Hur finner man lyckan?

[Algotezza]

Länkstarten söker :

Bestående lycka.

Klart överreklamerad. Jag säger "Carpe Diem". Men det är klart, om man är lycklig ofta så är ju det bra.

Bestående lycka blir man utled på - vilket leder till ett olyckligt tillstånd av mättnad. Och när man vänt som efter efter det man hungrar efter och börjar uppnå det, blir man lycklig igen. Och så mal det på...

... i Grottes kvarn.


MVH

Algotezza

[anakoret]

Jag är alltid lycklig. Iaf enligt mig. Klart att jag är lite nere ibland, kanske har en smula ångest, men aldrig olycklig.


Olycka är värsta tänkbara sinnestillstånd. Jag känner alltid att det finns något att leva för. Varför jag känner att det är något att leva för kan ju vara en kluring. Men nu gör jag det!

Hur känner ni er när ni är olyckliga? Vad vill man göra då?

[Algotezza]

Jag är alltid lycklig. Iaf enligt mig. Klart att jag är lite nere ibland, kanske har en smula ångest, men aldrig olycklig.


Olycka är värsta tänkbara sinnestillstånd. Jag känner alltid att det finns något att leva för. Varför jag känner att det är något att leva för kan ju vara en kluring. Men nu gör jag det!

Hur känner ni er när ni är olyckliga? Vad vill man göra då?

Känna sig olycklig: emotionell disharmoni, orolig känsla i magen, inre mörker. Vad man vill göra då? Komma ur det...

MVH

Algotezza

[anakoret]

Men jag ser "klumpen i magen" som något väldigt flyktigt som bara försvinner efter ett tag.

EN sak som får mig att få en klump i magen kan ju inte förgifta hela min tillvaro i alla aspekter.

Är det så ni håller på?

[Algotezza]

Men jag ser "klumpen i magen" som något väldigt flyktigt som bara försvinner efter ett tag.

EN sak som får mig att få en klump i magen kan ju inte förgifta hela min tillvaro i alla aspekter.

Är det så ni håller på?

Vem säger att det förgiftar tillvaron att vara temporärt olycklig? Det är en nödvändig kontrast eller krydda för att livet inte skall bli smaklöst. I lämplig dos som man tyvärr inte kan kontrollera alltid.

Tänk på bittermandel: fin mandelsmak i låg dos men innehåller ju blåsyra så det är inte nyttigt att bara ha det i mandelmassan!

Man finner lyckan genom att acceptera att man inte alltid kan vara lycklig, utan ibland är olycklig.

MVH

Algotezza

[Justin Case]

Ja, det går väl inte att mäta lyckan ändå, utan det handlar väl om hur man hanterar den situation som man blivit given.

Det går visst att mäta lycka. Det finns lyckoforskning sedan nästan ett sekel tillbaka, och den senaste tiden har det gjorts gedigna lyckoundersökningar av stora grupper människor. Man kan dels fråga människor hur lyckliga de känner sig vid slumpvis utvalda tillfällen, det är ett sätt att mäta lycka som ofta används. Ett annat sätt är hjärnscanning som visar hur olika områden i hjärnan är aktiverade vid olika tillfällen för olika personer, områden som enligt erfarenhet visat sig vara förknippade med upplevelsen av lycka. Kombinerar man dessa två mätmetoder, och lägger till även att titta på, lyssna på, och känna efter hur trovärdig vederbörande verkar vara när han/hon säger sig vara så lycklig som hon/han säger sig vara, får man ett ganska tillförlitligt resultat.

Den som ändå vill framhärda i att man inte kan mäta lycka: vad är det som säger att lycka skulle skilja sig från något annat som vi brukar mäta? Det kanske inte går att vara säker på några mätresultat av någonting alls. Till och med så till synes självklara mätningar som mätningen av en kuststräcka är inte så självklara när man tänker efter. Hur små in- och utbuktningar av kustlinjen ska man ta med i mätningen när man mäter en kuststräcka? Om man tar med ända ned till t.ex. en millimeter stora in- och utbuktningar, får man ett helt annat mätresultat än om man bara tar med t.ex. minst tio meter stora in- och utbuktningar. Ändå går det att mäta en kuststräcka och få användbara resultat. Detsamma gäller lycka. Lyckan kan upplevas så svårfångad att man kan tro att den inte går att mäta, men det räcker att använda de tre ovannämnda mätmetoderna i kombination, så blir genomsnittet ganska tillförlitligt.

