Vilar filosofi och naturvetenskap på solid grund?

[SigurdV]

Pekar vi på en punkt i rummet , ser närmre på den och förstorar vi den, öppnar sig ett mikrokosmos i materien nedanför den.

/Algotezza

Ja! Det ser faktiskt så ut! Och vilkeN slutsats skall vi dra av denna observation menar Du?
Mellan varje två skilda punkter existerar minst ännu en punkt lär matematiken oss...och Bergson gjorde mizztaget att utgå från det #geometriska# Det är bättre att inte utgå från något särskilt... Låta opponenten hitta exemplet! Jag väljer bokstaven mellan "v" och"y". Och använder den som substitut för det icke ännu bestämda. En "ontologisk" variabel alltså.
Och noterar att "x=x" väl har samma logiska form som identitetslagen:
(brukar uttryckas med "a=a")...
Är du med så långt? Bra.Jag tycker det alltid verkar vara som följer, gör inte du?

Inga problem hänga med när vi rör oss bland logikens och matematikens abstraktioner. Att det mellan två slumpmässigt valda punkter på en linje, ett plan eller i en rymd, alltid finns minst ännu en punkt, är ju definitionen av ett kontinuum. Det finns "lika många punkter" matematiskt sett på en linje, ett plan och en 3D-rymd - och alldeles oavsett hur vi kvantifierar sträckan, planet, rymden, alltså oavsett dess siffermässiga storlek.

1: Det förflutna är bestämt.
2: Det närvarande inte.

Ja, gjort är gjort. Men hur får vi kunskap om det förflutna? Hur vet vi om vår kunskap om det är korrekt? Är inte det förflutna i nuet en massa berättelser för att skapa mening i nuet, rättfärdiga vad vi gör här och nu, ett av maktens verktyg här och nu?
.

Utmärkt fråga snabbt svar: Via minnet. ¨
Ditt ord "hur" är flertydigt! Det kan tänkas undra om det vi tror oss veta är sant eller ej ...
och det kan leta efter den mekanism som ligger bakom. Sanning & Kausalitet

Verkar inte det verkliga kunna sorteras i det som pågår och det som pågått?
Och sysslar man inte med "Metafysik" när man ställer den frågan och besvarar den?

Det pågående - presens particip. Det som har pågått - perfekt. Vad med futurum - verkligt eller ej?

/Algotezza

Framtiden finns inte!
Inte i bestämd form.
Trevlig fråga Algotezza
Varken nuet eller det kommande
är bestämt i detta ögonblick.
Upplever jag det som.
Hur upplever du det?

[Algotezza]

Kan vi lita på minnet?

Vi minns vad vi vill minnas. Minnet är selektivt. Sedan spinner vi våra meningsskapande och självrättfärdigande små berättelser om våra liv. Media fyller på och skapar "nyheter".

Det förflutna, historien, representeras här och nu i vårt medvetande av våra minnen. Fysiskt sett representeras det här och nu av arkeologins alla olika artefakter, av gamla dokument, gamla filmer, inspelningar (senare tids historia), brottstycken och fragment av skilda slag som bevarats. Det finns många möjliga "förflutenhetsberättelser" att skapa och vidmakthålla så länge man har nytta av dem eller tro man har det... Hur många olika slags förflutenheter finns då?

Framtiden representeras här och nu i vårt medvetande via våra planer, förhoppningar, farhågor, önskningar, längtor, idéer... Fysiskt representeras framtiden här och nu av t.ex. "vägen framåt vi ännu inte kört på". Det märker vi när vi är ute och åker bil: "där framme kommer vi att vara om någon minut - där finns vår framtid". Kroppens framtid representeras av t.ex. maten på bordet vi skall äta vilken ska ge oss framdia energi och byggmaterial till framtida celler. Kroppens förflutna representeras här och nu av vår avföring.

Det finns lika många berättelser om det förflutna, om nuet och om framtiden som det finns människor. Alla berättelser kan mötas intersubjektivt via det gemensamma språket och vår kommunikation. I bästa fall...

/Algotezza

[Illusionen]

Hej!

