Det kan vara så att vi (vi = du, jag, resten av forumet och kanske även resten av världen) fortfarande vet för lite om hjärnan för att kunna ge ett fullständigt svar. Det må så vara.
Med "raison d'être" ("skäl till att vara") menar jag något i stil med följande: Hela tiden sker en stor aktivitet i hjärnan, mer eller mindre slumpmässigt (snarare komplext, på gränsen till kaos). Störningar uppträder också hela tiden och de flesta planar ut till intet. Men det faktum att vi vill göra något medvetet, som att klicka med musen, ger överlevnadsutrymme åt en av dessa fantasiljoner störningar, som faktiskt inträffade innan vi blev helt medvetna om handlingen. Ju mer vi bestämmer oss (tidskala nanosekunder) desto starkare växer sig störningen (tänk Game of Life om du har sett det) tills den plötsligt går över branten och leder till fysisk handling. Vad tror du om det?
Förresten: Alla pratar om strängteori och 11 dimensioner på detta forum. Vad är det för nåt? Finns det någon tråd här som förklarar grunddragen i teorin?
Tankens uppkomst
Moderator: Moderatorgruppen
hovnarr skrev:Med "raison d'être" ("skäl till att vara") menar jag något i stil med följande: Hela tiden sker en stor aktivitet i hjärnan, mer eller mindre slumpmässigt (snarare komplext, på gränsen till kaos). Störningar uppträder också hela tiden och de flesta planar ut till intet. Men det faktum att vi vill göra något medvetet, som att klicka med musen, ger överlevnadsutrymme åt en av dessa fantasiljoner störningar, som faktiskt inträffade innan vi blev helt medvetna om handlingen. Ju mer vi bestämmer oss (tidskala nanosekunder) desto starkare växer sig störningen (tänk Game of Life om du har sett det) tills den plötsligt går över branten och leder till fysisk handling. Vad tror du om det?
Jag vet inte om jag förstår dig helt och jag vet som sagt inte hur experimenten gick till, men antag som en ren spekulation att man låter försökspersonen göra ett val genom att röra på vänster eller höger hand. Anta vidare att man finner aktivitet i det område som styr den hand som försökspersonen väljer att röra på (men ingen aktivitet i området som styr den andra) redan innan han själv upplever att han har bestämt sig för vilket val han vill göra. Skulle det komplicera saken för dig eller tycker du fortfarande att det täcks av din förklaring ovan?
hovnarr skrev:Förresten: Alla pratar om strängteori och 11 dimensioner på detta forum. Vad är det för nåt? Finns det någon tråd här som förklarar grunddragen i teorin?
Strängteorin är jag inte insatt i, så den talar jag helst inte om alls!
Vanlig hederlig kvantmekanik är knepig nog för mig...-
TheStudent
- Inlägg: 39
- Blev medlem: 20 jul 2004 23:36
- Ort: Vännäs
- Kontakt:
-
Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
-
TheStudent
- Inlägg: 39
- Blev medlem: 20 jul 2004 23:36
- Ort: Vännäs
- Kontakt:
Jag ska snart iväg, men här är iaf en länk till vetenskapens världs hemsida:
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=3054
Det är en serie på tre delar om strängteorin....
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=3054
Det är en serie på tre delar om strängteorin....
Tore: påtal om exprimentet du syftar på så läste jag nyligt i Illustrerad Vetenskap om en avkodare som man stoppade mot struphuvudet som läste av orden man tänkte på. Alltså innan man sa dom.
Det låter ganska likt det du syftar på?
Tanken är rätt finurlig när det gäller många saker. Placeboeffekten tycker jag är väldigt extrem när det gäller att "bevisa" hur mycket tanken styr över kroppens trådar. Placeboeffekt = när ett vanligt sockerpiller ger samma effekt som vilken tablett som helst. Helt enkelt då du tror att det funkar. Samma när man i drömmen upplever att man gör saker t ex har sex med någon och vips så får man utlösning.
Nu hittade jag en annan artikel - Minnen sätter fysiska spår i hjärnan, http://www.illvet.com/Crosslink.jsp?d=1 ... &id=5996_6 - på sökning efter den som jag läste och den var rätt intressant. Iofs inget överraskande utan mer ett bekräftande på att tanken verkligen äger och har kontrollen över materien. Det kan ju också vara så att traumatiska minnen äger kontroll över tanken. *
* Om jag upplever en bil som kraschar in i en vägg så kommer jag ihåg den bilen bättre än om den inte hade gjort det. Tanken var då i samma fack som det traumatiska, dvs: det ovanliga/skrämmande, och tanken berättade för min personlighet som ofta upplever saker som icke-skrämmande: oj, detta var ovanligt. Om man inte uppfattar detta som skrämmande/ovanligt så kanske man uppfattar det mesta - den stora världen - som så. Vad man då är betraktad som i allmänhetens ögon, har jag ingen aning om.
