Allt tænkande, både logiskt och mer emotionellt sådant, fungerar via associationer, assciationsbanor, inte bara det poetiska. Den association jag hade ang. ditt nyttjande av uttrycket "utrota" var vøl dessutom knappast poetisk alls. Eller?
Det är väl det avsedda budskapet, vad man menar, som är det relevanta i en diskussion? Inte vad man eventuellt subjektivt kan vantolka lösryckta ordval som. Möjligtvis då om jag var nån smygnazist som hade "försagt" mig och avslöjades genom att använda ett internt naziord, fast det tror jag inte att du på allvar tror.
Makterna skrev:Jag ser dig inte som en Mini-Hitler utan førestæller mig dig som en vælmenande borgerlig person med siktet instællt på att hjælpa till att løsa samhællsproblemen, teoretiskt och /eller praktiskt utifrån sinborgerliga mænniskosyn, utilitarism och ideologi men som har tæmligen låga tankar om vænstern och vænsterns politik.
Tack, det stämmer.
Dær ser du att associationer inte bara leder till førdomar!
Det är väl skillnad mellan logisk analys av en helhetsbild, och poetiska associationer av enskilda ord (här: "utrota").
Vilken ær den gemensamma lyckan før Sveriges befolkning, menar du? Alltså mer konkret...
Mer konkret, så tror jag att lyckan maximeras av en nyliberal politik, som inte naivt försöker motarbeta de marknadskrafter som alla vet är en naturlag. Det är också viktigt att det finns ett fungerande rättssystem som fyller sin funktion att bekämpa brott. Men det är bara riktiga brott som ska bekämpas (mord, misshandel, våldtäkt, stöld, avtalsbrott etc), och inte en massa konstiga påhitt som att man inte ska få köra bil på sin egna mark, och andra socialistiska onödigheter. Polisen måste ha en effektiv internkontroll som även gör sting-operations (fällor för att avslöja mutbenägna poliser). Inget är viktigare för ett pålitligt samhälle än att polisen, statens yttersta representant, uppträder korrekt och inte godtyckligt (t.ex. att trakassera människor som kör fort i kaxiga sportbilar, tjejer som klär sig "horigt" eller killar som har större muskler än de själva (apropå kända händelser nyligen i Metro och sedermera Insider). Domstolarna måste vara "rättvisa", och med det menar jag att ingen ska vara rädd att bli oskyldigt dömd, inte ens om han är rik och av manligt kön och anklagas för ett sexbrott av en kommunistisk feminist (typ Tito Beltran). Innocent until proven guilty beyond reasonable doubt, alltså. Om någon däremot befunnits skyldig bör påföljden i gengäld vara kännbar, inte för att straffa elakhet (för staten kan tyvärr inte resonera i moraliska banor, då är den inte seriös), utan så att folk vet att brott inte lönar sig. Detta skapar ett samhälle där människor inte vågar begå brott, vilket är humant både mot de potentiella brottsoffren och mot de potentiella brottslingarna.
Det är också viktigt att psykvården fungerar, och en välfungerande socialtjänst behövs också, som t.ex. kan ingripa när föräldrar inte klarar av att ge sina barn en harmonisk uppväxt. Då det visat sig att den statliga vården inte fungerar, bör staten kontraktera privata operatörer att ta hand om dessa funktioner.
Makterna skrev:Ær staten fræmst en utilitaristisk institution med ett utilitaristiskt mål? Kan den ha andra syften?
Den kan ha massor av syften, t.ex. att maximera diktatorns personliga rikedom, att gagna en viss religion, att gagna en viss klan, ett visst kön, en viss nationalitet, en viss hudfärg e dyl - men den utilitariska staten är den enda legitima. Den där allas välbefinnande värderas lika högt av staten. Alla andra stater är som vilken annan väpnad organisation som helst, och bör förgöras.
På vilka grunder och enligt vilken bedømningsskala ær den legitim då?
För att det är den definition av den perfekta staten som enligt min erfarenhet och bedömning >90-99% av alla människor skriver under på, även människor i ännu mindre seriösa stater. Min erfarenhet och bedömning kanske inte räcker som bevis för dig, men det får jag ta.
Varfør ær det bara den utilitaristuiska staten som kan kallas legitim?
I grunden är det illegitimt närhelst en person eller organisation skaffar sig vapen och tvingar andra att följa deras lagar. Staten är inget undantag, inte ens om den säger sig representera en majoritet. Om jag t.ex. är i Egypten och blir rånad av en mulla som säger sig representera majoriteten där, är det legitimt då? Skatt är stöld, och förtryck likaså. Endast om den som rånar eller förtrycker mig, gör det i ett väldigt gott syfte, kan det anses acceptabelt. En seriös stat, som inte försvarar någon viss grupp eller någons åsikt, utan allas välbefinnande, är ett exempel på ett sådant acceptabelt syfte.
