Meditation

[Skogsälvan]

Det finns ett visst kaos i meditationen upplever jag. I all stillhet så virvlar det och lever om. Men någon fara har jag aldrig märkt av. Det är inte som droger som tvingar sig på. Utan min upplevelse är att det handlar om det jag som bevittnar mötet mellan kropp och sinne. Meditationens essens är därför inte som intaget av droger, det är inte upplevelsen av kroppen och ruset, utan upplevelsen av den upplevelsen. Det kan man klart kontemplera medan man är i ruset, men då vill jag kalla det en meditation där i, och inte något egentligen kopplat till ruset. Därav förstår jag inte denna maning till försiktighet med meditation. Det som är redo att komma kommer.

Möte mellan kropp och sinne är en sak, men om dessa transformeras till en enhet - i synnerhet om det kommer oförberett - så är det minst sagt en omtumlande upplevelse. Nu pratar jag alltså inte om myspys-stadium då man känner att man är i kontakt med sig själv. Jag menar att du luktar på en blomma och du är du och du är blomman, men du finns i andetagen.

Jo visst det kan vara överväldigande känslor, fick en gång ett starkt illamående när jag föreställde mig universum. Jag som inte ens brukar bli åksjuk i karuseller kände hur den omtumlande färden gett ambivalenta känslor för de inre organen. Men vadå? Så är det på gränsen för det som är möjligt att föreställa sig. Det är det som är gränsen för vad som kan föreställas, och den gränsen tangeras alltid och måste överträdas för att utveckling skall ske.

Nu är du där igen med ett positivt laddat ord "utveckling". Tänk på att destruktion inte ligger långt borta då.

Egentligen så har jag samma syn på drogers mentala påverkan. Vad finns det att frukta? Bara fruktan. Strukturer måste upprätthållas, och det gör de inte av sig själva. Därför, om man accepterar finns inget att frukta. Strävar man emot kan det bli friktion, energi, som upplevs som obehaglig. Och värjer man sig där kanske inte den får utlopp. Men flyter man bara på så finns intet att frukta. Det rinner genom en.

Menar du att strukturer bör upprätthållas så kanske du ska vara försiktig. Energi finns i motståndet. Har du något emot energi?

Hehe jag är ytterst realistisk med vad jag menar "mål" här innebär. Magen kurrar efter ett tag. "Verkligheten" gör sig påmind. Det har ett slut. Och har det inte det. Tja då börjar vi komma loss från vår vilsna vandring.

Är inte ensamheten något som man når helheten, det sammangående, genom?

Distinktionen och identifikationen är tvungen för att något kan sägas höra något annat till.

Bara att omfamna den och känna sig trygg i den.

Eeeh... ja, jag väljer att inte säga emot dig. Jag vet nämnligen inte hur allt ligger till. Jag vet bara att jag inte vill spela så. Hunger föds i den första tuggan och den stillas enbart temporärt.

Angående känslan av en punkt i pannan. Jag har alltid tänkt att det är vad som gett upphov till idéer om tredje ögat, och dess symbolik. Har själv tolkat det som känslan av union mellan hjärnhalvorna. När man centrerat sig så att inte vikt läggs vid (om jag minns rätt) den vänstra sidan vilket torde vara normalen.

Punkten har samma position som tallkottskörteln. I mitt fall kändes det som ett öga med blinkningar och som ögats rörelser känns i omtilliggande muskler.

Vilken funktion har den?

Tallkottskörteln reglerar dygnsrytmen. Någon som kanske inte hör hit, men ändå kan vara intressant i sammanhanget är att väldigt många utvecklar en cysta till tallkottkörteln som är ofarlig. Själv tror jag att det här har med tiden att göra, men det är ju bara min egen svammelteori.

Om det är en port som står och drar så tycker jag ändå det är en trevlig känsla, då lämnar jag den öppen för gästvänlighetens skull.

Det vette tusan om det är så sunt. Kanske det finns en anledning till att folk i andra kulturer pratar om det onda ögat?

Jag tror inte att det onda ögat har med det att göra. Jag tror inte att det finns andar eller demoner som kan skada en. Jag tror överhuvudtaget att vi i vårat språk inte kan förstå och misstolkar de gamla källor som talar om sådant. Det är myter som var avsett för den kontexten, det mänskliga sinnet, och överförde sin mening då.

Nu har vi gjort dessa saker övernaturliga, så de existerar inte. Eller dess existens har tagit annan form, i vårat språk. De handlar inte om externa saker i min mening, utan det är interna relationer som betecknas av "demoner", "andar" osv.

Men kanske har jag fel. Jag undrar bara varför upplevelsen är så främmande för mig. Jag har upplevt mycket konstigt i mina dagar, har pressat mig och mitt tänkande på många sätt. Men jag har aldrig upplevt något övernaturligt. Vad skulle det vara?

