett land som Kenya är vattenbrist och torka problem som bönderna ständigt kämpar med. Men idag kommer hoten mot försörjningen för de kenyanska bönderna liksom för miljontals andra småbönder i tredje världen också från helt andra håll. Kenya har, liksom andra länder i Syd, öppnat sina gränser för import av livsmedel. Följden har blivit att marknaden har översvämmats av livsmedel utifrån, framför allt majs, ris, vete, socker och mejeriprodukter. Många av dessa varor, till exempel vete och socker, dumpas av EU och USA. Produktionen är där starkt subventionerad och varorna kan därför säljas till ett pris under världsmarknadspriset - ett pris som det är omöjligt för de kenyanska småbönderna att konkurrera med.
– Bönderna får sämre betalt för sina produkter och det blir allt svårare för dem att försörja sig på sitt jordbruk. Det hjälper inte att det finns importerade livsmedel på marknaden om människor inte har råd att köpa maten, säger Monica Opole från organisationen CIKSAP, som arbetar för att främja ett hållbart jordbruk bland småbönder i Kenya.
Kenya har inte haft något val. Världsbanken och Internationella Valutafonden har påtvingat fattiga skuldtyngda länder ekonomiska reformer, som bland annat inneburit att länderna ska öppna sina marknader för import av livsmedel.
Tanken är att exporten ska öka så att länderna ska kunna betala tillbaka sina skulder. Även Världshandelsorganisationen, WTO - vars regelverk inte bara griper in i länders handelspolitik, utan också berör deras konsumentregler, miljölagar och utvecklingspolitik - kräver avregleringar.
Att de internationella handelsreglerna omfattar även jordbruksprodukter är en ny företeelse. Så har det bara varit sedan 1995, då WTO bildades. Tidigare hade handel med livsmedel undantagits i de globala regelverken. Många u-länder och folkrörelser är kritiska till att jordbruksprodukter nu behandlas som vilka andra produkter som helst och kräver att de fattiga länderna ska få skydda den inhemska jordbruksproduktion som syftar till att trygga den lokala livsmedelssäkerheten. Men i WTO är det allt eller inget som gäller. Alla medlemsländer måste acceptera alla regler.
- WTO:s jordbruksavtal är ett hot mot den lokala livsmedelssäkerheten och länders självförsörjning, hävdar Monica Opole. Kenya var tidigare nästan självförsörjande på spannmål, men importerar idag runt tjugo procent av det spannmål som konsumeras i landet.
Samtidigt som u-länderna har tvingats avreglera sin handel, är de rika länderna dock själva ovilliga att öppna sina marknader. Trots WTO:s krav, fortsätter EU att skydda sin jordbruksproduktion och fattiga länder tillåts inte konkurrera öppet i handeln med de produkter där de faktiskt har fördelar. EU:s beslut att ge ökat marknadstillträde för produkter från världens minst utvecklade länder är ett steg i rätt riktning, men för u-länder som inte tillhör de allra fattigaste länderna, exempelvis Kenya, är EU:s marknader fortfarande stängda.
Många u-länder, framför allt i Afrika, sitter fortfarande fast i handelsmönster som upprättades under kolonialtiden. De är huvudsakligen råvaruproducenter och deras export domineras av en eller ett par exportvaror, ofta jordbruksprodukter. Världsmarknadspriserna på råvaror har sjunkit konstant under de senaste decennierna. WTO har inte lyckats lösa detta, som är ett av de fattigaste ländernas allra största problem. Det räcker inte med marknadstillträde om man inte har något att konkurrera med.
- Vi sitter fast i ett beroendeförhållande till den rika delen av världen. De afrikanska länderna exporterar råvaror och importerar färdiga produkter. Vi producerar sådant som vi inte konsumerar och vi konsumerar det vi inte producerar, säger Oduor Ong'wen från den östafrikanska organisationen EcoNews Africa.
