Kära kritikerkår!
Moderator: Moderatorgruppen
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Kära kritikerkår!
Efter mycket om och men lyckades jag med konststycket att ladda upp en liten skapelse på http://www.myspace.com/avantgardet - och nu hade jag hoppats att ni skulle gå lös på mitt konststycke med vässade klor och hörntänder (som kritiker i allmänhet). MySpace tycker uppenbarligen inte om ordlekar så titeln på verket är inte fullt så avslöjande som det bör vara - därför väljer jag att skriva det nedan.
Mitt alterego för detta stycke var en stackare som jag något underfundigt valde att kalla Moss-art (vad detta alluderar till...ja, säg det!). Titeln på verket var - och är - Stagedive(in)e - och här lämnar jag fältet fritt att penetrera mitt tjocka pannben och skönja vad som lurar där under. Mer Jupitersymfoni än Requiem, jag har emellertid valt en undertitel som är just "requiem för en piitbo" (då verket ingår i en svit jag för närvarande håller på med som kretsar kring döden som tema, och förhoppningsvis skall väl allt på plats när detta är klart). Givetvis finns skavanker, men det struntar jag i - befann mig i ett kreativt rus och knåpade ihop stycket under en period på ca 24 timmar med endast små avbrott för urinerande (åt inget vad jag vill minnas), och när detta väl passerat finns sällan någon inspiration kvar att ösa ur.
Tyvärr inga gitarrer här, endast plitter plotter på datorns ljudmoduler. Gör inga anspråk på att vara originell inom någon genre, snarare har vi här att göra med metakonst (tidsenlig postmodernist som man är).
Så! Fram med påkarna och ge mig stryk nu!
Mitt alterego för detta stycke var en stackare som jag något underfundigt valde att kalla Moss-art (vad detta alluderar till...ja, säg det!). Titeln på verket var - och är - Stagedive(in)e - och här lämnar jag fältet fritt att penetrera mitt tjocka pannben och skönja vad som lurar där under. Mer Jupitersymfoni än Requiem, jag har emellertid valt en undertitel som är just "requiem för en piitbo" (då verket ingår i en svit jag för närvarande håller på med som kretsar kring döden som tema, och förhoppningsvis skall väl allt på plats när detta är klart). Givetvis finns skavanker, men det struntar jag i - befann mig i ett kreativt rus och knåpade ihop stycket under en period på ca 24 timmar med endast små avbrott för urinerande (åt inget vad jag vill minnas), och när detta väl passerat finns sällan någon inspiration kvar att ösa ur.
Tyvärr inga gitarrer här, endast plitter plotter på datorns ljudmoduler. Gör inga anspråk på att vara originell inom någon genre, snarare har vi här att göra med metakonst (tidsenlig postmodernist som man är).
Så! Fram med påkarna och ge mig stryk nu!
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
-
Bobby Hogan
- Inlägg: 232
- Blev medlem: 29 dec 2006 02:28
Mozart meets Jean Michel Jarre........min spontana reaktion.
Nej men för sjutton, det här var ju faktiskt helt ok. Fast nu är det kanske min bakgrund som gammal synthare samt min passion för klassisk musik som talar, men jag tycker du gjort ett riktigt schysst skapande. Så det så.
Nej men för sjutton, det här var ju faktiskt helt ok. Fast nu är det kanske min bakgrund som gammal synthare samt min passion för klassisk musik som talar, men jag tycker du gjort ett riktigt schysst skapande. Så det så.
In an average living room there are 1,242 objects Chuck Norris could use to kill you, including the room itself.
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
-
Bobby Hogan
- Inlägg: 232
- Blev medlem: 29 dec 2006 02:28
Avantgardet skrev:Kul att ni gillar, men det måste sägas att det hade varit ännu roligare om ni ogillat.
Du får väl göra nya alster, fast mycket sämre. Då lovar jag på heder och samvete att jag skall såga dig utmed knävecken.........promise !!
In an average living room there are 1,242 objects Chuck Norris could use to kill you, including the room itself.
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Har varit en duktig knegare och spottat ur mig lite konstprodukter igen, så har ni inget bättre för er - ta en titt (eller snarare: ge det en lyssning eller två). MySpace tillåter mig inte att ha mer än 4 låtar uppe. Den som är uppmärksam märker att jag snöat in på ett speciellt spår, får se vad det blir av det (jag är periodare) och vad som kommer därefter. Gmoll är tonarten jag inte tagit mig ur på sistone. Tematiskt hänger skiten ihop också. Well...låt se vad ni har att säga.
Finn era mardrömmar på http://myspace.com/avantgardet
Det vill säga om ni inte har mycket vettigare saker för er...
Finn era mardrömmar på http://myspace.com/avantgardet
Det vill säga om ni inte har mycket vettigare saker för er...
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Vilken av låtarna syftar du på?
