Existerar tacksamhetsskuld?

Ventilera dina personliga funderingar om smått och stort.

Moderator: Moderatorgruppen

Existerar tacksamhetsskuld?

Ja det är klart
7
54%
Nej
6
46%
 
Antal röster: 13

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 11 mar 2008 16:53

Det jag ifrågasätter är betraktandet av tjänsten i sig som tjänst, som något som kräver en uppoffring av något slag, istället för tjänsten betraktad som självklarhet. Det här med att "bjuda", vad fan är det? I mina kretsar så är det aldrig nåt snack om "att bjuda". Snarare så finns föreställningen om att, om man överhuvudtaget skall prata om ett kapital som skall till att delas på något sätt, "shit the same, the jämnar ut sig nån gång (obestämt när, i detta liv eller något annat, ingen vet och ingen bryr sig)". Man delar helt enkelt, eftersom allting är roligare tillsammans. Huruvida någon gör en annan en tjänst eller vad det nu är som utgör skälet för samvaron, är mindre intressant. Om någon halkar snett så ligger det i mitt intresse att hjälpa denne på fötter, jag hjälper mig själv därigenom. Om någon mår piss så ligger det i mitt intresse att få den att må bättre, jag mår själv bättre därigenom. Och symmetriskt omvänt, så klart.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 11 mar 2008 17:23

Handlar inte det här även om en förminskande syn på sig själv?

Mitt bjudande har bara värde om det ger en effekt som framträder som ett empiriskt fenomen för mig. Jag nekar "idealiteter" som härör från mitt agerande värde, jag begränsar mitt liv och leverne till att enbart rymma det materiella.

Och märk här att det är inte en fråga om huruvida det existerar något ideellt, känsla, i sin uppfattade form, är ett fenomenellt faktum.

Varför förneka denna idella aspekt av livet? Varför göra sig själv till en slav under istället för herre över?

Mitt givande är mitt, och värdet av det är mitt, sen att annat värde kanske följer på det är en väl en ytterligare positiv effekt, men psykologisk egoism antagen (vilket ingen verkar tvivla på), så är det sekundärt.


Så, för mig bryts denna fråga ner i tron, tilltron eller misstron, till att skapa värden.

Herre eller slav. Vem dikterar takten? Livets piska viner över åkern, men när vi nu där slipper slita, skall vi då rädas dess vassa tunga?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Ling
Inlägg: 1266
Blev medlem: 13 okt 2007 18:09

Inläggav Ling » 11 mar 2008 18:31

Avantgardet skrev:Det jag ifrågasätter är betraktandet av tjänsten i sig som tjänst, som något som kräver en uppoffring av något slag, istället för tjänsten betraktad som självklarhet. Det här med att "bjuda", vad fan är det? I mina kretsar så är det aldrig nåt snack om "att bjuda". Snarare så finns föreställningen om att, om man överhuvudtaget skall prata om ett kapital som skall till att delas på något sätt, "shit the same, the jämnar ut sig nån gång (obestämt när, i detta liv eller något annat, ingen vet och ingen bryr sig)". Man delar helt enkelt, eftersom allting är roligare tillsammans. Huruvida någon gör en annan en tjänst eller vad det nu är som utgör skälet för samvaron, är mindre intressant. Om någon halkar snett så ligger det i mitt intresse att hjälpa denne på fötter, jag hjälper mig själv därigenom. Om någon mår piss så ligger det i mitt intresse att få den att må bättre, jag mår själv bättre därigenom. Och symmetriskt omvänt, så klart.


Jag håller med dig, i mångt och mycket så påverkar det ju mig själv om jag gör en annan en tjänst. Inte så att tänker det medvetet i den stunden, men jag kan reflektera över att det jag gjorde var bra och att jag mår bra av det. Jag är inte självutplånande i det jag gör, utan är egoist i viss mån och ser efter mig själv också, i alla fall nu på senare år försöker jag göra det. Jag är en person som hellre hjälper än blir hjälpt.

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 11 mar 2008 19:02

Jag tänkte snarast: hur aktuellt blir det med "tacksamhetsskuld" i en lagsport?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Ling
Inlägg: 1266
Blev medlem: 13 okt 2007 18:09

Inläggav Ling » 11 mar 2008 20:05

Haha, absolut ingen. Men lagsporten kommer sällan utanför planen, tyvärr.