Sånt här med hur tanken kommer till är riktigt kul! Ska också bli kul att se var denna diskution styr.
Jag tror tanken har väldigt mycket med tidigare associationer och riktningar att göra. Riktningar = föräldrarnas förklaringar på vad associationerna är, detta forum, läroböcker, osv. Detta är väldigt grundläggande och jag kan ha helt fel.
Det låter ganska likt det du syftar på?
Tanken är rätt finurlig när det gäller många saker. Placeboeffekten tycker jag är väldigt extrem när det gäller att "bevisa" hur mycket tanken styr över kroppens trådar. Placeboeffekt = när ett vanligt sockerpiller ger samma effekt som vilken tablett som helst. Helt enkelt då du tror att det funkar. Samma när man i drömmen upplever att man gör saker t ex har sex med någon och vips så får man utlösning.
Nu hittade jag en annan artikel - Minnen sätter fysiska spår i hjärnan, http://www.illvet.com/Crosslink.jsp?d=1 ... &id=5996_6 - på sökning efter den som jag läste och den var rätt intressant. Iofs inget överraskande utan mer ett bekräftande på att tanken verkligen äger och har kontrollen över materien. Det kan ju också vara så att traumatiska minnen äger kontroll över tanken. *
* Om jag upplever en bil som kraschar in i en vägg så kommer jag ihåg den bilen bättre än om den inte hade gjort det. Tanken var då i samma fack som det traumatiska, dvs: det ovanliga/skrämmande, och tanken berättade för min personlighet som ofta upplever saker som icke-skrämmande: oj, detta var ovanligt. Om man inte uppfattar detta som skrämmande/ovanligt så kanske man uppfattar det mesta - den stora världen - som så. Vad man då är betraktad som i allmänhetens ögon, har jag ingen aning om.
Sånt här med hur tanken kommer till är riktigt kul! Ska också bli kul att se var denna diskution styr.
Jag tror tanken har väldigt mycket med tidigare associationer och riktningar att göra. Riktningar = föräldrarnas förklaringar på vad associationerna är, detta forum, läroböcker, osv. Detta är väldigt grundläggande och jag kan ha helt fel.
Jo det finns otaliga exempel på hur hjärnan kan styra kroppen på de mest fantastiska sätt. Kontroll av hjärtrytm, kroppstemperatur - de som är duktiga på självsuggestion ska till och med kunna framkalla sår på sig själva. Märkligt.
Men det förklarar ändå inte dessa starka tankars uppkomst. Hur ska vi känneteckna viljans eller medvetandets natur? Hur uppstår en vilja, önskan eller liknande (generellt - här talar jag inte om speciella fall som en önskan att äta för att man känner hunger)? På en annan tråd lade Johan nyligen upp en artikel som förklarar hjärnan som ett hologram och en del av den upplevda materiella helheten, m.m. Detta kanske skulle kunna förklara bättre hur tankar uppkommer - uppdelningen i en höna och ett ägg leder oss möjligen att dra felaktiga slutsatser.
Men det förklarar ändå inte dessa starka tankars uppkomst. Hur ska vi känneteckna viljans eller medvetandets natur? Hur uppstår en vilja, önskan eller liknande (generellt - här talar jag inte om speciella fall som en önskan att äta för att man känner hunger)? På en annan tråd lade Johan nyligen upp en artikel som förklarar hjärnan som ett hologram och en del av den upplevda materiella helheten, m.m. Detta kanske skulle kunna förklara bättre hur tankar uppkommer - uppdelningen i en höna och ett ägg leder oss möjligen att dra felaktiga slutsatser.
Tore skrev:Jag vet inte om jag förstår dig helt och jag vet som sagt inte hur experimenten gick till, men antag som en ren spekulation att man låter försökspersonen göra ett val genom att röra på vänster eller höger hand. Anta vidare att man finner aktivitet i det område som styr den hand som försökspersonen väljer att röra på (men ingen aktivitet i området som styr den andra) redan innan han själv upplever att han har bestämt sig för vilket val han vill göra. Skulle det komplicera saken för dig eller tycker du fortfarande att det täcks av din förklaring ovan
Det säger inget om medvetna tankar eller medvetna mål.
