Köper ni de hemlösas tidning?

[Makterna]

Poängen ja. Dvs budskapet i en mening. Poängen (den primära) är helt fristående från ordvalet. Vi kan ta ett exempel på två olika sätt att förmedla budskapet att man önskar få saltkaret tillsänt.

Formulering 1:
Ey, passa saltet, brorsan!
(Tolkning: Förutsatt att termen "brorsan" är ett vanligt sätt för talaren att uttrycka sig, har inte det primära budskapet något med familjeband att göra, utan det primära budskapet är önskemålet att få saltet)

Formulering 2:
Vänligen översänd saltkaret.

Självklart kan formuleringar, om de skiljer sig från normerna och detta är talarens avsikt, i själva inrymma sekundära eller rentav primära poänger. Om någon t.ex. säger "bögjävel, får jag låna en cigg", kanske det avsedda budskapet kanske inte är att informera om att man vill ha en cigg, ej heller att hävda att någon framstår som homosexuell - utan att provocera. Någon sådan poäng inrymd i formuleringen, gällde dock inte fallet Team America. Om du ser filmen så förstår du sammanhanget - talet han höll om fittor, kukar och rövhål var något han hade hört på en bar, men som han applicerade på världspolitiken. Han glömde dock att justera ordvalet för att passa den pryda publiken på fredskonferensen i Nordkorea.

När människor pratar så är det viktigt att man försöker förstå vad talaren ville förmedla, snarare än att bilda sig en egen dramaturgisk uppfattning om vad det sagda skulle kunna tänkas betyda. Det verkade som om ditt misstag var det sistnämnda, du ville dramatisera ihop att jag var "manschauvinist" och "inte tycker om min sexualitet", bara för att du inte försökte förstå vad min poäng var, utan hellre ägnade dig åt dramaturgi. Tänk över det här så du inte tänker lika fel i framtiden.

[Avantgardet]

En liten språklig anmärkning. Du använder dig av begreppet "dramaturgi" på ett felaktigt sätt, Makterna. Dramaturgi har, som du vet, med teater att göra, men rymmer en tidsdimension som går helt förlorad i din användning av ordet. Dramaturgi syftar till ett händelseförlopp.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Dramaturgi

Att "göra en dramturgisk tolkning" vet jag alls inte vad det skulle betyda, möjligtvis att man hade för avsikt att iscensätta en utsaga, att spela upp den eller något liknande.

[Makterna]

En liten språklig anmärkning. Du använder dig av begreppet "dramaturgi" på ett felaktigt sätt, Makterna. Dramaturgi har, som du vet, med teater att göra, men rymmer en tidsdimension som går helt förlorad i din användning av ordet. Dramaturgi syftar till ett händelseförlopp.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Dramaturgi

Att "göra en dramturgisk tolkning" vet jag alls inte vad det skulle betyda, möjligtvis att man hade för avsikt att iscensätta en utsaga, att spela upp den eller något liknande.

Vilket ord bör jag isåfall använda, om inte "dramaturgi", när jag syftar på den där mentaliteten att ha en tendens att se de dramatiska klangerna i vad de betraktar, hellre än det som kanske egentligen är mer relevant?

[Avantgardet]

Jag ser inte att något annat än det "dramatiska" skulle kunna vara det "relevanta" i det du skriver - tyvärr. Dina inlägg inbjuder till att läsas "dramatiskt", då de också är författade på så sätt. Det är lustigt att du ensam på detta forum tolkas "dramatiskt". Jag tror det finns en medveten önskan hos dig att läsas "dramatiskt", har jag rätt?

[Makterna]

Jag ser inte att något annat än det "dramatiska" skulle kunna vara det "relevanta" i det du skriver - tyvärr. Dina inlägg inbjuder till att läsas "dramatiskt",

Ja, toleransen för nya tankar, så kallat "politiskt inkorrekta", är ju inte så stort inom den sfär av kultur, humanism, socialism och annat flum, som du verkar representera.

då de också är författade på så sätt.

