Meditation

[Avantgardet]

Jag har fattat det som just boddhisattvas, avstår från att ingå i Nirvana och frigöras från Samsara när de blivit upplysta för att istället fortsätta verka bland sina medmänniskor, men detta är ju ingalunda mitt område. Buddha den egoistiske skiten stack ju bara och lämnade alla i sticket.

[suchanother]

Avantgardet, nu vet jag piss i den här tråden men tror inte du att genom att läsa en briochyr kan vi nå en nirvana.
Det jag undrar, med din besserwisserstil verkar du ju kunna allt så berätta.

[Skogsälvan]

Hmm, ja, jag kanske har irrat till det där... Inte nog med att buddha drog, han uppmuntrade många att dra och jag undrar verkligen var de hamnade...

[suchanother]

Med Buddha menar du den där feta typen?

[Avantgardet]

Det där feta och lata kapitalistaset som hade pappan till att betala kalaset medan han själv satt och flummade till ingen nytta. Tacka fan att en sån kan gå omkring och lé hela dagarna, skulle jag också gjort. När man har det djävligt så lér man inte längre. Är inte Tibet ett feodalsamhälle? Fina förebilder det där.

Nej, jag tror inte heller broschyren funkar, men å andra sidan så vet jag inte riktigt vad jag skulle vilja nå Nirvana för - det finns ju bara i broschyren men inte i verkligheten. Jag låter mig inte luras av metafysik och återfödslar heller, utan är fullt tillfreds med den krassa realism som är verkligheten.

[Krilles]

Hmm.. exakt så är det. En Boddhisatva väljer bort Nirvana i förmån för Samsara och att hjälpa folk.. Att Satori skulle ha någon form av ego värde förnekar jag.

Att undvika satori förstår jag inte.. det är som att undvika äta glass.. har du väl ätit glass kan du inte välja bort upplevelsen i sig

[Krilles]

Verkligheten är fullkomlig som den är..
in i minsta detalj..

vad vore vi utan besvär?
trubbel?
regn?
sol?
glädje?

de är omväxlingen som gör det intressant

[suchanother]

En observation som jag gjorde under min gymnasietid var angående det sociala arvet.
En av mina klasskamrater kom från GBG:s finaste familjer men killen hade ADHD eller nåt liknande. Men huvudsaken verkade vara att han tog gymnasieexamen, pressad av sin släkt för den här killen var ett störningsmoment under lektionerna.
För många elever verkade allt vara ett nödvändigt ont, de hade ju alltid sin feta släkt att falla tillbaka på och kunde i värsta fall bli en smådirektör, medans för mej var allt en kamp på liv och död. Såg många exempel på inavel i de högre klasserna, ansiktet var deformerat med konstiga drag, som underläppen hängde, skallproportionerna stämde inte osv., sen verkade de vara obegåvade varvid jag drog slutsatsen om inavel. Krävs nu nytt friskt blod.

(varför jag postar i denna tråd har jag ingen koll på, råkade bli så bara)

[Algotezza]

Verkligheten är fullkomlig som den är..
in i minsta detalj..

vad vore vi utan besvär?
trubbel?
regn?
sol?
glädje?

de är omväxlingen som gör det intressant

Ja, inte hade världen varit fullkomlig utan sin ofullkomlighet!

Å andra sidan predikar Buddha en lära som innebär att man skall "lösa lidandets problem" en gång för alla. Buddhismen handlar ju bara om att lösa lidandets problem! Om det inte finns något verkligt lidande utan allt är fullkomligt för den upplyste bodhisattvan, vad finns det då för problem att lösa, vad skall vi då med buddhismen till?

MVH

Algotezza

[Krilles]

Ja, inte hade världen varit fullkomlig utan sin ofullkomlighet!

Å andra sidan predikar Buddha en lära som innebär att man skall "lösa lidandets problem" en gång för alla. Buddhismen handlar ju bara om att lösa lidandets problem! Om det inte finns något verkligt lidande utan allt är fullkomligt för den upplyste bodhisattvan, vad finns det då för problem att lösa, vad skall vi då med buddhismen till?