Detta säger jag nu inte bara för att jag säger såhär. Samhällsbyggare kan intyga vikten av vad de kallar "den allmänna rättsuppfattningen". Ju seriösare staten är, dvs ju mer sammanhängande deras moral uppfattas av människor (oavsett deras egna moraliska åsikter), desto högre respekteras statens ställning. Jämför med motsatsen, nån banankung som utropat sig själv till härskare och inte har annat än vapenskrammel att legitimera det med. Eller ett mellanting, en härskare som förvisso vunnit ett demokratiskt val, men som anspelat på människors primitiva känslor såsom utlänningshat, och vars politik knappast är utilitarisk. Exempelvis Hitler.
Varfær fungerar det inte att staten har hand om mer æn det du rubricerar som dess kærnverksamhet?
Det finns folk som forskar på sånt, och dessa är eniga: alla organisationer, aktiebolag såväl som idéella föreningar eller myndigheter, måste fokusera på sin kärnverksamhet. Har man flera delmål blir det problem hur dessa olika mål skulle vägas mot varann.
Beror det inte på hur det hela organiseras och strukutreras? Varfør skall staten f.ø. allsha hand om det du kallar kærnverksamhet? Kan inte allt privatiseras? Då blir det anarki, javisst. Men halvanarki dær girigheten styr och dær man lægger ner olønsam verksmahet ær OK - eller har jag missførstått nu igen?
Va? Har jag sagt att sålänge "girighet" styr så kan vadsomhelst legitimeras? Nu verkar du argumentera mot den där halmgubben igen.
Det mesta i vårt samhælle ær våra egna konstruktioner. Vilka mænskliga konstruktionerr ær "bra" och vilka "dåloga", menar du?
Konstruktioner är okej, sålänge man inte tror att en konstruktion är annat än just virtuell. Det här resonemanget vore t.ex. typiskt politiker-idiotiskt: "visst, alla individer ska vara lika inför lagen, egentligen, men vi måste ju samtidigt ta hänsyn till jämlikhetsfrågan, vi har ju haft en lång debatt om det där och suttit i möten med feminister, du har själv träffat dem förresten, och där har vi politiskt kommit överens om att kvinnor som startar eget företag ska få högre bidrag än män, och på det sättet är det nu bara helt enkelt, den som tycker det är fel får väl verka för det politiskt, eller nåt".
Att tænka i termer av grupper och kollektiv ær tydligen dåligt.
Det kan vara effektivt att resonera förenklat ibland, men ja, det kan vara farligt om man glömmer att grupper bara är en konstruktion, och att de egentligen består av individer när allt kommer omkring.
Men att tænka att "individen ær samhællets minsta beståndsdel" ær en relativt sent påkommen idé, och i sig inte mer naturlig æn att tænka i fprm av grupper.
Inte? Kan en grupp i sig känna sorg eller glädje? Man kanske kan få den uppfattningen av vissa journalistiska rubriksättare ibland. Men svaret är: Nej, bara individerna som den består av!
Vi behøver ju inte tænka på grupperna som en gång før alla givna och med tæta skott mellan sig och totalt oførænderliga, om vi i blott tænker oss att dessa definieras utifrån vissa gemensamma temporæra egenskaper och/eller intressen. Ær det helt ologiskt?
När skulle det vara bättre att resonera i grupp mot grupp, än i mängder av individer? Exempel på problem som uppstått är att de grupper som kan tala för sig, får det bättre än de individer som tillhör mindre grupper eller som inte ens tillhör en grupp. Ett konkret exempel på detta är att samtidigt som bögklubbar får alkoholtillstånd, vägras samtidigt straighta fetischklubbar alkoholtillstånd, under i övrigt helt likvärdiga omständigheter. Fallet FPP (Fetish People Party) har som tur är varit rätt uppmärksammat i fria media (t.ex. Insider).
Eller skall vi låtsas att det inte finns grupperingar av detta slag och "sætta individen i centrum" av princip och liksom"glømma bort" att t.ex. starka individer ofta kan sluta sig samman før att bli ænnu starkare, men fortfarande utåt hævda att de agerar som individer, men att svagare individer kanske inte gør det lika lætt...
Menar du att staten ska vara elakare mot människor för att de är starka? Varför det? Vad är det som säger att alla nödvändigtvis i slutändan måste hamna på samma nivå. Det är väl viktigare att göra så att alla blir vad de kan bli. Utan en massa hat och missunnsamhet mot de stackare som råkar vara bra på nåt.
