Protester mot ungdomsvåldet

[Sceptisk]

Idag, naturligtvis i Aftonbladet som älskar att haussa sina läsare och få dem att tro att de gör någon skillnad genom att protestera. I inledningen görs det ganska tydligt; "vad det än är för fel så fattar du fortfarande inte och därför visar vi dessa bilder". Bilder som är ganska mycket snällare än vad jag och jag gissar våldsmän sett på andra delar av internet. Som att visandet av blod skulle fungera som ett botemedel.... Det liknar lite psykologisk homeopati, fast tvärtom. Ja jag vet inte hur det är tänkt att bilder på våld ska visa på varför man inte ska slåss. Men vill visa på KONSEKVENSERNA. Likadant tänkande som hela anti-rök och ant-drog och säker-sex kampanjerna bygger på. Naturligtvis fungerar dom inte men märkligt nog används de om och om igen, i allt större tydlighet, brutalitet och bildskärpa.

Ungdomsvåld är inte alls svårt att förstå sig på. I sociala miljöer där man måste vara störst, bäst och starkast för att överleva så frodas en slags socialdarwinism. Socialdarwinismen existerar i hela vårt samhälle, från det att man börjar gå på skolan till dess man skaffar sig ett jobb, till vilket hus man har till hur mycket pengar. Man ska vara framgångsrik, till varje pris. Individuell framgång. Skolan jämför eleverna utifrån deras mentala förmågor att tillägna sig kunskap, budskapet är klart och tydligt, du ska vara bäst, på någonting för det är enda sättet att bli accepterad.

De personer/barn som inte kan vara bäst i de mentala förmågorna försöker därför att bli bäst på nåt annat, och att bli bra på att slåss är ett mål lika gott som något när det handlar om att vara bäst och få den där väldigt svåråtkomliga respekten och medkänslan.

Vi kan ju gott och väl förstå att om man placeras i ett psykopatiskt (icke-empatiskt) system så kommer man bli tvungen att börja manipulera för att få känna sig som en vanlig människa. Om man ändå bara får uppskattning genom att vara värst så är det den belöningen som räknas.

I min gamla skola stog det på intern-TV:n, ett hån mot eleverna som tvingades vara där och dansa efter herrarnas pipa; "Den som inte är bäst vill bli värst för ingen vill vara ingenting."

För ingenting är tydligen vad man reduceras till ifall man inte spelar med i spelet och tävlar som alla andra "duktiga" barn. Har någon överhuvudtaget funderat över vad som händer psykologiskt när man placerar barn i en sån här miljö, där de konstant ska jämföras med varandra, alltid få veta vad dom är värda och hela tiden tvingas till "lärande", inte för att dom själva behöver det, utan för att skolplanen beordrar det? Finns det någon psykolog som skulle kunna hålla med mig om att det inte är helt sunt för barn att tvingas in i detta?

Våldet eskalerar, inte bara i städerna utan även på landsbygden. särskilt i byar som kommit i kontakt med den fantastiska framgångsvisionen där man kan bli en self-made man och att det inte finns några egentliga hinder för att aspirera till det, knappast etiska, dom har ju redan blivit fördömda av spelets regler. För att bli framgångsrik så måste man ha blod på sina händer. Ungdomsvåldet är en chimär, det är SAMHÄLLSVÅLDET vi ska diskutera. Våldet mellan vuxna (särskilt vuxenmobbing) såväl som mellan unga.

[Algotezza]

Våld, aggressivitet, mental explosivitet, är individens och samhällets bensin, drivmedel. Det gäller bara att få den att ta sig mer humana, mindre okontrollerade  uttryck. Vi kan aldrig "bli befriade" från den. . Inte i denna fysiska värld. Då hade vi slutat leva. Eftersom allt beror på allt, samhället formar individen, "situationen" och tvärtom, var börja? Med sig själv. Det finns ingen annanstans att börja. Kan låta flummigt och new age. Men allt annat, "ställa krav", "lagstifta", är bara spel för gallerierna, löser inga problem.