De rika länderna, däribland EU, har högre tullar på vidareförädlade produkter från u-länderna än på råvaror. Det är till exempel ingen tull på EU:s import av orostade kaffebönor från Kenya, medan man lägger på en tull på åtta procent på rostat kaffe och elva procent på kaffeextrakt. Detta är ett effektivt sätt att hindra u-länderna från att bredda sin produktion och bygga upp en inhemsk förädlingsindustri.
Många ställer sig allt oftare frågan om det verkligen är en fri världshandel vi ser idag. På vems villkor bedrivs den internationella handeln? Vem gynnas? U-länder och folkrörelser framhåller gång på gång att de inte är emot handel i sig, de är inte heller emot att det finns regler, men frågan är vem som sätter reglerna och hur de ser ut. Idag har ett fåtal företagsjättar inom jordbruks- och livsmedelsindustrin makten över vår mat. Dessa företag kontrollerar i princip hela produktionskedjan, från fröer till produktion och distribution av livsmedel. I sin strävan att hitta nya marknader för sina produkter, var det också dessa företag som drev på för att få igenom WTO:s jordbruksavtal. Ett jordbruksavtal som är på väg att förvandla mat från en mänsklig rättighet till en ren handelsvara. Ett avtal som istället för att gynna världens småbönder, berövar dem deras möjligheter till försörjning.
De har förlorat kontrollen över den egna marknaden, menar Oduor Ong'wen:
- I Afrika var marknaden traditionellt en social mötesplats. Hit gick man för att sälja ett par kilo kassava och köpa salt och lite matolja, men minst lika viktigt var att träffa de andra byborna och utbyta senaste nytt. På dagens marknad har produkterna blivit viktigare än människorna.
Källa: Karin Gregow, http://www.snf.se/verksamhet/internatio ... n-art4.htm
Vad gäller stenåldern ser det ut så här...
Enligt de ungerska demograferna Acsádi och Nemeskéri har det skett förändringar i både fertilitet och mortalitet under historiens gång. De viktigaste orsakerna verkar vara övergången till jordbrukssamhället, stora pestepidemier, sociala maktförhållanden och därvid medhängande våldsutövande.
Källorna dessa herrar har byggt sina teorier på utgörs främst av skelett från äldre tider. Genom olika mätmetoder, studier av ben, tänder och kol-14 metoden har de fått fram fakta som pekar på en del intressanta detaljer. Bl.a. visar deras, och många andra vetenskapsmäns studier av liknande material att livslängden för neanderthalarna faktiskt antyder att de hade en biologisk möjlighet att mer eller mindre leva lika länge som dagens människor – om bara förutsättningarna fanns. Det gjorde det sällan utom för ett litet fåtal av dessa förmänniskor. Flera studier av skelett av neanderthalare och tidiga Homo Sapiens tyder på följande livscykler under tidig stenålder. Vanligen dog närmare en tredjedel av alla barn redan före 10 års ålder. De som överlevde kunde förvänta sig att leva till de var mellan 25 och 40 år. Ett fåtal, troligen omkring 5-10 procent av människorna levde tills de blev 50-60 år och i sällsynta fall ända tills de närmade sig 70 år.
Födelsetalen i det tidiga jordbrukssamhället låg endast omärkligt högre än födelsetalen, mellan 0,1 och 0,5 promilles övervikt (årligen). Något som visar på en mycket långsam folkökning av människosläktet. Antagligen fanns det inte mer än en eller två miljoner människor på jorden under istiden fram till omkring 15.000 f.Kr. Vid övergången till jordbrukssamhället tenderade dessa samhällen att snabbt börja öka antalet ingående individer. I sådana samhällen kunde födelsetalen lätt överstiga dödstalen med både en och två promille. Vi bör lägga på minnet att även dödstalen ökade. En företeelse som följde med på köpet var att antalet konflikter ökade. Människorna började kivas om djur, betesmarker, jaktmarker och snart även åkrar och andra materiella fördelar. Krigen blev sannolikt vanligare. Även kvinnorna verkar ha fått det sämre i den meningen att de nu levde ett liv utan ständiga förflyttningar. Därmed verkar det som någon slags förändring till ökad fertilitet verkar ha utkristalliserats bland allt fler kvinnor under jordbrukssamhället! Tillsammans med en kanske ännu större manlig dominans föddes det fler barn – samtidigt som spädbarnsdödligheten låg på en fortsatt hög nivå, eller rent av ökade. Till skillnad mot idag så var det männen som levde lite längre under förhistorisk tid liksom ända fram till Medeltiden och på sina håll ännu senare, än kvinnorna. Något som tyder på att männens makt under jordbrukssamhället troligen ökade en del – på kvinnornas bekostnad.