Bara när vi medvetet uppmärksammar vad som skulle kunna vara medvetet eller determenisitikt.
Valet görs, centrat som styr motoriken i handen förbereder sig.
"Medvetandet" uppmärksammar att nu har jag fattat ett beslut.
Beslutet kan fortfarande vara ett beslut, och det kan fortfarande ha fattats innan vi erfar att vi tagit ett beslut. Det blir en fråga om medvetande nivåer.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
hovnarr skrev:Men det förklarar ändå inte dessa starka tankars uppkomst. Hur ska vi känneteckna viljans eller medvetandets natur? Hur uppstår en vilja, önskan eller liknande (generellt - här talar jag inte om speciella fall som en önskan att äta för att man känner hunger)?
Hur vet de 5 celler som kroppen innehåller vid den givna punkten då kroppen innehåller 5 celler, vad de ska dela sig till och komponera ihop?
Alla innehåller samma DNA, dom skiljer sig inte åt.
Det är bara att inse att det finns något som vi inte klarar av att förklara.
Jag anser att det är viktigare att disskutera konsekvenserna av de olika alternativen.
Vi bör gå dit vi vill, inte dit vi tror.
Vad händer om vi säger att tanken är helt och hållet determenistisk?
Om en människas liv är helt och hållet determenistiskt?
Vad händer om vi ger oss en högsta medvetande nivå, oss själva, det vi betraktar som vårat jag. Vad händer om vi styr allt vi erfar, inte objektivt men subjektivt?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Ja du, det händer nog ingenting. Tänkte du på något speciellt?
Om vi är deterministiska eller inte har ingen betydelse förutom att jag iaf kan bli rädd för att vara endast ett kugghjul. Okej är det om jag kan styra runt det eller tom bygga om det.
Vad gäller cellerna så kommunicerar de också på något sätt, som med allt annat.
Om vi är deterministiska eller inte har ingen betydelse förutom att jag iaf kan bli rädd för att vara endast ett kugghjul. Okej är det om jag kan styra runt det eller tom bygga om det.
Vad gäller cellerna så kommunicerar de också på något sätt, som med allt annat.
.............
Hovnarr...
Jag har tidigare, i andra diskussioner här på forumet talat om möjligheterna för en objektiv värld.
Om det nu existerar en sådan så vill jag gärna ifrågasätta vad åtskillnad och mellanrum egentligen är.
Anledningen är att jag tror att det finns om inte lösningar så kanske ledtrådar till frågan om tankens uppkomst här.
Hur definierar du ett mellanrum?
Hur skiljer man två föremål åt?
Är det inte så att du och jag och alla andra organismer och materia är sammanbundna?
Varje enskild cell är lika mycket ett subjekt som en människa och varje atom i en cell är lika mycket ett subjekt som en cell osv.
Men alla dessa subjekt slutar inte tvärt och övergår i ett annat subjekt, eftersom det då skulle finnas någon form av skiljelinje mellan dessa och hade det funnits en sådan så måste ju linjen följa antingen det ena eller det andra subjektet-och om inte så måste det bildas två skiljelinjer och då måste det ändå finnas något emellan som binder det som "skiljer".
Det verkar som om jag är siamesisk tvilling med alla andra.
"En siamesisk tvilling som "skiljs" från sitt syskon skiljs alltså inte åt från denna.
Vad vill jag ha sagt?
Jo, att fri vilja och determinism verkar gå hand i hand precis som orsak och verkan.
Detta på samma sätt som subjekt och objekt går hand i hand.
Men detta fungerar bara så länge som man inte accepterar åtskillnad.
Det sägs att man inom den moderna fysiken har hittat en gräns för hur litet något kan bli? Vad är argumentet för detta?
Det sägs också att det verkligen finns mellanrum....
Kan någon vara så vänlig och förklara detta för mig....?
Slutsatsen är alltså att när vi pratar om en tankes uppkomst så pratar vi bara om en fortgående process där en människas tanke inte är åtskilld från några andra tankar från en annan människa.
"En" tanke blir en illussion, en "ghost in the machine" där maskinen är jag plus min objektiva omvärld som ju sitter fast i mig.....
Detta skulle kanske ifrågasätta "egoism" eftersom det då blir som att säga att varenda liten atom strävar efter själv-vinning.
Mitt avgränsade jag är egoistiskt, men är var och en av mina celler och atomer det också? I förhållande till vad?