Man kan alltså bara börja i det lilla formatet här och nu. Det tar tid. Lättare med "uppifrån och ned", dekret och påbud. Men det förändrar bara på ytan.

Jag gör vad jag kan som lärare, far, make, samhällsmedborgare, för att mötet med andra skall bli humant och meningsfullt. Men jag har svårt för att moralisera. Tjata på andra: gör si, gör så.

Men jag vet inte...

Är bara män våldsamma?

A

[What Gives?]

Vad exakt syftar du till med begreppet samhällsvåld? Om det är brottsrelaterat våld skulle jag hellre kalla det våld utanför samhället.

[Algotezza]

Vad exakt syftar du till med begreppet samhällsvåld? Om det är brottsrelaterat våld skulle jag hellre kalla det våld utanför samhället.

Våld som utförs i detta samhälle. Jag inkluderar allt som sker i världen i dag som något som sker i dagens samhälle. Jag har en universell definition. Inte vi och dom. Men visst, samhället kan definieras som något exkluderande. Hur i så fall? Och varför?

A

[What Gives?]

Jag inkluderar allt som sker i världen i dag som något som sker i dagens samhälle.

Då är väl prefixet "samhälle" fullständigt överflödigt?

[Sceptisk]

Vore ju bra om ni läste vad jag skriver. Min poäng var kanske inte helt klar och tydlig, genom att prata i exklusiva termer som t.ex. UNGDOMS-VÅLD så negligeras det faktum att VÅLDSAMHET är något som finns i hela samhället och påverkar ALLA. Det finns inget som bara heter ungdomsvåld, utan det finns också mellan vuxna. Bara det att hos vuxna så sker våldet på ett mer förtäckt sätt, vuxenvåld sker som mobbing och särskilt utfrysning. Men målet är fortfarande detsamma; att skaffa sig fördelar i en vinstoerienterad hierarki på andras bekostnad.

Alla människor som lever inom sådana system är också skrämmande ingoranta om vad för slags system-manipulation de utsätts för. Om man är satt i konstant konkurrens med sina kollegor så sker något; plötsligt krymper ens horisont, man blir mer fokuserad på målet och tappar medvetenheten om hur man blir manipulerad. många företag brukar hyra in motivationstalare och naturligtvis så om jag inte tar fel så är nog 99% av alla motivationstalare av ideologin som poängterar personligt ansvar framför allt annat. Det finns inga andra, bara du och ditt mål. Du och din prestation. Det är så man ser på motivation.

Detta är manipulation och den gör att hela samhällen kan odla fram en oerhört rå och egocentrisk samhällsplanering. Allting familjärt disintegreras och placeras ut på filialer för att andra högoktaniga motiverade agenter ska ha ett arbete och kunna "nå sina drömmars mål" genom att hatta sig fram i en utbränd statlig hierarki.

Jämför vi med de ungdomar som utför våld, särskilt nu på senare tid har det varit mycket skriverier om det, så är det oftast unga killar som strävar efter att "bli nåt", en del är högerorienterade, andra vänster och dom flesta är troligen helt oideologiska och slåss för att de tycker det är häftigt och för att få respekt. Lever man i ett samhälle som har som grundvalar att vara bäst på allt då alstrar det ganska höga skuggor.

Som reaktion på det fenomenet har vi ju då jantelagen vilket inte förbättrar nånting utan egentligen bara gör att problemet hamnar ur fokus. Jantelagen är en reaktion mot dom som tror dom är nåt och försöker så att bura in dom och sätta munkavel på dom. Men eftersom hela samhället i grunden bygger på att vara något så blir resultatet att vi får munkavel allihopa. Sen kommer reaktionerna på jantelagen och då ska man göra uppror återigen och "förverkliga sig själv" och nå sina drömmars mål. Fortfarande finns inga andra, bara du och ditt mål, din planering, ditt liv. Så istället för att få bort munkaveln så har vi bara förberett för en ännu hårdare reaktion på egocentrismen och den kommer i ännu hårdare ord och fördömelser. Aftonblaskan hänger på och tror att genom att protestera så gör man något.

