Köper ni de hemlösas tidning?

[Avantgardet]

"Är" socialismen sin historia, sina gamla dammiga böcker? Vad bör jag isåfall använda för ord när jag vill syfta på den mentalitet som jag hävdar särskiljer socialistanhängare från andra.

Jag är inte essentialist, men det närmsta man kan komma en vettig definition av socialism eller kristendom (eller vad det nu må vara) är just traditionen - och detta eftersom innehållet i böcker aldrig existerar annat än som tecken utanför våra medvetanden. Mentaliteten kan väl inte förstås uteslutande ifrån en diametralt motsatt position, eller? Det skulle vara detsamma som att hävda att Amerika är vad Usama påstår det vara - och inget annat -, i annat fall så måste vi ju anta att du skulle bett om mer uppgifter rörande dessas mentalitet för att på så sätt bättre förstå detta fenomen som du så gärna tycks vilja prata om. Vill du verkligen gå med på att Usamas bild av USA är detsamma som USA-i-sig? Frågan jag ställer mig är varför det hela tiden skall talas om din bild av "socialismen", det tycks som om du vore smått besatt.

En stereotyp kan ha en plats i ett resonemang, om man inte vill säga något om individen utan om något som är generellt inom en grupp.

Jag ställer mig oerhört skeptisk till alla typer av generella utsagor, i synnerhet en typologi som saknar underlag.

Eftersom jag avslöjat din "anfall är bästa försvar"-retorik, där du inte kan hitta några andra infallsvinklar än att projicera dina egna fel på andra, tolkar jag dina anklagelser om "retorik" som att du faktiskt själv är ute i retoriskt syfte, något jag redan visste. Vad händer härnäst, ska du anklaga mig för att vara en haschrökande filosofihistoriestudent som sitter inne och läser Hegel hela dagarna?

Jag vill framförallt hjälpa dig så att vi (du och jag och alla andra) skall kunna ha givande diskussioner istället för en massa pajkastning. Hade varit kul om du läst Agambens "Undantagstillståndet" så hade vi kunnat diskutera den.

Ja. Att du inte vågar stå för vad du själv tycker, är ytterligare något som styrker min teori om att du bara är ett troll. Du tror säkert att du med en skarp retorik kan "vinna" vilka resonemang som helst. Du har säkert suttit och runkat och tänkt på hur du ska bli retorikens superhjälte och ta över världen med dina supermastermindade retoriska knep. Jag hoppas att du lärt dig nu att det man argumenterar för är det viktigaste. Inte ens världens skickligaste försäljare kan sälja en undermålig produkt.

Retoriken är inget som intresserar mig i den bemärkelsen. Har bara läst ett fåtal verk på området, och då rör det sig uteslytande om ett s.k. kulturhistoriskt värde i dessa. Vad gäller vad du beskyller mig för så menar jag det vara en naiv föreställning (essentialism) att tro sig kunna vara något sådant som en "socialist" eller en "nyliberal", eller vad tusan man nu behöver för abstrakt kategori att identifiera sig med för att känna sig ha traditionens tyngd i ryggen. Jag tycker om att sätta mig in i alla tankeströmningar för att se hur de resonerar, och jag ser förnuft och brister hos dem allihop. Sen vet jag inte vad du menar med att jag skulle försökt "sälja en undermålig produkt", var har jag försökt göra det? Vidare är väl hela citatet ovan direkt ovidkommande och faktiskt ganska löjligt, tycker du inte?

Tänk att allt som jag påpekar är fel i ditt resonemang, på något konstigt sätt går att härleda till mig! Kan din retorik även få det till att det var jag som gömde TV-fjärrkontrollen hemma hos dig, eller tog slut på mjölken du skulle ha till frukost? Försök du, så får du se.

Du får gärna påpeka brister i mina resonemang, det gör mig bara glad, för jag får då en möjlighet att lära något nytt. Men att jag skulle slängt mig med "ondska" och "godhet" vet jag inte var du får ifrån. Du behöver inte inta den här rollen, jag anklagade dig inte för något annat än just detta att det är du som - bevisligen - hela tiden talar om dessa begrepp. Själv aktar jag mig för sånt då jag inte vet riktigt på vilket sätt de skulle kunna motiveras, är beredd att diskutera dem dock.

Sådär säger du såklart bara för att jag sa att det du sa var en tom klyscha. Du är ju ett troll. Men okej, let the record show att Avantgardet tycker att likhet inför lagen är en "tom klyscha".