Återigen är tydligen "som man känner sig själv känner man andra" applicerbart på dig. Frågan jag ännu inte fått kläm på är om du verkligen tror själv på dina anklagelser, eller om du medvetet kör fulknep. Med tanke på att du inte verkar ha riktigt alla bitarna i bongen, gissar jag på det förstnämnda.

Det är lustigt att du ensam på detta forum tolkas "dramatiskt".

Isåfall har du missförstått vad jag menar. Jag påstod inte att det var jag som person som tolkades på något speciellt sätt, utan att det var ett budskap som misstolkades.

Jag tror det finns en medveten önskan hos dig att läsas "dramatiskt", har jag rätt?

Se där. Man kan lära sig mycket om dig genom att studera dina vilda anklagelser.

Visst, jag erkänner, hela livet har jag velat stå på en scen med en döskalle i ena handen och med en operaröst skrika "kultuuuuurrr åt folket!!!!!".

[Avantgardet]

Okej, då ser jag var problemet ligger.

Jag ser inte att något annat än det "dramatiska" skulle kunna vara det "relevanta" i det du skriver - tyvärr. Dina inlägg inbjuder till att läsas "dramatiskt", då de också är författade på så sätt. Det är lustigt att du ensam på detta forum tolkas "dramatiskt". Jag tror det finns en medveten önskan hos dig att läsas "dramatiskt", har jag rätt?

Eftersom det här rör sig om endast en simpel fråga, så gör den som inte vill bli tolkad som dramatisk bäst i att svara: "Nej!", eller om det skulle ligga till annorlunda "Ja!".

Att dela upp ett stycke i flera punkter bär (rimligtvis) endast vittnesmål om ett behov hos svarande att hålla långa sceniska monologer, vilket är detsamma som ett teatraliskt behov som jag förstår det. Alternativt kan den svarande vara mer full av skit än en individ utan anus, men det hoppas jag inte är fallet. Vad gäller "vilda anklagelser" i det av mig ovan citerade så ser jag inga sådana, det rörde sig väl om en fråga?

[Avantgardet]

Men! Följande fann jag oerhört intressant och hade gärna fått förtydligas:

Jag påstod inte att det var jag som person som tolkades på något speciellt sätt, utan att det var ett budskap som misstolkades.

Hur tolkas ett budskap "dramatiskt"? Vad menas med det här?

[Makterna]

Hur tolkas ett budskap "dramatiskt"?

Att man gärna hittar tolkningar som har hög dramatikfaktor, snarare än att objektivt försöka förstå hur talaren tänkte och menade. Ett aktuellt exempel är när du felaktigt väljer att tolka mig som att jag själv skriver i syfte att upplevas dramatiskt.

Ett annat exempel är när jag skrev att jag tror att barnbidrag leder till förslumning, och de sminkade aporna mer eller mindre svarade nåt i stil med: "Varför vill du FÖRSTÖRA de hemlösa? HATAR du dem så mycket? Vem är du egentligen? Varför älskar du HITLER så mycket för!!!". (Något överdrivet, för att illustrera en poäng)

När jag säger att hela socialismen verkar grundas i dramatiktänkande, så syftar jag på att en socialist i sin lilla subjektivistiska värld bara ser sånt som är dramatiskt. En socialists verklighetsuppfattning om världen består till hälften av människor som man ska anse är sympatiska eftersom det är synd om dem, och till hälften av människor som är elaka och suger ut den andra hälften.
Den första gruppen, den som är sympatisk, kan i sin tur delas upp i en listform. Jag vet inte om det var Stalin eller nån annan socialistisk auktoritet som hamrade in detta i sten en gång i tiden, eller om det utvecklats från gräsrotsnivå, men det står ganska klart att de grupperna man Skall ha empati med är: muslimer, homosexuella, kvinnor, sjuka, mörkhyade, urbefolkning. Samt i viss utsträckning några till. Alla politiska beslut, på alla nivåer, ska syfta till att på alla sätt flirta med dessa grupper. Det viktiga är inte att grupperna gynnas, utan att man visar sig God genom att signalera vilken sida man sympatiserar med.
Socialisternas uppfattning om liberalismen/kapitalismen är att den är en motsats till socialismen. Dvs att vi liberaler är ondskan personifierad. Så fort vi kan göra nåt för att skada en muslim, homosexuell eller kvinna så gör vi det, oftast tjänar vi också pengar på det, vilket anses ännu elakare. När vi pratar om likhet inför lagen så är det bara nåt vi säger, för att vi vill lura dem och göra de rikare ännu rikare, ett syfte som rimmar bra med oss "Onda", alltenligt socialistisk dramaturgisk världsbild. En socialist kan t.ex. inte förstå annat än att Bush gick in i Irak för att han tjänade oljepengar på det. Att USA i själva verket förlorat oljemässigt på kriget, då kontrakten gick till Frankrike och Ryssland, ligger i den verkliga verkligheten, dvs inget som intresserar socialisterna. De vill hellre dramatisera.

