Finns den rätte? & lever vi i en dröm?

[morat]

Hej!

Jag har funderat kring lite om den "rätta" verkligen finns? (Kärlek) Finns det bara en eller finns det flera? Om det bara finns en den "rätte" och man redan har varit tillsammans med denna har man då förbrukat den "rätte" så att man blir tvungen att leva ensam i resten av sitt liv?

Tror ni att någon kan vara ens rätte/rätta utan att man är det för dem?

Jag har även tänkt lite kring om vi bara lever i en dröm eller om det är så att vi bara är en karaktär i en film. Kanske lite bisarrt tänkt men i alla fall, hur vet vi att vi inte lever i en dröm och att vi verkligen finns?

Hoppas att ni kan hjälpa mig att besvara några av dessa frågor som jag har tänkt kring  :D

Tack på förhand

[Algotezza]

Hej!

Jag har funderat kring lite om den "rätta" verkligen finns? (Kärlek) Finns det bara en eller finns det flera? Om det bara finns en den "rätte" och man redan har varit tillsammans med denna har man då förbrukat den "rätte" så att man blir tvungen att leva ensam i resten av sitt liv?

Tror ni att någon kan vara ens rätte/rätta utan att man är det för dem?

Jag har även tänkt lite kring om vi bara lever i en dröm eller om det är så att vi bara är en karaktär i en film. Kanske lite bisarrt tänkt men i alla fall, hur vet vi att vi inte lever i en dröm och att vi verkligen finns?

Hoppas att ni kan hjälpa mig att besvara några av dessa frågor som jag har tänkt kring  :D

Tack på förhand

Den rätte = den som är minst fel.
Pragmatiskt sett.

När och om man vaknar (på något sätt) kan man retroaktivt konstatera att det man levt i innan var en dröm. Men inte så länge drömmen varar och helt har en i sitt våld. Hur skulle man kunna avgöra den frågan?




MVH

Algotezza

[Jörgen]

Den rätte = den som är minst fel.
Pragmatiskt sett.

När och om man vaknar (på något sätt) kan man retroaktivt konstatera att det man levt i innan var en dröm. Men inte så länge drömmen varar och helt har en i sitt våld. Hur skulle man kunna avgöra den frågan?

Den rätte = den som man står ut med, eftersom man tycker att man kan hantera felen någorlunda - beslutet att sluta leta efter någon med färre fel.

Att man vaknar är kanske fortfarande en del av samma dröm - man bestämmer sig helt enkelt att man är vaken, och att allt som händer är på riktigt.

[Ling]

Den rätte = den som man står ut med, eftersom man tycker att man kan hantera felen någorlunda - beslutet att sluta leta efter någon med färre fel.

Att man vaknar är kanske fortfarande en del av samma dröm - man bestämmer sig helt enkelt att man är vaken, och att allt som händer är på riktigt.

Det kan ju ändras med tiden, de felen man i början ansåg charmiga, kan ju till slut upplevas outhärdliga. Eller inte  :lol:

Om man nu skulle vakna upp från en dröm, kan man ju finna att man befinner sig i ännu en...det gör jag ibland på natten..jobbigt

[suchanother]

Det finns nog flera "rätta". Jag skulle tippa att 1 av 5 av någorlunda lämpliga "objekt" är den rätta iaf i den meningen att det skulle gå att leva ihop med vederbörande utan större bekymmer.
Bäst är nog att slänga hela "den rätta" prylen den existerar bara i billiga noveller.

Jag har även tänkt lite kring om vi bara lever i en dröm eller om det är så att vi bara är en karaktär i en film.

Hoppas verkligen att du har fler alternativ än dessa två.
Om vi lever i en dröm eller inte är svårt att avgöra och vad spelar det för roll egentligen om allt är en dröm? Keep on dreaming!
Skådisrollen däremot låter inte kul. Om man nu inte får för sej att spela sig själv, vilket jag hoppas du gör.