MVH

Algotezza

Buddhismen är ju till för att folk ska inse att det redan är bra..

[Avantgardet]

Ja, inte hade världen varit fullkomlig utan sin ofullkomlighet!

Å andra sidan predikar Buddha en lära som innebär att man skall "lösa lidandets problem" en gång för alla. Buddhismen handlar ju bara om att lösa lidandets problem! Om det inte finns något verkligt lidande utan allt är fullkomligt för den upplyste bodhisattvan, vad finns det då för problem att lösa, vad skall vi då med buddhismen till?

MVH

Algotezza

Buddhismen är ju till för att folk ska inse att det redan är bra..

Men det där att det är bra, enligt vilken måttstock då? Det beror ju helt på hur vi kontextualiserar, precis som i fråga om allting annat. Det tycks mig som det buddhister eftersträvar är en viss affekt, eller rent av sinnesstämning. Dum-glad-heten kanske. Jag förstår det som att man talar om "insikt" i just en sån bemärkelse; fokus ligger inte på innehållet utan istället på hur man känslomässigt relaterar till innehållet.

Ett tänkande som - slår det mig nu - har en hel del gemensamt med savanternas sätt att tänka.

Och jag kan förvisso se en poäng i det, det faktum att man upplever en tanke som "negativ" i någon bemärkelse bär ju trots allt vittnesmål om något, men så fort vi vill veta vad så måste vi återigen träda in i språket och söka där. Även den där sinnesstämningen som buddhisten söker menar jag bara vara något som pekar vidare och inget att stanna vid, då den i sig blir förljugen om den inte relateras till något specifikt. Att bara hävda att "den bästa av alla tänkbara världar" är, som jag ser saken, bara meningslöst.

[Krilles]

Du har säkert rätt (förstår inte riktigt)

men att trivas i nuet o känna att världen är en bra plats att va på ser jag som något positivt hur man än vrider på det..

[Avantgardet]

Du har säkert rätt (förstår inte riktigt)

men att trivas i nuet o känna att världen är en bra plats att va på ser jag som något positivt hur man än vrider på det..

Då har du helt enkelt inte dragit ut alla konsekvenser av det. Den här oviljan att se till det materiella, idén om transcendens, den här vidskepliga föreställningen om att man på något sätt skulle kunna ställa sig "utanför" världen, är sådana saker som nästan fullkomligt skyler över de negativa aspekterna. Alla mynt har två sidor, men vi tycks bara kunna se en sida åt gången.

[Krilles]

Då har du helt enkelt inte dragit ut alla konsekvenser av det. Den här oviljan att se till det materiella, idén om transcendens, den här vidskepliga föreställningen om att man på något sätt skulle kunna ställa sig "utanför" världen, är sådana saker som nästan fullkomligt skyler över de negativa aspekterna. Alla mynt har två sidor, men vi tycks bara kunna se en sida åt gången.

Vad vinner man på att se det negativa sidorna? Visst ja ser mig själv som väldigt optimistiskt positiv.

[Avantgardet]

Då har du helt enkelt inte dragit ut alla konsekvenser av det. Den här oviljan att se till det materiella, idén om transcendens, den här vidskepliga föreställningen om att man på något sätt skulle kunna ställa sig "utanför" världen, är sådana saker som nästan fullkomligt skyler över de negativa aspekterna. Alla mynt har två sidor, men vi tycks bara kunna se en sida åt gången.

Vad vinner man på att se det negativa sidorna? Visst ja ser mig själv som väldigt optimistiskt positiv.

Man vinner medvetenheten om deras existens, vilket breddar det fält inom vilket man som moralisk varelse har att agera. Så visst, man kan nog lika gärna säga att man "förlorar" på det då det innebär ett större krav på individen, ställt av endast honom själv förvisso, men jag vill inte gå och råka ha ihjäl en massa människor även om jag inte skulle vara medveten om detta. Exemplet är extremt, självfallet, men principen är tydlig.