Vad är meningen med livet?

[CITIZEN E]

Det är en svår fråga, kanske så svår att den inte går att besvara. Men om istället frågar varför denna fråga varför är jag som jag är? Så kan man inte finna svaret men man kan kanske somna lite lättare om man har kunskapen om ens nyfikenhet.
Jag tänker endast ge er lite litteratur som kan hjälpa era meningssökande människor. boken som heter "Den meningssökande människan” av Peter Gärdenfors kan ge lite insikt i ämnet. Jag hoppas jag varit till någon hjälp.

[Nils-Erik Forsberg]

CITIZEN E säger

Jag hoppas jag varit till någon hjälp.

Ja med det du skriver betr Dostojevskij

NEF

[Erik Thurin]

"Vad är meningen med livet? " är en meningslös fråga som förutsätter att vi blivit medvetet skapade. En kvarleva från vårt krista arv. När en människa skapar ett stearinljus eller en kniv gör hon det i ett syfte. Man har en plan för vad man skall göra med ljuset och kniven innan man gör dem. Orsaken till att ljuset och kniven skapades är denna plan. Kristna filosofer tänkte sig att på motsvarande sätt måste det finnas en mening med människan. Ljuset skall lysa, kniven skall skära, vad skall vi göra?

Men som sagt, det förutsätter att vi måste ha uppstått genom att någon skapade oss. Det förutsätter att vi måste ha varit planerade. Men så måste det inte vara, och om man istället tänker sig att vi uppstått utan att någon skapat oss så behöver det inte finnas någon plan eller mening med oss. Liksom det inte behöver finnas någon djupare mening med ett moln, eller en vattenpöl, eller ett sandkorn. De bara blev till, och kommer att försvinna. Det är meningslöst att fråga sig vad det är för mening med en vattenpöl, eller att fråga sig vad det finns för plan för vattenpölen, eftersom den inte skapats av någon medveten aktör utan bara är en följd av att vatten samlats i en grop.  

Om man får tro evolutionsteorin, vilket det finns mycket goda skäl att göra, så har vi istället uppstått som en naturlig följd av en mängd förutsättningar som inte behöver någon övernaturlig förklaring.

Frågan om meningen med livet är en religiös fråga, som förutsätter att vi är skapade av ett övernaturligt väsen.

Jag tycker dock inte att bristen på  "mening med livet" betyder att våra liv är "meningslösa" på något negativt sätt. Snarare tycker jag det betyder att vi är fria. Fria att vara så lyckliga som möjligt den korta tid vi existerar.

[Max Besserwisser]

"Vad är meningen med livet? " är en meningslös fråga som förutsätter att vi blivit medvetet skapade. En kvarleva från vårt krista arv.
Frågan om meningen med livet är en religiös fråga, som förutsätter att vi är skapade av ett övernaturligt väsen.

Frågan ställdes och förutsättningen antogs gälla långt före kristendomen. Äldre religioner, som buddhism och shamanism klarar sig utan gudar. De ser oss som yttringar av ett medvetande, och vi skapar oss själva - det kallas den fria viljan. Vi beskrivs som resultatet av våra ord och handlingar. Du bestämmer själv meningen med livet, t.ex. att det skall vara onödigt och meningslöst.

Algotezzas kommunikation är medlet snarare än meningen. Misslyckas kommunikationen, är det ett stort misslyckande.

I Psaltaren, där några av Bibelns äldsta texter finns nedtecknade efter årtusenden av muntligt traderande, finns psalm nr 82. Där verkar Gud vara en egenskap, inte ett högre väsen. Du kan vara gudlös på samma sätt, som du kan vara förståndslös. Egenskapen (samvetet, kärleken eller båda) skäller i 82:an ut de gudar, som inte vill vara det. De ovilliga gudarna håller på gudlösheten och behandlar arma och faderlösa illa. Jesus hänvisar till denna text, som anses svårt obegriplig, när han försvarar sin gudastatus (Joh 10:34).

Om vi skapats av evolutionen, är väl meningen att utvecklas. Är evolutionen ett övernaturligt, medvetet väsen? Jag tror att jag själv är ett mycket mer medvetet väsen än evolutionen. Dessutom är jag, liksom alla andra, så konstig, att det definitivt är övernaturligt.

Jag har hitintills bara skrivit ett fåtal inlägg. Det jag skrivit om medvetandet berör detta.

[Algotezza]

Algotezzas kommunikation är medlet snarare än meningen. Misslyckas kommunikationen, är det ett stort misslyckande.

Kommunikationen är den meningsskapande processen, och det meningsfulla målet för denna process är att lära känna sig själv och sin omvärld, ytterst, livets helhet, kosmos.