[hovnarr]

Vem är den rätte/rätta? Kanske är det olika för män och kvinnor. En man vill ha en vacker kvinna. En kvinna vill ha en intelligent man. (Huvudsakligen alltså - självfallet bör kvinnor inte vara dumma som spån och män fula som stryk - vad jag åsyftar är det viktigaste konkurrensmedlet på köttmarknaden).

Den rätta, enligt mig, är den som anser att jag är den, av alla 3 mdr män på jorden, som är bäst för just henne. Den satsar jag allt på. Andra har jag inte tid med. Och ja, jag inser att hon kan ändra sig i framtiden, och i så fall - må så vara. Det var ändå absolut värt det, så länge det varade. Om jag var singel skulle jag satsa på att avskräcka snarare än att locka. Den som då står kvar när stormen är över, den tar jag.

morat - vad gäller din andra fråga: Vetskap är möjlig då det finns en skillnad. Bara då. Kan du märka skillnaden på vad som är verkligt och vad som inte är det? Om inte får du inget veta. Men om det vore möjligt... skulle du vilja veta?

[Calvino]

Jag har även tänkt lite kring om vi bara lever i en dröm eller om det är så att vi bara är en karaktär i en film. Kanske lite bisarrt tänkt men i alla fall, hur vet vi att vi inte lever i en dröm och att vi verkligen finns?

Vi kan nog med lugn konstatera att vi faktiskt finns. Vem skulle annars ha skrivit våra inlägg på det här forumet?

Huruvida verkligheten är en dröm: "dröm" och "verkligheter" är kategorier av dina upplevelser. Du upplever vissa saker som drömmar, andra som verklighet. Det finns faktiskt inga andra sätt att definiera vad som är dröm och vad som är verklighet än detta, och att säga, "verkligheten är en dröm", blir sålunda en självmotsägelse.

[Jörgen]

Vi kan nog med lugn konstatera att vi faktiskt finns. Vem skulle annars ha skrivit våra inlägg på det här forumet? .

Teori 1:
Det är inte andra som skriver meddelanden, du har nämligen i verklighet ingen uppkoppling mot Internet - det är Windows som genererar alla meddelanden.

Teori 2:
Små troll i datorn.

Teori 3:
Datorn är en del av din dröm. I nästa ögonblick kan den förvandlas till en hallonbuske.

Teori 4:
Alla personer här är du själv.

[Calvino]

Vi kan nog med lugn konstatera att vi faktiskt finns. Vem skulle annars ha skrivit våra inlägg på det här forumet? .

Teori 1:
Det är inte andra som skriver meddelanden, du har nämligen i verklighet ingen uppkoppling mot Internet - det är Windows som genererar alla meddelanden.

Teori 2:
Små troll i datorn.

Teori 3:
Datorn är en del av din dröm. I nästa ögonblick kan den förvandlas till en hallonbuske.

Teori 4:
Alla personer här är du själv.

Du kritiserar fel ståndpunkt.

Vi kan börja med att konstatera att trådstartaren formulerade sin fråga som "hur vet vi att vi inte lever i en dröm och att vi verkligen finns?" Det är alltså uppenbart att hans spörsmål inte rörde någon slags solipsism. Frågan var aldrig huruvida "ni" finns, det vill säga, huruvida jag kanske är den ende människan med min typ av mänskligt medvetande som existerar. Frågan var huruvida vi finns, ett ordval som avslöjar att den solipsistiska lösningen redan har avfärdats, att "ni andra" redan har antagits vara lika mig själv, och att frågan snarare rör vår gemensamma ontologiska status.

Det var i alla fall ur detta perspektiv jag skrev mitt inlägg. Ur detta perspektiv -- där ni redan antagits ha samma ontologiska status som jag -- är frågan huruvida ni finns liktydig med frågan huruvida jag finns.

Alla dina "teorier" är alternativa svar på frågan, "finns ni", "finns dom andra?", men ingen av teorierna förnekar existensen av mig, av ego. Eftersom mitt inlägg redan var skrivet utifrån den förutsättningen, att den solipsistiska positionen är ointressant och att vi kan kollapsa frågan om de andras existens med frågan om min egen existens, så är ingen av dina teorier en giltig kritik av min position.

