Erik Thurin skrev: Hehe ball satirgrupp.
Det var det inte meningen att du skulle tro att jag tyckte att du är dum i huvudet. Du verkar som en mycket vettig människa, och typ inget illa ment. Anledningen till att jag påminde om det var nog mest att jag har diskuterat mycket filosofi med en man som har för vana att definera om saker.
Ärligt talat trodde jag det inte heller. Det var mest retorik...
Erik Thurin skrev:Det jag menar är: Den värld gud lever i har inga gränser, allt är möjligt, för ingenting går att bevisa. Det finns ingenting som gud är som inte någonting annat lika gärna kan vara, i denna abstrakta värld.
Ja, det du säger stämmer. Man kan inte finna en allmänt accepterad mening i begreppet Gud, som jag ser det, då det kan betyda vadsomhelst och Gud kan ha vilken makt som helst, utan det kan bara ges en personlig mening genom att man försöker relatera till det man tänker sig att begreppet Gud i något slags andlig mening "faktiskt" relaterar till.
Erik Thurin skrev:Det jag inte tycker håller är att argumentera för att gud är mer komplex än någonting som man kan omdefinera fritt. Eller för den delen har någon egenskap som inte någonting sådant har, i denna abstrakta värld. Jag syftade inte på FSM utan på vilket "monster" som helst. Du trodde antagligen att jag syftade på någonting som inte kan omdefineras fritt, det vedertagna FSM, varför förvirringen är förståelig. (inget illa ment)
Jag menade den betydelse som dokumenterat finns hos begreppet Gud, genom det sätt ordet/ begreppet de facto används, jämfört med den dokumenterade betydelsen hos och användningen av vilket monsterbegrepp som helst. Jag är ute efter det faktiskt språkbruket, begreppsnyttjandet, och inte så intresserad av vilka komplexa/ simpla definitioner man kan skapa av fiktiva väsen.
Erik Thurin skrev:Säg att jag istället för detta vedertagna spaghettimonster skapar fussili-monstret. Det älskar alla människor mycket mer och bättre än gud gör, oavsett hur mycket gud älskar någon. Det är också mer allvetande än gud, detta trots att gud är absolut allvetande. Ingen förutom fussili-monstret kan förstå det, inte ens gud, för monstret är ett högre stående väsen. Det är också därför monstret kan älska bättre och mer. Fussilimonstret kan bara existera innuti sig självt, som en snöboll, när det är en spaghetti, eller inte är det, men den existerar då både som en spaghetti, som en macaroni och som en fussili utan att samtidigt kunna vara mer än två av dem. Dessa kan förflyttas i sidled i förhållande till varandra, men aldrig framåt. De kan också bilda vågor som styr saker, som inte styrs av de andra, liksom snöbollar gör regnbågen yr. Deras pastakorn består av små fussilimonster, som allihopa är fussilimonstret men inte på det sätt som dess fysiska repressentant är, eller inte är. Dess fysiska repressentant kan bara existera i regnbågen, men inte på ett fysiskt sätt, utan som kärlek som är renare än absolut oren kärlek. Den fysiska repressentanten är inte, utom när fussilimonstret existerar på ett högre plan än den inte vill att dess fysiska repressentant, i sin regnbågsskepnad, skall göra till att få vanor att existera på alla plans verkligheter i, vilket bara fussilimonstrets fysiska repressentants fysiska repressentant (som är osynlig) kan förstå, olika referenssystem som alla är ömsesidigt oberoende på ett sätt som liknar det på vilket en regnbågsfärgad snöboll kan dansa kring midsommarstången, liksom en snöboll. Fussilimonstrets ande är samtidigt, och på samma sätt, på samma sätt som ett par trummpinnar kan slå på ett element, eller såsom en påse jordnötter ligger på ett bord vid kvällstiden, eller inte gör det, beroende på referenssystem och beroende på vilken färg i regnbågen den inte är. Eftersom fussilimonstret älskar alla bättre och mer än gud gör, och eftersom det dessutom är ett högre stående väsen, så borde alla gudstroende dyrka fussilimonstret istället.
Komplext? Komplexare än gud?