Rubriken till denna tråd är, ”Vilar filosofi och naturvetenskap på solid grund ?” Jag önskar hålla fast vid aktuell frågeställning ett litet tag till, och redovisa ytterligare ett exempel, som antyder att svaret ej nödvändigtvis är ja. Exemplet avser s k ”RÖDFÖRSKJUTNING” .

S k ”rödförskjutning” har påvisats via mätningar som har utförts från jorden till olika galaxer och stjärnor. Edwin Hubble visade att rödförskjutningen ökar linjärt men avståndet och i och med detta anses det bevisat att universum hela tiden expanderar. Jag är skeptisk till denna allmänt hållna slutsats, då jag misstänker att man förbisett medvetandets egenstruktur, och önskar ställa en fråga med anledning av detta.

I mitt föregående inlägg beskriver jag hur referensskillnaden mellan atomärt och universellt perspektiv, via växelverkan, resulterar i både reella och imaginära samband. Genom att i exemplet med rödförskjutning även ta hänsyn till de imaginära sambanden, framträder en annorlunda bild av universum än den gängse, där universum ej universellt expanderar. Universum representerar därigenom något mer än det vårt medvetande förnimmer. I förlängningen får även begreppet oändlighet sin förklaring.

Tyvärr tillhör inte mitt koncept det mer lättförståeliga, och allt ryms inte som borde förklaras mer detaljerat. Antag dock förenklat att vårt medvetande ej förnimmer sin egen atomära struktur. Principen för detta benämns här MASKERINGSPRINCIP, MP, och utgör bl a det imaginära ursprunget. MP får till följd att obalans i form av mätbar EXPANSION och maskerad/dold KONTRAKTION skenbart genereras. Medelvärdet av EXPANSION och KONTRAKTION är förskjutet p g a maskeringen, vilket gör att vi förnimmer universum ur ett ”sidställt” vxv-perspektiv. Då kontraktionen är maskerad förnims expansionen förstärkt, vilket resulterar i rödförskjutning. Är detta rätt, expanderar ej universum, då den maskerade strukturen överordnat balanserar expansionen.

MP refererar till observerande atomstruktur, som sätter sin egen referens, vilket är orsaken till att expansionen förefaller utgå från observatören.

Min fråga är om ovanstående resonemang kan uteslutas, och i så fall varför ?

Hälsar och frågar
Illusionen

[Algotezza]

Hej!

Rubriken till denna tråd är, ”Vilar filosofi och naturvetenskap på solid grund ?” Jag önskar hålla fast vid aktuell frågeställning ett litet tag till, och redovisa ytterligare ett exempel, som antyder att svaret ej nödvändigtvis är ja. Exemplet avser s k ”RÖDFÖRSKJUTNING” .

S k ”rödförskjutning” har påvisats via mätningar som har utförts från jorden till olika galaxer och stjärnor. Edwin Hubble visade att rödförskjutningen ökar linjärt men avståndet och i och med detta anses det bevisat att universum hela tiden expanderar. Jag är skeptisk till denna allmänt hållna slutsats, då jag misstänker att man förbisett medvetandets egenstruktur, och önskar ställa en fråga med anledning av detta.

I mitt föregående inlägg beskriver jag hur referensskillnaden mellan atomärt och universellt perspektiv, via växelverkan, resulterar i både reella och imaginära samband. Genom att i exemplet med rödförskjutning även ta hänsyn till de imaginära sambanden, framträder en annorlunda bild av universum än den gängse, där universum ej universellt expanderar. Universum representerar därigenom något mer än det vårt medvetande förnimmer. I förlängningen får även begreppet oändlighet sin förklaring.

Tyvärr tillhör inte mitt koncept det mer lättförståeliga, och allt ryms inte som borde förklaras mer detaljerat. Antag dock förenklat att vårt medvetande ej förnimmer sin egen atomära struktur. Principen för detta benämns här MASKERINGSPRINCIP, MP, och utgör bl a det imaginära ursprunget. MP får till följd att obalans i form av mätbar EXPANSION och maskerad/dold KONTRAKTION skenbart genereras. Medelvärdet av EXPANSION och KONTRAKTION är förskjutet p g a maskeringen, vilket gör att vi förnimmer universum ur ett ”sidställt” vxv-perspektiv. Då kontraktionen är maskerad förnims expansionen förstärkt, vilket resulterar i rödförskjutning. Är detta rätt, expanderar ej universum, då den maskerade strukturen överordnat balanserar expansionen.