Fel. Det SER UT som att man gör något, i själva verket så frångår man problemet och skapar illusioner om att detta är enskilda företeelser. Men när det upprepas och när det är ungefär samma klientel och ungefär samma typ av våld, då är det inte längre enskilda företeelser utan då talar vi om mönster och samhällsfenomen.

[Algotezza]

Jag inkluderar allt som sker i världen i dag som något som sker i dagens samhälle.

Då är väl prefixet "samhälle" fullständigt överflödigt?

Samhällsvåld - våld som sker i samhället; men också våld som utförs i statens namn för att skydda "samhället" = "de goda medborgarna".

A

[Algotezza]

Vore ju bra om ni läste vad jag skriver. Min poäng var kanske inte helt klar och tydlig, genom att prata i exklusiva termer som t.ex. UNGDOMS-VÅLD så negligeras det faktum att VÅLDSAMHET är något som finns i hela samhället och påverkar ALLA. Det finns inget som bara heter ungdomsvåld, utan det finns också mellan vuxna. Bara det att hos vuxna så sker våldet på ett mer förtäckt sätt, vuxenvåld sker som mobbing och särskilt utfrysning. Men målet är fortfarande detsamma; att skaffa sig fördelar i en vinstoerienterad hierarki på andras bekostnad.

Alla människor som lever inom sådana system är också skrämmande ingoranta om vad för slags system-manipulation de utsätts för. Om man är satt i konstant konkurrens med sina kollegor så sker något; plötsligt krymper ens horisont, man blir mer fokuserad på målet och tappar medvetenheten om hur man blir manipulerad. många företag brukar hyra in motivationstalare och naturligtvis så om jag inte tar fel så är nog 99% av alla motivationstalare av ideologin som poängterar personligt ansvar framför allt annat. Det finns inga andra, bara du och ditt mål. Du och din prestation. Det är så man ser på motivation.

Detta är manipulation och den gör att hela samhällen kan odla fram en oerhört rå och egocentrisk samhällsplanering. Allting familjärt disintegreras och placeras ut på filialer för att andra högoktaniga motiverade agenter ska ha ett arbete och kunna "nå sina drömmars mål" genom att hatta sig fram i en utbränd statlig hierarki.

Jämför vi med de ungdomar som utför våld, särskilt nu på senare tid har det varit mycket skriverier om det, så är det oftast unga killar som strävar efter att "bli nåt", en del är högerorienterade, andra vänster och dom flesta är troligen helt oideologiska och slåss för att de tycker det är häftigt och för att få respekt. Lever man i ett samhälle som har som grundvalar att vara bäst på allt då alstrar det ganska höga skuggor.

Som reaktion på det fenomenet har vi ju då jantelagen vilket inte förbättrar nånting utan egentligen bara gör att problemet hamnar ur fokus. Jantelagen är en reaktion mot dom som tror dom är nåt och försöker så att bura in dom och sätta munkavel på dom. Men eftersom hela samhället i grunden bygger på att vara något så blir resultatet att vi får munkavel allihopa. Sen kommer reaktionerna på jantelagen och då ska man göra uppror återigen och "förverkliga sig själv" och nå sina drömmars mål. Fortfarande finns inga andra, bara du och ditt mål, din planering, ditt liv. Så istället för att få bort munkaveln så har vi bara förberett för en ännu hårdare reaktion på egocentrismen och den kommer i ännu hårdare ord och fördömelser. Aftonblaskan hänger på och tror att genom att protestera så gör man något.

Fel. Det SER UT som att man gör något, i själva verket så frångår man problemet och skapar illusioner om att detta är enskilda företeelser. Men när det upprepas och när det är ungefär samma klientel och ungefär samma typ av våld, då är det inte längre enskilda företeelser utan då talar vi om mönster och samhällsfenomen.

