Meditation

[Skogsälvan]

Jag har livlig fantasi, lägger märke till nyanser och förstorar upp dem...

[Krilles]

Jag fick kämpa som satan för att komma ur detta satori-tillstånd och återvända till verkligheten, men jag jag gjorde ju ett högst icke-traditionellt val.

Ja förstår, du kanske inte var redo för detta? Ja sökte sanningen för ja krävde sanningen.

Du nämner också verkligheten. Att förstå att dessa perceptioner existerar samtidigt är väldigt viktigt. Flyta som en älv mellan olika stenar.. Då ger det dig inga problem att leva normalt. Faktum är att jag lever väldigt normalt utan problem. Man ska inte fastna i dogmer, inte heller i upplysningen. "See both sides of the coin".

Med rosa menar jag behagligt, typ.  Jag undrar om dina erfarenheter har varit enbart behagliga? Jag förstår att du har haft en del smärtsamma upplevelser i det här liuvet som vi ser det. Själv tycker jag att livet är en fantastisk skapelse. Förstår du då att det blir separationsångest för mig? Jag vill inte förstöra det här. Jag vill inte ha makt överhuvudtaget.

Asså ordet behagligt är kopplat till ego, som att nå upplysning handlar om någon form av ego begär. Därför vill ja inte svara för risken att lura folk in på stigen på dessa grunder.. Men upplysning handlar ju om att inse att vi redan befinner oss i Nirvana enligt Zen.

Jag dömer inte dig heller. Jag dömer sällan.

Bra! Ja är övertygad om att dina medmänniskor mår bra av det! Precis som mina.

De enda käppar jag sätter i mina hjul bistår jag nog dessvärre med själv. Å andra sidan kan ju hastighetsbegränsning vara vettigt. Jag har fler liv... antagligen fattar jag inte mitt beslut i detta liv.

Jadu, karma verkar osynligt, finns inte så mycket vi kan göra är min åsikt.

Jadu, känner mig lite sorgsen för du har valt bort upplysningen.. men det är du som bestämmer och du har säkert gjort rätt val. Men det är inte omöjligt att det ändrar sig med tiden. Vi är alla i ständig förändring.

[Krilles]

Satori - en form av psykos?

Psykos - en form av upplysning?

Skit samma -  finns inget mer att säga om detta. Har aldrig funnits något att säga om meditation, satori, zen, zazen, yoga, tantra...

Det finns INTET att förstå. Så förstå INTET! Tomrummet som är du. Frånvaron som är din närvaro.

Det finns bara att icke-göra. Vara, icke-vara.

Ät en skorpa, drick ett glas mjölk. Skala en banan. Mosa den mot ditt vänstra öga! Gå en promenad. Möt Kierkegaard i hög hatt.



MVH

Algotezza

Skulle inte tro det,
ja har gått hos psykolog länge,
det finns inget psykotiskt eller abnormalt hos mig,
faktum är att jag onormalt normal.

Samt har kurrerats från 2 kroniska sjukdomar, utan förklaring.

[Skogsälvan]

Allvarligt - "sanningen"? Ursäkta mig, men det tycker jag låter lite förmätet. Bara för att man har sett ett ljus brinna så har man inte sett bakgrundsfaktorerna. För mig innebar det ett val av känslor eller inte - och du? Klart man kan pendla lite, men man kan inte gå in för det utan att göra ett val. Så du lever i nirvana? Ok. Jag pratar om insikten/idiotin att få ett helt nytt perspektiv på tillvaron. Det är det inte det lättaste att knalla med ena foten i pastellfärger och den andra i neon och skapa harmoni.

[Krilles]

Allvarligt - "sanningen"? Ursäkta mig, men det tycker jag låter lite förmätet. Bara för att man har sett ett ljus brinna så har man inte sett bakgrundsfaktorerna. För mig innebar det ett val av känslor eller inte - och du? Klart man kan pendla lite, men man kan inte gå in för det utan att göra ett val. Så du lever i nirvana? Ok. Jag pratar om insikten/idiotin att få ett helt nytt perspektiv på tillvaron. Det är det inte det lättaste att knalla med ena foten i pastellfärger och den andra i neon och skapa harmoni.

hehe just det tog mig två år först var ja som en fanatiker fast i Dharmans rike, sedan luckrades det upp.. det är sant faktiskt sant det där om Nirvana enligt Zen. För mig handlar det inte om ett val av känslor, det är något i grunden i min hjärna som ändrats  (om vi ska prata vetenskapligt, meditation förändrar ju strukturen i hjärnan)

Ja ser inga konflikter med att se den vanliga synen på verkligheten och den metafysiska. De är ju trots allt samma verklighet

[Skogsälvan]

Önskar dig lycka till, Krilles  :) Hoppas du har rätt. Själv har jag nog en annan stig utstakad för mig och vart den leder... ja, det vette tusan.