MP refererar till observerande atomstruktur, som sätter sin egen referens, vilket är orsaken till att expansionen förefaller utgå från observatören.

Min fråga är om ovanstående resonemang kan uteslutas, och i så fall varför ?

Hälsar och frågar
Illusionen

Så du menar att universum egentligen inte utvidgas utan i stället expanderar och kontraherar samtidigt utifrån det faktum att vi inte förnimmer vår atomära struktur då detta medfört skapandet och upprätthållandet av en maskeringsprincip som gör oss oförmögna att inse att universum på en gång expanderar och kontraherar? Och genom att du har upptäckt denna maskeringsprincip och universums rätta natur kommer täckelset att falla från allas våra ögon och maskeringsprincipens herravälde är slut, bara vi inser att du kommit med den häpnadsväckande sanningen universum står stilla? Frågan är bara hur du upptäckt allt detta och varför just du inte är utsatt för maskeringsprincipen.

/Algotezza

[Illusionen]

Hej Algotezza!

Tack för din kommentar.
Mitt tidigare inlägg avslutade jag med citat ”Min fråga är om ovanstående resonemang kan uteslutas, och i så fall varför ?”
Ditt svar gör mig villrådig, ska jag uppfatta det du nu skriver som svar på min fråga, eller rör det sig enbart om en skeptisk personlig åsikt ?
Enkelt uttryckt, har du fakta att presentera som kullkastar mitt resonemang ?

Hälsar
Illusionen

[SigurdV]

Kan vi lita på minnet?

Vi minns vad vi vill minnas. Minnet är selektivt. Sedan spinner vi våra meningsskapande och självrättfärdigande små berättelser om våra liv. Media fyller på och skapar "nyheter".

Ungefär så...Visst är livet som en saga?

Det förflutna, historien, representeras här och nu i vårt medvetande av våra minnen.

Just det. Låt x vara det förflutna,då är "x" det nuvarande och vi är då ""x"".
Vi kan söka "djupare förståelse" men allt som händer är ett par citationstecken till.

Fysiskt sett representeras det här och nu av arkeologins alla olika artefakter, av gamla dokument, gamla filmer, inspelningar (senare tids historia), brottstycken och fragment av skilda slag som bevarats. Det finns många möjliga "förflutenhetsberättelser" att skapa och vidmakthålla så länge man har nytta av dem eller tro man har det... Hur många olika slags förflutenheter finns då?

Alltid fler:
Finns x så finns "x".
Vi "ramar in"x...
Problemet är uråldrigt:
Summerat i påståendet
att man inte kan lyfta sig i håret.

Framtiden representeras här och nu i vårt medvetande via våra planer, förhoppningar, farhågor, önskningar, längtor, idéer... Fysiskt representeras framtiden här och nu av t.ex. "vägen framåt vi ännu inte kört på". Det märker vi när vi är ute och åker bil: "där framme kommer vi att vara om någon minut - där finns vår framtid". Kroppens framtid representeras av t.ex. maten på bordet vi skall äta vilken ska ge oss framdia energi och byggmaterial till framtida celler. Kroppens förflutna representeras här och nu av vår avföring.

Det finns lika många berättelser om det förflutna, om nuet och om framtiden som det finns människor. Alla berättelser kan mötas intersubjektivt via det gemensamma språket och vår kommunikation. I bästa fall...

/Algotezza

Bäste Algotezza:
Hur fungerar egentligen allt det här?
Vad händer om det nuvarande klipps bort?
Fortsätter framtiden och det förflutna var för sig?

Ta bort allt mellan tolkning och tolkat
Vad finns då kvar?

Jag tycker mej se något gemensamt
i alla formuleringar av problemet.