Ja, jag anser absolut att likhet inför lagen är en tom klyscha, och något som faktiskt aldrig kan bli en realitet, jag tycker att man skall se över hela systemet och bygga om det från grunden. Vad jag åsyftade med det uttalandet var dock detta att du försvarar amerikanernas förehavanden i mellanöstern, och i samma andetag talar om "likhet inför lagen", vilket är oförenligt som det tycks mig. Du hade gärna fått förtydliga din ståndpunkt i detta avseende. Som det är nu så är det en tom fras som skulle behöva konkretiseras för att kunna ges något som helst värde.

"Likhet inför lagen" betyder att en individ ska dömas efter vad han gjort, inte efter vem han är. Detta motsäger inte nödvändigtvis att terrorister ska kunna dömas i krigsdomstolar, vilket är vad Guantanamo handlar om. Om FN inte gillar att USA tolkar konventionerna såhär, så skulle de skrivit dem tydligare. Det finns inget som heter "missbruka luckor i lagen", däremot finns det nåt som heter "lagstiftare som skriver ett men menar ett annat".

Talade du dig inte varm om "innocent until proven guilty" för inte så länge sen? Det förstås, det gäller ju inte muslimer, de kan man göra lite som man vill med, tortyr är också okej där, då mänskliga rättigheterna är möjliga att kringgå genom att spela dum. Vore det inte ärligare av USA att gå ur FN?

Jag syftar snarare på ett dramatiskt sätt att betrakta och uppfatta världen. Att betrakta världen i dramaturgiska färger.

Dramaturgiska färger var en intressant nyskapelse, fortfarande använder du dock begreppet helt obegripligt. Att betrakta och uppfatta världen  "på ett dramatiskt sätt" är väl det enda sätt vi har tillgång till värden? Det är en tautologi vad jag kan se. Eller uppfattar du den atomistiskt och sätter sedan ihop den till en dramatisk helhet i reflexionen? Det verkar förvirrat.

Men om man skall tala om "dramatiska övertoner" i det skrivna så är du nog min första kanditat, men det är bara mitt omdöme, inget objektivt faktum.

[Makterna]

"Är" socialismen sin historia, sina gamla dammiga böcker? Vad bör jag isåfall använda för ord när jag vill syfta på den mentalitet som jag hävdar särskiljer socialistanhängare från andra.

Jag är inte essentialist, men det närmsta man kan komma en vettig definition av socialism eller kristendom (eller vad det nu må vara) är just traditionen - och detta eftersom innehållet i böcker aldrig existerar annat än som tecken utanför våra medvetanden. Mentaliteten kan väl inte förstås uteslutande ifrån en diametralt motsatt position, eller? Det skulle vara detsamma som att hävda att Amerika är vad Usama påstår det vara - och inget annat -, i annat fall så måste vi ju anta att du skulle bett om mer uppgifter rörande dessas mentalitet för att på så sätt bättre förstå detta fenomen som du så gärna tycks vilja prata om. Vill du verkligen gå med på att Usamas bild av USA är detsamma som USA-i-sig? Frågan jag ställer mig är varför det hela tiden skall talas om din bild av "socialismen", det tycks som om du vore smått besatt.

Det besvarar inte min fråga.

En stereotyp kan ha en plats i ett resonemang, om man inte vill säga något om individen utan om något som är generellt inom en grupp.

Jag ställer mig oerhört skeptisk till alla typer av generella utsagor, i synnerhet en typologi som saknar underlag.

Så om du t.ex. skulle få jobb på ett laboratorium, och chefen ber dig mäta temperaturen i en bägare, skulle du då säga "nej det kan jag inte eftersom jag har bestämt mig för att vara skeptisk mot generella utsagor, istället borde man räkna ut temperaturen på varje enskild molekyl, fast eftersom det är omöjligt gör jag ingenting alls", eller vad?

Hade varit kul om du läst Agambens "Undantagstillståndet" så hade vi kunnat diskutera den.

Det är också ett retoriskt knep. Uppehålla debatten tills någon läst ut en hel bok. Jag är inte en slav under pärm-till-pärm-läsarkulturen. Om jag någon gång skulle läsa en bok skulle det vara en väl vald faktabok.

Vad gäller vad du beskyller mig för så menar jag det vara en naiv föreställning (essentialism) att tro sig kunna vara något sådant som en "socialist" eller en "nyliberal", eller vad tusan man nu behöver för abstrakt kategori att identifiera sig med för att känna sig ha traditionens tyngd i ryggen.

Återigen har du slitit som ett djur för att kasta av dig kritiken och kasta den tillbaks till avsändaren. Du kanske trodde att detta skulle vara en elegant retorik, men istället framstår du som krystad och patetisk. Essistensialist - jag? Jag har ju tvärtom kritiserat den flera gånger!