Dödsorsakerna under stenåldern verkar ha varit följande – benbrott, ledgångsreumatism och andra skador som gjorde individen oförmögen att fortsätta att jaga, passa boskap eller arbeta på åkern. En anan dödsorsak var som tidigare nämnts spädbarnsdödligheten. Denna verkar ha legat kring 150-250 promille per tusen födda, alltså i runda tal så dog var femte nyfödd, ibland var fjärde. Andra dödsorsaker var epidemier av tuberkulos och syfilis liksom smittkoppor och andra sjukdomar. Den drabbade olika grupper vid olika tider eftersom man ännu levde ganska isolerade från varandra. Under den yngre stenåldern och tiden fram till vår tideräknings början ökade världens befolkning troligen från några fåtal miljoner till åtminstone 250 miljoner individer. Därmed drabbades allt fler av de olika pester som då och då hemsökte större befolkningskoncentrationer; t.ex. i Nordkina, romarriket, Indien, Egypten och Mellanöstern. Amerika verkar ha varit helt isolerat från dessa farsoter, ehuru de mycket väl kan ha haft egna varianter av epidemier under förhistorisk tid. Emellertid erhöll inte Amerikas befolkning den nödvändiga motståndskraften mot smittkoppor och lunginflammation som Gamla världens befolkning med tiden skaffade sig immunitet emot.
Den förväntade livstiden på Cypern omkring 6000 f.Kr. vid födseln var endast 22 år. Då skall man vara medveten om att en tredjedel av barnen hade avlidit före nio års ålder. Klarade man sig igenom dessa första nio år kunde man vanligen nå en ålder på mellan 25 och 40 år. I sällsynta fall kunde man bli 50-70 år.
Under romarrikets dagar var medellivslängden på väg neråt. Spädbarnsdödligheten låg kring 350 per tusen födda i det av romarna erövrade Egypten. Samtidigt var den förväntade livslängden kring Kristi födelse runt 25-27 år.
Det var dock skillnad på folk och folk. Dödstalen för de romerska slavarna var högre än för dem styrde samhället. Den förväntade livslängden för en slav i Rom var bara 17,5 år vid födseln, medan en slav ute i provinserna kunde förvänta sig ett liv från födseln till cirka 25 år. En fri arbetare kunde i Rom inte heller räkna med ett långvarigt liv, vanligen dog han/hon vid 31 års ålder i genomsnitt. Aristokratin kunde förvänta sig ett liv efter födseln som varade till omkring 58 år.
Den romerska civilisationen innebar faktiskt att flertalet människors liv förkortades. Huruvida de samtidigt fick det sämre vet vi inte riktigt, men det ligger nära till hands. Däremot vet vi att de höga livslängderna för aristokratin förmodligen gynnades av deras välstånd avsevärt mot vad som varit vanligt tidigare.
Bygger på History of human life span and mortality, Acsádi & Nemeskéri, Budapest, 1970.
Kunde inte hålla mig, denne måste ju med bara:
"...Vilken kapitalist du är, som bara bryr dig om de inhemska kapitalisterna. Dem skiter jag i; jag bryr mig mycket mer om de fattiga ländernas arbetare (eftersom jag är sosse). Du bryr dig om de kinesiska fabriksägarna, men jag bryr mig om de kinesiska arbetarna....."
Ho ho ho ho ho......vad vi njuter av denna ordysse av läckerbitar från våran hjälte....ho ho ho ho.....
Så där ja, nu är du sänkt igen, genom källor, stil och total kunskapsövervikt......ho ho ho ho....sorry vännen.....