Tro vad du vill. Det är helt rätt. Jag vill inte påverka dig.

[Skogsälvan]

Algot: Nej, jag känner inte till några psykologiska tester med människor som saknar känslor som har genomgått Mensatest - helt riktigt. Däremot tycker jag att det är ganska uppenbart att man inte har någon känslomässig relation till prickar eller linjer och dess samband - är det en förhastad slutsats? Autistiska personer är ofta enormt duktiga på att måla realistiskt och detaljrikt, trots att de bara har fått en kort glimt av motivet de ska måla av.

[Algotezza]

Algot: Nej, jag känner inte till några psykologiska tester med människor som saknar känslor som har genomgått Mensatest - helt riktigt. Däremot tycker jag att det är ganska uppenbart att man inte har någon känslomässig relation till prickar eller linjer och dess samband - är det en förhastad slutsats? Autistiska personer är ofta enormt duktiga på att måla realistiskt och detaljrikt, trots att de bara har fått en kort glimt av motivet de ska måla av.

Jag talar om att använda värderande känsla som vägledning för att lösa ett problem, t.ex. vad som är relevnt för dess lösande, även om man inte har någon känslomässig relation till problemet.

Ja, en autist som är bra på något har välutvecklad känsla där men behöver inte ha det på andra områden och kan helt sakna social kompetens. Känslan är aktiv på fler sätt och områden än vad vi menar i vardagslag. Menar jag...

MVH

Algotezza

[Skogsälvan]

Värderande kan helt och hållet vara kyligt rationellt, "logiskt". Det blir lite förvirrande när du använder ordet känsla i sammanhanget.

[Avantgardet]

Min "meditation" ser ut på följande sätt (då jag anser det något av en synd att kasta bort sina mest "andliga" sinnestillstånd på improduktivt beteende): mecka en holk (ritual), rök, ta ett ackord på gitarr (helt på måfå), smeta ut tonerna med lätta smekningar tills strukturen visar sig av sig självt, koppla av och följ bara skiten i "mål".

Jag inbillar mig att ordet "lyssna", helt passivt liksom, har sin relevans, och kopplar samman min typ av meditation med alla andra typer. Inbillar mig att, om det finns någon sådan, det är meditationens essens. Det är ju också dess strävan, utslocknandet av den egna [fill in the blank], och då stämmer det ju ypperligt överens med min tolkning av den. Hävdar också att musicerar gör man som allra djävla bäst när man själv inte ens är närvarande. Dreglar man och knappt går att kommunicera med, ja i det skicket spelar man riktigt bra. Dekadant kanske, men vad gör man inte för konsten? Nu läser jag kulturerna strukturellt här och påstår att bluestolvan var, och är, den bomullsplockande slavens meditation, eller dess motsvarighet. Man skulle kunna ge en funktionell förklaring också.

Så meditation i all ära, men i min mening så är det en allt för självcentrerad variant av den universella själsliga ventil som jag här pekat på. Å andra sidan så är den långt ifrån lika destruktiv som det här kollektiva självmordsförsöket som svenskarna utsätter sig för varje helg, och i synnerhet på löningshelgerna. Då måste ju tantrisk sex vara ett något softare alternativ, och där är ju människan nyttig (åtminstone i någon mån) också för andra. Men, och här är ett stort men, så är jag ju inte förälder heller och vet ännu inte vikten vid att få ta sig tid med sig själv, helt och hållet, även om jag alltid varit i ensamvarg och tar mig djävligt mycket tid helt för mig själv.

Lite offtopic kanske, men, ja, ta det för vad det är.

[Algotezza]

Värderande kan helt och hållet vara kyligt rationellt, "logiskt". Det blir lite förvirrande när du använder ordet känsla i sammanhanget.

Då har du en annan konnotation än jag av ordet känsla.

Hur värderar man utan minsta inslag av känsla? Vad bygger värden/värdering på om inte både intelligens och känsla?

MVH

Algotezza

[Avantgardet]

Och vad är intelligensen, eller vad är förståelsen om inte en känsla? En känsla av visshet. Men det har den falska förnuftsdyrkan snyggt sopat under mattan genom sina skendebatter och hårklyverier.

[J R Auk]

Och vad är intelligensen, eller vad är förståelsen om inte en känsla? En känsla av visshet. Men det har den falska förnuftsdyrkan snyggt sopat under mattan genom sina skendebatter och hårklyverier.

Ner med skiten i rabatter så kanske något fruktbart växer fram

[Avantgardet]

Och här är man på hugget, vi är faktiskt förträffliga människor.

[Algotezza]

Och vad är intelligensen, eller vad är förståelsen om inte en känsla? En känsla av visshet. Men det har den falska förnuftsdyrkan snyggt sopat under mattan genom sina skendebatter och hårklyverier.