Jag anser mig inte "vara" nyliberalismen. Däremot "är" jag såklart en förekomst och variant på den, till min politiska del. Likafullt kan jag tycka att sägandet av ordet "nyliberal" är det snabbaste sättet att förenklat förklara sina politiska åsikter. Just politik måste ju vara sammanhängande så en intelligent människa borde kunna sammanfatta sin politiska ideologi i ett ord eller åtminstone i en mening.

Jag tycker om att sätta mig in i alla tankeströmningar för att se hur de resonerar,

Jag förstår det. Men gäller dessa bara de gamla dammiga antika ismerna, som karaktäriseras av dess auktoritativa "respektonans", eller är det liksom för mig, tankarna som sådana som intresserar dig?

och jag ser förnuft och brister hos dem allihop. Sen vet jag inte vad du menar med att jag skulle försökt "sälja en undermålig produkt", var har jag försökt göra det?

Du har försökt argumentera utan argument. Den sista tiden har du bara ägnat åt att krumbukta argument och kasta tillbaks dem obesvarade, utan att tillföra några egna argument eller ståndpunkter. Stundtals har vi enbart sett olika retoriska knep, och vi vet ändå inte ens var du huvudsakligen står.

Tänk att allt som jag påpekar är fel i ditt resonemang, på något konstigt sätt går att härleda till mig! Kan din retorik även få det till att det var jag som gömde TV-fjärrkontrollen hemma hos dig, eller tog slut på mjölken du skulle ha till frukost? Försök du, så får du se.

Du får gärna påpeka brister i mina resonemang, det gör mig bara glad, för jag får då en möjlighet att lära något nytt.

Fast du är ju uppenbarligen subjektivist, och ser det antagligen det inte som en brist att snacka skit och säga saker som man inte står för? Varje gång jag påpekar något i ditt resonemang som verkar fel, så svarar du ju med en precis likadan anklagelse vänd mot mig. Då detta inte hänt bara en eller två gånger, utan många gånger i rad, kan inte felet rimligtvis ligga hos mig.

Sådär säger du såklart bara för att jag sa att det du sa var en tom klyscha. Du är ju ett troll. Men okej, let the record show att Avantgardet tycker att likhet inför lagen är en "tom klyscha".

Ja, jag anser absolut att likhet inför lagen är en tom klyscha, och något som faktiskt aldrig kan bli en realitet,

Huruvida idén "likhet inför lagen" nånsin kan uppnås till 100% är ointressant. Det intressanta är huruvida det är önskvärt att sträva efter så mycket likhet inför lagen som det går. Men det tycker inte du, eller vad?

jag tycker att man skall se över hela systemet och bygga om det från grunden.

Det argumentet påminner om när Hitler sa inför valet: "nationalsocialismen är motsatsen till det som är idag". Att ta ställning mot något, är tyvärr lättare än att ta ställning för något. Också ett fulknep som en retoriker som du kan använda.

Vad jag åsyftade med det uttalandet var dock detta att du försvarar amerikanernas förehavanden i mellanöstern, och i samma andetag talar om "likhet inför lagen", vilket är oförenligt som det tycks mig.

Jaså? Det ser inte jag. Vilken lag syftar du på då? Folkrätten?

Du hade gärna fått förtydliga din ståndpunkt i detta avseende. Som det är nu så är det en tom fras som skulle behöva konkretiseras för att kunna ges något som helst värde.

"Likhet inför lagen" betyder att en domstol ska se till vad den misstänkte gjort och hurivida detta bryter mot någon skriven lag. Om lagen är tolkningsbar ska den tolkas i första hand enligt praxis, i andra hand bokstavligt, och i tredje hand såsom den rimligtvis verkar vara avsedd.
Vem den misstänkte är och vad den haft för handel och vandel tidigare ska vara ointressant. Om den misstänkte kör en Mercedes-cabriolet till vardags, vilket bland socialister ofta anses skrytsamt och osympatiskt, ska exempelvis vara irrelevant för prövningen av huruvida han verkar ha gjort sig skyldig till våldtäkt eller inte.

"Likhet inför lagen" betyder att en individ ska dömas efter vad han gjort, inte efter vem han är. Detta motsäger inte nödvändigtvis att terrorister ska kunna dömas i krigsdomstolar, vilket är vad Guantanamo handlar om. Om FN inte gillar att USA tolkar konventionerna såhär, så skulle de skrivit dem tydligare. Det finns inget som heter "missbruka luckor i lagen", däremot finns det nåt som heter "lagstiftare som skriver ett men menar ett annat".

Talade du dig inte varm om "innocent until proven guilty" för inte så länge sen?