MVH
jbig
Att verka för det goda...
Jbig skrev:Risingen har försökt hitta på nya grejer, denna gång tog det fyra dagar vill vi minnas!
Hoppas du inte tycker det är tråkigt att vänta. Kan inte logga in lika ofta nu för tiden, så jag svarar när jag har tid.
Livsmedelskedjor från USA och Västeuropa expanderar snabbt i u-länderna. De utländska företagen går in i land efter land och etablerar nya stormarknader eller köper upp inhemska kedjor. Utvecklingen får stora konsekvenser för miljontals redan fattiga bönder som tvingas sänka sina priser och anpassa sig till stormarknadernas allt hårdare villkor.
Så du menar att de utländska företagen tar med sig utländska arbetare? Öh... Nej, så är det ju inte. De inhemska arbetarna får ju så klart jobb hos de utländska företagen, och då dessutom till bättre villkor än hos de inhemska företagen.
Störst bland giganterna är det amerikanska företaget Wal-Mart, som bara i år har införlivat 369 butiker i Centralamerika i sitt imperium.
Erm... Har inte du redan skrivit det här? Skriv bara saker en gång. Jag läser, vet du.
Livsmedelskedjorna vill ha så få leverantörer som möjligt och pressar priserna genom att spela ut olika leverantörer mot varandra.
Ja? De är väl inte dumma, heller. Sovjet var dumma; de byggde sängar som ingen ville ha, och som var omöjliga att exportera. Se hur det gick för dem. Men genom att effektivisera produktionen så blir man konkurrenskraftig, och det betyder att de bästa kan expandera och exportera sina produkter/tjänster - precis såsom de billiga tryckerierna i öststaterna nu börjat trycka allt fler böcker från rika länder såsom Sverige. Du vill att de fattiga länderna skall tvingas arbeta så ineffektivt att de inte kan konkurrera med oss här hemma, och det tycker jag är nesligt av dig.
Stormarknaderna kräver ofta leverans 365 dagar om året, på exakta klockslag och med varor som uppfyller stormarknadens exakta krav på kvalitet och storlek – en omöjlighet för många mindre odlare.
Japp. Och detta får leverantörerna att se över sina arbetsrutiner och göra investeringar. De som lyckas effektivisera sin produktion tillräckligt får en fet lön från stormarknaden och kan därefter expandera (genom att exempelvis anställa de bönder som inte varit tillräckligt skickliga på att arbeta effektivt, och som därför inte klarar sig på egen hand).
Västliga multinationella företag förhindrar de inhemska företagen att växa
Är det verkligen viktigare att de inhemska kapitalisterna har det bra än att de fattiga arbetarna har det bra?
Indiens överklass blir rikare, medan underklassen blir allt fattigare.
Intressant att du "glömmer bort" att berätta om indiens medelklass (som knappt ens fanns förut). Här ser man hur enormt mycket rikare indien har blivit de senaste åren. Visst, de fattiga är fortfarande fattiga - men att som du gör räkna bort fattiga som blivit medelklass från statistiken är ju ett rent statistikbrott. "Ola och Benji har blivit fattigare, men Nisse har blivit enormt mycket rikare! Nä, kolla, han har blivit medelklass - då räknar vi inte med honom." Med den sortens statistik kan man bevisa vad som helst.
Ett exempel på utländska investeringar och effektiviseringar i Indien är landets tvålindustri.
Det har du redan skrivit om. Tar du bara och klipper och klistrar, nu för tiden?
Effektiviseringar är inte bra om de inte samtidigt leder till fördelar för alla, menar Jhunjhunwala.
