Solipsism är nonsens!

[Algotezza]

1. Man avgör frågan genom att leva, göra erfarenheter och reflektera över detta. Inte bara genom att sitta på kammaren och meditera. Genom att göra lär man sig något om varat. Lite pragmatism är kanske inte fel heller...? Eller?

Jo jo, visst - men det är ju inte det vi ägnar oss åt på FF. Här är det ju hardcore-metafysik som gäller ;-D

Tankerunk?

[freddemalte]

Precis! Ontologisk porr

[Algotezza]

1. Man avgör frågan genom att leva, göra erfarenheter och reflektera över detta. Inte bara genom att sitta på kammaren och meditera. Genom att göra lär man sig något om varat. Lite pragmatism är kanske inte fel heller...? Eller?

Jo jo, visst - men det är ju inte det vi ägnar oss åt på FF. Här är det ju hardcore-metafysik som gäller ;-D

Wikipedia

Hardcore (även kallat hardcore punk) är en subgenre till punk som uppstod i USA under sent 1970-tal. Hardcore är snabbare, tyngre och har ett rivigare ljud än den vanliga punken. Finns inget direkt ursprung till namnet men bandet D.O.A. kan ha hjälpt till att göra begreppet populärt med deras skiva från 1981, Hardcore '81.

Hardcore har gett upphov till Straight edge-rörelsen, vars anhängare avstår från att använda alkohol, tobak och andra droger, och dess associerade rörelser Hardline och Youth Crew. Hardcore påverkade ökningen av indieskivbolag och DIY-etik på 1980-talet. Medan traditionell hardcore aldrig upplevt någon vanlig kommersiell framgång, har några av de tidiga pionjärerna fått uppskattning över tiden. Black Flags album Damaged ingick i Rolling Stones lista över de 500 största albumen genom tiderna 2003, och Dead Kennedys album har fått guldstatus över en period på 25 år. Även om musiken startade i engelsktalande västländer, så finns scener också i Brasilien, Japan, Europa och Mellanöstern. Exempel på musikstilar som inspirerats av hardcore är crust, raw punk, kängpunk, grindcore, powerviolence, och screamo.


Vanligt förekommande ämnen i (och symboler för) hardcoremusiken är regering, anti-krig, anarkism, frihet och själva hardcorekulturen.

[freddemalte]

Ha ha!

Att ägna mig åt diskussioner likt de vi har på FF och C är för mig ungefär likställt med att ägna sig åt knep och knåp, Rubik's kub, suduko eller något roligt spel. Något mer kräver jag inte att få ut av det. ;-D

Ren och skär underhållning alltså. Och precis som med annat är det ju en bonus om jag lär mig något på vägen.

[Algotezza]

Ha ha!

Att ägna mig åt diskussioner likt de vi har på FF och C är för mig ungefär likställt med att ägna sig åt knep och knåp, Rubik's kub, suduko eller något roligt spel. Något mer kräver jag inte att få ut av det. ;-D

Ren och skär underhållning alltså. Och precis som med annat är det ju en bonus om jag lär mig något på vägen.

Tankegympa... Logisk underhållning...

[Algotezza]

Numera upplever jag lite solipsistiskt när jag förflyttar mig rumsligt. Nämligen att jag egentligen inte förflyttar mig alls utan är stilla medan omvärlden rör sig. En indikation på att solipsismen stämmer?

Det är jag som är världens jag, navet i kosmos kring vilket allt rör sig!

[freddemalte]

Numera upplever jag lite solipsistiskt när jag förflyttar mig rumsligt. Nämligen att jag egentligen inte förflyttar mig alls utan är stilla medan omvärlden rör sig. En indikation på att solipsismen stämmer?

Det är jag som är världens jag, navet i kosmos kring vilket allt rör sig!

Ja du har berättat om detta tidigare - det synes mig fascinerande! Är det bara när du cyklar eller kan det bli så även när du går, kör bil etc?

[Algotezza]

Numera upplever jag lite solipsistiskt när jag förflyttar mig rumsligt. Nämligen att jag egentligen inte förflyttar mig alls utan är stilla medan omvärlden rör sig. En indikation på att solipsismen stämmer?

Det är jag som är världens jag, navet i kosmos kring vilket allt rör sig!

Ja du har berättat om detta tidigare - det synes mig fascinerande! Är det bara när du cyklar eller kan det bli så även när du går, kör bil etc?

Alltid numera...

[freddemalte]

Så, ur ren ontologisk synpunkt. Är då denna Algotezzcentriska fenomenologi något som enkom har med Algotezzas preferenser och funktioner att göra eller är det ett tecken på att det egentligen ej existerar några bestämda perspektiv?