Menar du att de som sitter på Guantanamo verkar vara oskyldiga? Jag trodde de var de dåliga förhållandena du klagade på.

Det förstås, det gäller ju inte muslimer, de kan man göra lite som man vill med, tortyr är också okej där, då mänskliga rättigheterna är möjliga att kringgå genom att spela dum.

Nu halmgubbe-argumenterar du igen. Jag har aldrig sagt att anledningen är att de är muslimer. Anledningen är att de gjort sig skyldiga till terrorbrott, vilket USA tolkar som ett krigsbrott, en tolkning som inte direkt strider mot internationella konventioner. Så hade du varit seriös hade du istället klagat på de internationella konventionerna. Men egentligen söker du ju bara olika vägar att komma åt USA, som ni scoialister hatar eftersom det är en förebild för hela världen. Socialister hatar ju allt som är starkt och bra och som gör folk glada. Helst ska det vara kultur för hela slanten, svartvita foton, döda krukor, dammiga böcker och meningslösa teaterföreställningar.

Jag syftar snarare på ett dramatiskt sätt att betrakta och uppfatta världen. Att betrakta världen i dramaturgiska färger.

Dramaturgiska färger var en intressant nyskapelse, fortfarande använder du dock begreppet helt obegripligt. Att betrakta och uppfatta världen  "på ett dramatiskt sätt" är väl det enda sätt vi har tillgång till värden?

Snacka för dig själv. Om jag t.ex. jobbar som polis och ser en pedofil göra sig skyldig till gräsklipparstöld, så är det just brottet stöld jag ser. Jag ställer mig inte i Aftonbladet och skriker "Åh Gud, kan ingen tänka på BARNEN!". Fattar du skillnaden? Ett dramatiskt synsätt, ett icke dramatiskt.

[Skogsälvan]

"Socialister hatar ju allt som är starkt och bra och som gör folk glada" (Makterna)

[Makterna]

"Socialister hatar ju allt som är starkt och bra och som gör folk glada" (Makterna)

Ja det förefaller ju så. De står på sina kulturgallerier och visar svartvita diffusa bilder. Typ vägg i vägg ligger kanske Gallerix med bilder som folk tvärtom vill ha - bilder på snygga bilar, vackra naturscenerier, söta djur eller sexiga tjejer. Varför kultur? Det är bara en sorts dagcenter för sjuka människor fyllda av ångest och hämningar som skäms för att vara sig själva. Och som därför kör på samma teman som Gallerix (såklart), fast diffusare och svårare. Vill man t.ex. måla av en naken tjej måste det vara i form av kuber, eller nåt. Och sen ska alla konstbesökare säga "åh så intellektuellt, du visar oss det vi vill se, fast på ett fint och acceptabelt sätt! Gud, så skickligt! Nu slipper vi skämmas."
Och kultur är bara ett av flera typiska verksamhetsområden för livsstilssocialister - men det mest typiska, så det är därför jag tog det som exempel.
Och varför hatar socialister USA, trots att det bevisligen är det bästa landet att bo i (sett till att halva världen invandrat, försöker invandra eller vill invandra dit)? Ja just därför! Socialister är avundsjukedrivna och hatar därför sånt som är bra och "starkt". Starka och svaga är för övrigt viktiga termer för socialisten och dess dramaturgiska tänkande. Allt som är svagt anses bra, för det hotar inte socialisten och dess avundsjukementalitet och jantelag. Ju sämre desto hellre, tänker en socialist.
Fler exempel på hatobjekt för en socialist är t.ex. Microsoft. En asocial datanörd gör det minst dåliga operativsystemet och blir megarik på att ena datavärldens Babels Torn. Detta uppskattas såklart inte av socialister, för en sån rik person måste ju anses "stark", vilket anses osympatiskt. EU försöker därför bekämpa Microsoft genom att skriva ut godtyckliga böter.
Alla storföretag anses generellt som onda, speciellt om de är multinationella och amerikanska. I skolan fick vi lära oss att McDonalds, Coca-Cola och Levis var ondska.
Njutning är också ont, åtminstone om nån blir glad av den. På Folktandvården som jag gick till när jag var liten, sa tandläkaren att om man äter godis så blir rika företagare ännu rikare, vilket var ett skäl att sluta. Ingen ska ju bli rik och därmed lycklig, enligt de socialistiska värderingarna. Inte ens om det medför att andra samtidigt får äta gott godis.
Capiche?

[Skogsälvan]

Lång ifrån capiche...