Hur många fördelar får "alla" av en tvålindustri som är så ineffektiv att den bara väntar på att bli sönderkonkurrerad av utländska intressen, då? Är det inte bättre att man behåller 25.000 arbeten på lång sikt (och kanske till och med kan expandera med tiden om man fortsätter att gå med vinst, varpå man kan plocka marknadsandelar utomlands) och att övriga arbetare kan vidareutbilda sig till något som faktiskt efterfrågas, än att samtliga 100.000 skall bli av med sina jobb med tiden, eftersom fabriken bara slukar pengar? Och för att inte tala om de som behöver köpa tvål, som ju förstås vill ha så billiga tvålar som möjligt. Du fnös åt Wal-mart tidigare, men fatta hur mycket rikare de gjort de fattiga konsumenterna i världen. Nu har många fattiga råd med mikrovågsugnar och andra hushållsapparater som kan göra deras vardag enklare.
Jag menar; du verkar inte klaga på IKEA, trots att det är omöjligt för en traditionell möbelsnickare att konkurrera med storföretaget i fråga om priser. Hur kommer det sig? Är det för att du är nationalist, eller kan det vara för att du inser hur mycket rikare vi konsumenter har blivit av att kunna köpa möbler som berikar vår vardag till överkomliga priser?
Detta visar på ett klart sätt dilemmat i tredje världen, effektiva metoder från väst konkurrerar ut många företag, och arbeten, i tredje världen – effektiviteten skadar alltså mer än den berikar.
Bara om man inte vill att de fattiga skall ges chansen att konkurrera med oss i den rika världen. Det tycker jag är en otäck människosyn. Liksom, "håll negrerna på plats! Se till att de inte kan sticka upp mot oss!" Självklart skall de kunna arbeta lika effektivt som oss och också få oss att anpassa sig efter dem för en gångs skull. Så resonerar iaf en humanist.
Det samma gäller företag som säljer billigare produkter i tredje världen, vilket gör att den inhemska industrin inte kan konkurrera på lika villkor – och då skapas heller inga nya företag i dessa områden, och därmed skapas bara mer misär, och mer beroende!
Nej, företagen anställer inhemsk personal, och utbildar dem. Dessutom behöver företagen leverantörer, vilket skapar arbetstillfällen på plats. De enda som förlorar är de inhemska kapitalisterna, och du måste vara en kapitalist om du bryr dig mer om dem än om de inhemska arbetarna.
- Fina gröna ärtor! Nyskördade bönor! Mogna bananer!
Försäljarna ropar ut sina varor, men överröstas ofta av musiken från skrälliga radioapparater eller av de kringvandrande predikanternas förkunnande av Guds ord. [...]
- Fina gröna ärtor! Nyskördade bönor! Mogna bananer! Försäljarna ropar ut sina varor, men överröstas ofta av musiken från skrälliga radioapparater eller av de kringvandrande predikanternas förkunnande av Guds ord.
Tar du och klipper och klistrar från ett ställe till ett annat inom ett och samma inlägg nu också? Jag har alltid anat att du inte skriver dina inlägg på riktigt, utan bara maskinellt kopierar någonstans ifrån, och nu ser vi det tydligt.
Följden har blivit att marknaden har översvämmats av livsmedel utifrån, framför allt majs, ris, vete, socker och mejeriprodukter. Många av dessa varor, till exempel vete och socker, dumpas av EU och USA. Produktionen är där starkt subventionerad och varorna kan därför säljas till ett pris under världsmarknadspriset - ett pris som det är omöjligt för de kenyanska småbönderna att konkurrera med.
Ja, subventioner är ett utslag av toppstyre som liberaler hatar. Så jag håller med dig om detta problem.
Trots WTO:s krav, fortsätter EU att skydda sin jordbruksproduktion och fattiga länder tillåts inte konkurrera öppet i handeln med de produkter där de faktiskt har fördelar.
Håller med. Vi måste absolut liberalisera handeln så att de fattiga länderna får en rättvis chans.
De rika länderna, däribland EU, har högre tullar på vidareförädlade produkter från u-länderna än på råvaror.
Återigen; toppstyre. Liberaler vill ta bort alla sådana här meningslösa lagar.
Många ställer sig allt oftare frågan om det verkligen är en fri världshandel vi ser idag.
Exakt. Jag håller till 100% med.
Idag har ett fåtal företagsjättar inom jordbruks- och livsmedelsindustrin makten över vår mat. Dessa företag kontrollerar i princip hela produktionskedjan, från fröer till produktion och distribution av livsmedel.