MVH

Algotezza

[J R Auk]

Jag tycker dock inte att bristen på  "mening med livet" betyder att våra liv är "meningslösa" på något negativt sätt. Snarare tycker jag det betyder att vi är fria. Fria att vara så lyckliga som möjligt den korta tid vi existerar.

Vad gör man om något sitter löst? Skruvar fast det eller skruvar ut det, eller byter ut det.
Så klart meningen är lös, fånga den den som kan.

[Erik Thurin]

Man kan och bör skapa målsättningar utan att få någon absolut målsättning från någonting övernaturligt. Det är ett sätt att bli lycklig på. Vi måste göra vår tillvaro meningsfull själva.

Man kan också handla moraliskt utan någon religiös motivering.

[Max Besserwisser]

Kommunikationen är den meningsskapande processen.

Jo men visst! Kommunikationen är alltså hönan som värper meningens ägg. Ägget är dock fortfarande ett mysterium, som är svårt att diskutera. Vi kan ju fråga, vem som kom först?

Ordvalen är farliga, då ingen är riktigt överens om ordens beydelse. Liknelsens språk undgår ofta farorna. Frågar jag om ägget skall vara löst eller hårt kokt, klarar jag mig, men det blir bråk mellan gästerna vid frukostbordet.

Jag klarar mig, därför att den som läser liknelser måste tolka dem. Då, frågar han sig, vad som kan vara den förnuftiga meningen i orden. Använder vi ord med bestämda betydelser, klyver vi först hårstrån, och sedan ger vi oss på varandras halsar. Den förnuftiga meningen flyr, för att inte drunkna i ordflödena.

[Algotezza]

Kommunikationen är den meningsskapande processen.

Jo men visst! Kommunikationen är alltså hönan som värper meningens ägg. Ägget är dock fortfarande ett mysterium, som är svårt att diskutera. Vi kan ju fråga, vem som kom först?

Ägget är att lära känna sig själv och världen. Världen existerade före vår kommunikationsprocess, och behovet att lära känna sig själv och världen via kommunikationen kom till när vi uppfann densamma för att lära känna oss själva och världen. Förmodligen rent konkret primärt för att köra sladder..

Ordvalen är farliga, då ingen är riktigt överens om ordens beydelse. Liknelsens språk undgår ofta farorna. Frågar jag om ägget skall vara löst eller hårt kokt, klarar jag mig, men det blir bråk mellan gästerna vid frukostbordet.

Klartextens lockelse och fällor... Inte för inte använde religionsstiftarna oftast symboliska uttryckssätt.

Bäst är att uttrycka sig med hjälp av paradoxal symbolik.

MVH

Algotezza

[Erik Thurin]

Om man ber någon specificera frågan "Vad är meningen med livet? " får iallafall jag ofta frågor i stil med :

- Varför är vi är?
- Vad bör jag göra?

Separata kan de besvaras av vetenskapen respektive normativa etiska teorier.  

Jag tror att anledningen till att vi förväntar oss att svaren på dessa frågor är besläktade är att de varit så i vår kultur länge.

[StefanW]

- Finns det något du kan göra här på jorden för att du själv vill det? Har du kontroll över ditt liv? Vad är det för mening med att finnas till om allting redan är förutbestämt? Om du inte kan påverka ditt eget liv? Bör vi bara lägga oss ned och självdö eftersom du ändå inte har någon inverkan över hur du lever ditt liv?

Detta är en fråga som jag tycker är svår att komma tillrätta med. Jag har länge trott att livet/ens öde på något sätt är förutbestämt. Samtidigt är jag ju övertygad om att vi styr våra liv genom de val vi gör. Är då våra val förutbestämda? Ja, i så fall måste det ju finnas något större än vårt medvetande.

[unrealreality]

Livets mening är att leva och varje människa ska söka sin egen mening. Och vi lever ju vare sig vi vill eller inte. Liv efter döden spelar också en stor roll eftersom dö kommer vi alla att göra. men vad som än händer då så kommer detta inte beskriva en förklaring på något sätt. Livets mening är att det inte finns någon dvs att leva

[Erik Thurin]

- Finns det något du kan göra här på jorden för att du själv vill det? Har du kontroll över ditt liv? Vad är det för mening med att finnas till om allting redan är förutbestämt? Om du inte kan påverka ditt eget liv? Bör vi bara lägga oss ned och självdö eftersom du ändå inte har någon inverkan över hur du lever ditt liv?

Detta är en fråga som jag tycker är svår att komma tillrätta med. Jag har länge trott att livet/ens öde på något sätt är förutbestämt. Samtidigt är jag ju övertygad om att vi styr våra liv genom de val vi gör. Är då våra val förutbestämda? Ja, i så fall måste det ju finnas något större än vårt medvetande.