Morningstar

Inläggav Morningstar » 11 mar 2008 20:17

----

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 11 mar 2008 20:25

sailaways skrev:
Avantgardet skrev:Eller med andra ord: tacksamhetsskulden existerar som en moralistisk fantom.


Nej, allt detta handlar om en tacksamhetsskuld för sitt eget behovsuttryck; mot sig själv. Man upphöjer Sig Själv via moralen/skulden mot sin egna behovshandlingar. Att hela tiden "förstärka" dessa via känslor som upprätthåller dess utvecklande och framfart.


Kan du förtydliga? Och på vilket sätt skiljer sig detta från mitt påstående att det skulle röra sig om en "moralistisk fantom"?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 11 mar 2008 20:26

Ling skrev:Haha, absolut ingen. Men lagsporten kommer sällan utanför planen, tyvärr.


Min spelplan är planeten, vilken är andras?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Morningstar

Inläggav Morningstar » 11 mar 2008 20:38

---

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 11 mar 2008 21:59

:-s

Varför förstår jag inte vad du menar?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Makterna
Inlägg: 1274
Blev medlem: 27 apr 2005 23:10

Inläggav Makterna » 12 mar 2008 03:03

Avantgardet skrev:Det jag ifrågasätter är betraktandet av tjänsten i sig som tjänst, som något som kräver en uppoffring av något slag, istället för tjänsten betraktad som självklarhet.


Okej, jag pratar alltså om medveten om oskrivna sociala regler, medan du istället ifrågasätter dessa regler i den mån de skulle "förbjuda" ensidigt snyltande utan att bjuda igen.
Vem är det som är den tänkta förmånstagaren för denna "tjänst betraktad som självklarhet"? Det förvånar mig att en så grubblande människa som du, säger att det finns "självklarheter" som man inte borde fundera ytterligare över.

Om någon halkar snett så ligger det i mitt intresse att hjälpa denne på fötter, jag hjälper mig själv därigenom.


Hur fungerar den vackra tanken i praktiken då? När det är nån pundare som beslutar sig för att sluta, vad får han för stöd av t.ex. dig då?

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 12 mar 2008 04:11

Givevis bör du fundera ytterligare över detta, emedan det uppenbarligen inte slagit rot ännu. För oss som inte ser världen enbart i ekonomiska termer så är det dock en självklarhet.

I praktiken så hjälper jag med det vederbörande vill ha hjälp med.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Dr. Avantgardet
Inlägg: 68
Blev medlem: 18 jan 2008 07:14

Inläggav Dr. Avantgardet » 12 mar 2008 05:49

IOY.

Ps. Tacksamhet är inte en skuld, det är en gåva.
meta(mor)for/s

magicadehex

Inläggav magicadehex » 12 mar 2008 14:06

Tacksamhetsskuld existerar bara där tacksamhetsskuld krävs. Det säger inte så lite om miljön, se er omkring. Titta på era vänner, eller vill ni fortfarande kalla dem för vänner?

Makterna
Inlägg: 1274
Blev medlem: 27 apr 2005 23:10

Inläggav Makterna » 12 mar 2008 14:10

Avantgardet skrev:Givevis bör du fundera ytterligare över detta, emedan det uppenbarligen inte slagit rot ännu. För oss som inte ser världen enbart i ekonomiska termer så är det dock en självklarhet.


Världen består bara av värden. Det var nån som fick Nobelpriset i ekonomi för den insikten, för typ 5 år sen. Kallar du det att "se världen enbart i ekonomiska termer" när nån förväntar sig en gentjänst? Berätta isåfall hur man annars skulle värdera en tjänst. Vi kan t.ex. utgå från ett exempe: Om du får en plåtskärm av en granne som äger en bilskrot, som du annars hade behövt betala 800 kr för om du inte hade fått den av honom, och han senare frågar om du kan ställa upp med något, hur resonerar du när du bedömer hurivida hans begäran är rimlig? Vilka faktorer är relevanta? Kan du inte svara på frågan så tror jag det beror på att du inte tänker rationellt.

I praktiken så hjälper jag med det vederbörande vill ha hjälp med.


Vad menas med "det vederbörande vill"? Är det vad han säger sig vilja (kanske styrd av tvångsmässighet), eller vad som faktiskt gagnar honom? (Lite off topic, svara gärna i en ny tråd)


Återgå till "Tankar och känslor"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 8 och 0 gäster