Är det "Airstrike"? Den påminner mig om musiken till datorspelet "Bards tale" för hemdatorn Amiga. Men då gick du väl nästan med blöjor än...?
Gjorde några datorspel för VIC 64 - då hade man 4 (fyra!) färger till förfogande men dock 7 noter musik. Föredrog a-moll på den tiden.
/cogito
Är det "Airstrike"? Den påminner mig om musiken till datorspelet "Bards tale" för hemdatorn Amiga. Men då gick du väl nästan med blöjor än...?
Gjorde några datorspel för VIC 64 - då hade man 4 (fyra!) färger till förfogande men dock 7 noter musik. Föredrog a-moll på den tiden.
/cogito
Så länge jag säger att tanken finns i mitt huvud är allt i sin ordning; farligt blir det när jag säger att det är min hjärna som tänker.
Skumt, när jag lyssnade på den nya så var det Intro som spelade, fast det stod att det skulle vara Airstrike. Så jag tänkte först att du, av någon konstig anledning lagt upp samma låt under två olika namn. Men idag, hörde jag den nya låten. Pompöst som vanligt, påminde lite om Mossart, varför tog du ner den? Nu är det ju bara tre låtar.
Paus. Den enda jag har att säga om den, VAD är det på talkriken? En grillad råtta?
I övrigt:

Paus. Den enda jag har att säga om den, VAD är det på talkriken? En grillad råtta?
I övrigt:

- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Cogito,
här gick man och tyckte att man skulle utropas till samtidens största hantverkare i kontrapunktik. Av någon anledning komponerar jag alltid i en tevespelsanda när jag sitter vid datorn. Dock är det så oinspirerande att spela till sig själv, har inget att konsumera, ingen att lämna över till så jag kan luta mig tillbaka och lyssna. Nej, ingalunda, måste sitta och dryga mig mot mig själv - och jag och jag går fan inte ihop med varandra! Fruktansvärt bra övning i ödmjukhet musikaliskt, men det blir aldrig bra. Nej, musik ska vara jammad, live, spontant improviserad, levande, ett fångat ögonblick i flykten. Men det blir det aldrig om man skall sitta och överdubba sig själv - av den enkla anledningen att det är olika ögonblick staplade på varandra, och därför helt olika intryck/uttryck. Går göra abstrakt musik på det sättet, och har jag också gjort emellanåt. Det går dock att göra små "miniatyrer" där en "känsla" utsträckes med upprepning, om den har tillräcklig modulation (sånt kommer dock spontant). Det finns en gräns av "produkt" ett verk inte får överskrida, man har väl sina sympatier på rätt ställe (i detta fallet med Frankfurtskolan). Måste finna en syntes, en form som lämpar sig.
G-moll är ju en sån där underlig tonart. Finns inte mycket musik för gitarr i den tonarten (annat än jazz då), varför min deklamatoriska ton automatiskt antingen blirr just jazz eller klassiskt - kan bara tänka i såna termer av gammal o-/vana. Konstigt det där. Man förmedlar och förmedlas, både på och av instrumentet/mediumet. Kan gå i månader i samma tonart, man blir ju knäpp till slut. Skönt med gitarrelev, då tvingas man ställa om med jämna mellanrum.
Angelina,
"Pompöst som vanligt!" Vad fan! Blir så när man jobbar med samplingar. Dock har jag lite anständighet - jag behöver dynamiken! Så med tanke på att de flesta ljudbanker inte ens har "anslagskänslighet" så tycker jag att jag gör ett bra jobb att hålla ned det "pompösa". Helt annan sak att jobba på gitarr, där man har den absoluta närheten till instrumentet. Älskar gitarr. Spelar helst elgitarr utan att köra genom förstärkare ens. Så att man kan ta i som fan vid behov - glida in i funkiga eller zigenjazziga komp - och samtidigt backa tillbaka till en oerhört sober elegans. Allt finns liksom där - att framkalla vid behov -, men den möjligheten finns inte bakom spakarna till en massa mjukvarusamplers och grejer. Man får använda det som erbjuds och försöka få den att stämma överens med den vision man råkat föda inombords, och under resans gång att skala bort det som inte hör till så förändras sakta bilden till nåt annat. Det är egentligen ett slags alienation. En temporal förskjutning skapad av formen för verket. Men det går ju sublimera även en sådan verkstruktur (menas: anpassa den efter formen med andra ord men uttrycka den direkt ändå).
Det är inte min mat på tallriken. Ser du en grillad råtta där så blir jag nljd, skall inte göra våld på den föreställningen.