Precis. De förhindrar liberalismen - och det får vi alla lida för.
Vad gäller stenåldern ser det ut så här...
Inget svar på vad jag har skrivit, noterar jag.
de hade en biologisk möjlighet att mer eller mindre leva lika länge som dagens människor – om bara förutsättningarna fanns. Det gjorde det sällan utom för ett litet fåtal av dessa förmänniskor.
Exakt. Bara ett litet fåtal var alltså "rika" i detta avseende.
Vanligen dog närmare en tredjedel av alla barn redan före 10 års ålder.
...vilket betyder att samtliga föräldrar måste ha fasat för sina nyfödda barns liv (vilket återigen är något som jag tyckte kännetecknade ett "fattigt" liv)
osv.
Så... hur många svar hade du på vad jag skrivit? Noll. Vad fick jag istället? Ditt gamla vanliga maskinella cut & paste...
Betyder det att du ger upp?
Hejsan...
Våran Rising har nog kört fast, för han vägrar inse att han har fel, och vi rätt. Eftersom alla källor stödjer vår linje, vilket beror på att den är tagen från verkligheten!
Rising anser att om en industri som befolkas av 500 000 arbetare, görs så effektiv att bara 25 000 finns kvar, och 475 000 blir arbbetslösa - innebär det6 en förbättring för dessa 500 000 arbetare! Vi får det hela till att 475 000 fortfarande blev av med jobbet och tvingades ned i misär! Kanske det är svårt med sådant för en liberal? :lol:
Sedan vägrar han inse faktum, att när utländska konkurrenter med billigare priser drabbar u-länderna, så konkurreras dessas industrier snabt ut! Vilket beror på att länder under uppbyggnadsfaser inte klarar av att ha en konkurrens utifrån, för då kommer utvecklingen aldrig igång - vilket även innebär att fattigdomen sakta ökar, vilket den gör i de flesta länder i tredje världen. Samma utveckling hade Europas industrinationer en gång, hade de utsatts för utländsk konkurrens, hade de inte klarat av att utvecklas! Här lite fakta i målet:
Det finns inte ett enda OECD-land som utvecklades utan att till en början skydda sina industrier med tullar.
Källa: Waltraud Schelkle: "Regional Integration Among Less Developed Economies: Discordant Variations on an Evergreen", http://www.wiwiss.fu-berlin.de/w3/w3lorenz/ 020705
Globaliseringen har lett till en allt ökande världshandel. Något vi ser i början av 2000-talet. En handel som sker på mycket ojämlika villkor. Många länder i tredje världen har inte fått del av den ökade handelns vinster, utan globaliseringen har istället lett till en ytterligare marginalisering av flertalet länder. Den översta femtedelen av världens rikaste länder står för 82 procent av den globala exporten och 68 procent av de utländska direktinvesteringarna – den understa femtedelen för endast 1 procent. Men de dominerande aktörerna är stora transnationella företag från länder i Nord. De 500 största företagen kontrollerar idag 70 procent av världshandeln och 80 procent av alla utlandsinvesteringar. Av världens 100 största ekonomier är fler än 50 företag. En tredjedel av världshandeln i början av 2000-talet sker inom företagskoncerner. Storföretagen dominerar bl.a. branscher som media, datateknologi, bilindustrin, livsmedel och cigaretter. Mediebranschen domineras av fem mediejättar. De tio största företagen inom kemikalieindustrin kontrollerar 82 procent av marknaden. För många viktiga grödor domineras marknaden av ett fåtal stora transnationella företag. Dessa företag har ett mycket stort inflytande över de länder i Syd som de verkar i liksom över de politiska regelverken för världshandeln. Sammantaget hindrar de en positiv utveckling i tredje världen.