Du vet att jag måste göra "det omöjliga"
så smit inte nu Algotezza:

Först sammanfattar jag läget med enklaste ord:
1 Så här är det inte!
2 Men så är det faktiskt.
3 Och då är det så att det inte är så här.
Det är så förbryllande att det inte kan begripas.
Så jag försöker beskriva det tydligare..
1 Sats 1 är inte sann.
2 Sats 1 = "Sats 1 är inte sann".
3 "Sats 1 är inte sann" är inte sann.
Och sen abstraherar jag... Tar bort onödigt!
1 x är inte sann
2 x = "x är inte sann"
3 "x är inte sann" är inte sann
Problemet är kvar...Abstraherar igen.
1 x är Z
2 x = "x är Z"
3 "x är Z" är Z
Här är något som KAN vara sant! Låt x vara Z då får vi
1 x är x
2 x = "x är x"
3 "x är x" är x
Byt ut "är" mot "="
1 x=x
2 x = (x=x)
3 (x=x) = x
Och om inte x tror att "det är nåt"
så finns ingen motsägelse kvar.

Jag har inte berättat hela historien
men varför tar jag inte paus här?
Så du kan hitta fel längs vägen hit.

[reflex]

Först sammanfattar jag läget med enklaste ord:
1 Så här är det inte!
2 Men så är det faktiskt.
3 Och då är det så att det inte är så här.
Det är så förbryllande att det inte kan begripas.

Det här verkar vara mest en lek med ord

Antag att någon påstår att jag är kines = (så här)
Om jag sätter in detta i ovanstående så blir det:

1, Nej jag är inte kines
2. Den här meningen kan både tolkas som att jag faktiskt är kines och att påsåendet enligt 1. är korrekt soch att jag därmed inte är kines.
3. Om " så här" fortfarande antas gälla enligt sats 1. så bekräftar sats 3. att jag inte är kines.
Som sagt, en lek med ord.

[SigurdV]

Först sammanfattar jag läget med enklaste ord:
1 Så här är det inte!
2 Men så är det faktiskt.
3 Och då är det så att det inte är så här.
Det är så förbryllande att det inte kan begripas.

Det här verkar vara mest en lek med ord

Antag att någon påstår att jag är kines = (så här)
Om jag sätter in detta i ovanstående så blir det:

1, Nej jag är inte kines
2. Den här meningen kan både tolkas som att jag faktiskt är kines och att påsåendet enligt 1. är korrekt soch att jag därmed inte är kines.
3. Om " så här" fortfarande antas gälla enligt sats 1. så bekräftar sats 3. att jag inte är kines.
Som sagt, en lek med ord.

Logik ÄR en "lek" med ord enligt de flesta logiker.
En slutledning består av ord och leken består i "att dra slutsatser av ordens placering i förhållande till varandra.
Den formulering du leker med ...som du säger dej inte begripa... har du inte sett förut och raljerar då över den. Men poängen med ord är inte så mycket orden som enskilda ord utan ordens placering inom satsen orden bildar.
Ett exempel: Någon säger till dig: "Vackert väder idag va?"

Då tittar du inte så noga på de enskilda orden...
du förstår satsen på en gång som om satsen vore det enda ordet : Hej!
Och du kanske flosklar tilbaka med: Jämna plågoR ....Annars?
Vilket förstås som: Hej själv!
Det var en ytlig historia, satserna behöver INTE analyseras ner till beståndsdelarna.

Men oK jag tittar väl lite på det argument du inte förstår

Först: Det är både urgammalt och nytt på en gång. Exakt de orden ihopsatta på det sättet sett så är det nytt men resonemanget återfinns i Bibeln i Paulus brev till Titus...
Du får gärna anklaga Bibeln för att vara en lek med orden och lägg gärna till orden "en DÖDLIG lek"

1 så här är det inte
2 med ordet "här" i satsen " menas "så här är det inte"och vi får
3 Men hallå... "så här är det inte" är det alltså inte

Det är en modell, en efterhärmning av resonemanget i bibeln som uttrycker detsamma lite annorlunda...där talar Paulus om Epimenides från Kreta som ehuru själv kreten påstår att alla kretener ständigt ljuger.