Man kan säkert få väldigt komplexa visioner och tankar när man röker på eller använder LSD eller något annat som kan utvidga ens sinnen. Jag vet inte för jag har inte prövat på men andra har berättat om detta för mig. Poängen var heller inte att jag menade att Guds idé är den mest komplexa idé som finns och öht kan tänkas och därför måste Gud finnas. Det är ju bara det gamla ontologiska gudsbeviset (Anselms av Canterbury) som spökar!
Förutom att en idé skall vara komplex för att vara i paritet med Gudsidén krävs, anser jag, att den skall upplevas som meningsfull och meningskapande av ett stort antal människor och göra något slags skillnad i deras liv, genom historien och nu.
Fusillimonsteridén (som ju bara är ett plagiat, vad gäller namnet. på Spaghettimonstret) har ju ännu inte av så många upplevts som meningsfullt och meningskapande (ens av dig?), men ger vi det en chans kanske det kan accepteras av en del. Kanske har det framtiden för sig...Gör en hemsida!
Erik Thurin skrev:Det finns ingenting som säger att man inte kan tro på gud. Men det finns ingenting som säger att man inte kan tro på fussilimonstret heller. Att fler tror på gud eller att han är mer komplex gör honom inte mer sann, inte mer värd att tro på.
Det är väl bara att ut och missionera!
Nej, något blir inte sant och/ eller verklgit därför att det är komplext, en kmplex idé. Det är väl varken ett nödvändigt eller tillräckligt kriterium för att något skall vara sant och verkligt. Vad som skiljer fusillimonstret från Gud är att idén om Gud av många upplevs som meningsfull och meningsskapande medan få anser detsamma om ditt mosnter. Men inte heller detta gör att Gud existerar. Det är ändå det som skiljer Gudsidén från din monsteridé och som gör det mer meningsfullt och av mer allmänt intresse, som jag ser det, att studera Gudsidén ur olika aspekter än att idag studera din monsteridé. Men om framtiden och vad som känns meningsfullt då vet jag inte så mycket.
Erik Thurin skrev:Jag håller helt klart med om att det är fler som tar gud seriöst än fussilimonstret. Vart ville du komma med det?
Pga att fler tar gudsidén på allvar är det, åtminstone idag, vettigare och av större allmänt intresse att studera Gudsidén ur olika aspekter än din monsteridé.
Erik Thurin skrev:Jag trodde att vi diskuterade guds existens, dvs om han finns eller inte. Om vi inte diskuterar det, vad diskuterar vi? Jag menar att gud är lika verklig som spaghettimonstret, du kanske syftade på att tron på gud är mer verklig.
Egentligen menar jag att frågan om Guds existens eller ej är filosofiskt meningslös att diskutera då det är en trosfråga. Filosofiskt kan man varken bevisa eller motbevsia hans existens. Det är ett dödfött företag! Om man anser att han "med logisk nödvändighet" måste existera resp. inte existera beror det bara på vilka premisser man utgår från. Kommer man fram till att han måste existera beror det på att hans existens finns med som en dold premiss, menar man att han inte finns, finns hans icke-existens med som en dold premiss.
Vad som finns är däremot människors tro på Gud och allt annat man kan tro och faktiskt tror på. Och då kan man religionspsykologiskt och religionssociologiskt diskutera vad en Gudstro kan innebära för en individ och för samhället, diakroniskt och synkroniskt. Varför har begreppet Gud uppkommit? Har vi ett medfött behov av att tro på Gud eller annat?
Filosofiskt kan man diskutera vad begreppet Gud innebär eller något annat man tror på. Är det ett entydigt, mångtydigt begrepp, är det vagt, precist? Måste det preciseras för att bli mer meningsfullt? Är det ett koherent begrepp? Leder det till självmotsägelser att anta att Gud finns, resp. inte finns? Vad slags begrepp är det? Hur komplext/ simpelt är det?Finns det ett eller flera Gudsbegrepp? Hur ter sig detta begrepp om vi jämför det med annat vi kan tro på? etc. etc. Det är filosofiskt meningsfullt men inte att diskutera om Gud finns eller ej. Det är en tankemässig återvändsgränd. Den leder inte vidare. Dead end street!
MVH
Algotezza