Du tycker inte om att se på teater och uppenbarligen är du inte intresserad av konst heller. Jag älskar tex cogitos tavlor (finns att beskåda i galleriet). Vanligtvis brukar väl ändå konst, teater och kultur vara höjdarnas domäner? Höjdarna är ofta de borgliga. Du gör mig väldigt nyfiken för jag förstår verkligen inte fullt ut hur du resonerar. Vi har olika begrepp om vad som är styrka, "bra-ighet" och glädje tycks det.

[Algotezza]

Lång ifrån capiche...

Du tycker inte om att se på teater och uppenbarligen är du inte intresserad av konst heller. Jag älskar tex cogitos tavlor (finns att beskåda i galleriet). Vanligtvis brukar väl ändå konst, teater och kultur vara höjdarnas domäner? Höjdarna är ofta de borgliga. Du gör mig väldigt nyfiken för jag förstår verkligen inte fullt ut hur du resonerar. Vi har olika begrepp om vad som är styrka, "bra-ighet" och glädje tycks det.

"Kraft durch Freude"...  "Arbeit macht Frei"..."Der Wille zur Macht"... som ideal der Mächte kanske...

MVH

Algotezza

[Skogsälvan]

Freunde genom Freud... klart vi ska kämpa tillsammans men ändå kunna ge uttryck för vår individualitet. Makterna förvirrar mig, jag hänger inte med, men det beror förstås på att jag är kvinna Puss på dig Makterna att du kan vara vänlig och överseende. Kanske du tror att det ligger i kvinnans natur att värna om alla?

[Algotezza]

Freunde genom Freud... klart vi ska kämpa tillsammans men ändå kunna ge uttryck för vår individualitet. Makterna förvirrar mig, jag hänger inte med, men det beror förstås på att jag är kvinna Puss på dig Makterna att du kan vara vänlig och överseende. Kanske du tror att det ligger i kvinnans natur att värna om alla?

Verwirrung macht frei

Free your mind

Kvinnan värnar om sin rätt att linda in allt och alla i emotionell bomull men att, när det passar henne, sticka vassa nålar genom bomullen...liksom i förbifarten...

menar Algotezza

[Skogsälvan]

... ja, men ibland är det ju för "offrets" eget bästa.

[Avantgardet]

I vanlig ordning går du i taket, slår an den dramatiska tonen och famlar efter halmstrån. Varför håller du på så här? Är du nervsjuk?

"Är" socialismen sin historia, sina gamla dammiga böcker? Vad bör jag isåfall använda för ord när jag vill syfta på den mentalitet som jag hävdar särskiljer socialistanhängare från andra.

Jag är inte essentialist, men det närmsta man kan komma en vettig definition av socialism eller kristendom (eller vad det nu må vara) är just traditionen - och detta eftersom innehållet i böcker aldrig existerar annat än som tecken utanför våra medvetanden. Mentaliteten kan väl inte förstås uteslutande ifrån en diametralt motsatt position, eller? Det skulle vara detsamma som att hävda att Amerika är vad Usama påstår det vara - och inget annat -, i annat fall så måste vi ju anta att du skulle bett om mer uppgifter rörande dessas mentalitet för att på så sätt bättre förstå detta fenomen som du så gärna tycks vilja prata om. Vill du verkligen gå med på att Usamas bild av USA är detsamma som USA-i-sig? Frågan jag ställer mig är varför det hela tiden skall talas om din bild av "socialismen", det tycks som om du vore smått besatt.

Här var vi, följande är vad du skriver:

Det besvarar inte min fråga.

Du skriver längre ned:

Återigen har du slitit som ett djur för att kasta av dig kritiken och kasta den tillbaks till avsändaren. Du kanske trodde att detta skulle vara en elegant retorik, men istället framstår du som krystad och patetisk. Essistensialist - jag? Jag har ju tvärtom kritiserat den flera gånger!

Ja, du har kritiserat essentialismen, vilket är precis vad som gjort mig konfys och som jag påtalat minst en handfull gånger. Hur mycket tydligare kan jag påpeka det fatala misstag du gör? Om du inte är essentialist, vad fan pratar du då om med alla dessa -ismer? Jösses, jösses, jösses! Jag orkar inte ta det här en gång till. Lär! Jag har inte tid att sitta här och försöka undervisa nån tjurskalle som vägrar ta in information. Om du, som du påstår, inte är essentialist så blir frågan som du ställde mig så uttömmande besvarad den bara kan bli i det svar som jag gav på den, och om du med det inte anser dig fått det svar du eftersträvat så har din fråga varit av sådan art att du motsäger dig själv och framstår endera som obstinat eller trögfattad - jag vet i detta läge inte vilket. För att inte tala om ditt snack om "intelligens" och "talang" m.m. Hur ska du ha det? Antingen/eller. "Lagen om det uteslutna tredje". Basic logik, du vet. Och bara så att du nu inte kastar dig hals över huvud på tangentbordet och slänger ur dig en massa dramatiskt nonsens igen så läs på:

http://en.wikipedia.org/wiki/Essentialism

Eller varför inte denna (jag googlade själv fram, emedan jag misstänkte att du ingalunda själv skulle göra det, och inte vill att du skall behöva begå samma misstag gång på gång på gång på gång på gång)

