Inläggav Maat » 24 jan 2015 03:04
OCH
I vad mån en debutant får stor uppmärksamhet eller inte och hur man lyckas påverka, får effekt och får mottagaren att acceptera budskapet, så är det frågor och omständigheter jag studerat i 15 år innan jag blev övertygad om att jag funnit nyckeln till att lyckas så bra det är praktiskt möjligt med just det.
MEN DETTA… är en mycket komplicerad fråga som jag fick tänka över för att kunna skriva något närmare om…
I mitt fall har jag många olika anledningar till varför jag skriver och till varför innehållet är som det är, jag har många olika prioriteringar och använder många olika metoder för att uppnå det slutgiltiga av alla delar sammansmälta resultatet.
Jag har sett det jag försöker göra som ett livsverk, en plikt, ett kall, en uppgift som inte lyder under världsliga mått och betraktelser, därför att det handlar om varken mer eller mindre världens överlevnad eller undergång och den typen av uppgift är kanske mindre vanlig?
Min syn på framgång är att jag först och främst vill lyckas skapa det jag föresatt mig att skapa.
Sedan, i vilken mån denna skapelse påverkar allt annat är en sak som kommer i andra hand.
Om jag skapat något perfekt är det resten av världen som det är fel på om den avvisar det.
Och jag anser att det är den som gör fel som har anledning att oroa sig och inte den som gör rätt.
Jag vet ju efter mitt arbete att om man inte gör som jag föreslår kommer världen som den i dag ser ut, att upphöra att existera - det ger inte motståndarna någon särdeles fördelaktig förhandlingsposition…
Jag förväntar mig inte i förväg någon garanterad framgång, det är endast en trolig sannolikhet tills faktum är bekräftat.
Jag har lite svårt att tro på saker tills jag ser det som faktum.
Jag har skäl att se positivt på en möjlig framgång därför att allt jag skrivit - när jag skrivit något som haft till syfte att vara förstklassigt, utan förenklingar, avkortade texter eller genvägar har varit framgångsrikt.
Jag skriver dessutom utöver dessa ämnen, också numera ofta för vad man inom retoriken kallar en ”fientlig publik”, eller potentiellt möjligt fientlig publik.
Framgångsrikt.
Som framgång räknar jag - i dessa specifika fall - att lyckas avväpna invändningar och ta udden av kritik.
Detta resulterar ofta i irritation, man gillar inte att få sina argument neutraliserade och tillbakavisade.
Jag häpnar hela tiden över deras märkliga religiösa syn på sig själva, alla verkligt allvarliga invändningar och all slagkraftig kritik mot dem ser de som ”trams”, ”idioti” och ren sinnessjukdom, så länge deras åsikt inte krossats för de en normal diskussion men i samma ögonblick som deras ståndpunkt smulats sönder upphör de att uttrycka sig på ett normalt vis och övergår till enbart slagord och agitation utan ett enda intelligent ord.
En mycket intressant reaktion som döljer en intressant psykologi som kan bli ämne till en egen bok.
Enda alternativet till denna reaktion vore att låta dem vinna och det är inget alternativ.
Det är oerhört farligt att låta denna typen av människor husera fritt.
Jag överväger att använda citatet ”Må de hata, blott de frukta”? I varje fall är det något åt det hållet.
Jag har utvecklat en egen variant på retoriken som jag kallar ”Skriftlig Retorik”, den vanliga retoriken är extremt specialiserad på det talade ordet, mycket bygger exempelvis på att det som sägs inte skall gå att analyser igenom efteråt för då förlorar det sin ”magi”.
Man brukar säga att då TV och möjligheten att spela in tal kom blev retoriken mycket mer krävande och svårare att få till.
Reglerna i skrivandet är dock helt annorlunda och bygger inte uteslutande på att skapa en stämning som rycker med sig en publik, utan på att skriva en text som är så perfekt att ingen kan undgå att beundra den och som bara blir bättre ju fler gånger man läser den.
Helt andra krav än i talad retorik.