Så man kan väl inte låta bli att undra hur man ska förstå läget om det visar sig att alla ANDRA kretener ljuger jämt! Då återstår det att komma på vad Herr E påstår...
...och nu förenklar jag nog: fy på mig sitta här och leka med ord när jag borde göra nåt vettigt som att förstå reflex utan att leka med hans lekfulla ord "lek med ord".

Lekfulle Epimenides säger att alla påsåenden är falska...så det så! Därmed jämnt! Basta!
DET ÄR SANT ATT: ALLA påståenden är falska!

1 Detta ÄR ett påstående.
2 ALLA påståenden är falska
3 Påståendena ovanför är falska.

Och det behövs väl inte så många påståenden va?
Räcker det inte med:

1 Påstående 2 är sant
2 Påstående 1 är falskt

Och egentligen behövs väl bara EN klurig ordlek:

Det är inte så som du just nu förstått av det här.

Förklara nu varför du menar något mer än att leka med ord när du säger
"bara" i stället för "klurig" ... Ja så klurig att kluringen hamnat i BIBELN!?

Så ta du dina kineser och lek med dem nån annanstans.
Här inne är vi djupt allvarliga minsann...

Vår lek med orden är inte en lek med orden utan med allting.
Bocka nu och säg: Jag förstår ingenting!

Då kanske mitt iskalla hjärta veknar och jag berättar hur leken blir verklighet!

[reflex]

Du ska inte ta det på det viset.....
Men eftersom du skrev att det var så förbryllande att det inte kunde begripas, så visade jag på ett sätt hur man kan tolka det.
Förresten så förstår jag inte vad jag inte förstår.
Jag är en jävel på logik, ska du veta.

SigurdV skrev
1 Så här är det inte!
2 Men så är det faktiskt.
3 Och då är det så att det inte är så här.
Det är så förbryllande att det inte kan begripas.

"så här" i det första påståendet måste syfta på ett förhållande av något slag.
"så" i det andra påståendet kan syfta på detta förhållande eller på hela det fösta påståendet och kan därmed tolkas på två olika sätt som motsäger varandra.
Tolkningen av "så här" i det tredje påståendet leder till att det första påståendet är sant, annars blir det tredje påståendet språkligt "ologiskt".( Möjligt att det var bättre på originalspråket.)

Språket är egentligen ett verktyg att förmedla budskap mellan människor men det kan lätt uppstå tvetydigheter. Detta kan naturligtvis utnyttjas till att aktivt skapa tvetydigeter och motsägelser. Ett lysande exempel är när Tage Danielsson skriver: Utan tvivel är jag inte riktigt klok.

[Pilatus]

Tage Danielsson skriver: Utan tvivel är jag inte riktigt klok.

Det lät bättre med: Utan tvivel är man inte riktigt klok” sa Tage Danielsson

[Illusionen]

Hej!

Vilar filosofi och naturvetenskap på solid grund ?

När jag valde ovanstående rubrik till den här tråden, var det för att jag saknade svar på några fundamentala frågor,
- VAD ÄR TID ?
- VAD ÄR DET VI FÖRNIMMER ?
- VAD UTGÖR MEDVETANDETS/JAGETS REFERENS ?,
och i den mån det är möjligt, få bekräftat, att min slutsats, att ingen har tillgång till svaren, stämmer.
Nu efter mer än 1000 visningar och över 100 inlägg/kommentarer, lyser svaren fortfarande med sin frånvaro.
Svaret på rubricerad fråga förefaller alltså vara nej.

Såvitt jag förstår, vilar mycket inom filosofin på hur svaren på dessa frågor kan tänkas se ut. Att finna svaren borde då prioriteras.
Utan tillgång till svaren kan man ej heller enligt min personliga uppfattning, omöjligt ha en korrekt och fullständig uppfattning om universum och dess innebörd.
När forskarvärlden hävdar att de förstår, samtidigt som ovanstående frågor ej kan besvaras, styrker det min uppfattning att INGEN FÖRSTÅR fysiken och universum, på ett djupare plan. Detta är skälet till att jag intresserat mig för dessa mycket fundamentala frågor.