Tog bort en låt för att jag bara kan ha fyra samtidigt. Dessutom insåg jag att jag började ha nåt som kunde utkristalliseras till nåt större med tiden, eftersom jag av misstag råkat fastna i något någorlunda enhetligt. Så en lite meta-abstraktion fann jag till min förvånelse en ny och större skapelse ta form välvande genom sig själv som en amöbas tillväxtområde. Jag gladdes åt denna, min, insikt och tog upp tråden när jag hade lust därtill - som nu, blev plötsligt inspirerad.
här gick man och tyckte att man skulle utropas till samtidens största hantverkare i kontrapunktik. Av någon anledning komponerar jag alltid i en tevespelsanda när jag sitter vid datorn. Dock är det så oinspirerande att spela till sig själv, har inget att konsumera, ingen att lämna över till så jag kan luta mig tillbaka och lyssna. Nej, ingalunda, måste sitta och dryga mig mot mig själv - och jag och jag går fan inte ihop med varandra! Fruktansvärt bra övning i ödmjukhet musikaliskt, men det blir aldrig bra. Nej, musik ska vara jammad, live, spontant improviserad, levande, ett fångat ögonblick i flykten. Men det blir det aldrig om man skall sitta och överdubba sig själv - av den enkla anledningen att det är olika ögonblick staplade på varandra, och därför helt olika intryck/uttryck. Går göra abstrakt musik på det sättet, och har jag också gjort emellanåt. Det går dock att göra små "miniatyrer" där en "känsla" utsträckes med upprepning, om den har tillräcklig modulation (sånt kommer dock spontant). Det finns en gräns av "produkt" ett verk inte får överskrida, man har väl sina sympatier på rätt ställe (i detta fallet med Frankfurtskolan). Måste finna en syntes, en form som lämpar sig.
G-moll är ju en sån där underlig tonart. Finns inte mycket musik för gitarr i den tonarten (annat än jazz då), varför min deklamatoriska ton automatiskt antingen blirr just jazz eller klassiskt - kan bara tänka i såna termer av gammal o-/vana. Konstigt det där. Man förmedlar och förmedlas, både på och av instrumentet/mediumet. Kan gå i månader i samma tonart, man blir ju knäpp till slut. Skönt med gitarrelev, då tvingas man ställa om med jämna mellanrum.
Angelina,
"Pompöst som vanligt!" Vad fan! Blir så när man jobbar med samplingar. Dock har jag lite anständighet - jag behöver dynamiken! Så med tanke på att de flesta ljudbanker inte ens har "anslagskänslighet" så tycker jag att jag gör ett bra jobb att hålla ned det "pompösa". Helt annan sak att jobba på gitarr, där man har den absoluta närheten till instrumentet. Älskar gitarr. Spelar helst elgitarr utan att köra genom förstärkare ens. Så att man kan ta i som fan vid behov - glida in i funkiga eller zigenjazziga komp - och samtidigt backa tillbaka till en oerhört sober elegans. Allt finns liksom där - att framkalla vid behov -, men den möjligheten finns inte bakom spakarna till en massa mjukvarusamplers och grejer. Man får använda det som erbjuds och försöka få den att stämma överens med den vision man råkat föda inombords, och under resans gång att skala bort det som inte hör till så förändras sakta bilden till nåt annat. Det är egentligen ett slags alienation. En temporal förskjutning skapad av formen för verket. Men det går ju sublimera även en sådan verkstruktur (menas: anpassa den efter formen med andra ord men uttrycka den direkt ändå).
Det är inte min mat på tallriken. Ser du en grillad råtta där så blir jag nljd, skall inte göra våld på den föreställningen.
Tog bort en låt för att jag bara kan ha fyra samtidigt. Dessutom insåg jag att jag började ha nåt som kunde utkristalliseras till nåt större med tiden, eftersom jag av misstag råkat fastna i något någorlunda enhetligt. Så en lite meta-abstraktion fann jag till min förvånelse en ny och större skapelse ta form välvande genom sig själv som en amöbas tillväxtområde. Jag gladdes åt denna, min, insikt och tog upp tråden när jag hade lust därtill - som nu, blev plötsligt inspirerad.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Här är siten som torde falla i er smak, Avantgardet och Angelina:
http://www.transdriver.ru/eng/eng1024.htm
t ex låten "Piano"
/cogito
http://www.transdriver.ru/eng/eng1024.htm
t ex låten "Piano"
/cogito
Så länge jag säger att tanken finns i mitt huvud är allt i sin ordning; farligt blir det när jag säger att det är min hjärna som tänker.
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
För att komplettera bilden av mig själv något, så kastade jag nyss upp en snabbt hopkastad låt. "No name"
Håll till godo, nån gång har jag för avsikt att ge er prov på mina styrkor också (gitarrspelandet). Kände bara för att dela med mig, eftersom "öppenhet" varit på tapeten.
Håll till godo, nån gång har jag för avsikt att ge er prov på mina styrkor också (gitarrspelandet). Kände bara för att dela med mig, eftersom "öppenhet" varit på tapeten.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 0 och 0 gäster