Vad är den analytiska filosofins förtjänst?

[Kyano]

Jag förstår inte riktigt strukturen på den här diskussionen men jag hoppar in ändå.

Ska frågan tolkas som analytisk filosofi i kontrast till kontinental, för i så fall känns det som om den implicerar att den kontinentala filosofin har kommit fram till något - vilket jag kan tycka att den kanske inte har. Jag ser kontinental filosofi som en katalysator för eget tänkande, men några resultat presteras inte direkt.

Nåväl, ett sånt där framsteg i filosofin man brukar ta upp är Gettier's kritik av platons kunskapsdefinition (vilket ju också är en smidig övergång från mitt föregående inlägg). Det får anses tillhöra analytisk filosofi. http://en.wikipedia.org/wiki/Gettier_problem

[Algotezza]

Jag förstår inte riktigt strukturen på den här diskussionen men jag hoppar in ändå.

Ska frågan tolkas som analytisk filosofi i kontrast till kontinental, för i så fall känns det som om den implicerar att den kontinentala filosofin har kommit fram till något - vilket jag kan tycka att den kanske inte har. Jag ser kontinental filosofi som en katalysator för eget tänkande, men några resultat presteras inte direkt.

Nåväl, ett sånt där framsteg i filosofin man brukar ta upp är Gettier's kritik av platons kunskapsdefinition (vilket ju också är en smidig övergång från mitt föregående inlägg). Det får anses tillhöra analytisk filosofi. http://en.wikipedia.org/wiki/Gettier_problem

Är det filosofins uppgift att "producera"/"prestera" något? Att "leverera"? Vad i så fall?

Vägen, det filosofiska samtalet, är väl målet, det som ständigt "levereras"/"produceras"/ "presteras" ... Här och annorstaödes... Vad skulle det annars vara?

MVH

Algotezza

[J R Auk]

Och ändå menar du dig veta detta...

Vi vet bra mycket mer än så, din absoluta relativism här är onödig, och faktiskt inte hållbar. Du överbevisar i varje sekund ditt eget påstående, eller vet du inte när du t.ex. behöver gå på toa?

Vetenskapen använder sig av metoder som ska garantera sanningen. Det är inte vad de kommer fram till, utan hur de kommit fram till det som de har kommit fram till som är det väsentliga. Man ämnar nå kunskap, inte sanna åsikter. Jag gissar att det heter vetenskap för att den skapar vetande.

Nej jag vet faktiskt inte det oftast, jag känner mig nödig hoppas få utdelning för mitt besök, men vem vet, kanske var det bara gas i tarmen, som med fördel hade vädrats på altanen

Nej men visst, om vi definierar "veta" pragmatiskt så har vi säkerhet bakom det vi vet. Men om vi inte gör så, tja vart lämnar det oss?

Metoden, är väl att säga om a så b så c eller d. Men allt bara om q,p,o,r,s,t.

Alltså. Vi definierar in oss i ett slags fält av sammanhängande förklaringar. Men det vi vill ha, i min mening i alla fall, är förståelse. Och det är bara något som anas vad jag märkt.

Handlar inte detta om ödmjukhet? Till andra säger jag att jag vet, för likt magikern kan jag förutsäga effekter och kontrollera världen med mitt kunnande, men för mig själv tackar jag gudarna varje gång jag får rätt

[J R Auk]

Jag förstår inte riktigt strukturen på den här diskussionen men jag hoppar in ändå.

Ska frågan tolkas som analytisk filosofi i kontrast till kontinental, för i så fall känns det som om den implicerar att den kontinentala filosofin har kommit fram till något - vilket jag kan tycka att den kanske inte har. Jag ser kontinental filosofi som en katalysator för eget tänkande, men några resultat presteras inte direkt.

Nåväl, ett sånt där framsteg i filosofin man brukar ta upp är Gettier's kritik av platons kunskapsdefinition (vilket ju också är en smidig övergång från mitt föregående inlägg). Det får anses tillhöra analytisk filosofi. http://en.wikipedia.org/wiki/Gettier_problem

Nej det skall inte relateras annat än till sig självt och filosofi i stort, alltså vad man vill lägga in i termen.

Som sagt, vissa kanske känner att de har fått behållning av något specifikt, och då tar jag gärna del av det. Medan andra kanske menar att traditionen lett till en objektiv förjänst, alltså något som man menar inverkat positivt på kulturen i övrigt. Och då vill jag gärna veta vad man anser det vara.

Frågan är lös, och jag vill att någon skruvar fast den.

Jag börjar vända lite, har fått goda förslag som jag instämmer i. Men jag tycker personligen att analytisk filosofi upptar för mycket av det filosofiska utrymmet.

För mig påminner det om skolastiken, där boken var källan, som alla resonemang tog avstamp från.
Jag vet inte hur många gånger jag hört att känslor inte har med filosofi att göra, och det är enligt mig det som skapar denna distans mellan filosofins mål och människans mål. Som jag for ut mot miles davis här, att man förringar filosofin, och låter den inte söka eudaime, det goda livet. Varför skulle det vara något personligt?

Vi är väl zoon politicon?

[magicadehex]

Och ändå menar du dig veta detta...

Vi vet bra mycket mer än så, din absoluta relativism här är onödig, och faktiskt inte hållbar. Du överbevisar i varje sekund ditt eget påstående, eller vet du inte när du t.ex. behöver gå på toa?

Vetenskapen använder sig av metoder som ska garantera sanningen. Det är inte vad de kommer fram till, utan hur de kommit fram till det som de har kommit fram till som är det väsentliga. Man ämnar nå kunskap, inte sanna åsikter. Jag gissar att det heter vetenskap för att den skapar vetande.