Den inledande frågan, inför ett resonemang av föreliggande typ, med bl a inriktning på sökandet efter de elektromagnetiska fältens ursprung, blir då, mot ovanstående bakgrund, om hela tanken på att skriva en uppsats i ämnet, är befängd ? Troligen förhåller det sig så, men frågeställningen är egentligen ointressant i mitt perspektiv, då ju målsättningen är att, av rent egenintresse, logiskt och enkelt, försöka ge svar på aktuella frågor, inkl några existentiella frågeställningar, som ingen, trots mina enträgna vädjanden, kunnat förklara för mig.

Om ingen har förmågan att besvara mina frågor på ett trovärdigt sätt, vad vore annars alternativet ?

På min hemsida http://www.maticweb.com presenterar jag förslag till svar på frågorna. Hemsidan uppdaterades i går.

Detta får bli min slutkommentar, samtidigt som jag tackar Er som visat intresse för mina synpunkter, och önskar Er lycka till i fortsättningen !

Hälsar
Illusionen

[Pilatus]

Vilar filosofi och naturvetenskap på solid grund?

Filosofi behöver ingen annan grund än intresset att veta något. Man kan säkert utsträcka ämnet till att omfatta en metod att analysera språkliga satser, begrepp, semantik, värdelära och litet annat som grund. Sedan får du själv välja vilka frågor du vill söka svar på.
Naturvetenskapen producerar ny kunskap, varje dag. Det har dessutom skrivits en rad böcker om vetenskapsteori, kunskapsteori och en ännu större mängd böcker om naturvetenskap. Har du läst dem?

[SigurdV]

Du ska inte ta det på det viset......

Ingen fara grabben Jag tog inte illa upp.
Jag bara gillar att driva lite med mina medmänniskor.

Men eftersom du skrev att det var så förbryllande att det inte kunde begripas, så visade jag på ett sätt hur man kan tolka det.
Förresten så förstår jag inte vad jag inte förstår.
Jag är en jävel på logik, ska du veta.

SigurdV skrev
1 Så här är det inte!
2 Men så är det faktiskt.
3 Och då är det så att det inte är så här.
Det är så förbryllande att det inte kan begripas.

"så här" i det första påståendet måste syfta på ett förhållande av något slag.
"så" i det andra påståendet kan syfta på detta förhållande eller på hela det fösta påståendet och kan därmed tolkas på två olika sätt som motsäger varandra.
Tolkningen av "så här" i det tredje påståendet leder till att det första påståendet är sant, annars blir det tredje påståendet språkligt "ologiskt".( Möjligt att det var bättre på originalspråket.)

Språket är egentligen ett verktyg att förmedla budskap mellan människor men det kan lätt uppstå tvetydigheter. Detta kan naturligtvis utnyttjas till att aktivt skapa tvetydigeter och motsägelser. Ett lysande exempel är när Tage Danielsson skriver: Utan tvivel är jag inte riktigt klok.

Kanske uttrycker du dig tvetydigt nånstans inne i ditt resonemang och en usel logiker skulle genast kasta sig över något sådant och anklaga dig för ...äsh strunt i vad...

Men jag förstår vad du menar så du får säga det just som du säger det, jag lägger mig inte i detaljerna eftersom jag förstår ditt arguments yttre sammanhang och jag tycker våra yttre sammanhang i frågan är så lika att inre skillnader kan bortses ifrån. (Än så länge.)

Så: "Bottenvåningen" KANSKE är avklarad ? Sats 1 är,förstår vi, en sats som säger om sig själv att den inte är en sats! Och vi undrar över dess konsekvenser: Blir den då inte, när vi försöker jämföra den med det den föreställer först sann och därmed falsk och därmed sann ...osv
Är det inte så att när vi förstår den så flimrar den mellan två tillstånd och kan inte stanna i något av tillstånden? Är den då verklig?
Kalla varje sådan sats "Lögnarsats" (Det är brukligt oss Logiker emellan.)