Måste man ta många "små" objekt och göra dem till "en" större för att få ett subjekt?
Hjärnan drar mig in i återvändsgränder.
Det känns som att jag springer, men att någon håller fast mig.
Det kliar i hela kroppen när jag upptäcker att min hjärna sätter upp utvecklinsspärrar.....
Väl mött i alla fall....
"Måste tvivla"
Jag har tidigare, i andra diskussioner här på forumet talat om möjligheterna för en objektiv värld.
Om det nu existerar en sådan så vill jag gärna ifrågasätta vad åtskillnad och mellanrum egentligen är.
Anledningen är att jag tror att det finns om inte lösningar så kanske ledtrådar till frågan om tankens uppkomst här.
Hur definierar du ett mellanrum?
Hur skiljer man två föremål åt?
Är det inte så att du och jag och alla andra organismer och materia är sammanbundna?
Varje enskild cell är lika mycket ett subjekt som en människa och varje atom i en cell är lika mycket ett subjekt som en cell osv.
Men alla dessa subjekt slutar inte tvärt och övergår i ett annat subjekt, eftersom det då skulle finnas någon form av skiljelinje mellan dessa och hade det funnits en sådan så måste ju linjen följa antingen det ena eller det andra subjektet-och om inte så måste det bildas två skiljelinjer och då måste det ändå finnas något emellan som binder det som "skiljer".
Det verkar som om jag är siamesisk tvilling med alla andra.
"En siamesisk tvilling som "skiljs" från sitt syskon skiljs alltså inte åt från denna.
Vad vill jag ha sagt?
Jo, att fri vilja och determinism verkar gå hand i hand precis som orsak och verkan.
Detta på samma sätt som subjekt och objekt går hand i hand.
Men detta fungerar bara så länge som man inte accepterar åtskillnad.
Det sägs att man inom den moderna fysiken har hittat en gräns för hur litet något kan bli? Vad är argumentet för detta?
Det sägs också att det verkligen finns mellanrum....
Kan någon vara så vänlig och förklara detta för mig....?
Slutsatsen är alltså att när vi pratar om en tankes uppkomst så pratar vi bara om en fortgående process där en människas tanke inte är åtskilld från några andra tankar från en annan människa.
"En" tanke blir en illussion, en "ghost in the machine" där maskinen är jag plus min objektiva omvärld som ju sitter fast i mig.....
Detta skulle kanske ifrågasätta "egoism" eftersom det då blir som att säga att varenda liten atom strävar efter själv-vinning.
Mitt avgränsade jag är egoistiskt, men är var och en av mina celler och atomer det också? I förhållande till vad?
Måste man ta många "små" objekt och göra dem till "en" större för att få ett subjekt?
Hjärnan drar mig in i återvändsgränder.
Det känns som att jag springer, men att någon håller fast mig.
Det kliar i hela kroppen när jag upptäcker att min hjärna sätter upp utvecklinsspärrar.....
Väl mött i alla fall....
"Måste tvivla"
Hej!
Sista inlägget var intresant men jag väljer att kommentera lite andra saker.
Först om detta experiment som mäter ifall man kan spåra aktivitet i hjärnan innan vi blir medvetna om att vi tar beslutet.
Det experiment som jag läst om i Tor Nørretranders "Märk Världen"( vilket är en bok jag sstarkt kan rekomendera för alla intreserade av medvetandet) går till så att man sitter med mätapparatur på skallen och ombeds att när man vill röra på ett finger(samma finger varje gång) och man använder samtidigt en teknik för att peresonen ska kunna bekräfta när han anser att han tog beslutet som är mycket effektivare än en verbal bekräftelse som är dömd att ligga lite efter( kommer inte ihåg exakt men det var en beprövad och bekräftat bra teknik enligt boken). Man mätte då hjärnaktiviteten när han böjde på fingret ett flertal gånger och sållade bort sådant som bara uppkom en gång(brus) medan man förstärkte sådant som varje gång föregick det uppfattade beslutet. Resultatet var att 0,3-0,5s innan så kunde man märka av den aktivitet i hjärnan som hörde samman med beslutet. Den subjektiva upplevelsen av beslutet låg efter(men innan rörelsen)
Man ska inte övertolka resultaten. Detta handlade om en impulsstyrd handling. Inget överlagt val där han fick välja mellan två olika städer att bo resten av sitt liv i. I beslut som fattas efter mycket tankar så kan inte detta experiments resultat användas.