Men idag, med regeringens jobblinje i alla sammanhang, ær sjælvfallet i praktiken den som har jobb mer værd æn den arbetsløse.
Jaha. Det är din tolkning. Eller har du hört nån politiker försvara denna politik med några värderingspartiska uttalanden? Hursomhelst tänker jag inte försvara regeringen och dess vänsterextremistiska feminist till justitieminister.
Genom att man vill førændra så vi får en kønsneutral æktenskapsbalk?
Genom att man tvingar kristna kyrkor att viga människor, trots att den kristna religionen nu en gång bygger på en dammig bok som tycker att homosexualitet är syndigt. Kristna får alltså inte lov att följa sin egna Bibel. Samtidigt som muslimska kyrkor minsann inte behöver viga homosexuella, för vem vågar häda Koranen i detta j-a land? Den verkar ha större makt än lagboken.
(Jag är inte kristen utan ateist, och har absolut inget emot homosexualitet eller andra sexuella avvikelser. Jag förespråkar bara likhet inför lagen, och en seriös stat.)
Eller handlar trøsten om att man vill att alla skall ha samma rættigheter som heteromannen, vars stændiga trøst och førdelar från samhællets sida ær petrifierad...
Ja, jättefördelar hörru... Man kan ju knappt se heteroporrfilm när man bor på hotell längre, eller köpa heteroporrtidningar i kiosken. Den som säljer heteroporr riskerar om han har otur och porren innehåller något extremt, att dömas godtyckligt för lagen mot våldsporr, medan den störste handlaren med våldsporr i Sverige råkar vara homosexuell, slipper påhälsning av polis. Polisen vill ju inte riskera stöta sig med den mäktiga homolobbyn...
Eller handlar snedførdelningen vad gæller høgre chefer inom privat och offentlig sektor bara om att gubbarna ær så mycket bættre?
Vad skulle det annars bero på? Rasism mot kvinnor, eller? "Varför är alla rappare mörkhyade, inte är väl mörkhyade så mycket bättre, här måste kvotering till!", det resonemanget vore lika dumt.
Handlar det faktum att kvinnor inte bara førvæntas yrkesarbeta utan också skøta hem och hushåll i større utstræckning æn gubbarna om något "av naturen givet"?
Tja, fråga kvinnorna. Eller bestämmer de inte sånt själva? Är det nåt hemligt sällskap av män som reser runt och tvingar kvinnor att hålla sig hemma, eller?
Allas lika værde ær en formel næstan alla i Sverige skriver under på
Ja, samtidigt som de inte kan svara på vad det egentligen betyder. De tycker bara det klingar vackert i största allmänhet. Vilket bevisar folks dumhet.
Ær det Platons stat som føresvævar dig? Demokratin ær en ineffektiv styrelsemetod, menar du? Man kanske inte behøver ha allmæn røstrætt heller før att ta reda på vilka intressen befolkningen har? Det vet proffsen av sig sjælva, kanske...
Platon? Vet inte, filosofihistoria är inget intresse hos mig.
Jag sa inte att det är nåt fel med demokrati. Men jag säger att demokrati knappast är en garanti för att allt är frid och fröjd. Statistiskt sett så finns det ju ett nästan hundraprocentigt samband mellan demokrati och seriositet, fast i framtiden, när vi går vidare i samhällsutvecklingen och ställer ännu fler krav på den seriösa staten, då kommer vi inse att demokrati inte räcker.
Makterna skrev:Visst, homosexuella ska inte diskrimineras, det håller jag med socialisterna om till 100%, men varför ska andra sexuella minoriteter diskrimineras bara för att de inte har samma mäktiga lobbyingmakt som de homosexuella? (Detta togs bara upp som ett av många exempel) INGEN ska diskrimineras, och detta inte för att "bögar är snälla så de får man inte diskriminera, men diskriminera gärna alla andra", utan för att diskriminering är fel! Det är lika fel att diskriminera t.ex. en satanist, en rashatare, eller nån annan "dumskalle". Likhet inför lagen måste vara en paroll för en seriös stat! Den svenska staten däremot använder sin makt mot de som politikerna och väljarna tillsammans hatar, så därför är det ingen seriös stat utan en maktapparat gone berzerk, som bör motarbetas.
Hur går du tll væga nær du motarbetar Staten?
Det är en "yrkeshemlighet".
Kan du nærmare utreda sambandet mellan barnbidrag och drogmissbruk, tack!
Barnbidrag och andra subventioner
-> leder till ->
att det blir ekonomiskt mer överkomligt att skaffa barn
-> leder till ->
att det statistiskt föds en högre andel barn av föräldrar ur kategori X.
Med kategori X menar jag föräldrar vars motivation att skaffa barn, och det ansvar det medför, inte är stor nog att räcka till, om barnbidragen inte funnits, men som tänker "okej, kör till" eftersom barnbidragen nu existerar.