Alla antaganden om hurvida världen är förutbestämd eller inte måste någonstans vara empiriskt grundade. Att härleda ur "världen är förutbestämd" att "världen finns" är en cirkeldefinition, som kräver som förutsättning det den skall bevisa.

Om du med "någonting större än vårt medvetande" inte menar världen utanför, varför måste det finnas då? Varför kan inte bara våra val vara förutbestämda av världen och naturlagarna typ?

[Lux Aeterna]

Detta är en fråga som jag tycker är svår att komma tillrätta med. Jag har länge trott att livet/ens öde på något sätt är förutbestämt. Samtidigt är jag ju övertygad om att vi styr våra liv genom de val vi gör. Är då våra val förutbestämda? Ja, i så fall måste det ju finnas något större än vårt medvetande.

Du menar alltså att våra öden är förutbestämda, men att vi fortf. har val över våra liv. Det innebär alltså att vi fortfarande kan göra val, men att de inte påverkar våra öden eftersom det är förutbestämt. Spelar det då någon roll vilka val vi gör? Styr vi isåfall våra liv om det inte spelar någon roll? Och om det spelar någon roll, varför spelar det någon roll när vi ändå har ett förutbestämt öde?

Om våra val redan är förutbestämda är de inte fria. Men att val redan är förutbestämda innebär inte per automatik att ödet är förutbestämt.

[Primus Motor]

Problemet i sådana här debatter är alltid den väldigt svaga definitionen av ordet mening. Själv kan jag inte se några rationella argument för att livet skapades av någon medveten process, det är därför missledande att försöka bedöma det som man bedömer meningen eller syftet med ett verktyg som en sked eller stol.

Argumentet att meningen med livet att föröka sig är även det ytterst tveksamt eftersom man här i själva verket  endast förhärligar en drift som måste existera för att föra arten framåt. Man kan själv räkna ut att organismer som saknar driften att fortplanta sig inte kommer att klara sig speciellt bra evolutionärt, därför bör man snarare tänka på fortplantningsdriften som en orsak av livet. Man kan om man vill tänka sig frågan ur ett makroperspektiv och se individer som celler i en större enhet t.ex. art eller biosfär, men det är bara att skjuta runt perspektivet för att lämna sakfrågan. Din vardag fylls av en mekanisk mening ( att bevara livet på en större skala både rumsligt och tidsmässigt. Men likväl har man inte lyckats tillskriva livet som fenomen någon mening.

För de som väljer en något mera "estetisk" förklaring brukar svaren ligga i att meningen med livet är saker som lycka, kärlek eller Andlighet. Ser man något av dessa attribut som grunden för att konstruera en mening så förändrar man betydelsen något. En mening är inte längre ett fysiskt mål eller en pågående process. Det har blivit sökandet efter subjektiva tillstånd som i egentlig mening inte kan mätas med de instrument som utgörs av empiri och deduktiv logik.

Eftersom saker som lycka frälsning mm är strikt subjektiva är de omöjliga att skapa gemensamma referensramar. De är också tidsbundna till individer vilket gör att de en dag kommer att upphöra. Man kan välja en sådan inställning till livet men i sådan fall måste man acceptera att man inte kan bevisa sin valda tes och med tiden kommer din individuella mening att upphöra i och med förändring eller förstörelse av ditt medvetande. Man kan visserligen se saker som glädje och kärlek som kemiska processer i hjärnan men då fastnar an återigen i det faktum att de endast är mekaniska funktioner nedärvda i generna för att de visat sig gynna tidigare generationer.

Personligen anser jag att sådant här tänkande endast är önskedrömmar för att rättfärdiga sin egen existens med bekvämt odiskuterbara relativa värden.

Vissa personer brukar även hänfalla åt att skapa en mening genom att prata om en gudomlig plan eller liknande. Existensen om en högre makt är i egentlig mening inte avgörande för den här debatten. Ponera att gud skapade din förfader av lera för 4500 år sedan. En allsmäktig gud reducerar endast individen till en underordnad del av gudomen att gud vill är inget underlag att hävda kunskap om en mening. Jag kan skapa en för mig meningslös maskin och peka på det minsta kugghjulet och förkunna att meningen med kugghjulet är att få kugghjulet intill att snurra. Återigen förskjuter jag perspektiv för att undslippa själva frågan.
Om det finns en allsmäktig gud var är meningen med guds existens

Jag är medveten om att jag inte har presenterat några bevis för livets meningslöshet utan endast försökt dekonstruera de teorier jag hittills stött på. Jag skulle bli mycket glad om någon önskade diskutera delar av mitt resonemang eller resonemanget i sin helhet för att se om vi kan hitta några hållbara pro argument.