Jag tycker att det är givande i denna diskussion att se på allt som en process. Vår hjärna är igång från det vi föds till det vi dör.
Enligt den boken fans det belägg för att vårt medvetande trots allt var inblandat i beslutet med en sorts vetorätt. Impulserna kommer utav den ständigt pågående aktivitet och interaktion med omvärlden som vi har.
Jag tror att grunden till det jag menar när jag säger medvetet är det subjektiva upplevelsen, man skulle kunna säga den subjektiva upplevelsen av att vara medveten. Därför skulle jag inte benämna allt som subjekt. För att vara ett subjekt måste det enligt mig måste det vara något som det är något att vara som, det måste finnas en upplevelse.
För de som betraktar själen som någonting fristående från kroppen tycker jag att det är intresant att tänka på att vi är såpass begränsade till vår fysiska kropp. Ifall det inte existerade i (påverkades av) rumsdimensionen så ser jag det som konstigt att jag kan styra mig men inte andra.
Jag ser på medvetandet som något väldigt viktigt men starkt begränsat. Vi går mycket utifrån impulser men kan samtidigt påverka dessa impulser genom att ständigt göra medvetna val. Vi kan samarbeta med vårt "undermedvetna".
Vårt medvetande iaktar(upplever) och ser till så att våra impulser stämmer överens med vår vilja.
Nu får jag nog sluta ifall någon ska orka läsa igenom detta
/Wu-Wei
"Ifall hjärnan hade varit så enkel att vi kunnat förstå den hade vi varit så dumma att vi inte förstått den"
Sista inlägget var intresant men jag väljer att kommentera lite andra saker.
Först om detta experiment som mäter ifall man kan spåra aktivitet i hjärnan innan vi blir medvetna om att vi tar beslutet.
Det experiment som jag läst om i Tor Nørretranders "Märk Världen"( vilket är en bok jag sstarkt kan rekomendera för alla intreserade av medvetandet) går till så att man sitter med mätapparatur på skallen och ombeds att när man vill röra på ett finger(samma finger varje gång) och man använder samtidigt en teknik för att peresonen ska kunna bekräfta när han anser att han tog beslutet som är mycket effektivare än en verbal bekräftelse som är dömd att ligga lite efter( kommer inte ihåg exakt men det var en beprövad och bekräftat bra teknik enligt boken). Man mätte då hjärnaktiviteten när han böjde på fingret ett flertal gånger och sållade bort sådant som bara uppkom en gång(brus) medan man förstärkte sådant som varje gång föregick det uppfattade beslutet. Resultatet var att 0,3-0,5s innan så kunde man märka av den aktivitet i hjärnan som hörde samman med beslutet. Den subjektiva upplevelsen av beslutet låg efter(men innan rörelsen)
Man ska inte övertolka resultaten. Detta handlade om en impulsstyrd handling. Inget överlagt val där han fick välja mellan två olika städer att bo resten av sitt liv i. I beslut som fattas efter mycket tankar så kan inte detta experiments resultat användas.
Jag tycker att det är givande i denna diskussion att se på allt som en process. Vår hjärna är igång från det vi föds till det vi dör.
Enligt den boken fans det belägg för att vårt medvetande trots allt var inblandat i beslutet med en sorts vetorätt. Impulserna kommer utav den ständigt pågående aktivitet och interaktion med omvärlden som vi har.
Jag tror att grunden till det jag menar när jag säger medvetet är det subjektiva upplevelsen, man skulle kunna säga den subjektiva upplevelsen av att vara medveten. Därför skulle jag inte benämna allt som subjekt. För att vara ett subjekt måste det enligt mig måste det vara något som det är något att vara som, det måste finnas en upplevelse.
För de som betraktar själen som någonting fristående från kroppen tycker jag att det är intresant att tänka på att vi är såpass begränsade till vår fysiska kropp. Ifall det inte existerade i (påverkades av) rumsdimensionen så ser jag det som konstigt att jag kan styra mig men inte andra.
Jag ser på medvetandet som något väldigt viktigt men starkt begränsat. Vi går mycket utifrån impulser men kan samtidigt påverka dessa impulser genom att ständigt göra medvetna val. Vi kan samarbeta med vårt "undermedvetna".
Vårt medvetande iaktar(upplever) och ser till så att våra impulser stämmer överens med vår vilja.
Nu får jag nog sluta ifall någon ska orka läsa igenom detta
/Wu-Wei
"Ifall hjärnan hade varit så enkel att vi kunnat förstå den hade vi varit så dumma att vi inte förstått den"
Om tankar är energi? Är det samma energi som driver en dator eller finns det olika sorters energi?