Om det verkligen vore så att vi inte tyckte att man kunde mäta lycka, vad skulle det då finnas för skäl att låta bli att plåga folk? Hur kan man bevisa att en plågad person faktiskt är plågad, om man inte kan mäta lycka? Och vad finns det för anledning att fördela resurser eller vara generös av godhet, om det inte gör någon lyckligare? De flesta av oss utgår ju faktiskt, med rätta, från att människor kan bli lyckligare eller olyckligare av olika saker som vi kan göra med dem, och att vi förmodligen kan göra någon t.ex. jättelycklig eller bara lite lycklig beroende på hur stor tjänst vi gör någon t.ex. Denna utgångspunkt, som vi alla har, att vi vet ungefär vilka mängder lycka vi torde ge upphov till hos andra beroende på vad vi gör med dem, det visar att vi faktiskt mäter lycka - till vardags. Det är bara det att mätandet av lycka inte accepterats av vårt medvetna reflekterande, och därför inte haft någon vetenskaplig status förrän ganska nyligen.

[Elfar]

Jag saknar en definition av "lycka", är lycka så pass individuellt att man inte kan hitta en generell defintion? Kan förnöjsamhet vara lycka?

Lycka är ju ett "state of mind", vissa blir lyckliga - om än kortsiktigt - av en het brud vid sin sida, andra inte. Så lycka beror väl på sin egna mentala inställning till sin situation, så ifall man vill vara relativt lycklig så bör man kanske träna sig själv förnöjsam. Alltså håller jag med när man säger att "strävan efter lyckan" får motsatt effekt. Men det kanske är så att det ligger i vår natur att alltid sträva efter något mer, att det är därför som det är så svårt att verkligen vara lycklig, om det ens är möjligt.

En annan sak jag kom att tänka på; vad finns mellan lycka och olycka? Likgiltighet?

Edit: har inte läst igenom hela tråden, ber om ursäkt om svaren redan uppenbarats. Ny medlem - ivrig att skriva!

[Justin Case]

Jag saknar en definition av "lycka", är lycka så pass individuellt att man inte kan hitta en generell defintion? Kan förnöjsamhet vara lycka?

Nej, lycka är inte alltför individuell för att man ska kunna hitta en generell definition. Lyckoforskningen idag definierar lycka som "upplevt välbehag och livstillfredsställelse". Jag anser att "upplevt välbehag" räcker som definition. Termen "livstillfredsställelse" kan tyckas nödvändig den också, men den riskerar leda tankarna även till känslor man kan få när man tänker över sitt liv "nuförtiden", alltså när man bedömer sin lycka över en tidsrymd som underförstått går utöver vad man känner exakt just nu, båda framåt och bakåt i tid. Där finns risk för att man kommer ihåg fel eller gör felaktiga framtidsprognoser. Den risken är bara onödig när man vill definiera lycka. Definitionen "upplevt välbehag" räcker. "Upplevt" ska här inte tolkas som "tidigare upplevt" utan "det som man upplever i den stund det är fråga om", t.ex. i nuet, eller vad det nu är för tidpunkt vid vilken vill veta hur mycket lycka någon känner.

Lycka är enligt min definition en känsla/upplevelse som man allt annat lika "tycker om" när man har den, och som kan vara hur svagt eller starkt positiv som helst. Detta är en utmaning för vårt språk, då vi inte har något samlingsord för alla de olika grader av välbehag/lycka som går att uppleva. "Tycker om" kan leda tankarna till alltför svaga lyckotillstånd. När jag säger "tycker om" innefattar jag även de allra starkaste möjliga lyckotillstånden. Allt från minsta förnimbara välbehag till högsta möjliga "himmelska" eufori eller vad man nu vill kalla det allra mest fantastiska underbara man någonsin kan uppleva, allt det är lycka enligt min definition. Och det är bättre ju starkare det är, d.v.s. ju starkare positivt det känns (allt annat lika).

[Avantgardet]

Men Justin, är det befogat att bortse från människans tidsliga existens i den bemärkelsen? Vi lever ju i retention och protention, våra meningsgivande berättelser har en viss utsträckning i tid. Är målet att bli en guldfisk med ett léende? Enkelt fixat, ös på med droger! Vad jag frågar är, med andra ord, kan vi isolera "lyckan" eller förlorar den då sin mening? För mig är svaret givet, så det är mest för att jag vill begripa hur du tänker här.

[Zokrates]

Jaså, och jag som trodde människor levde mellan intrusion och protusion, den sanna lyckojakten?

[Avantgardet]

Fuck the world, right?

Själv lever jag mest mellan in- och utandning. Precis där i mitten kan man sticka in lyckan om man vill.

[Bodhisattva]

Bestående lycka blir man utled på - vilket leder till ett olyckligt tillstånd av mättnad. Och när man vänt som efter efter det man hungrar efter och börjar uppnå det, blir man lycklig igen. Och så mal det på...