[Krilles]

Önskar dig lycka till, Krilles  :) Hoppas du har rätt. Själv har jag nog en annan stig utstakad för mig och vart den leder... ja, det vette tusan.

hehe den leder dig antagligen exakt rätt
Va en intressant diskussion!, har aldrig direkt diskuterat upplysning med filosofer och konflikten är ju uppenbar mellan intellekt och non-intellekt.

Vi går väl de flesta härifrån med olika åsikter. Men vad spelar de egentligen för roll? Det enda som räknas är ju nuet..

[Algotezza]

Satori - en form av psykos?

Psykos - en form av upplysning?

Skit samma -  finns inget mer att säga om detta. Har aldrig funnits något att säga om meditation, satori, zen, zazen, yoga, tantra...

Det finns INTET att förstå. Så förstå INTET! Tomrummet som är du. Frånvaron som är din närvaro.

Det finns bara att icke-göra. Vara, icke-vara.

Ät en skorpa, drick ett glas mjölk. Skala en banan. Mosa den mot ditt vänstra öga! Gå en promenad. Möt Kierkegaard i hög hatt.



MVH

Algotezza

Skulle inte tro det,
ja har gått hos psykolog länge,
det finns inget psykotiskt eller abnormalt hos mig,
faktum är att jag onormalt normal.

Samt har kurrerats från 2 kroniska sjukdomar, utan förklaring.

Spelar inte så stor roll vilket, om man har en diagnos eller ej, för kriterierna på "mentala sjukdomar" är socialt-kulturellt betingade och bygger på intersubjektiv konsensus inom den medicinska vetenskapen. De är inte några absoluta eller universella omdömen.

Vad det till syvende och sist handlar om är i vilken mån ens mentala tillstånd och därav följande beteende orsakar andra och en själv lidande och smärta. Vad vi sedan kallar dessa tillstånd och detta beteende, vilka orsakar detta lidande och denna smärta, är mest en fråga om språkbruk, men detta språkbruk ligger naturligtvis till grund för vilka åtgärder, alltså vilken terapi, man sätter in, eftersom detta språkbruk sätter in tillståndet och beteendet i ett visst övergripande sammanhang.

MVH

Algotezza

[J R Auk]

Det är klart att ett bra alltid måste stå i relation till ett dåligt, annars är det ju helt och hållet betydelselöst! Även om det som i ditt exempel endast är i relation till ett tidigare tillstånd. Ska vi vara helt ärliga så kan varken du eller jag veta huruvida du är bra på att tillfredsställa dig själv, hur skulle det kunna utrönas menar du?

Om du vill hjälpa de "sämre" för att du själv är "bättre"? Vad är det för djävla nedlåtande inställning? Varför inte slopa allt detta bättre och sämre och se den unika komposition som är varje människa i varje ögonblick, den rikedom som finns hos var och en, och förstå att hjälp är aldrig ensidig, utan sker åt två vägar hela tiden, men på olika plan.

Så vad? Menar du att jag inte skall hjälpa någon i ärenden som jag förvärvat mig kunskap om?

Om jag ser någon som gjuter sin balkong utan lutning, skall jag då inte påpeka detta och berätta vilka effekter det får, och ihärdigt stå på mig tills denne någon lyssnar på mig?

Skulle jag vara lika ihärdig och stå på mig lika länge om jag inte kunde gjuta balkonger? Det verkar väl inte som det?

Jag menar att jag är bättre är för att jag kan förutsäga vissa komplikationer som uppstår vid ett visst förfarande, och att den andre är sämre är just detta. Brist på erfarenhet.

Bör inte den mer erfarne dela med sig av sin kunskap? Det verkar snålt att inte göra så.

Så om någon bär något tungt och den starkare går bredvid. Bör denne hjälpa?