[Jörgen]

Teori 5 då:

Fjärillen som drömde att den var en manniska som drömde att den var en fjäril som drömde att den var en människa som kommunicerade med andra människor via Internet?

Men nogt om det -
medvetandet har olika nivåer, från de instinktiva undermedvetna reaktionerna till den uttalade meningen.

Valet kanske inte står mellan  dröm och verklighet, utan bägge är knutna till varandra, utan den ene finns inte den andre.

[Calvino]

Fjärillen som drömde att den var en manniska som drömde att den var en fjäril som drömde att den var en människa som kommunicerade med andra människor via Internet?

Problemet var dock inte huruvida vi är människor, utan huruvida vi finns. Och jag tycker mig gott kunna hävda att jag finns, vare sig jag är en fjäril eller en människa.

Därmed har jag inte ens bemött vad jag anser vara det verkliga felet i ditt argument, vilket är att det baserar sig på en i min mening oegentlig förståelse av verklighetsbegreppet.

Över huvud taget tycker jag frågor i stil med "finns världen" tillhör de banalaste av filosofiska problem. Ställd inför dylika, gillar jag att citera Merleau-Ponty: "Vi får alltså inte fråga oss om vi verkligen varseblir en värld, vi måste tvärtom säga: Världen är detta som vi varseblir"

medvetandet har olika nivåer, från de instinktiva undermedvetna reaktionerna till den uttalade meningen.

Det undermedvetna tycks mig definitionsmässigt inte höra till medvetandet.

[magicadehex]

Hej!

Jag har funderat kring lite om den "rätta" verkligen finns? (Kärlek) Finns det bara en eller finns det flera? Om det bara finns en den "rätte" och man redan har varit tillsammans med denna har man då förbrukat den "rätte" så att man blir tvungen att leva ensam i resten av sitt liv?

Tror ni att någon kan vara ens rätte/rätta utan att man är det för dem?

Jag har även tänkt lite kring om vi bara lever i en dröm eller om det är så att vi bara är en karaktär i en film. Kanske lite bisarrt tänkt men i alla fall, hur vet vi att vi inte lever i en dröm och att vi verkligen finns?

Hoppas att ni kan hjälpa mig att besvara några av dessa frågor som jag har tänkt kring  :D

Tack på förhand

 

Mitt svar på fråga 1:
Om det handlar om den villkorslösa, riktiga kärleken så tänker jag att alla är rätt. Om man älskar någon utan villkor så kommer man aldrig finna ett fel på denne eftersom man inte har den mall, som de allra flesta av oss har. Jag menar att i villkorslös kärlek så ger man utan förbehåll, utan att vänta sig något alls tillbaks.

På din fråga nr 2: Lessen att behöva krångla till det, men jag menar att vi inte med säkerhet kan veta om detta är livet vi lever nu.

[Ling]

På din fråga nr 2: Lessen att behöva krångla till det, men jag menar att vi inte med säkerhet kan veta om detta är livet vi lever nu.

Hur kan man ta reda på det? Får vi veta det när vi dör, någon säger till dig " Ja, det var ditt liv du levde, och nu är det slut"?
Jag undrar varför man öht har en tanke om att vi kanske inte lever detta livet just nu, vad är det vi gör här då?
Eller är det bara en filosofisk tankelek utan reel substans?

[hovnarr]

Det är just vad det är. En filosofisk tankelek utan reell substans. I grunden ett missförstånd kring vad kunskap är och vad man kan ha kunskap om.

MEN! Det är ändå en relevant fråga, för den visar på den egentliga frågan som frågeställaren anat. Den falska dikotomin, Mayan, dualiteterna och så vidare. http://en.wikipedia.org/wiki/Maya_%28illusion%29

[Ling]

Den ultimata verkligheten, onekligen ett intressant ämne. Tack för länktipset.