... i Grottes kvarn..

MVH

Algotezza[/quote]

För min del så känner jag ingen mättnad av bestående lycka (inte än i alla fall, kanske kommer, vet ej). Men jag tror en stor hjälp kan vara att vara nära att förlora livet, men klara sig. Av egen erfarenhet så vet jag med mig att den lycka jag nu känner kommer från just den erfarenheten. Men det kanske är olika för var och en. Samt så tror jag att altruism får en att må bra och lycklig. Men återigen, detta är förmodligen ett väldigt subjektivt förhållandesätt.

Mvh

Bodhisattva

[Justin Case]

Bestående lycka blir man utled på

Jag tycker det verkar som att du motsäger dig själv i meningen ovan. Lycka är underbart. Något man blivit utled på är inte längre underbart, alltså var det inte bestående lycka. Vad du säger ovan är som om någon sa att evigheten tar slut till slut. Om den tar slut till slut, är det ju ingen evighet. Pratar du om bestående lycka kan du inte plötsligt börja prata som om den inte var bestående. Hur ska du ha det, är det bestående eller icke bestående lycka du pratar om?

[Justin Case]

Men Justin, är det befogat att bortse från människans tidsliga existens i den bemärkelsen? Vi lever ju i retention och protention, våra meningsgivande berättelser har en viss utsträckning i tid. Är målet att bli en guldfisk med ett léende? Enkelt fixat, ös på med droger!

Du kanske kan bli en guldfisk med ett leende genom att använda droger, men du lär väl å andra sidan på grund av drogernas bieffekter få ett kortare liv på det sättet, och därmed inte så mycket lycka sammanlagt trots allt, som om du skulle leva ett normallångt drogfritt liv med ändock kanske ganska stora, mer naturliga lyckoupplevelser. Funnes det ingen sådan baksida med droger, skulle garanterat många fler välja att lyckodroga sig genom livet. Kanske kommer det tillräckligt biverkningsfria lyckodroger snart, för att det alternativet ska vara vettigt. Jag vet inte.

Det finns just i vår tid även ett annat skäl att avstå från (livsförkortande) lyckodroger. Om vi överlever så länge vi kan, kan det hända att vi är vid liv den dag då vetenskapen lyckas förlänga livet med nya mediciner och teknologi. För varje årtionde kan man komma att lyckas förlänga våra liv ytterligare något årtionde, och så småningom mer och mer, så bara man håller sig vid liv till framåt mitten/slutet av detta århundrade, kan man kanske få extremt långt liv - miljontals, miljarder år, kanske googoler år och mer. Från det perspektivet står det särskilt klart att det är dumt att lyckodroga sig idag med lyckodroger som tenderar förkorta livet.

Vad jag frågar är, med andra ord, kan vi isolera "lyckan" eller förlorar den då sin mening? För mig är svaret givet, så det är mest för att jag vill begripa hur du tänker här.

Ja, vi kan isolera lyckan och den förlorar inte sin mening för det. Ett sätt att isolera lyckan är just att ta lyckodroger. Då skippar man ju de saker drogfria människor brukar behöva göra för att uppnå lycka; man uppnår lyckan bekvämt när man vill och isolerat från de sammanhang i vilka den normalt uppstår. Det finns preparat som gör människor mycket lyckliga. Problemet är som sagt att dessa droger än så länge även tenderar förkorta livet. Om inte annat så genom att ruinera en så att man inte har råd att föra en optimalt livsförlängande livsstil med täta cancerpreventiva scanningar, otaliga exotiska kosttillskott m.m., vilket nämligen är dyrt.

[magicadehex]

jag har bara skummat igenom tråden. men skulle vilja lägga in en kommentar.. lycka kan vara för evigt. nu kommer vi till känslor & jag menar än en gång att det bara finns en känsla.. kärlek. skippa yin & yang-teorin att allt har en motsats.. för det finns ingen motsats till kärlek.. allt är kärlek.
visst kan det vara enkelt att tänka sig att för att kunna uppleva lycka så måste man även uppleva olycka, för om man vore i ett lyckligt tillstånd hela tiden så kunde man inte veta vad det är. javisst är det så.. först. jag tror att det finns de som är i ett annat medvetande-tillstånd, dessa kan låta sig själva att alltid vara lyckliga, för de känner alltid kärlek- till allt & till alla. man kan uppleva intensiva kärlekskänslor till alltet under kundalini-resning, det är då inte ett permanent tillstånd, utan kallas för kosmiska glimtar. jag har själv upplevt sådant tillstånd under ca en vecka. det fick mig att se annorlunda på lycka/kärlek.
allt är kärlek- precis allt!
LOVE//Nina