... the term essentialism refers to when in everyday conversation or also in academic writing we make use of unified concepts. This means when we talk of the experiences, for example, of white disabled women. Now at first glance this is better than simply making a generalisation about 'women' or the 'disabled' per se. However even when we introduce a few levels of specification we still talk in a highly problematic way. In other words, to use the above example, the experiences of white, disabled, women is not unified but highly mixed or variable (or 'heterogeneous' to use a longer word) and is also likely to change over time due to differing economic and cultural conditions.

Artikeln ur vilket följande citat är hämtat kan intressera dig av flera anledningar (den tycks relevant i sammanhanget då den talar om politiska -ismer):

An essentialist is someone who believes there are different human archetypes that correspond to a set of fixed attributes in the group that the archetype represents.

Allra tydligast är kanske följande:

essentialism

   [From English essential, having real existence or related to the intrinsic nature of a thing; derived from Latin essentia: being.]

      1.          (metaphysics) The view that concepts have real existence; another term for Platonic idealism.

      2.          (epistemology) The view that all entities have intrinsic properties that can be discerned by reason (sometimes attributed to Aristotelianism).

Och så betänker vi än en gång din fråga:

"Är" socialismen sin historia, sina gamla dammiga böcker? Vad bör jag isåfall använda för ord när jag vill syfta på den mentalitet som jag hävdar särskiljer socialistanhängare från andra.

Ja, vad ska man säga. "Doh!". Som Homer Simpson, kanske. Och vad svarade jag på detta?

Jag är inte essentialist, men det närmsta man kan komma en vettig definition av socialism eller kristendom (eller vad det nu må vara) är just traditionen - och detta eftersom innehållet i böcker aldrig existerar annat än som tecken utanför våra medvetanden.

Märk väl: "Jag är inte essentialist...". Vad denna inledande sats säger, förutsatt att man vet vad essentialism innebär (vilket man rimligtvis kan förvänta av någon, såsom du, som skriver:"Essistensialist - jag? Jag har ju tvärtom kritiserat den flera gånger!"), ja, vad denna inledande sats alltså talar om för oss är att din andra fråga ("Vad bör jag isåfall använda för ord när jag vill syfta på den mentalitet som jag hävdar särskiljer socialistanhängare från andra") är en fråga som inte kan besvaras, eftersom den är av essentialistisk karaktär. Den är detta i en dubbel bemärkelse. Dels talar du om socialism, och dels talar du om en "mentalitet" som du "hävdar särskiljer socialistanhängare från andra". Det är alltså inte bara ett utan två (!) essentialistiska antaganden i en och samma mening av någon som menar sig inte vara essentialist. Okej, är du med? Tänker inte ta om det här så det är bäst att du hänger med nu. Vidare skriver jag: "... men det närmsta man kan komma en vettig definition av socialism... är just traditionen". Vad menas med en tradition, och varför just detta begrepp såsom varandes "det närmsta man kan komma en vettig definition"? Du märker att jag här är vag, men likväl besvarar jag denna fråga på egen hand efter det tankestreck som följer på det redan citerade: "... och detta eftersom innehållet i böcker aldrig existerar annat än som tecken utanför våra medvetanden." Vi kan inte t.ex. peka på Bibeln (vilken utav alla biblar är Bibeln, vilket exemplar?) och säga att "Det är Kristendomen!", av den anledningen (hävdar jag) att den bara är etsningar på papper, eller ska vi gå längre tillbaka och säga att det är etsningar på papyrusrullar eller vad de nu kan ha använt. Nej, etsningarna/tecknen måste tydas och tolkas av ett medvetande för att det ska vara något annat och/eller mer än just etsningar/tecken - alltså vad vi i egentligen menar med kristendom. Läran som avses är alltså något utöver dessa skrivtecken. Men dessa skrivtecken kan ju tolkas på en rad olika sätt (se bara alla riktningar inom det vi kallar kristendomen!), man tycks aldrig bli enig. Om jag inte missminner mig så menade Thomas av Aquino att man till och med, vilket var vad som i hans ögon gjorde Bibeln "helig", att man kunde finna fyra (!) olika nivåer av betydelse i denna skrift! Fyra! Kan du tänka dig! Sen kan man ju dra sig till minnes Swedenborgs minutiösa studie av moseböckerna, hur många tusentals sidor tolkning slutade inte det i? Kan man då ens tala om en kristendom? Eller får du helt enkelt börja vara konsekvent? Eller kanske ska jag bara avfärda dig som en lallare som inte har en susning om vad han talar om...