Att skriva för ”fientlig publik” ger en mycket betydelsefull övning i konsten att förutse kritik och invändningar och kunna räkna ut hur man skriver för att utmanövrera och helt enkelt tysta ett på papperet övermäktigt motstånd – det ”övermäktiga motståndet” brukar dock till min förtjusning se tämligen så ”tilltufsat” ut efteråt…
Att skriva för en fientlig publik är oerhört viktigt om man vill lära sig konsten att nå framgång, att bara vända sig till grupper där man blir uppskattad innebär inte tillräckligt stor utmaning.
Vad jag lärt mig genom dessa övningar är att kunna övertyga den jag vill övertyga, vilket är alla normala människor som inte är direkta idioter – sådana är inte helt ovanliga nämligen.
(Det kräver dock ofta mycket arbete att skriva även korta enkla texter eftersom kvalitén måste vara hög.)
Och att kunna krossa motståndare om det skulle bli nödvändigt.
Om man inte är medveten om denna konst kan man tro att det alltid är negativt att övervinna eller besegra någons åsikt eller övertygelse, det finns en stark tro att framgång kan bara vinnas genom att hylla någons redan förvärvade inställning.
(Indirekt kanske detta innebär att ansluta sig till någon som har fel och att se det som en framgång vore ju bakvänt.
Här handlar det åter om vad som är målet och avsikten.)
Detta är en tro som är djupt rotad i samhället, mycket tack vare den framgångsrika boken av Dale Carnegie om hur man vinner vänner och får framgång, jag läste den på 80-talet men avfärdade den som ointressant – däremot insåg jag att den som följer dessa rekommendationer bygger sin framgång och maktposition på svag grund, jag såg en möjlighet att vända denna boks rekommendationer mot sin användare.
Och göra det de tror är en styrka till deras stora svaghet.
Att bli framgångsrik baserat på att bara hylla sin omgivning och smickra makten, delta i det sociala spelet och hysa ”rätt åsikter”… innebär ju att styrkan är falsk, ett bedrägeri.
Det finns ingen styrka eller kompetens och därmed är de helt utlämnade på nåd och onåd till en skickligare motståndare som äger all den styrka och kompetens de saknar.
När politiker och företagsledare misslyckas totalt beror det förmodligen på att de läst Dale Carnegie och inbillar sig att smicker och fiffel är det enda man behöver kunna.
Ofta kan man se hur de stora grupperna och politikerna fuskar för att förhindra att sanningen kommer ut om de faktiska förhållandena i kontroversiella och för samhällseliten besvärande frågor.
Ett tydligt bevis för hur svag makten och den stora gruppen i själva verket är.
Det är en viktig vetskap att minnas att bara den som är svag och har fuffens för sig ogillar att man talar om vissa ämnen och frågor och försöker förhindra att vissa ämnen alls diskuteras.
Det stämmer att normalt så är ”sanningen i budskapet, eller rationaliteten och logiken sällan det som gör att en text uppmärksammas, eller får effekt.”
Och att det är ”samstämmigheten med budskapet som presenteras med redan föreliggande ideal, eller attityder, som avgör om verket får betydelse och når effekt.”
”För mig framstår det därför som att det viktigaste är att ha en fungerande plattform där realisation av idéerna kan ske, endast i exempel övertygas massorna.”
I de flesta fall - om än inte alla - så är det vanligen just så.
Det förefaller som en sådan publik är både döv och blind, man kan bokstavligen banka deras huvuden till mos med fakta och kunskaper och information år ut och år in och allt man får ut av det är att de kör med samma argument som innan man började – helt oemottagliga.
Dock har jag märkt att detta gäller inte alla, det är främst de extrema imbecilla bråkmakarna som skriker högst som syns och märks överallt och de skapar en något snedvriden bild.
Väldigt många är faktiskt mottagliga för att lyssna – om man bara kan konsten att berätta bra, förklara bra och visa fram en fängslande historia.
Man kan beskriva det som att ett antal högröstade agitatorer får med sig massorna som sedan av dessa auktoriteter övertygas om att inte lyssna på goda argument.
Om du talar bättre än agitatorerna kan du vinna folket och vrida dem ur bråkmakarnas händer.
Jag insåg att det fanns en möjlighet att påverka detta genom att inte bara lägga vikt vid VAD man presenterar, utan också HUR man gör det…
Man skall inte bara ha något väldigt klokt och bra att säga, man måste också presentera detta på ett spännande och fängslande, väldigt färgstarkt sätt.
