Social dekadens, Power-struggle och "Big Game Hunters&a

[PopJimmy]

Detta är en avstickare från min egen tråd: http://www.filosofiforum.com/forum/viewtopic.php?t=4639&start=0&postdays=0&postorder=asc&highlight=

Jag funderar verkligen hur vi ska lösa denna "power struggle". Jag känner ibland att vissa personer som bemästrat detta sociala spel, arbetar på en "högre nivå". De är inte längre intresserad av att tillfredställa behov. De är istället "big game hunters". Man spelar spelet för dess egen skull, inte för att människor som är sämre på att spela dör av att de inte klarar av spelet.

Vad försöker jag säga? Jo, att spelare som "knäckt spelet" inte längre är intresserad av vinster, han har identifierat mekanismerna och "knäckt koden" och kan därför generera vinst.

Det handlar här om att välja väg: att spela för spelets skulle, eller att "slåss emot tiden", dvs hur mycket rikedom man kan skapa på kortas tid.


Jag har alltså börjat knäcka koden, och nu måste jag försöka hitta och ta tillvara på tillfällen/möjligheter.

***

Men samtdigit känns det väldigt lekfullt nu. När man är bäst på något kan man leka med kraven och konventionerna. Vid detta tillfälle handlar det om att "komma till nästa arena".

Jag funderar på vad min nästa arena är. Jag pluggar just nu programmering på ett ky-program. Jag har aldrig haft en anställning med något, men jag tror att jag relativt snart har möjlighet att bli projektledare. Jag funderar på att jag jobba ett tag inom it-branshcen, eftersom jag har mycket kunskap om programmering, men senare gå vidare och jobba mer ideellt.


Det jag vill är egentligen att "designa miljöer" (som jag kallar det). Jag har länge varit intresserad av datorspel, dvs att skapa spel och sätta upp en "kulliss" eller "miljö" som spelare kan interagera med. Har funderat på att bli pl på ett datorspelsföretag.

Men jag känner mer och mer att jag vill göra något mer konkret. Jag vill bedriva en disciploneringsverksamhet. Samtidigt vore det kul att driva sin egna "klubb" eller "resturang". Man skapar en miljö dit intressanta människor söker sig.

Jag har spelat intrument ett par år och funderat på att dra ihop ett band när jag har råd att köpa intrument och hyra en repa. Svårt att få tag i bandmedlemmar bara, vet inte alls vart jag ska söka mig.

Dessutom har jag funderat på att börja skriva böcker mer strukturerat.

Jag vet inte alls om det finns något sådant här i sverige och stockholm just nu. Jag tittar mig omkring och ser mest social dekadens. Men antaligen har detta sitt ursprung i att jag har ett obefinligt socialt kontaktnät och funderar på hur jag ska börja bygga upp det.

Någon som har lite tips/förslag?

[Minded]

Sök efter miljöer som du själv trivs i, och engagera dig i dem. Det är en rätt naturlig respons hos de flesta, att fortsätta med det som upplevs som gott.

Alt, engagera dig i valfritt. Det du lägger energi på kommer att växa just därför. Som att vattna blommor.

[testarossa]

Med socialt kontaktnät, menar du vänner? Eller folk att utbyta tjänster/gentjänster med?

Jag har fått en uppfattning om att du är väldig ärlig och intelligent. Det är nog svårt för vissa (de flesta skulle jag tro) som inte är så självransakande att vara vän med dig. Så, antingen hittar du väldigt öppna människor som själva vill utvecklas eller så spelar du spelet, som du själv säger.  Men kanske på bekostnad av dig själv då. Jag vet inte. Jag blir nog din vän. Kanske har jag bara missuppfattat allt.

[PopJimmy]

Alt, engagera dig i valfritt. Det du lägger energi på kommer att växa just därför. Som att vattna blommor.

Detta hållar jag med om.

Sök efter miljöer som du själv trivs i, och engagera dig i dem. Det är en rätt naturlig respons hos de flesta, att fortsätta med det som upplevs som gott.

Men problemet är att jag inte hittar några miljöer som upplevs som stimulerande. Det är därför jag vill "designa" mina egna miljöer.