[Marksa]

Hur tolkas ett budskap "dramatiskt"?

Att man gärna hittar tolkningar som har hög dramatikfaktor, snarare än att objektivt försöka förstå hur talaren tänkte och menade. Ett aktuellt exempel är när du felaktigt väljer att tolka mig som att jag själv skriver i syfte att upplevas dramatiskt.

Ett annat exempel är när jag skrev att jag tror att barnbidrag leder till förslumning, och de sminkade aporna mer eller mindre svarade nåt i stil med: "Varför vill du FÖRSTÖRA de hemlösa? HATAR du dem så mycket? Vem är du egentligen? Varför älskar du HITLER så mycket för!!!". (Något överdrivet, för att illustrera en poäng)

Men om du kallar någo sminkad apa, då är det ok och icke effekt sökeri, för visst ingick inte detta värdeomdömme i exemplet.

[Avantgardet]

Men vi hade ju enats (tidigare) om att språkliga utsagor endast förmår röja ett telos, inte sant? Din intention finns inte i utsagan - inget logos. Vi kan bara tolka utsagorna utifrån hur de fungerar. Det är inte en felaktig tolkning, utan det är ditt språkbruk som lämnar alla dessa bakdörrar öppna, du förmår inte kontrollera betydelserna av dina egna utsagor (vilket inte ens alla dekonstruktörer förmår). Vad du menar finns inte i texten, det finns uteslutande i ditt huvud och detta har vi inte tillgång till (detta är också den springande punkt som omöjliggör något sådant som "objektiv"). Att försöka förstå objektivt kan aldrig bli något annat än att göra en subjektiv tolkning, och jag föreslår att du slopar bruket av det begreppet då det således aldrig kan fylla någon annan funktion än en retorisk.

I ditt andra stycke så dramatiserar du de facto. Detta att du överdriver är ju just vad som inbjuder till dessa "dramatiska tolkningar". Detta är också anledningen till att jag, givet att jag faktiskt också förstår dig som en relativt intelligent skribent, tvingas anta att du medvetet söker åstadkomma denna verkan ("den dramatiska tolkningsöppningen"). Hur ska vi annars förstå dina dramatiska illustrationer ("Varför vill du FÖRSTÖRA de hemlösa? HATAR du dem så mycket? Vem är du egentligen? Varför älskar du HITLER så mycket för!!!" - notera de trippla utropstecknen)?

[Avantgardet]

(Läste också nåt om "sminkade apor")