Jag erbjuder mig oftast om det är tungt för någon och jag inte tror det vara tungt för mig. Jag är bättre på att bära det tunga just i detta läge då det inte ens är tungt för mig. Varför skulle jag inte hjälpa här? Och är det inte så att det är troligare att jag hjälper någon som är sämre att bära här, än att jag hjälper någon som är bättre.

Angående hjälp åt båda hållen, visst är det så. Om jag inte skulle tillfredställts på något plan av att hjälpa skulle jag inte gjort det. Men vad har det med saken att göra?

När det gäller saker som jag är bra på så vet jag visst det. Och du vet många saker som jag är bra på också. Jag ställer nämligen hellre "bra" mot inte nog, eller liknande. Den är bra som är mer än nog; def.

Här kommer ordens metafysik verkligen till bevis. Det verkar som om du menar att min tillskrivelse av det ena eller andra värde attributet ger saken i sig något av värde eller tar dess värde.

Värdet stannar ju hos oss. Jag är bra! Måste det betyda att jag är bra i experters ögon? Får jag inte säga mig bra annars? (syna det här noga Avantgardet för du vallar in fåren i vargens fålla)

Precis som med lång och kort kan den som är bra samtidigt vara dålig. Inte något konstigt i det.

Alla olika och därav samma värde är inte samma sak som alla är lika för att de skall ha samma värde. Än en gång en absurd utsaga som snarare upprättar det förhållande som du här slåss mot.

[J R Auk]

Va en intressant diskussion!, har aldrig direkt diskuterat upplysning med filosofer och konflikten är ju uppenbar mellan intellekt och non-intellekt.

Nja, här vill jag motsäga dig. Håller på och letar efter just den där traditionen och var den uppstod.

Alltså när man kom att ge tanken för mycket relevans. Med det följde sinnenas vittnes uteslutande av det som anas.

Så jag skulle nog främst säga att detta med intellektets konflikt mot non-intellektet (givet jag fångar ditt begrepp här) är något som hör den analytiska filosofin till nu, och förut var det skolastiken, och säkert traditioner innan.

Har inte nystat i det här särskilt länge, och inte särskilt direkt heller, så har mest min fråga formulerad.

Snart kommer nog någon som förstår viljefilosoferna, alltså att de förstås av flera samtidigt, och kombinerar det med de sceptiska empirikerna för att avtäcka idén om oss som "spirituella" varelser vetenskapligt.

Tiden sätter käppar i det hjulet dock, tanken på tiden som en evig autostrada gör att livet antas vara självutvecklande på ett sätt som inte kräver att vi involverar oss. Vi blir antropocentriska av denna vanföreställning.


Så för att svara, konflikten är uppenbar hos filosofer med intellektet och non-intellektet. (mig själv inkluderad förstås, svårt vad man skall ge för vikt för det som vi i tanke konstruerar)

[Krilles]

Satori - en form av psykos?
Psykos - en form av upplysning?

Spelar inte så stor roll vilket, om man har en diagnos eller ej, för kriterierna på "mentala sjukdomar" är socialt-kulturellt betingade och bygger på intersubjektiv konsensus inom den medicinska vetenskapen. De är inte några absoluta eller universella omdömen.

Vad det till syvende och sist handlar om är i vilken mån ens mentala tillstånd och därav följande beteende orsakar andra och en själv lidande och smärta. Vad vi sedan kallar dessa tillstånd och detta beteende, vilka orsakar detta lidande och denna smärta, är mest en fråga om språkbruk, men detta språkbruk ligger naturligtvis till grund för vilka åtgärder, alltså vilken terapi, man sätter in, eftersom detta språkbruk sätter in tillståndet och beteendet i ett visst övergripande sammanhang.

MVH

Algotezza

Så du menar att det inte är en psykos eftersom psykos är definition skapade i senare dagar? Sen kan det väl knappast tecknas som en sjukdom då det har hjälpt mig och alla jag känner väldigt mycket? Isåfall kan man ju snarare se den "oupplyste" som psykotisk som Buddha säger, människan är sjuk för den förstår inte att allt redan är perfekt som det är.

[Algotezza]

Satori - en form av psykos?
Psykos - en form av upplysning?

