Kan Muhammedkarikatyrer jämföras med Förintelseförnekelse?

[seniorcarne]

Vem ska avgöra vad någonting "faktiskt är" då? Det är ju människor som avgör. Det är det som kallas för att något _ses_ som något. Så jag ser ingen skillnad.

Du har rätt i att det är människor som avgör, tvivlar på att de flästa mäniskor skulle se karikatyrerna som ett hot. Och åter igen så måste jag säga att karikatyrerna var inte gjorda av staten Danmark, världens muslimer har inte så mycket att frukta från en privatperson på en privat tidning i Danmark. Det hade helt klart varit snäppet värre om det var den Danska staten som publiserade karikatyrerna. (fortfarande inte ett hot dock).

Jag förstår inte poängen med att göra skillnad på vad som "är ett direkt hot om våld" och saker som på annat sätt orsakar lika mycket lidande, t.ex. att uppröra folks religiösa känslor. Vad spelar det för roll varifrån lidandet kommer? Lidande som lidande. Nog kan det väl göra minst lika ont att slå sig på tummen med en hammare som att bränna sig på en platta, fastän lidandet kommer från olika händelser. Om två lidanden är jämförbara med varandra i storlek, varför bara förbjuda orsaken till det ena?

Personligen tycker jag det fins en stor skillnad varifrån lidandet kommer,  att hota någon eller förolämpa någon (som jag tycker karikatyrerna gör), utgör för mig en enorm skillnad även om bägge fallen skapar lika mycket lidande.
Att någon säger till mig att jag är en ogenerös jävel sårar mig mer än om någon skulle hota mig med stryk. ändå tycker jag att man måste få tala om för någon att den är ogenerös, men jag tycker inte man ska få hota någon.  

man ska helt enkelt få tycka och utrycka sina åsikter som man vill, även om det upprör folks religiösa känslor. men man ska inte få hota någon.

[Justin Case]

Personligen tycker jag det fins en stor skillnad varifrån lidandet kommer,  att hota någon eller förolämpa någon (som jag tycker karikatyrerna gör), utgör för mig en enorm skillnad även om bägge fallen skapar lika mycket lidande.
Att någon säger till mig att jag är en ogenerös jävel sårar mig mer än om någon skulle hota mig med stryk. ändå tycker jag att man måste få tala om för någon att den är ogenerös, men jag tycker inte man ska få hota någon.  

man ska helt enkelt få tycka och utrycka sina åsikter som man vill, även om det upprör folks religiösa känslor. men man ska inte få hota någon.

Vad är egentligen hot, frågar jag mig. Det är tillåtet att _tänka_ "om den och den gör si och så, ska hon/han dö". Det är inte straffbart att _tänka_ att man ska döda någon om han/hon handlar på något visst sätt. Och på något sätt känns det konstigt att förbjuda folk att berätta vad de tänker. För det är väl snarast _bra_ att få information om vad folk tänker, om de nu frivilligt är beredda att dela med sig av den informationen! När polisen förhör en misstänkt, gör ju polisen väldiga ansträngningar för att få honom att berätta vad han tänker. Om någon verkligen tänker döda en, är det då inte väldigt praktiskt att veta det, så att man kan akta sig? Den som hotar döda en skulle ju ha kunnat döda en utan att hota en först. Då hade man inte haft en chans. Genom att han hotar först, får man åtminstone en chans att akta sig. Man kunde tänka sig en lagändring som visserligen fortfarande ofta sätter folk som uttalar hot i fängelse, men inte för uttalandet av hotet i sig, utan för att polisen gör bedömningen att den som uttalat hotet kan komma att verkställa det. Det är ju faktiskt bara vetskapen om möjligheten av _verkställandet_ av hotet som gör att man alls påverkas negativt känslomässigt av att bli hotad. Därmed är det möjligheten till verkställande som är det onda och som ska elimineras, om något. Inte hotet. Hotet är bara välkommen information. Men i praktiken blir ju ett sådant system oförenligt med den s.k. oskuldpresumtion vi har i lagstiftningen idag. Vill man behålla oskuldspresumtionen, måste man alltså kanske tillåta hot.

Man kan gå ett steg längre och undra varför förberedelse till mord ska vara straffbart. Att förbereda mord skadar ju ingen, om mordet aldrig sker. Man straffar ju inte knivmakare för att de tillverkar knivar, trots att knivarna ibland används av någon enstaka kund till att döda folk.

[Max Besserwisser]

Förnekelse av Förintelsen är historieförfalskning, ett bedrägeri. Avsikten är att förvanska verkligheten. Det är principiellt fel. Om avsikten inte är ond, är sådant agerande ett symptom på sjuklig ointelligens i förening med sjuklig högfärd: "Jag måste moderera verkligheten för dig som inte tål den."

Karrikatyrer på Muhammed är av två slag. Angrepp på Muhammed och angrepp på de föreställningar om honom och Islam, som man tycker sig se hos vissa muslimer.

Många kristna upprörs om Jesus beskrivs som en onskefull politisk bedragare. Men om de ser en politisk karrikatyr, som beskriver hur en känd anhängare av dödsstraffet antas uppfatta Kristus, då inser de, att detta inte är deras Kristus. Bilden av Kristus som en Himmelens skrivbordbödel, typ Eichmann, Himmler, Heydrich, som administrerar Guds strängaste bud, är för dem en falsk bild, eller avgudabild. Trots det är det kanske ändå en riktig bild av det som vännerna av dödsstraff har i huvudet. Det kan den kristne tycka vara bra, att lyfta fram. Karrikatyren blir ett angrepp på den felaktiga tron, inte på Kristus.

Retar en muslim sig på det saudiska kungahusets tolkning av Islam, som tydligen tillåter dem att "gå till sängs" med Israels käraste vänner, får han inte rita en liknande bild av den falska Muhammed och den falska Islam, som han då eventuellt anser att saudierna håller sig med.

Den islamska kulturen tycks innehålla fler tabun än vår. En stor del av bråken i fornkyrkan gällde just tabureglerna, som vissa ville ta med sig från judendomen. Det har alltid varit bråk om sabbaten, sex och orenhet. Tabuna kring fläsk och annan oren mat blev vi dock av med i kristendomen.

Karrikatyrerna bör alltså inte alltid uppfattas som, och diskuteras som avsiktliga kränkningar. Det är brott mot Islams tabun. Den strid mot tabun, som Paulus faktiskt för i NT, måste då diskuteras. Han har ju faktiskt teologiska motiveringar mot sådana, när han diskuterar matfrågor.