[PopJimmy]

Det jag försöker säga är att jag själv upplever ganska ofta starka känslor av villkorslös kärlek och kravlös glädje. Jag vill dela med mig av denna frihetskänsla till andra.

Problemet med de flesta människor som mår dåligt är att de inte har tillräcklig självdisciplin. För att få självdisciplin måste de kunna motivera sig själva och detta kräver en vissa grad av självinsik, självkännedom och självförtroende.


Jag känner ganska ofta att jag har ett behov av att "visa" världen att det finns ett annat sätt att relatera på.

Problemet är bara att människor upplever mig som galen när jag går lös. De försöker hitta en anledning till min lycka, att jag på något sätt ska kunna "motivera" denna lycka, men jag kan inte göra det. Jag kände förut att jag ville få andra att utvecklas, att ta vara på deras möjligheter och potential, men möttes av misstro, kyla osv. Men jag kom över det. Nu känner jag ett behov av att "hedra" hela tillvaron utifrån dess vackra begränsningar, inte bara dess möjligheter, att välsigna andra utifrån vart de står och vad de åstadkommit såhär långt - utifrån deras egna förutsättningar. Allting är perfekt, eftersom alla inte har samma förutsättningar att utvecklas. Jag ser det vackra i begränsningen, i att människor inte kan kommunicera med varandra. Från början upplevde jag denna brist på ansvar, omdömme och kommunikation som en stor tragedi. Att människor dödar varandra p.g.a. missförstånd.

Nu är jag bortom denna uppgivenhet, jag gav upp mina anspråk på att "rädda världen". Jag är mycket mer begränsad än jag tidigare annat.

Ju mer jag talar desto mer inser jag att det viktigaste är inte att säga åt människor hur de ska göra, utan att själv visa dem hur man själv gör saker och ting. De snappar upp saker bättre då. Det är ofta ingen idé att försöka prata med människor, de är ofta för dumma och envisa för att kunna ta åt sig något, sådan var jag iaf.


Hur som helst brukar jag ibland dansa spontant på tunnelbanan. När jag går in i tunnelbanan söker jag ögonkontakt med alla som sitter där och deklarar att det är jag som definerar det sociala kontraktet. Sen går jag lös.



***

Förut kände jag att jag hade ett starkt behov av att agera moralisk konsekvent för att vara ärliga mot andra. Men jag insåg att många inte kan ta denna ärlighet. Därför är jag mer av en "dubbelagent" nu. Jag undanhåller information - för att personen själv inte kan hantera den, personen är helt enkelt inte mogen.

Jag har mer och mer börjat uppskatta sociala spel. Att ge en bild av att vara proper för att sedan bryta mot den och gå lös totalt. Att vara hård för att sedan bli kärleksfull. Jag har till och med börjat uppskatta av att spela kärleksfull och förstående för att sedan hugga personen i ryggen.

Jag vill tillägga att jag aldrig gjort detta, men det är en intressant tanke. Jag försökte vara PK förut, men det har jag gett upp ganska mycket nu.

[Minded]

Sök efter miljöer som du själv trivs i, och engagera dig i dem. Det är en rätt naturlig respons hos de flesta, att fortsätta med det som upplevs som gott.

Men problemet är att jag inte hittar några miljöer som upplevs som stimulerande. Det är därför jag vill "designa" mina egna miljöer.

Faktum är att du designar dina egna miljöer kontinuerligt. Eller snarare, du designar din omvärld kontinuerligt. Det ges av interaktion, relation, uppfattande och reagerande av.
Jag skrev därefter att engagera dig i valfritt - det är att relatera till din omvärld, oavsett vilken, var och när den är. Det är att gå in på tunnelbanan och köra grejerna du skrev om. Eller att leka med människor på andra sätt. Det är att designa din omvärld.

Men på tal om stimulerande miljöer.. Tja, det är säkerligen minst en erfarenhet att programmera dem.

Själv håller jag på med att designa mig själv, för att kunna uppskatta omvärlden. Det känns lättare att flytta mig själv än att flytta hela världen.