Skall man bara iakttaga och konstatera tillståndet eller skall man leta efetr och föreslå någon väg ut? Vi lever i ett samhälle där våld genomsyrar vår mentalitet: som underhållning, sätt att lösa konflikter, sätt att kommunicera, som kriterium på både "hjälte" och "buse"; mentalt och fysiskt våld... Finns det andra sätt att kanalisera vår mentala explosivitet?

Man måste bli medveten om problemet innan man kan lösa det, säger man ibland, men är det inte det effektivaste sättet att bli medveten om vidden av ett problem att försöka lösa det? Finns det andra lika effektiva sätt? "Bli informerad"?

A

[Lasarus]

Ungdomsvåld är inte alls svårt att förstå sig på. I sociala miljöer där man måste vara störst, bäst och starkast för att överleva så frodas en slags socialdarwinism. Socialdarwinismen existerar i hela vårt samhälle, från det att man börjar gå på skolan till dess man skaffar sig ett jobb, till vilket hus man har till hur mycket pengar. Man ska vara framgångsrik, till varje pris. Individuell framgång.

Det gäller att minska dessa miljöer, så tror jag man kan få lite bättre ordning på det hela. Vi har ju nuförtiden en förmåga att sätta ihop människor i grupper och isolera dem från övriga människor. I den moderna världen har ju "tonåringen" skapats. Tonåringen har getts egenskapen "oansvarig". Dessa "oansvaiga" borde man ju enligt allt sunt förnuft då egenligen hålla lite etxra koll på, istället är det nog tyvärr tvärt om. Tonåringarna rör sig mest i miljöer där de träffar likasinnade och som ofta är helt åtskilda ifrån alla andra åldersgrupper i samhället. Som gjort för trubbel egentligen.

[Zokrates]

Svåra problem, men är det olösligt? Historiskt sett är människan, liksom andra primater en blodtörstig varelse som alltför ofta ger sig på individer i den egna gruppen för att stärka sin position eller inta ledarpositioner. Även bland andra djurarter förekommer våld inom deras sociala hierarkier som överlevnadsstrategier och bevarande av en viss kontinuitet som stärker grupperna på längre sikt. Vad får er att tro att människan skulle vara ett undantag?

Är det vårt sätt att kunna kommunicera verbalt som skulle vara skillnaden mellan oss som djurart gentemot andra djurarter?

Knappast. Har studerat mina akvariefiskar under snart 2 års tid. Där gäller följande regler i vattnet, störst styr. Den största honan lockar flest partners, den största hannen får förtur, de mindre fiskarna får slåss om det som blir över, blir det inget över får en hanfisk agera hona så att de andra hanarna, åtminstonde kan låtsas reproducera sig genom att uppvakta denna hane. Tufft liv även för en liten ynka akvariefisk.

Att sedan de små fiskglina, nykläckta som de är, blir mat för större fiskar skapar heller inga rubriker i tidningarna. Att pappan senare gör sina döttrars ägg befruktade ses inte heller som undransvärt.

Frågan jag ställer mig är om det verkligen finns "meningslöst" våld, eller om våldet som sådant alltid fyller en funktion, dvs, har en mening.

Att strävan att få vara en i hierarkin betyder mer för fortsatta våldsyttringar och därmed aldrig, inte ens med alla informationsriktade kampanjer som går att erbjuda, någonsin kan stoppas.

Dags att vakna upp och förse sina barn med knogjärn och lära dem ge igen kanske?

[Lasarus]

Frågan jag ställer mig är om det verkligen finns "meningslöst" våld, eller om våldet som sådant alltid fyller en funktion, dvs, har en mening.

Men våldet är aldrig så rationellt, oftast är det orationellet. Det är ingen slump att alkohol är inblandat. Våldet används ofta vid fel tillfälle eller mot fel offer för att uppnå en topp i hierakierna. (vad vinner man på att slå flickvännen?) Våldsverkaren själv är ofta ett våldsoffer i andra sammanhang (drack två öl för mycket, kom ej in på puben med polarna och fick lov att ta T-banan hem själv).

