Ångestens landskap hos direktörerna......

[Algotezza]

Jo, det finns ju en mekanism som säger att människor som har en högre social ställning än vad de känner sig tillfreds med, gärna söker sig till att bli "degraderade" sexuellt.

Vad är det för mekanism? Har den ett namn eller en upptäcktsman/kvinna?

Leijonborg-syndromet...?  Var det inte så att han rakat pungen - eller?

MVH

Algotezza

[Makterna]

Det är alltså din egna teori?

Vad menar du? Visst, du kan kalla den för min om du vill.
Observera att jag inte sa att mekanismen gäller samtliga personer med framstående positioner, eller att det gäller för alla personer som nu gillar det som Skogsälvan sa.
All heder åt direktörerna som vågar leva ut sexuellt mer än de hämmade och normefterlevande arbetarna på golvet vågar göra.

[Algotezza]

Det är alltså din egna teori?

Vad menar du? Visst, du kan kalla den för min om du vill.
Observera att jag inte sa att mekanismen gäller samtliga personer med framstående positioner, eller att det gäller för alla personer som nu gillar det som Skogsälvan sa.
All heder åt direktörerna som vågar leva ut sexuellt mer än de hämmade och normefterlevande arbetarna på golvet vågar göra.

Håller helt med, de måste våga var spjutspetsar mot en frigjord, fantasirik sexualitet, om de har tid, pengar och ork för det! Inte lätt för en arbetare med valkar att syssla med dylika sublimiteter! Och en lärare som jag sitter mest och drömmer på konferenser jag genomlider...

MVH

Algotezza

[Makterna]

Håller helt med, de måste våga var spjutspetsar mot en frigjord, fantasirik sexualitet, om de har tid, pengar och ork för det! Inte lätt för en arbetare med valkar att syssla med dylika sublimiteter!

Ja, stackars arbetare, de kan inte ens knulla. Trots den kondition de borde få av att kroppsarbeta hela dagarna, tvingar kapitalet dem att trycka i sig en massa chips och öl så de får så dålig kondition att de inte ens klarar av att njuta efter arbetstid.
Dumheter. Det är såklart socialismen och dess normtänkande som är förklaringen. Alla ska vara som alla andra, annars är man "sjuk", och sunt och normalt är synonymer - det är så en dumsvensson tänker. Nä, leve mångfalden och oliktänkandet!

[J R Auk]

Du har inte funderat på att det finns olika sorters moraliska värderingar, och att >95% av alla människor anser sig vara goda. Resterande människor har vad man kan kalla negativ självbild, dvs de anser sig själva stå i strid med deras egna uppfattning om vad som är gott. Exempel på stereotyper av människor med negativ självbild är typ emos, satanister, death metal, alternativa, kriminella, prostituerade, etc. Kort sagt, människor som inte mår så bra psykiskt, oftast med ångestproblem etc. Människor som typ skäms för att de ens finns till. Undrar om det inte finns en stor andel såna här.
Ser man däremot på människor med bra karriär tror jag inte man kan gå såpass långt om man har dessa psykiska problem. Man skulle undermedvetet känna att man inte "förtjänar" en hög position vilket skulle bli en självuppfyllande profetia.

Fast det är betydligt fler än 5% som lider av svår ångest, vilket jag menar man bör beteckna det som kräver behandling.

[Hannes]

Jag tror att framgång och rikedom ofta, tillfälligt, kan fungera som ett slags substitut för feel-good känsla som delvis försvinner om man tummar på de etiska och moraliska reglerna. Dessa personer har, tror jag, ofta också en personlighet som stämmer väl in med det de håller på med, vilket leder till mindre skam inför det de gör. Svaga personer som inte direkt hör hemma på posterna som är tvungna att ta över någon verksamhet bryts oftast ner av pressen och uppgifterna de tvingas utföra.

Mentaliteten vinna eller försvinna är troligen också ganska utbredd hos denna målgrupp.

[Jbig]

Hejsan!

Det har under senare år förekommit uttalanden om att direktörerna, och de grupper som står dem när, inte så lite har liknande problem som man ser hos psykopater. Hur det är med detta vet jag inte, men intressant är det i vart fall!  :wink:

Starten – ett dilemma för den ekonomiska klassens företrädare

Inte sällan framför den ekonomiska elitens män sina föräldrar i ett positivt skimmer. Barndomstiden framställs oftast som ljus och konfliktfri, ja som ett paradisiskt tillstånd. Man växte upp i en ombonad och skyddad tillvaro, men just detta  erkänner maktens män motvilligt. Ofta är tonen ursäktande och man kan ana en viss otillfredsställelse med att redan i unga år ha levt ett skyddat liv. Något som de lägre klassernas individer alls inte kunnat göra i samma grad. Ett kärvare liv, som andra företagare vilka klättrat uppåt ofta hänvisar till, hade rent av kunnat stimulera den intellektuella nyfikenhet för politik, ekonomiska teorier och uppfinnarrikedom som krävs av en företagsledare. Men detta är högst ovanligt i dessa kretsar där arvet gjort dem till det de blev – rika från födseln, uppvuxna i en slags ”skyddad verkstad” och utan några som helst ekonomiska bekymmer som de flesta människor har tvingats handskas med.