Förnuftet och dess dyrkare gör vad de kan för att dölja förnuftets grund i känslan!

Fegt!

MVH

Algotezza

[magicadehex]

Å, Skogsälvan, upanishaderna gillar jag med. Har inte läst alla, men förut slog jag upp lite här och där och läste en stund då och då. Kloka texter.

Algotezza- jag har också fått lära mig att tex genom att teckna av en uppochnervänd bild, så balanseras hjärnhalvorna. Det finns andra trix också, exempelvis att tekna med vänster hand för den högerhänte, eller vice versa. Diverse yogiska ställningar, balansövningar och pranayama balanserar halvorna.
Jag trodde dock att alla använder den ena sidan av hjärnan mer, och att det är varierande beroende på vilken personlighet man är, hurdant en persons "tänk" är.

Loke, det är den övningen jag brukar göra, växelvis näsborre-andningen som du beskriver, den funkar jättebra.

Skogsälvan, genom att fortsätta med växelvis andningen och fokusera mera avslappnat på den näsborren som krånglar så brukar det släppa tillslut efter ett tags träning. Vi andas ca 80-90 minuter åt gången med vardera näsborre, för att sedan andas genom båda samtidigt. Vissa märker tydligare än andra vilken av näsborrarna som är mera "tillsluten" för stunden, än andra- kanske du bara är mera observant?

[J R Auk]

Jo visst det kan vara överväldigande känslor, fick en gång ett starkt illamående när jag föreställde mig universum. Jag som inte ens brukar bli åksjuk i karuseller kände hur den omtumlande färden gett ambivalenta känslor för de inre organen. Men vadå? Så är det på gränsen för det som är möjligt att föreställa sig. Det är det som är gränsen för vad som kan föreställas, och den gränsen tangeras alltid och måste överträdas för att utveckling skall ske.

Nu är du där igen med ett positivt laddat ord "utveckling". Tänk på att destruktion inte ligger långt borta då.

Hehe må så vara, utveckling är för mig bara mer djup i samma sak. Alltså inte mer där, utan mer här.

[Algotezza]

Algotezza- jag har också fått lära mig att tex genom att teckna av en uppochnervänd bild, så balanseras hjärnhalvorna. Det finns andra trix också, exempelvis att tekna med vänster hand för den högerhänte, eller vice versa. Diverse yogiska ställningar, balansövningar och pranayama balanserar halvorna.
Jag trodde dock att alla använder den ena sidan av hjärnan mer, och att det är varierande beroende på vilken personlighet man är, hurdant en persons "tänk" är.

Vad man har fått lära sig är väl en sak och det stämmer inte alltid med "den levande verkligheten".

För övrigt anser jag att det nog är lika viktigt att även öva båda stjärthalvorna för att få balans på asballarna - alltså lika viktigt som att öva båda hjärnhalvorna. Vissa människor är mer vänsterrövade och andra mer högerrövade. Balans på alla halvor av alla de slag i vår fysiska kröpp gör människan totalt harmonisk.

Den bästa födan för den som idkar yoga är yoghurt - det hörs på ordet. Man kan gärna äta några klifyllda hurtbullar till. Yog-hurt-bullar...  :lol:

MVH

Algotezza - stjärtkonnässör

PS Jag lånade boken Stjärtens historria på biblioteket för några år sedan men blev djupt besviken: det fanns inga pedagogiska bilder i den, inga bilder alls, bara trist humorfri text av en knäpp fransman. DS

[Skogsälvan]

Värderande kan helt och hållet vara kyligt rationellt, "logiskt". Det blir lite förvirrande när du använder ordet känsla i sammanhanget.

Då har du en annan konnotation än jag av ordet känsla.

Hur värderar man utan minsta inslag av känsla? Vad bygger värden/värdering på om inte både intelligens och känsla?

MVH

Algotezza

Du kanske menar känsla som i intuition? Det menar jag är varierande erfarenheter som tillsammans har skapat denna, att det alltså är en sorts logik. Är det så du menar? Vanligtvis när man pratar om känslor så avser man emotioner, affekter.

[Skogsälvan]

Skogsälvan, genom att fortsätta med växelvis andningen och fokusera mera avslappnat på den näsborren som krånglar så brukar det släppa tillslut efter ett tags träning. Vi andas ca 80-90 minuter åt gången med vardera näsborre, för att sedan andas genom båda samtidigt. Vissa märker tydligare än andra vilken av näsborrarna som är mera "tillsluten" för stunden, än andra- kanske du bara är mera observant?

Det är bägge näsborrarna som "krånglar". Jag andas naturligt in djupt, långt ner till magen, men jag måste anstränga mig för att andas ut på samma sätt.