[J R Auk]

Trevligt att få höra dina tankar igen Zokrates. Och ett bra ämnesval Sceptisk.

Vad är våld? Viljan till att skada? Eller skadan i sig? Försöket i sig?

Våld måste rimligtvis mest liknas vid det första. Sporter med "våldsamma" element fördöms inte. Så det våld som vi här talar om och som vi talar kring i dömande ordalag är intentionalitet. Det vill säga, som sagts här, det är en vilja till hävd. Att visa värde, att inte en plats genom att "sätta någon annan på plats".

Men vad är detta beteende? Det är internt sett ett bevekande inför tvånget att söka hävd. Det är en socialpsykologisk artefakt från primitiva stamtider.
Tider där auktoritet styrde (till skillnad från nu?) och man riskerade förlora allt om ens framställning var vek. Som primater gör i dom grupper man studerar.

Så vad bör vi göra åt saken? Det är dags att vi tillbörligt lyfter fram svagheten i beteendet och skapar ett fundament som inte betynger och som människan kan resa sig från.

Problemet är att strukturen störst går först är svår att rubba på. Storlek (inte bokstavligt då) imponerar.

Det är dags att lyfta fram människan som det subjekt hon är, och visa vad makt egentligen innebär. Makt över någon annan är en chimär. Andra har makt att fylla våra önskningar men vi har inget makt att tvinga. Det kan synas så, men det är aldrig vårat val som kommer råda. Visst kan vi begagna oss av metoder för att framkalla något värderat så att det motiverar, men allt vi gör då är att underkasta oss det värderades makt.

Allt detta är förstås väldigt abstrakt tills man synar barnets grepp kring det som nås. Förvirrad och utkastad finns inget annat val än att söka makten. Trygga.

Nå om trygga är vad vi skall göra måste vi omkullstörta dom vanföreställningar som manifesterar makten i underkastelse av drifter och begär. Det som gör den frihet som skulle kunna råda allt mer avlägsen.

Och för att komma med något konkret inlägg här.

Handlar det inte om det försvunna genreationsöverskridande umgänget. Som ni talat om, varför finns det en ungdomsgrupp överhuvudtaget?
Varför tävlar vi när vi redan har vunnit?

[Sceptisk]

Svåra problem, men är det olösligt? Historiskt sett är människan, liksom andra primater en blodtörstig varelse som alltför ofta ger sig på individer i den egna gruppen för att stärka sin position eller inta ledarpositioner. Även bland andra djurarter förekommer våld inom deras sociala hierarkier som överlevnadsstrategier och bevarande av en viss kontinuitet som stärker grupperna på längre sikt. Vad får er att tro att människan skulle vara ett undantag?

Jo men detta är faktiskt inte situationen som den ser ut. Det är förvisso ett sökande efter en position i en hierarki som skaffas med hjälp av våld. På det sättet kanske det liknar älgarnas brölande på våren då det är dags för parningen men där upphör också alla likheter. Jag har aldrig förstått idén med att man ska jämföra människors beteende med djurs, människan är en egen art och har ett eget beteende, det är missvisande att utgår ifrån att beteendet som man hittar hos t.ex. apor, tigrar, älgar eller lemurer på något sätt skulle kunna ge oss information om hur människan ska vara.

Problemet är från början hur vi ska vara. Med en kultur som tvingar oss till ständiga nya självförverkligande mål så tappar vi vår förankring i tillvaron och glömmer bort vilka vi är. Det är det som händer i systematiska manipulationer av det slag jag tar upp.