Istället tycks flertalet av företagsledarna ha levat i en bekymmerslös och bortskämd tillvaro fram tills de i tjugoårsåldern börjar arbeta i egentlig mening. Man vill ogärna tala om att man ärvt sina möjligheter genom föräldrarnas försorg i dessa kretsar. De positioner man har är inget man själv har arbetat sig upp till, man har fått dem till skänks genom sitt ursprung – inte genom eget arbete eller kunnighet.

Åter kan man märka den försvarsattityd som framträder så fort den rika elitens bakgrund och uppväxtår hamnar i blickfånget. Orsaken är naturligtvis att man vill dölja de solklara klasskopplingar som existerar och upprätthålles i en kapitalistisk marknadsekonomi och inte minst denna ekonomis reproduktion av dessa skillnader.

Vi går snart vidare i vårt sökande efter direktörernas självsyner.....

MVH
bigj

[What Gives?]

All heder åt direktörerna som vågar leva ut sexuellt mer än de hämmade och normefterlevande arbetarna på golvet vågar göra.

Jag antar att det här är ännu en av dina hemsnickrade analyser, eller är det bara en dålig tolkning av Nietzsche?

[Makterna]

All heder åt direktörerna som vågar leva ut sexuellt mer än de hämmade och normefterlevande arbetarna på golvet vågar göra.

Jag antar att det här är ännu en av dina hemsnickrade analyser, eller är det bara en dålig tolkning av Nietzsche?

Att arbetare är inskränkta och t.ex. hyser en mer främlingsfientliga och i övrigt mer fientlig inställning till sånt som är främmande, nytt, ovanligt eller "onaturligt", trodde jag var en allmän uppfattning, så varför ifrågasätter du den? Fast är man socialist skulle man kanske inte omnämna denna grupp för "arbetare" utan snarare för "lågutbildade" för att lägga in en underton om att de inte kan hjälpa att de är dumma utan att det är samhället som har misslyckats att skola upp dem. Genom statlig utbildning kan man ju råda bot på alla tänkbara fel och brister, enligt den kommunistiska övermänniskoideologin. Då kan man till och med "lära" folk att "tycka rätt". Ungefär som den där lilla flickan i filmen Fitna som svarade "rätt" på lärarinnans frågor om hur judarna var.

[What Gives?]

Dina egna påhitt igen alltså.

[Makterna]

Dina egna påhitt igen alltså.

Stör det dig när folk är produktiva? Är problemet att det bryter mot jantelagen?

[What Gives?]

Inte alls, men jag önskar ibland att vissa hade mer på fötterna för sina belägg.

[Algotezza]

Inte alls, men jag önskar ibland att vissa hade mer på fötterna för sina belägg.

Vad har du emot barfotafilosofer?

undrar Algotezza, fotsvettsfilosof

[What Gives?]

Vad har du emot barfotafilosofer?

Alla börjar sin tankemässiga bana någonstans, och så måste det få vara. Det betyder emellertid inte att det alltid är givande att se hur hjulet uppfinns på nytt.

[Makterna]

Vad har du emot barfotafilosofer?

Alla börjar sin tankemässiga bana någonstans, och så måste det få vara. Det betyder emellertid inte att det alltid är givande att se hur hjulet uppfinns på nytt.

Själv har jag sett att jag de som var först med att "uppfinna hjulet" och därmed blev väldigt kända, förbisåg vissa saker (delvis pga tidevarvet de levde i) och att det därför skulle kunna finnas något givande i att uppfinna det igen. Det är förresten först om man är med och uppfinner nåt från grunden som man får en genuin förståelse för dess funktion.
Om det nu visar sig att tankarna jag skriver redan kallas något, eller redan har presenterats av någon, så säg det då (om det inte är för jobbigt), så har vi fått ut något konstruktivt ur debatten. Om du har tolkat mig som att jag tror mig vara först om mina tankar, och är här för att "sno" andras tankar för att få heder och ära, så tror du fel.
Jag tycker det både är fel och farligt att människor såsom Aristoteles och Platon höjs till skyarna bara för att de råkade hinna först med att komma ut med sina tankar. För det är ju knappast så att Aristoteles och Platon var såna övermänniskor att vi inte haft någon filosofi alls idag ifall dessa aldrig hade fötts. Förr eller senare hade såklart lika sanningsenliga tankar presenterats, och filosofin hade varit lika insiktsfull idag även om någon annan varit filosofitankarnas första uppfinnare.
Idag är såklart de gamla grekiska tänkarna bara av historiskt intresse, för vi torde ha vidareutvecklat filosofins ståndpunkt sedan den tiden. Det vore farligt om man gick tillbaka till nån sorts naturreligion och grottmentalitet, och sa "åh, såhär har människan gjort i miljoner år, så det måste vara mycket smartare än det vi har idag!".