Man måste i princip lägga sig på nivån av Da Vinci-koden, Sagan om Ringen, Kung Arthur, Atlantis, Shangri-La, om man vill fängsla en vid läsekrets.
Av flera skäl erbjuder detta ingen svårighet för mig.
MEN det är naturligtvis inte allt, man måste också ha en mer direkt teknisk metod för att nå ända fram, hur fängslande en saga än må vara, tror få på att den är sann – så här krävs något mer än bara känsla.
Jag studerade bakgrunden till varför människor hyste dessa åsikter, inställningar, attityder, trosuppfattningar, övertygelser, känslor och triggade reaktioner som avgör i vilken mån de är villiga eller ovilliga att ta till sig olika budskap.
Och fann att dessa bygger på samma grunder som samhället, en evolution, en kombination av det välkända arv och miljö.
Och detta tog sig uttryck i att allt annat väsentligt annorlunda som försöker få uppmärksamhet - i efterhand - har liten chans att hävda sig.
Så jag insåg att enda sättet att påverka dem och övervinna deras tjurskalliga motstånd var att presentera något som var lika starkt (eller i mitt fall starkare) som deras redan förvärvade personliga egenskaper, trosuppfattningar och övertygelser.
För att göra detta var det nödvändigt att presentera en hel evolution, en berättelse som bygger allt från grunden och tar dem med på en resa med påverkan, erfarenheter och upplevelser som framför allt skapar förståelse och insikt.
Det är just oförmågan att förstå någonting annat, något nytt och annorlunda som är den avgörande negativa effekten som måste övervinnas och det kan bara ske genom en utstuderad pedagogik och psykologi presenterad på ett fängslande och kraftfullt sätt.
Det är ingen tillfällighet att jag börjar berättelsen för 30 000 år sedan.
Men det har många gjort, böcker i arkeologi och om istiden är inget nytt, skillnaden är att mitt syfte är att skapa en förståelse och kunskap om uppkomst och utveckling som går från den äldsta grottkonsten till innehållet i senaste nyheterna på TV och vidare långt in i en fjärran framtid, (och som man sedan har praktisk nytta av i vardagen) medan man normalt endast är ute efter att beskriva och redovisa och upplysa om föremål, konst och byggnadsverk i avlägsna tider.
Begränsning och specialisering försvårar överföring av förståelse och insikt till omgivningen eftersom (i det här fallet) läsarna får en så smal bild att det är osannolikt att just denna utplockade delen av livet och världen skall ha turen att träffa just deras intresse och därmed skapa en önskan att ta del av innehållet.
Inte så många svimmar av hänförelse inför utsikten att få läsa en hel sida om en sumerisk alabastervas.
MEN om man har utsikten att få vet något om meningen med livet, är det möjligt att man ger texten en chans att visa vad den kan.
Och i den meningen, är det likaså möjligt att ex. den sumeriska alabastervasen helt oväntat dyker upp och kanske visar sig spela en roll man inte hade kunnat ana – om man bara fått läsa en traditionell torr redovisning.
OCH så detta med ”endast i exempel övertygas massorna.”
Jag har kanske min egen metod där, mina exempel är hela världen, hela samhället, allt som har hänt, allt som händer.
Jag vill bevisa för alla att samhället och mänskligheten inte har en susning om vad de pillertrillarna pysslar med egentligen.
Och det gör jag genom runt 500 exempel på när samhället och människorna misslyckats med viktiga uppgifter, vilka följder det fick och varför man misslyckades.
Ta en titt på närmaste nyhetssändning, längre bort är de inte…
Jag beskriver att det inte existerar en enda yrkeskår, en enda institution, en enda organisation eller verksamhet vars syfte är att styra världen, mänskligheten och samhället på ett kunnigt och kompetent sätt.
Eller att bedriva konstruktiv forskning och samla kunskaper och fakta - i detta syfte.
(Fusionskraft fördröjs exempelvis 10-15 år av politiska skäl därför att experterna och specialisterna som är världsledande i tekniken inte får utföra arbetet, man har beslutat att utbilda hela världen medan man bygger.)
Exempel saknas inte, och varje sekund produceras nya exempel…
Om det inte vore ett logistiskt bekymmer kunde man lätt redovisa en miljon exempel.