Kan du vara så snäll och peka på var i mitt inlägg det står att jag vet detta?
Att gå på toa krävs ingen vetenskap för. Vi är så finurligt skapta, så att signaler går till hjärnan som meddelar kontoret att det är dags att gå.
Alla har inte den förmånen att "veta" när det är dags att gå på toa.

På vilket sätt kan du med säkerhet VETA att den vetenskap vi har idag har skapat vetande? Eller menar du att de som litade på den vetenskap som menade att jorden var platt- de hade vetande?

[magicadehex]

Varför heter det VETenskap? Vad är det dom vet, egentligen? Vi kan inte med säkerhet veta någonting alls,

Det är skillnad på att veta och att med säkerhet veta. Man kan skilja på vetskap och absolut visshet.

Ok, tack  :D  
Det är alltså en "språk-villa"

[magicadehex]

Varför heter det VETenskap? Vad är det dom vet, egentligen? Vi kan inte med säkerhet veta någonting alls, därmed existerar enligt min mening ingen vetenskap, det närmaste jag kan sträcka mig till att kalla det är experiment i en än så länge outforskad värld.

Jag håller med JR Auk här.

Det vi kallar relativt är enbart relativt i förhållande till det vi tror oss veta.
Alltså är allt vi "vet" relativt och därmed vet vi ingenting alls.

Vad menar du med att "veta" något? Vad är "relativt vetande"? Varför vet man ingenting om d t kan kallas "relativt vetande"? Och om man inte kan veta något, hur vet man då att man inte kan det?



MVH

Algotezza

Det här är inget jag sitter här och vet. Det är mera troligt att jag sitter här och spekulerar, om inte annat, så för att styrka mitt påstående  :P

[Algotezza]

Varför heter det VETenskap? Vad är det dom vet, egentligen? Vi kan inte med säkerhet veta någonting alls, därmed existerar enligt min mening ingen vetenskap, det närmaste jag kan sträcka mig till att kalla det är experiment i en än så länge outforskad värld.

Jag håller med JR Auk här.

Det vi kallar relativt är enbart relativt i förhållande till det vi tror oss veta.
Alltså är allt vi "vet" relativt och därmed vet vi ingenting alls.

Vad menar du med att "veta" något? Vad är "relativt vetande"? Varför vet man ingenting om d t kan kallas "relativt vetande"? Och om man inte kan veta något, hur vet man då att man inte kan det?



MVH

Algotezza

Det här är inget jag sitter här och vet. Det är mera troligt att jag sitter här och spekulerar, om inte annat, så för att styrka mitt påstående  :P

Man kan väl tala om att veta något i vardaglig bemärkelse och att veta något på en djupare, mer filosofisk nivå... Det förra kan vi väl vara enig om är möjligt, men det senare är väl något som ständigt har betvivlats... av just filosoferna...

MVH

Algotezza

[magicadehex]

Algotezza: Ja.

[Avantgardet]

Det vi kallar relativt är enbart relativt i förhållande till det vi tror oss veta.
Alltså är allt vi "vet" relativt och därmed vet vi ingenting alls.

Exakt här menade du att du hade någon typ av vetskap om att såhär var fallet, vilket är exakt den implicita självmotsägelse som varje relativism har att brottas med. Om man hävdar att vi inget kan veta, så hävdar man ju på samma gång att vi vet just detta att vi inget kan veta, och då vet vi likväl något. Jag menar att det inte alls är en fruktbar inställning. Som Auk alluderar till ovan - det pragmatiska sanningsbegreppet. Men själv söker jag givetvis också komma en mer essentiell sanning nära.

[magicadehex]

Avantgardet:
Som jag skrev tidigare, så påstår jag inte att jag vet att allt är relativt, det är ren spekulation från min sida.
Jag förstår hur du menar, men jag menar ändå att allt visst kan vara relativt och det VET du, för det har vi rett ut för längesen på telefon, och din åsikt i frågan var då, att man enbart kan vara säker på sin upplevelse (eller nåt i den stilen).

[lilla gul]

Om jag vet att allt jag behöver kommer till mig, och det faktiskt gör det. Vet jag då det eller tror jag att jag vet det för att jag upplever det? Eller skapar själva tanken det jag behöver och att det kommer till mig? Eller har jag bara tur? Nån som vet?

[magicadehex]

Lilla Gul:
Jag tror på att tanken är skapande.
Som vi sa tidigare kan man skilja på olika slags vetande. Språkmässigt så bör vi iallafall kunna uttrycka oss i termer som att vi vet osv.

[Avantgardet]

Avantgardet:
Som jag skrev tidigare, så påstår jag inte att jag vet att allt är relativt, det är ren spekulation från min sida.
Jag förstår hur du menar, men jag menar ändå att allt visst kan vara relativt och det VET du, för det har vi rett ut för längesen på telefon, och din åsikt i frågan var då, att man enbart kan vara säker på sin upplevelse (eller nåt i den stilen).

Fast jag sökte då ge min tolkning av Descartes, att subjektet inte garanteras av hans formel, blott upplevelsen. Eller som det brukar sägas om existentialisterna: "existensen före essensen"

Vad vi kan "veta" vill jag nog nyansera med olika sanningsbegrepp o.s.v.

Hyser själv sympatier med sånt som perspektivism och relativism, men avfärdar inte för den skull allt klokt som andra säger.

[Avantgardet]

Språkmässigt så bör vi iallafall kunna uttrycka oss i termer som att vi vet osv.

Vad skulle alternativet vara?

Derrida ja...