Om vi ska ta upp biologiska fakta så har människan utvecklats som en teamvarelse och det viktigaste för en människa är gruppen och att det finns harmoni i gruppen. Konkurrens händer då och då men ska inte ses som en grundläggande drift. Snarare försöker man att undvika konkurrens på samma sätt som man försöker att undvika konflikter för det tar tid, energi och är allmänt plågsamt. Om det går att lösa på ett bättre sätt så försöker människan ändå att göra det.

Undantaget är dock när människan hamnar i denna experiementsituation som kallas för civilisation. Det vänder människans biologiska föreställningsvärld upp och ner, det är individen som ska ta hand om sig själv, de övriga individerna i flocken är sedda enbart som tacksamma vänner, konkurrenter, främlingar eller rent av ovänner. I den konstruerade konkurrenssituationen så vänds människans överlevnadsinstinkt mot de andra personerna och ges i olika uttryck. Vad som egentligen är designat att fungera för gruppens överlevnad har istället vänts till att fungera för individens överlevnad. Helt mot hur människan är funtad. Det finns ingen människa som kan överleva helt på egen hand utan att det skulle innebära omfattande ansträngningar.

Våld förekommer naturligtvis hela tiden, men det sk ungdomsvåldet är speciellt därför att det riktar sig mot personer man säger är en del av samma klan eller samhälle. Nu är det ju så att vi i realiteten inte lever i en enda stor familj. Vår kultur är högst individualiserad, men detta är på grund av systemets manipulationer inte på grund av hur människan egentligen är.

När det kommer till överlevnad så är det egentligen inte något som människor ska behöva bry sig så mycket om. Det är en socialdarwinistisk myt som menar att varje individ för sig själv, och den som är starkast överlever. Men realistiskt talat, utifrån ett evolutionistiskt perspektiv så har evolutionen redan gjort det jobbet åt oss. VI är överleverna från de mest anpassade. Ödet får utvisa om var och en av oss även kommer att bli en förälder åt en kommande generation överlevare. Det är socialdarwinistiskt nonsens att säga att individer i en grupp ska slåss om överlevnad mellan varandra. Det har ingen som helst verklighetsförankring över huvud taget.

[Zokrates]

Självklart har du rätt, det är uppenbart att det enbart handlar om ren dumhet från våldsverkarnas sida.

Men dumhet är ett svårbotat tillstånd som kräver ordentliga doningar, exempelvis offentlig prygling, funkade på medeltiden så varför inte idag?


Jag har lärt mig en sak som är garanterat säkert, nämligen att extremt våld minskar lusten att begå våld mot andra. Bind fast våldsverkarna vid ett träd och slå skiten ur dem, givetsvis under tillsyn av en auktoriserad läkare.

Fråga dem när de kvicknat till, om de sedan kan tänka sig att fortsätta sitt destruktiva beteende?
Garanterat svar blir nej.

Hot om våld, funkar endast om det sätts i verket. Kan man banka skiten ur dessa sadister ( kan med fördel låta poliser stå för bankandet, då de redan är inne för det )
på ett tidigt stadium i deras pinsamma liv, så kommer det säkerligen att ge dem plågsamma minnesbilder som hindrar dem från att begå våld mot andra.

Häng dessutom ut deras pryglade kroppar på You-Tube, så är förnedringen total,

vadå, jag inte bättre än dem, jag är värre.

[Zokrates]

Oj, det jag skrev ser ut som någonting ett internettroll skulle kunnat ha författat, dags för ett förtydligande kanske?

Jag är av den blygsamma uppfattningen att barn idag har det alldeles för lätt och undflyr alltför ofta att ta ansvar för sig själva.
Då även föräldrarna brister i sitt ansvarstagande för sina barn blir barnen ett resultat av detta i form av parasiterande odjur.

Är det deras fel?

Både ja och nej, jag påstår att det beror på det samhälle som vi mer eller mindre aktivt har bidragit till att utforma. Allt fler människor förlitar sig på att olika myndigheter skall ta hand om dem och deras avkommor, samtidigt som samhällets resurser samt förmåga att uppfylla allas förväntningar kraftigt har decimerats.