När jag säger att hela socialismen verkar grundas i dramatiktänkande, så syftar jag på att en socialist i sin lilla subjektivistiska värld bara ser sånt som är dramatiskt. En socialists verklighetsuppfattning om världen består till hälften av människor som man ska anse är sympatiska eftersom det är synd om dem, och till hälften av människor som är elaka och suger ut den andra hälften.
Den första gruppen, den som är sympatisk, kan i sin tur delas upp i en listform. Jag vet inte om det var Stalin eller nån annan socialistisk auktoritet som hamrade in detta i sten en gång i tiden, eller om det utvecklats från gräsrotsnivå, men det står ganska klart att de grupperna man Skall ha empati med är: muslimer, homosexuella, kvinnor, sjuka, mörkhyade, urbefolkning. Samt i viss utsträckning några till. Alla politiska beslut, på alla nivåer, ska syfta till att på alla sätt flirta med dessa grupper. Det viktiga är inte att grupperna gynnas, utan att man visar sig God genom att signalera vilken sida man sympatiserar med.
Socialisternas uppfattning om liberalismen/kapitalismen är att den är en motsats till socialismen. Dvs att vi liberaler är ondskan personifierad. Så fort vi kan göra nåt för att skada en muslim, homosexuell eller kvinna så gör vi det, oftast tjänar vi också pengar på det, vilket anses ännu elakare. När vi pratar om likhet inför lagen så är det bara nåt vi säger, för att vi vill lura dem och göra de rikare ännu rikare, ett syfte som rimmar bra med oss "Onda", alltenligt socialistisk dramaturgisk världsbild. En socialist kan t.ex. inte förstå annat än att Bush gick in i Irak för att han tjänade oljepengar på det. Att USA i själva verket förlorat oljemässigt på kriget, då kontrakten gick till Frankrike och Ryssland, ligger i den verkliga verkligheten, dvs inget som intresserar socialisterna. De vill hellre dramatisera.

Jag förstår inte hur du kan uttala dig om socialistens världsbild, då du ju tidigare erkänt att du inte läst de skrifter som kan sägas utgöra den socialistiska kanon, och inte heller själv är socialist. Om du talar om stereotyper så riktar du ju dig inte till någon alls, och då är dina utsagor om "socialistens världsbild" inget annat än retoriska inslag (eller "dramatik"). Sen går du från din stereotyp till att tala om en verkställande kraft, men vilken talar du om då - återigen en stereotyp? Den enda som signalerat vilken sida den står på här är väl du ("jag är nyliberal och utilitarist"). Och allt detta tal om ondska och godhet är det ju du som slänger omkring dig, ingen annan, och jag kan inte förstå det på något annat sätt än att det är du som ser ondska i socialisterna utifrån hur du gestaltar denna problematik som du menar dig se.

Vad gäller likhet inför lagen så är det väl bara en tom klyscha? Vad jag vet så saknar fångarna på Guantanamo all rättslig status, de befinner sig i själva verket i ett rättsligt vakuum, och kan det verkligen kallas "likhet inför lagen"? Läs Giorgio Agambens "Undantagstillståndet".

Skall sanningen fram så har väl företag som Haleburton och andra tjänat vansinnigt mycket pengar (dränerat skattebetalarna) på kriget? Den uppgörelse som funnits med dessa företag har ju heller inte tillåtit någon konkurrens varför de kunnat ta, och faktiskt tagit, ut ockerpriser på sina tjänster. Inte för att jag vet vad något av allt detta skulle ha med de föregående inläggen att göra. Du skulle också tjäna på att försöka hålla samman din argumentation och inte spreta iväg åt femtio olika håll i varje inlägg, jag vet eftersom jag själv är kass på detta.

[Makterna]

Men om du kallar någo sminkad apa, då är det ok och icke effekt sökeri, för visst ingick inte detta värdeomdömme i exemplet.

Det var inget värdeomdöme, utan en syftning på en avatar. Jag antar att någon som väljer en sminkad apa som avatar inte tar illa upp att man beskriver den?

[Makterna]

Jag förstår inte hur du kan uttala dig om socialistens världsbild, då du ju tidigare erkänt att du inte läst de skrifter som kan sägas utgöra den

"Är" socialismen sin historia, sina gamla dammiga böcker? Vad bör jag isåfall använda för ord när jag vill syfta på den mentalitet som jag hävdar särskiljer socialistanhängare från andra.

socialistiska kanon, och inte heller själv är socialist. Om du talar om stereotyper så riktar du ju dig inte till någon alls, och då är dina utsagor om "socialistens världsbild"

En stereotyp kan ha en plats i ett resonemang, om man inte vill säga något om individen utan om något som är generellt inom en grupp.

inget annat än retoriska inslag

Eftersom jag avslöjat din "anfall är bästa försvar"-retorik, där du inte kan hitta några andra infallsvinklar än att projicera dina egna fel på andra, tolkar jag dina anklagelser om "retorik" som att du faktiskt själv är ute i retoriskt syfte, något jag redan visste. Vad händer härnäst, ska du anklaga mig för att vara en haschrökande filosofihistoriestudent som sitter inne och läser Hegel hela dagarna?