En viss mängd energi som cirkulerar, (javisst men det kanske finns en annan energi, icke mätbar.)
Vad jag försöker säga är, om jag vill utföra en handling vem påstår att det är min vilja? Kanske det är handlingens vilja att jag skall utföra den?
Om hela världen försöker nå total entropi, hur kan vi anse oss vara dem som står utanför. Kanske vi i själva verket bara är "energiförflyttare" för balans? Här har vi ju svaret på varför vi blir attraherade av saker/ting.
Att jag vill cykla, läsa, skriva, tänka. Är det min egen fria vilja?
Cykelns vilja är att nå total entropi, enda sättet att nå dit är genom att förbruka sin energi. Detta är inte möjligt (obs, ordvalet r/t omöjligt) för den självt. Den dragningskraft ett ting utövar på mig gör mig attraherad att hjälpa den till entropi. Vice verca.
Om jag talar i gåtor så fråga mig gärna, jag har svårigheter att uttrycka
mig komplext.
Mvh
En viss mängd energi som cirkulerar, (javisst men det kanske finns en annan energi, icke mätbar.)
Vad jag försöker säga är, om jag vill utföra en handling vem påstår att det är min vilja? Kanske det är handlingens vilja att jag skall utföra den?
Om hela världen försöker nå total entropi, hur kan vi anse oss vara dem som står utanför. Kanske vi i själva verket bara är "energiförflyttare" för balans? Här har vi ju svaret på varför vi blir attraherade av saker/ting.
Att jag vill cykla, läsa, skriva, tänka. Är det min egen fria vilja?
Cykelns vilja är att nå total entropi, enda sättet att nå dit är genom att förbruka sin energi. Detta är inte möjligt (obs, ordvalet r/t omöjligt) för den självt. Den dragningskraft ett ting utövar på mig gör mig attraherad att hjälpa den till entropi. Vice verca.
Om jag talar i gåtor så fråga mig gärna, jag har svårigheter att uttrycka
mig komplext.
Mvh
Innan ni går: För till från knappen från till till från. Tänk på miljön....
Tankens uppkomst
Knappt skriver man ett uppskattande ord om Hovnarr, och genast blir han upptagen i moderatorgruppen här på forumet!
GRATTIS HOVNARR!
I jakten efter om det möjligtvis finns tilläggsskäl för utnämningen letade jag genom forumet efter Hovnarrs innersta tankar - de borde finnas i en tråd han skapad själv.
Jag blev hänvisad till PSYKOLOGI utropstecken
Ve och fasa, hur skall jag hålla mig vaken här? Jag hittar: "Tankens uppkomst". Under psykologi?? Ja går det, så går det. Jag gräver efter något att komma med...vad sägs om Libets experiment?
Libets experiment bestod i att låta studenter utföra en handrörelse, spontan, när dom själva ville, efter eget behag. Beslutet om denna rörelse dök upp i studenternas medvetande en halv sekund EFTER att beslutet registrerades i hjärnan (via en apparatur).
Hjärnan registrerade altso beslutet en halv sekund INNAN det medvetna beslutet togs av försökspersonerna.
Forskarens (och dess efterföljare, typ David Ingvar) slutsats blev:
"Den fria viljan är en efterkonstruktion".
for a starter,
cogito
GRATTIS HOVNARR!
I jakten efter om det möjligtvis finns tilläggsskäl för utnämningen letade jag genom forumet efter Hovnarrs innersta tankar - de borde finnas i en tråd han skapad själv.
Jag blev hänvisad till PSYKOLOGI utropstecken
Ve och fasa, hur skall jag hålla mig vaken här? Jag hittar: "Tankens uppkomst". Under psykologi?? Ja går det, så går det. Jag gräver efter något att komma med...vad sägs om Libets experiment?
Libets experiment bestod i att låta studenter utföra en handrörelse, spontan, när dom själva ville, efter eget behag. Beslutet om denna rörelse dök upp i studenternas medvetande en halv sekund EFTER att beslutet registrerades i hjärnan (via en apparatur).
Hjärnan registrerade altso beslutet en halv sekund INNAN det medvetna beslutet togs av försökspersonerna.
Forskarens (och dess efterföljare, typ David Ingvar) slutsats blev:
"Den fria viljan är en efterkonstruktion".
for a starter,
cogito
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 3 och 0 gäster