(De övriga kategorierna:
Kategori Y = de som skulle skaffa barn även om barnbidragen inte funnits.
Kategory W = de som inte vill skaffa barn oavsett vilket)
Individuella skillnader finns förstås, men generellt sett så är kategori X inte lika benägna (dels pga relativt sett lägre vilja, dels pga lägre faktisk förmåga) att ge sina barn en uppväxt där de lyckas hålla barnen borta från faror såsom gäng och knark, bl.a. eftersom kategori X ofta bor i fattigare områden, och fattigare områden härjas oftast av gängmentalitet och den kriminalitet och knark som den för med sig.
Av detta följer att barn som föds i Kategori X, när de växer upp, ofta hamnar i den kriminella livsstilen. Med "den kriminella livsstilen" menar jag "respekt" för den som är farligast och galnast och har gjort de mest makabra dåden, hot, tvång, våld, droger, de saker man gör på droger, de saker man gör för att få pengar till droger, de saker man gör när man har avtändning och är förblindad av ångest. Allt är en ond spiral där alla faktorer samverkar.
Medias bilder av samhællet, skolan, vården, utgør också en negativ spiral dær vi ser det vi "vill" se, utifrån medias rapportering, vilket resuterar i sjælvbekræftande utsagor.
Tvärtom. Mediabilden av Hammarkullen är ju snarast Hammarkullefestivalen och sambadans, medan den i verkligheten är gäng, våldtäkter, meningslösa fall av misshandel, skadegörelse, mord och hedersmentalitet. Som vanligt vill journalisterna befästa sin samhällsviktiga roll som "den tredje statsmakten", genom att vinkla nyhetsflödet efter vad politikerna tycker att folk "bör" höra för att väljarna ska få "rätt" värderingar inför nästkommande val.
Jag ær hær inne på existentialismens tankar om vars och ens ansvar før sitt liv. Men detta individuella ansvar kan ibland på ett effektivare sætt delvis så att sæga distribueras via det gemensamma æn om individen måste "fixa allt sjælv". Detta gemensamma inte behøver vara statligt organiserat (men væl legalt reglerat naturligtvis) utankan mycket væl ske privat. Jag førespråkar att den "part"/ "aktør" som effektivast kan handha en viss fråga bør handha densamma, oavsett om det sker statligt eller privat. Problemet idag ær mænniskans monumnetala girighet och egoism som ofta sætter kæppar i hjulen før långsiktiga privta løsningar av mer gemensamma samhællsfrågor. Hær ær reglering via lagar samt kontroll att dessa føljs oerhørt viktiga. Denna kontroll kan dock inte ske i privat regi - då hamnar vi i en infinit regress av privta kontrollinstanser!
Jag håller med till stora delar, men köper inte myten om att egoism försvårar samarbete. Tvärtom, samarbete (sånt som gagnar båda, dvs ensidigt utnyttjande kvalificerar inte) är väl hörnstenen i allt som människan någonsin åstadkommit? Glöm inte att sunt "egoistiskt" samarbete inte bara förekommer i form av direkt monetär ersättning, utan kan även finnas i form av moralisk skuld (typ "du hjälper mig nu, så är jag skyldig dig en tjänst sedan"). Egoism motsäger inte samarbete - tvärtom! Samarbete måste inte bestå i ensidig solidaritet/uppoffring/utnyttjande eller vad man nu föredrar att kalla det.!
Ja, det ør væl det som vi bør beakta, individuella bakomliggande orsaker, om vi vill hjælpa andra. Samt kan det, før att støtta sjælvkænslan, ínte sællan vara fallet att samhællets olycksbarn odlar ett førakt før "svensson-livet", æven om man kanske i djupet av sin sjæl de facto længtar dit! Kaos på alla fronter ær oerhørt destruktivt, øven på kort sikt. Man behøver någon plattform i det yttre eller i det inre av lugn, ordning och trygghet før att bemæstra livets inneboende kaostendenser. En mycket kort tids totalkaos kan man stå ut med men inte ett permanent kaos, en petrifierad total otrygghet, ty det ingår ju i kaosets natur att man inte kan vænja sig vid det, eftersom man tappat kontrollen totalt. Att vænja sig kan i bæsta fall ju vara førsta steget till att kæmpa sig till kontroll, (men det kan ocksp vara ett steg mot att bli færblidnnd och gå mot sin undergång), men det krævs inte sællan stød från omgivningen, en førsta knuff i rætt riktning, hjælp till sjælvhjælp - før viljan finns dær djupt inne, tror jag... Den kalllas sjælvbevarelsedrift!
Det verkar klokt sagt.