Exportinriktningen innebär ofta att "lyxvaror" för export odlas istället för mat för den egna befolkningen. Ofta odlas exportgrödorna på de bästa jordarna och lokalbefolkningen får hålla till godo med jordar av sämre kvalitet och i områden där det ofta råder brist på vatten. De storskaliga odlingarna av exportgrödor är många gånger mycket vattenintensiva och leder till att lokalbefolkningen drabbas av brist på vatten. Utslagningen av traditionella grödor och odlingssystem utgör ett hot mot livsmedelssäkerheten i många länder i Syd idag. Länder som tidigare var självförsörjande på stapelvarorna, måste numera ofta importera baslivsmedel. De bördigaste jordarna i exempelvis Malaysia upptas idag av bland annat oljepalms- och gummiplantager liksom kakaoodlingar och man måste importera 35 procent av sitt ris. Brasilien importerar över 60 procent av sitt vete, trots väldiga arealer.
Snittblommor, tobak och kakao odlas idag på många av Afrikas bästa jordar. Extremfallet är när grödor odlas i rent kosmetiska syften. I Zimbabwe odlas ringblommor i stora monokulturer. Blommorna används som en ingrediens i hönsfoder och exporteras till Nord – allt för att för att våra ägg ska se gula och fina ut.
Miljökostnader för att fylla på varusortimenten i de utlandsägda butikerna
Inte bara sopor, all denna frakt av varor som skall fraktas från USA, England, Frankrike, Tyskland, Nederländerna och andra EU-stater kostar ju oerhörda summor, för att inte tala om slöseriet med drivmedel och påfrestningarna för miljön. Vad oändligt mycket billigare det hade varit att låta de egna jordbrukarna förse butikerna med varor av skilda slag, vad mycket av miljön man då hade sparat, liksom drivmedel och annat som kostar. Dessutom hade man haft arbeten till många fler inom en inhemsk tillverknings- och livsmedelsindustri liksom jordbruket än vad som nu är fallet.
Sorry, Risingen, hur du än försöker kringå verkligheten och komma undan grundfrågan, så är det kört för dig - lika bra du erkänner det.......
Inget mer tal om den s.k. ursprungliga fattigdomen längre? Ho ho ho ho...där gav han nog upp också.......
MVH
jbig -adelsmärket för stil, kunskap och humanism....
Våran Rising har nog kört fast, för han vägrar inse att han har fel, och vi rätt. Eftersom alla källor stödjer vår linje, vilket beror på att den är tagen från verkligheten!
Rising anser att om en industri som befolkas av 500 000 arbetare, görs så effektiv att bara 25 000 finns kvar, och 475 000 blir arbbetslösa - innebär det6 en förbättring för dessa 500 000 arbetare! Vi får det hela till att 475 000 fortfarande blev av med jobbet och tvingades ned i misär! Kanske det är svårt med sådant för en liberal? :lol:
Sedan vägrar han inse faktum, att när utländska konkurrenter med billigare priser drabbar u-länderna, så konkurreras dessas industrier snabt ut! Vilket beror på att länder under uppbyggnadsfaser inte klarar av att ha en konkurrens utifrån, för då kommer utvecklingen aldrig igång - vilket även innebär att fattigdomen sakta ökar, vilket den gör i de flesta länder i tredje världen. Samma utveckling hade Europas industrinationer en gång, hade de utsatts för utländsk konkurrens, hade de inte klarat av att utvecklas! Här lite fakta i målet:
Det finns inte ett enda OECD-land som utvecklades utan att till en början skydda sina industrier med tullar.