Spelar inte så stor roll vilket, om man har en diagnos eller ej, för kriterierna på "mentala sjukdomar" är socialt-kulturellt betingade och bygger på intersubjektiv konsensus inom den medicinska vetenskapen. De är inte några absoluta eller universella omdömen.

Vad det till syvende och sist handlar om är i vilken mån ens mentala tillstånd och därav följande beteende orsakar andra och en själv lidande och smärta. Vad vi sedan kallar dessa tillstånd och detta beteende, vilka orsakar detta lidande och denna smärta, är mest en fråga om språkbruk, men detta språkbruk ligger naturligtvis till grund för vilka åtgärder, alltså vilken terapi, man sätter in, eftersom detta språkbruk sätter in tillståndet och beteendet i ett visst övergripande sammanhang.

MVH

Algotezza

Så du menar att det inte är en psykos eftersom psykos är definition skapade i senare dagar? Sen kan det väl knappast tecknas som en sjukdom då det har hjälpt mig och alla jag känner väldigt mycket? Isåfall kan man ju snarare se den "oupplyste" som psykotisk som Buddha säger, människan är sjuk för den förstår inte att allt redan är perfekt som det är.

Om varken du eller din omvärld lider av ditt mentala tillstånd och det beteende som är en följd därav, kan det inte kallas psykos, bara ett extraordinärt mentalt tillstånd. Som jag ser det. Varför sjukförklara ett tillstånd som ingen lider av bara därför att det är ovanligt i vår kultur?

Den oupplyste kan därmed betrajtas som mer mentalt sjuk än den upplyste, eftersom han/hon ofta lider av sitt mentala tillstånd och sina handlingar, och detta kan också gälla hans/hennes omvärld.

Jag utgår hellre från det lidande vårt mentala tillstånd och våra handlingar kan orsaka andra än psykiatriska etiketter, som ofta har bäst före-datum. Lidandet och dess orsaker är på ett annat sätt tidlösa.

MVH

Algotezza

[Avantgardet]

Det är klart att ett bra alltid måste stå i relation till ett dåligt, annars är det ju helt och hållet betydelselöst! Även om det som i ditt exempel endast är i relation till ett tidigare tillstånd. Ska vi vara helt ärliga så kan varken du eller jag veta huruvida du är bra på att tillfredsställa dig själv, hur skulle det kunna utrönas menar du?

Om du vill hjälpa de "sämre" för att du själv är "bättre"? Vad är det för djävla nedlåtande inställning? Varför inte slopa allt detta bättre och sämre och se den unika komposition som är varje människa i varje ögonblick, den rikedom som finns hos var och en, och förstå att hjälp är aldrig ensidig, utan sker åt två vägar hela tiden, men på olika plan.

Så vad? Menar du att jag inte skall hjälpa någon i ärenden som jag förvärvat mig kunskap om?

Om jag ser någon som gjuter sin balkong utan lutning, skall jag då inte påpeka detta och berätta vilka effekter det får, och ihärdigt stå på mig tills denne någon lyssnar på mig?

Skulle jag vara lika ihärdig och stå på mig lika länge om jag inte kunde gjuta balkonger? Det verkar väl inte som det?

Jag menar att jag är bättre är för att jag kan förutsäga vissa komplikationer som uppstår vid ett visst förfarande, och att den andre är sämre är just detta. Brist på erfarenhet.

Bör inte den mer erfarne dela med sig av sin kunskap? Det verkar snålt att inte göra så.

Så om någon bär något tungt och den starkare går bredvid. Bör denne hjälpa?

Jag erbjuder mig oftast om det är tungt för någon och jag inte tror det vara tungt för mig. Jag är bättre på att bära det tunga just i detta läge då det inte ens är tungt för mig. Varför skulle jag inte hjälpa här? Och är det inte så att det är troligare att jag hjälper någon som är sämre att bära här, än att jag hjälper någon som är bättre.

Angående hjälp åt båda hållen, visst är det så. Om jag inte skulle tillfredställts på något plan av att hjälpa skulle jag inte gjort det. Men vad har det med saken att göra?

När det gäller saker som jag är bra på så vet jag visst det. Och du vet många saker som jag är bra på också. Jag ställer nämligen hellre "bra" mot inte nog, eller liknande. Den är bra som är mer än nog; def.

Här kommer ordens metafysik verkligen till bevis. Det verkar som om du menar att min tillskrivelse av det ena eller andra värde attributet ger saken i sig något av värde eller tar dess värde.