För att undersöka det förbryllande föremålet närmare försöker vi göra en förbättrad kopia av originalet och konstruerar den första våningen:

1 Sats 1 är inte sann
2 Sats 1 = "Sats 1 är inte sann"
3 "Sats 1 är inte sann" är inte sann

Och om jag inte gjort fel så ska din (relevanta) argumentering passa in på de lexikaliska enheterna även här, annars är inte första våningen en preciserad version av bottenvåningen. Dock kan inte resonemang som grundar sig på analys av det inre av inre struktur i bottenvåningen appliceras på de motsvarande detaljerna i våning ett eftersom det är just i den strukturen det städas upp i för att den yttre strukturen ska bli klarare. (Precisering eller definiering?)

Sätt igång! Sätt igång! Herr Logiker där!
Säg mig hurdan denna våning är?
(Jmfr: Häxan i "Snövit och de sju dvärgarna".)

[reflex]

SigurdV skrev
1 Så här är det inte!
2 Men så är det faktiskt.
3 Och då är det så att det inte är så här.
Det är så förbryllande att det inte kan begripas

1 Sats 1 är inte sann
2 Sats 1 = "Sats 1 är inte sann"
3 "Sats 1 är inte sann" är inte sann

Det är som jag ser det nödvändigt att ordet "så" syftar på något, annars förlorar det helt sitt innehåll och skulle lika gärna kunna skrivas "blurp"

Så här skulle man också kunna tolka enligt en annan tolkning
Sats 1 är sann
sats 2 är inte sann
sats 3 är sann (i det här fallet betyder "så här" samma sak som i sats 1)

eller
sats 1 är inte sann
sats 2 är sann
sats 3 är sann ( i det här fallet betyder "så här" hela påståendet i sats 1)

Jag provar så här i väntan på eventuella kommentarer

[SigurdV]

SigurdV skrev
1 Så här är det inte!
2 Men så är det faktiskt.
3 Och då är det så att det inte är så här.
Det är så förbryllande att det inte kan begripas

1 Sats 1 är inte sann
2 Sats 1 = "Sats 1 är inte sann"
3 "Sats 1 är inte sann" är inte sann

Det är som jag ser det nödvändigt att ordet "så" syftar på något, annars förlorar det helt sitt innehåll och skulle lika gärna kunna skrivas "blurp"

Så här skulle man också kunna tolka enligt en annan tolkning
Sats 1 är sann
sats 2 är inte sann
sats 3 är sann (i det här fallet betyder "så här" samma sak som i sats 1)

eller
sats 1 är inte sann
sats 2 är sann
sats 3 är sann ( i det här fallet betyder "så här" hela påståendet i sats 1)

Jag provar så här i väntan på eventuella kommentarer

Utmärkt.
Jag har en inre verklighet som ingen delar. Du har en egen sådan. Vi kommunicerar.
Vilket innebär ett försök att flytta något från mig till dig och tillbaka...oK?

Det problem jag har som grundobjekt är: förståelsen av....öh...sig själv!
FAKTISKT! Det är så sällan jag kommer ihåg det! M
esta tiden stirrar jag på objektet som ska flyttas och inser inte att det har min struktur...
En tanke som växer fram till en insikt. Satsen som säger att den är falsk säger nåt viktigt:
Den liknar en tanke som betraktar sej själv stigande upp ur det obestämda:
Jag.
1 Vad tänker jag på
2 vad = "Vad tänker jag på"
3 "Vad tänker jag på" tänker jag på

Vi har ovan "fotograferat" tanken i ett ögonblick
som ursprungligen tänktes fram bit för bit
och kanske fortsätter med "som"...

Syllogismens struktur.
1 Satsen som säger Z om objektet (antagandet)
2 Satsen som identifierar objektet det pratas OM i sats1 (identifiering)
3 Slutsatsen/Demonstration! (Sanningen om ett och två.)

Dina tolkningar följer inte den dolda(?) meningen angiven ovan.
METODEN:
Paradoxer har komponenterna: Antagande identifierare och demonstration.

Demonstrationen ska via identifieraren uppvisa hur det förhåller sig med antagandet,
men i paradoxens fall uppvisar demonstrationen antagandets negation.
Och det ska den inte kunna! Så varför gör den det då?
Klättra uppför abstraktionerna och svaret visar sig!