Här hamnar barnen helt enkelt utanför samhället, de både är och inte är fullvärdiga samhällsmedlemmar.
Föräldrar som själva tidigare tog hand om barnens uppfostran har nu dessutom fråntagits de rättigheter tidigare generationer såg som självklara vad gäller utdelningar av straff när  barnen misskött sig eller burit sig illa åt.

Därför har vi nu en generation av unga människor som likt anarkister agerar laglöst och trotsar alla givna etiska och moraliska föreställningar.
Givetsvis blir det inte bättre av att massmedia vinklar problemen åt fel håll och mer eller mindre pekar ut syndabockar än tillskriver att det här är ett samhällsstrukturellt orsakat fenomen. Ett systemfel som baseras  på missriktad välvilja om ungas väl som leder i riktningen åt rakt motsatts effekt.

Jag har tidigare skrivit om liknande problemförställningar och, jag drar mig inte för att säga detta rakt ut, ytterst bär våra politiker ansvaret för att ungdomsvåld förekommer.
Dels för att de vuxna som tar itu med problemen straffas på olika sätt eller förbjuds att hitta egna lösningar, exempelvis, låsa in ungdomen, eller aga sitt barn. Detta ses som grymt mot barnet, alltså uppstår denna flathet mellan föräldrar och sina barn.

Samtidigt ser barnet detta som att bristen på tillsyn är lika med fria tyglar. Åker barnet sedan fast för snatteri, misshandel eller stöld, så är barnets låga ålder en förmildrande omständighet samt socialtjänstens flathet ytterligare bevis för att det bara är att köra på i gamla fotspår.

Inom skolan samarbetar dessutom lärare och skoledningen med dem som utsätter andra barn för mobbing och våld på ett sätt som gynnar förövaren. Detta är känt inte bara inom sverige utan i de flesta väst länder, framförallt i bl.a USA som gör allt för att tysta ned orättfärdigheter som begåtts inom skolans slutna värld.

Återigen är det politikerna som bär ansvaret för denna utveckling.
Vi kan alltså fråga oss  om vi inte har det samhälle som vi förtjänar att ha? Våra politiker är ju ändå valda av folket och de löften som har getts inför val har många gånger visat sig vara just valfläsk.

Nu utlovar Beatrice Ask hårdare tag mot exempelvis trafficking och handeln med barnsexexploatering i olika former, samtidigt som det just nu idag endast arbeter 3 poliser för HELA SVERIGE, med att utreda barnpornografibrott. Det är som alltid, barnen som är förlorarna.

När inte vuxna utnyttjar barnen, så tillåts jämnåriga skolelever att både utsätta sina jämnåriga offer för sexuella trakasserier samt övergrepp utan att samhället överhuvudtaget tar ansvar för det som inträffar.

(Att det tystas ned vet jag av egen erfarenhet, då ett par arabiska barn med hjälp av en penna tog oskulden på en somalisk flicka, 6 år, på barnens toalett samtidigt som förskolans personal satt ute med varsin kaffekopp i handen och gassade i solen.
Herregud, det här fick absolut inte komma ut sade den ansvariga föreståndaren. Locket på.
Förövrigt inte den enda händelsen som tystades ned och inte heller den enda skolan som sysslade med liknande mörkningar, oj, jag skulle varit en dröm för en riktig journalist! En pedagogs bekännelser...)

Dessa barn, som gjorde detta fick alltså inga besked från vuxenvärlden om att det de gjort var fel, eller kriminellt. Vad händer med dem om 10 år?
Detta är ett problem som berör oss alla, förövarna är inte enbart barn till invandrare utan även barn med svenska föräldrar. Det handllar inte heller om ett klassproblem, utan är lika illa oavsett social status, kanske t.o.m värre ju bättre förspänt barnen har det.

Barn har i alla tider slagits, men aldrig som nu, kunnat göra det utan att stå för konsekvenserna när de ertappats. Häri brister det rejält.

Detta står jag för.