Just politik måste ju vara sammanhängande så en intelligent människa borde kunna sammanfatta sin politiska ideologi i ett ord eller åtminstone i en mening.

Populism? Varför måste man för det första ha en politisk ideologi? För det andra, varför måste denna kunna summeras "i ett ord eller åtminstone i en mening"? Eftersom jag inte är essentialist så blir det svårt att ansluta mig till nån -ism.

Jag förstår det. Men gäller dessa bara de gamla dammiga antika ismerna, som karaktäriseras av dess auktoritativa "respektonans", eller är det liksom för mig, tankarna som sådana som intresserar dig?

Det är snarast det "kulturella värdet". Nåt slags bildningsideal som pockar på i bakhuvudet.

Du har försökt argumentera utan argument. Den sista tiden har du bara ägnat åt att krumbukta argument och kasta tillbaks dem obesvarade, utan att tillföra några egna argument eller ståndpunkter. Stundtals har vi enbart sett olika retoriska knep, och vi vet ändå inte ens var du huvudsakligen står.

Jag har påvisat där dina resonemang brister. På ett par ställen har jag lyft fram hur jag själv tänker, och vilka metoder som jag ser som fruktbara (exempelvis Skinners behaviourism när det gäller att få fram det samhälle, oavsett vilket, som vi vill ha). Ståndpunkter är inget jag griper efter bara sådär, jag skjuter upp mitt slutgiltiga omdöme tills jag står inför en tvungen handlingssituation, något annat vore förstås oansvarigt av mig. Vad gäller retoriken så är det en essentialistisk syn du förfäktar, emedan jag påpekat att den inte bör ses som en uppsättning "figurer" utan som en dimension i språket som sådant. Givetvis kan man göra en retorisk läsning av vilken text som helst, och finna dessa figurer, och detta eftersom att de är precis som grammatiken en alltid närvarande dimension av språket självt.

Fast du är ju uppenbarligen subjektivist, och ser det antagligen det inte som en brist att snacka skit och säga saker som man inte står för? Varje gång jag påpekar något i ditt resonemang som verkar fel, så svarar du ju med en precis likadan anklagelse vänd mot mig. Då detta inte hänt bara en eller två gånger, utan många gånger i rad, kan inte felet rimligtvis ligga hos mig.

Varför intar du offerrollen? Skillnaden är ju att jag inte gjort alla dessa påstående som du gjort, och däri ligger just hela skillnaden - jag skulle aldrig vara så slarvig. Varför använder du sådana argument som om de vändes mot din egen argumentation omintetgör den? Det kan du ju inte klandra mig för, det är ju bara du som är inkonsekvent (inkontinent). Så huruvida felet ligger hos dig eller i dina argument kan man ju med rätta fråga sig.

Huruvida idén "likhet inför lagen" nånsin kan uppnås till 100% är ointressant. Det intressanta är huruvida det är önskvärt att sträva efter så mycket likhet inför lagen som det går. Men det tycker inte du, eller vad?

Vad innebär "likhet inför lagen". Den som har sämre ekonomiska förutsättningar hamnar dels lättare i kriminalitet och har dels inte råd att köpa sig ett bra försvar. Är det "likhet inför lagen" att poliser förföljer dem som kommer från fel områden, går klädda fel, har fel hudfärg, fel religion?

Det argumentet påminner om när Hitler sa inför valet: "nationalsocialismen är motsatsen till det som är idag". Att ta ställning mot något, är tyvärr lättare än att ta ställning för något. Också ett fulknep som en retoriker som du kan använda.

Om du nu är allvarlig med dina anklagelser och menar att jag slänger mig med retorik, varför i allsindar drar du då till med denna retoriska klassiker? Ska du avfärda dekonstruktionen som retorik nu också?

Jaså? Det ser inte jag. Vilken lag syftar du på då? Folkrätten?

Jag syftar helt enkelt på detta med "likhet inför lagen", det borde väl implicera att alla har samma rättsliga status?