Källa: Waltraud Schelkle: "Regional Integration Among Less Developed Economies: Discordant Variations on an Evergreen", http://www.wiwiss.fu-berlin.de/w3/w3lorenz/ 020705
Globaliseringen har lett till en allt ökande världshandel. Något vi ser i början av 2000-talet. En handel som sker på mycket ojämlika villkor. Många länder i tredje världen har inte fått del av den ökade handelns vinster, utan globaliseringen har istället lett till en ytterligare marginalisering av flertalet länder. Den översta femtedelen av världens rikaste länder står för 82 procent av den globala exporten och 68 procent av de utländska direktinvesteringarna – den understa femtedelen för endast 1 procent. Men de dominerande aktörerna är stora transnationella företag från länder i Nord. De 500 största företagen kontrollerar idag 70 procent av världshandeln och 80 procent av alla utlandsinvesteringar. Av världens 100 största ekonomier är fler än 50 företag. En tredjedel av världshandeln i början av 2000-talet sker inom företagskoncerner. Storföretagen dominerar bl.a. branscher som media, datateknologi, bilindustrin, livsmedel och cigaretter. Mediebranschen domineras av fem mediejättar. De tio största företagen inom kemikalieindustrin kontrollerar 82 procent av marknaden. För många viktiga grödor domineras marknaden av ett fåtal stora transnationella företag. Dessa företag har ett mycket stort inflytande över de länder i Syd som de verkar i liksom över de politiska regelverken för världshandeln. Sammantaget hindrar de en positiv utveckling i tredje världen.
Exportinriktningen innebär ofta att "lyxvaror" för export odlas istället för mat för den egna befolkningen. Ofta odlas exportgrödorna på de bästa jordarna och lokalbefolkningen får hålla till godo med jordar av sämre kvalitet och i områden där det ofta råder brist på vatten. De storskaliga odlingarna av exportgrödor är många gånger mycket vattenintensiva och leder till att lokalbefolkningen drabbas av brist på vatten. Utslagningen av traditionella grödor och odlingssystem utgör ett hot mot livsmedelssäkerheten i många länder i Syd idag. Länder som tidigare var självförsörjande på stapelvarorna, måste numera ofta importera baslivsmedel. De bördigaste jordarna i exempelvis Malaysia upptas idag av bland annat oljepalms- och gummiplantager liksom kakaoodlingar och man måste importera 35 procent av sitt ris. Brasilien importerar över 60 procent av sitt vete, trots väldiga arealer.
Snittblommor, tobak och kakao odlas idag på många av Afrikas bästa jordar. Extremfallet är när grödor odlas i rent kosmetiska syften. I Zimbabwe odlas ringblommor i stora monokulturer. Blommorna används som en ingrediens i hönsfoder och exporteras till Nord – allt för att för att våra ägg ska se gula och fina ut.
Miljökostnader för att fylla på varusortimenten i de utlandsägda butikerna
Inte bara sopor, all denna frakt av varor som skall fraktas från USA, England, Frankrike, Tyskland, Nederländerna och andra EU-stater kostar ju oerhörda summor, för att inte tala om slöseriet med drivmedel och påfrestningarna för miljön. Vad oändligt mycket billigare det hade varit att låta de egna jordbrukarna förse butikerna med varor av skilda slag, vad mycket av miljön man då hade sparat, liksom drivmedel och annat som kostar. Dessutom hade man haft arbeten till många fler inom en inhemsk tillverknings- och livsmedelsindustri liksom jordbruket än vad som nu är fallet.
Sorry, Risingen, hur du än försöker kringå verkligheten och komma undan grundfrågan, så är det kört för dig - lika bra du erkänner det.......
Inget mer tal om den s.k. ursprungliga fattigdomen längre? Ho ho ho ho...där gav han nog upp också.......
MVH
jbig -adelsmärket för stil, kunskap och humanism....
Att verka för det goda...
Hejsan...
Är ej "överlägsen", bara mer kunnig i de sakfrågor som diskuteras! :lol:
Något jag vet med mig, det är bl.a. därför jag alltid ser till att det som diskuteras, sker på min egen planhalva! Om du inte har märkt det, så är det ju stänigt jbig som väljer område att diskutera! Kolla får du se.....
Däremot är ödmjukhet, och god tonart ett adelsmärke för oss....
MVH
jbig
Är ej "överlägsen", bara mer kunnig i de sakfrågor som diskuteras! :lol:
Något jag vet med mig, det är bl.a. därför jag alltid ser till att det som diskuteras, sker på min egen planhalva! Om du inte har märkt det, så är det ju stänigt jbig som väljer område att diskutera! Kolla får du se.....
Däremot är ödmjukhet, och god tonart ett adelsmärke för oss....
MVH
jbig
Att verka för det goda...
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 11 och 0 gäster