Angelina skrev:Ja, det går väl inte att mäta lyckan ändå, utan det handlar väl om hur man hanterar den situation som man blivit given.
Det går visst att mäta lycka. Det finns lyckoforskning sedan nästan ett sekel tillbaka, och den senaste tiden har det gjorts gedigna lyckoundersökningar av stora grupper människor. Man kan dels fråga människor hur lyckliga de känner sig vid slumpvis utvalda tillfällen, det är ett sätt att mäta lycka som ofta används. Ett annat sätt är hjärnscanning som visar hur olika områden i hjärnan är aktiverade vid olika tillfällen för olika personer, områden som enligt erfarenhet visat sig vara förknippade med upplevelsen av lycka. Kombinerar man dessa två mätmetoder, och lägger till även att titta på, lyssna på, och känna efter hur trovärdig vederbörande verkar vara när han/hon säger sig vara så lycklig som hon/han säger sig vara, får man ett ganska tillförlitligt resultat.
Den som ändå vill framhärda i att man inte kan mäta lycka: vad är det som säger att lycka skulle skilja sig från något annat som vi brukar mäta? Det kanske inte går att vara säker på några mätresultat av någonting alls. Till och med så till synes självklara mätningar som mätningen av en kuststräcka är inte så självklara när man tänker efter. Hur små in- och utbuktningar av kustlinjen ska man ta med i mätningen när man mäter en kuststräcka? Om man tar med ända ned till t.ex. en millimeter stora in- och utbuktningar, får man ett helt annat mätresultat än om man bara tar med t.ex. minst tio meter stora in- och utbuktningar. Ändå går det att mäta en kuststräcka och få användbara resultat. Detsamma gäller lycka. Lyckan kan upplevas så svårfångad att man kan tro att den inte går att mäta, men det räcker att använda de tre ovannämnda mätmetoderna i kombination, så blir genomsnittet ganska tillförlitligt.
Om det verkligen vore så att vi inte tyckte att man kunde mäta lycka, vad skulle det då finnas för skäl att låta bli att plåga folk? Hur kan man bevisa att en plågad person faktiskt är plågad, om man inte kan mäta lycka? Och vad finns det för anledning att fördela resurser eller vara generös av godhet, om det inte gör någon lyckligare? De flesta av oss utgår ju faktiskt, med rätta, från att människor kan bli lyckligare eller olyckligare av olika saker som vi kan göra med dem, och att vi förmodligen kan göra någon t.ex. jättelycklig eller bara lite lycklig beroende på hur stor tjänst vi gör någon t.ex. Denna utgångspunkt, som vi alla har, att vi vet ungefär vilka mängder lycka vi torde ge upphov till hos andra beroende på vad vi gör med dem, det visar att vi faktiskt mäter lycka - till vardags. Det är bara det att mätandet av lycka inte accepterats av vårt medvetna reflekterande, och därför inte haft någon vetenskaplig status förrän ganska nyligen.