Jag tycker att vissa saker är värda och andra inte. Jag finner mening i att läsa vissa böcker och i att hjälpa folk med vissa saker. Att utforska mig själv, och andra människor är det bästa jag vet.
Jag har fler vänner som inte, eller iaf påstår att de inte, finner mening eller värde i någonting. Och jag förstår vad de menar. Jag har själv varit där.
"Det känns meningslöst, vad ska man med det till, av vilken anledning, och varför det och varför det och varför det."
Ja, kunskapsteoretiskt så kan vi kanske inte förklara, men jag känner den/det (meningen/värdet) och säkert många av er också.
Vad är det för skillnad på de som har hittat det och de som inte har det?
Handlar det om att våga känna värde? Eller ÄR de facto värdet/meningen helt värdelöst och påhittat? Något annat?
Ge mig gärna era tankar och erfarenheter om detta. Litteratur också!
Mening/värde
Moderator: Moderatorgruppen
-
magicadehex
-
testarossa
- Avstängd
- Inlägg: 40
- Blev medlem: 18 jan 2008 08:13
-
magicadehex
testarossa skrev:Ok, Magica, men varför vill vissa människor inte ge mening alls då (enligt dem)?
Och varför vill jag ge mening åt så mycket som möjligt?
Jag antar att det faller dem i smaken bättre just i det tillfälle de inte ger något någon mening. Det kan vara meningsfullt, även om inte andra ser det direkt. Alla när vi oss på olika sätt. Det finns ingen given väg för lycka, exempelvis. Det som är lycka för en kanske är en annans olycka. Kanske de som inte ger någon mening i just sitt liv visar oss andra mening i våra liv?
-
testarossa
- Avstängd
- Inlägg: 40
- Blev medlem: 18 jan 2008 08:13
Så du tror att det är något man väljer? Jag tror snarare att det i vissa fall går så långt att vissa människor tar livet av sig för att de har oturen att inte veta hur detta fungerar. Att de inte förstår varför alla andra älskar saker och finner mening i vad för trivialt mänskligt skit som helst. Att de fastnar i en nån sorts kvasi-nihilistisk syn på allt och bara vill att någon ska ge dem något att älska. Men misslyckas gång på gång.
Mina vänner är inte så här långt gångna, men de börjar påminna om dessa extremfall. De är olyckliga och erkänner det -nästan-, de insinuerar det iaf. Och låtsas skita i allt, fast allt de egentligen verkar vilja göra är att bry sig.
Min teori är att de kanske inte vågar tycka om något, p.g.a. diverse jag kan utveckla iafall så önskas. Jag tror i.a.f. inte att det är något som faller dem i smaken.
Mina vänner är inte så här långt gångna, men de börjar påminna om dessa extremfall. De är olyckliga och erkänner det -nästan-, de insinuerar det iaf. Och låtsas skita i allt, fast allt de egentligen verkar vilja göra är att bry sig.
Min teori är att de kanske inte vågar tycka om något, p.g.a. diverse jag kan utveckla iafall så önskas. Jag tror i.a.f. inte att det är något som faller dem i smaken.
-
magicadehex
Testarossa: Jag tror inte heller att det faller alla i smaken. Däremot så tror jag (på fullaste allvar) att det faktiskt finns de som det faller i smaken.
Jag tror även att vissa människors meningslöshet är meningsfull för andra- det motiverar andra på något sätt, och på det sättet är ju inte meningslösheten meningslös i sig.
Jag tror även att vissa människors meningslöshet är meningsfull för andra- det motiverar andra på något sätt, och på det sättet är ju inte meningslösheten meningslös i sig.
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 5 och 0 gäster