Värdet stannar ju hos oss. Jag är bra! Måste det betyda att jag är bra i experters ögon? Får jag inte säga mig bra annars? (syna det här noga Avantgardet för du vallar in fåren i vargens fålla)

Precis som med lång och kort kan den som är bra samtidigt vara dålig. Inte något konstigt i det.

Alla olika och därav samma värde är inte samma sak som alla är lika för att de skall ha samma värde. Än en gång en absurd utsaga som snarare upprättar det förhållande som du här slåss mot.

Vi talar förbi varandra här, borde diskutera det på tu man hand på annat ställe vid lämpligare tillfälle.

Du säger att du är bra i förhållande till ett ändamål, givetvis, inget konstigt i det, och självfallet bör vi sträcka till en hand överallt där vi kan sträcka till en hand. Men detta telos som upprättas, hur upprättas det och av vem? Här kommer vi till min kritik av denna förebannade upplysning. Vad ska vi med en massa onyttiga och självgoda djävla mediterande slöfockar till? På allvar? Varför skall vi se till att föda dem? Ska de sväva där ovan oss andra i sin hermetiskt tillslutna cirkel som alla andra förvägras inträde till? Bullshit säger jag!

Visdom, okej, låt gå för det, men vad finns det för icke-intellektuell visdom vill man mena?

Värdet stannar aldrig hos oss, din utsaga är inget som stannar i ditt medvetande allena, utan befäster på samma gång bedömningen och dess underliggande ändamål i det kollektiva. Jag skulle uppmana dig att vara mer eftertänksam och försiktig här. Det finns en performativ dimension av alla våra utsagor också, den som skapar och återskapar de strukturer som både du och jag finner förhatliga.

[J R Auk]

Absolut är det så. Prästskapet verkar alltid stå att finna, oavsett goda föresatser.

Men detta problem adresserar vi olika. Jag menar att det är att se det som ett metafysiskt fenomen, eller intrapersonellt "supralingvistiskt", som skapar strukturen.

Att se någons anspråk som absoluta är att skapa strukturen som förtar värdet i relationen eller budskapet. Låt folk tillskriva sig kejsarens titel, det är inget att orda om. Det är "kejsaren" som skall ifrågasättas om anspråket kommer från kejsaren och inte från mannen bakom. Men om det blott är likt ett namn gör det inget alla kalla dem för det.

Jag ser inte buddha annat än som en annan filosof. En som behandlar känslornas dimensioner i vårt värdeuniversum specifikt. Men inte som något "högre". Samma sak med de andra "profeterna", vi är alla människor stöpta i samma form i min mening.

Att upplysas är väl vad vi alla strävar efter, vissa mer frenetiskt än andra. Upplyst får väl då vara när man anser sig nått sitt mål, eller påbörjat sin färd. Varför börja slåss mot "upplysts" metafysik innan anspråk har gjorts?

Om du söker ta något måste det finnas något att ta. Det är väl just det som det inte finns? Varför då lägga dit det?

Angående visdomen; följer vi Humes linje vilket verkar rimligt, så motiveras varje handlande genom känslan. Eller snarare i varje motivation så ligger känslan. Om då visdom är att veta hur man gör, i just den praktiska mening som du vill införa här genom din kritik, är det då inte relevant just i en icke-intellektuell mening?

Alltså, du sitter där med dina sociologer och ekonomer, du sitter där med dekonstruktörernas maningar i bakhuvudet. Men vad gör du? Och hur gör du det?

Skriker slagord i tåg, manar massan till revolt?

Intet annat sätt än att stå med ett gott exempel att följa verkar åtråvärt för att stjälpa strukturen på ända. En tyst revolt genom talande exempel.

Vad står då i din väg?

Känslan, det finns alltid något man kan göra, men oftast inte något man motiveras till. Om man nu inte är på den väg man vill vandra.

Så i kontexten av att vilja förändra, att göra något, sluta sitta i sin hermeneutiskt slutna sfär så anser jag ämnet "upplysning" i meningen icke-intellektuellt är mer än rätt placerat.

För att kunna arbeta måste man leka. Det är min fullaste tro.

[offe]

Tala är silver, tiga är guld.

Lek är arbete man vill göra, arbete är lek man tvingas leka.