Den enda som signalerat vilken sida den står på här är väl du ("jag är nyliberal och utilitarist").

Ja. Att du inte vågar stå för vad du själv tycker, är ytterligare något som styrker min teori om att du bara är ett troll. Du tror säkert att du med en skarp retorik kan "vinna" vilka resonemang som helst. Du har säkert suttit och runkat och tänkt på hur du ska bli retorikens superhjälte och ta över världen med dina supermastermindade retoriska knep. Jag hoppas att du lärt dig nu att det man argumenterar för är det viktigaste. Inte ens världens skickligaste försäljare kan sälja en undermålig produkt.

Och allt detta tal om ondska och godhet är det ju du som slänger omkring dig, ingen annan, och jag kan inte förstå det på något annat sätt än att det är du som ser ondska i socialisterna utifrån hur du gestaltar denna problematik som du menar dig se.

Tänk att allt som jag påpekar är fel i ditt resonemang, på något konstigt sätt går att härleda till mig! Kan din retorik även få det till att det var jag som gömde TV-fjärrkontrollen hemma hos dig, eller tog slut på mjölken du skulle ha till frukost? Försök du, så får du se.

Vad gäller likhet inför lagen så är det väl bara en tom klyscha?

Sådär säger du såklart bara för att jag sa att det du sa var en tom klyscha. Du är ju ett troll. Men okej, let the record show att Avantgardet tycker att likhet inför lagen är en "tom klyscha".

Vad jag vet så saknar fångarna på Guantanamo all rättslig status, de befinner sig i själva verket i ett rättsligt vakuum, och kan det verkligen kallas "likhet inför lagen"?

"Likhet inför lagen" betyder att en individ ska dömas efter vad han gjort, inte efter vem han är. Detta motsäger inte nödvändigtvis att terrorister ska kunna dömas i krigsdomstolar, vilket är vad Guantanamo handlar om. Om FN inte gillar att USA tolkar konventionerna såhär, så skulle de skrivit dem tydligare. Det finns inget som heter "missbruka luckor i lagen", däremot finns det nåt som heter "lagstiftare som skriver ett men menar ett annat".

[magicadehex]

En liten språklig anmärkning. Du använder dig av begreppet "dramaturgi" på ett felaktigt sätt, Makterna. Dramaturgi har, som du vet, med teater att göra, men rymmer en tidsdimension som går helt förlorad i din användning av ordet. Dramaturgi syftar till ett händelseförlopp.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Dramaturgi

Att "göra en dramturgisk tolkning" vet jag alls inte vad det skulle betyda, möjligtvis att man hade för avsikt att iscensätta en utsaga, att spela upp den eller något liknande.

Vilket ord bör jag isåfall använda, om inte "dramaturgi", när jag syftar på den där mentaliteten att ha en tendens att se de dramatiska klangerna i vad de betraktar, hellre än det som kanske egentligen är mer relevant?

Kanske det ord som bäst beskriver dig själv, jag syftar naturligtvis på ordet Dramaqueen.

[Makterna]

Kanske det ord som bäst beskriver dig själv, jag syftar naturligtvis på ordet Dramaqueen.

(Påhoppet ignorerat)

Nja, "dramaqueen" betyder ju mer att man själv gärna spelar ut sitt känsloregister, galet skratt, högljudd gråt, etc. Jag syftar snarare på ett dramatiskt sätt att betrakta och uppfatta världen. Att betrakta världen i dramaturgiska färger. Kanske t.ex. att i en kostym tycka sig se "patriarkatet". Att i en McDonalds-hamburgare tycka sig se "imperalism". Att i ett barnbidragsavskaffande tycka sig se "avsikten att skada de fattiga". Och så vidare.