"Likhet inför lagen" betyder att en domstol ska se till vad den misstänkte gjort och hurivida detta bryter mot någon skriven lag. Om lagen är tolkningsbar ska den tolkas i första hand enligt praxis, i andra hand bokstavligt, och i tredje hand såsom den rimligtvis verkar vara avsedd.
Vem den misstänkte är och vad den haft för handel och vandel tidigare ska vara ointressant. Om den misstänkte kör en Mercedes-cabriolet till vardags, vilket bland socialister ofta anses skrytsamt och osympatiskt, ska exempelvis vara irrelevant för prövningen av huruvida han verkar ha gjort sig skyldig till våldtäkt eller inte.

Jag har inte nämnt någon Mercedes-cabriolet, vem argumenterar du emot?

Menar du att de som sitter på Guantanamo verkar vara oskyldiga? Jag trodde de var de dåliga förhållandena du klagade på.

Märk väl: "...verkar vara oskyldiga?" [min kursiv]. Verkar Tito Beltran oskyldig? Och detta kallar du alltså "likhet inför lagen"? Jag trodde tvärtom att det var just denna subjektivism du ansåg förkastlig i det fallet.

Nu halmgubbe-argumenterar du igen. Jag har aldrig sagt att anledningen är att de är muslimer. Anledningen är att de gjort sig skyldiga till terrorbrott, vilket USA tolkar som ett krigsbrott, en tolkning som inte direkt strider mot internationella konventioner. Så hade du varit seriös hade du istället klagat på de internationella konventionerna. Men egentligen söker du ju bara olika vägar att komma åt USA, som ni scoialister hatar eftersom det är en förebild för hela världen. Socialister hatar ju allt som är starkt och bra och som gör folk glada. Helst ska det vara kultur för hela slanten, svartvita foton, döda krukor, dammiga böcker och meningslösa teaterföreställningar.

Fel. De är misstänkta för terrorbrott. Ibland inte ens det, utan misstänkte för samröre med terrorister på ett eller annat sätt. Och du har fel även i att det skulle handla om krigsbrott, då skulle fångarna fortfarande innefattas av konventionell rättsstatus i sådana sammanhang (t.ex. POW). På vilket sätt skulle USA vara en "förebild för hela världen"? Och vad menar du med att USA skulle vara något "starkt och bra och som gör folk glada"? Vad har dina smakomdömen att göra med den här diskussionen? Trodde du strävade efter objektivitet?

Ingen ska ju bli rik och därmed lycklig,

Vad det verkar blir man inte lycklig av pengar. Jag är fattig som en kyrkråtta men glad för det. Det där med avundsjuka som du talar om har jag aldrig stött på, det kanske är något som tilltar i samma grad som ens förmögenhet?

Frågan jag ställer mig är varför någon anstränger sig så för att försöka provocera andra, varför ett sånt behov av uppmärksamhet?

[Ling]

haha, det där fick i alla fall mig att skratta  ;). Algotezza, tycker du att vi kvinnor är så "lömska"?

[Ling]

hmm, Avantgardets inlägg kom emellan, det var skogsälvans inlägg jag syftade på

[Algotezza]

haha, det där fick i alla fall mig att skratta  ;). Algotezza, tycker du att vi kvinnor är så "lömska"?

För mig är inte "lömskhet" av detta slag alltid något negativt laddat. Kan vara ganska kul att "observera"... Vasstungade äldre damer har jag alltid uppskattat... Yngre är sällan lika vassa... eller tvetungade...

MVH

Algotezza

[Ling]

haha, det där fick i alla fall mig att skratta  ;). Algotezza, tycker du att vi kvinnor är så "lömska"?

För mig är inte "lömskhet" av detta slag alltid något negativt laddat. Kan vara ganska kul att "observera"... Vasstungade äldre damer har jag alltid uppskattat... Yngre är sällan lika vassa... eller tvetungade...

MVH

Algotezza

Mycket intressant observation, de äldre har ju haft så mycket mer tid att träna upp den, men jag håller med dig, i den mån jag själv inte blir utsatt för den. Det har hänt, och då känner jag mig som en tillrättalagd tonåring.

[Algotezza]

haha, det där fick i alla fall mig att skratta  ;). Algotezza, tycker du att vi kvinnor är så "lömska"?

För mig är inte "lömskhet" av detta slag alltid något negativt laddat. Kan vara ganska kul att "observera"... Vasstungade äldre damer har jag alltid uppskattat... Yngre är sällan lika vassa... eller tvetungade...

MVH

Algotezza

Mycket intressant observation, de äldre har ju haft så mycket mer tid att träna upp den, men jag håller med dig, i den mån jag själv inte blir utsatt för den. Det har hänt, och då känner jag mig som en tillrättalagd tonåring.

Att man blir utsatt för vassa tungor måste man lära sig hantera - t.ex. genom att bli vass tillbaka! Humor och självdistans hjälper oss överleva socialt-mentalt...

MVH

Algotezza