[förstår mig själv]

Följderna av psolipsismen blir att man kan se mer klart på "omgivningen". Vidare innebär det att det blir möjligt att komma fram till teorier om naturen som inte skulle kunna uppstå, gillas eller bejakas utan den "känslomässiga mognad" antagandet/bejakandet av psolipsismen ger.
Tex inser man att om man tex "vrider huvudet 90 grader" eller tex blundar osv. Ja då förändras vår upplevelse. Vi styr således världen den är "beroende av vad vi GÖR". När detta bejakas kommer man mer och mer lära sig att uppnå goda upplevelser. Dvs man "tillverkar" en egen himmel. Man är alltså GUD( i sin egen värld, dvs den enda man kan vara säker på existerar).
Vidare befrias tanken från en mycket stor psykos som präglat och styrt våra tankar och handlande. dvs teorien om en "yttre värld". Vidare kan man bli och leva enligt "evig" etik. Vända andra kinden till, möta ont med gott och "älska sig själv, dvs allt i sitt medvetande tex andra människor".
När man får "smak" av må bättre och bättre, dvs hittat "kärnan" i livet och genom att känna de goda och extremt starka känslorna som är "egenvärde"/"resultatet" ja då kommer förnuftet styras av det goda och detta förnuft kan förstå oändligt mycket mer än det som styrs av "negationer, föreställningen om det onda eller krav/tvång". Att vi är oändligt dumma(Einstein) var inte något skämt utan fullt allvar alltså.
När man inser att medvetandet är allt så är man själv allt och sinnena kan "vara närvarande över allt, ser allt, hör allt och känner allt".
Vidare kan man inse att vi har alltid gjort rätt, tagit "rätt beslut" tidigare i livet. Då kunde vi inte göra annorlunda och det som skedde då var nödvändigt för det som sker nu.
Detta innebär att vi inte behöver vara "oroliga" för framtiden. Vi behöver inte planera eller lida av sådant som ännu inte skett (tex sjukdom och död)
När hjärnan befrias på detta sätt när man alltså inte behöver "villkora" tankarna med "R" vilken ju är en "fantasi" blir alla tankar klarare och oändligt med taknar blir möjliga (allt efter behov) och man kan se samband som tidigare och av andra skulle tolkas som trolleri. Tex sambandet mellan en god gärning och naturens belöning samt även av en dålig gjärning och naturens "straff".
Man skadar alltså sig själv om man gör någon annan (som ju inte finns annat än i sig själv/förnimmes) illa. Därför blir det lättare att vara en "god" människa.
Vidare har ju allt i naturen samma värde med avsikt på "naturlagar/förstå". Därför börjar man se naturens skönhet och älska den och dess lagbundenhet. Man vet då att "förstå" är det man bör göra och vi lär oss av allt genom "uppleva"/registrera och vi kan då uppskatta tex en städerska och det hon har att "lära ut om naturen" man tolererar alltså alla andra.
vidare när man tolererar andra blir man själv tolererad och tolerans är nödvändig för utveckling. Man kan inte vare sig lära eller lära ut utan tolerans och kärlek.
Spinoza skriver tex "Gud älskar sig själv med oändlig styrka".
Vidare utvecklar man metoder för att vi kan kalla det "bli fri" sättet att "förhålla sig" sättet att vara(växelverka) förändras till det bättre. Vidare genom tolerans kan andra "öppna sig" och behöver inte "ljuga" dvs dölja naturen för oss.
Man inser att möjligheterna är oändliga och att man blir klokare och klokare hela tiden. Man förstår att bejaka sig själv, och särskillt de sidor som tidigare förträngts. Därmed kan man blomma ut som väsen och först då gör man det "rätta" och först då börjar man göra det "man ska" och finner att det var när man "lydde" och verkställde någon "yttre/annans" krav så var förnuftet obefintligt.
Man märker alltså att orsaken till det man förstår är helt avgörande för vår "kraft"/"IQ"/potential. Om man tex forskar för pengar, status, en tjänst osv så har man betydligt lägre mål än att förändra upplevelserna till ett paradis och därmed begränsat förnuft.
Detta förklarar tex Einsteins påstående om att orsakerna till en teori om naturen måste vara goda och "renat" från "fåfänga" för att det ska bli bra teorier om naturen. (själv med tex E=mc^2 och utsagor om tid och rum mm är ju med "samhällets syn" så jävla psykotiskt att det motsvarar något annat egentligen. Dock blev det på riktigt, verkligt, bevisades). Det sjuka är alltså friskt(förnuftet) och det "friska" (normerna, lydandet) är det sjuka.
sjukt och friskt är alltså ord som uppstått ur "R" förenligt med detta i stället enligt "S" så är det enda existerande förnuft(förstå naturen). Det som enligt "R" var sjukt=förstår bättre naturen och det enligt "R" friskt=förstår inte. Dvs en patient som tvångsvårdas tex för psykos/mani förstår något som psykiatern inte förstår men ändå kallar han det "sjukt" och vill förinta förnuftet, källan till kunskap och vidare "UTFÖR detta i verkligheten med ondska/tvång på patienten".
Vidare eftersom "S" och "R" är så olika kommer det mesta visa sig var tvärt om mot hur människor gör. Den som tex säger "visa tolerans", "vänd andra kinden till", "ta inte någon annans barn", "vi vill förbjuda slaveri", "människan ska vara fri", "lås inte in någon", "döda inte", "tolerera" osv. När detta grundas på "R" så kommer de i verkligheten göra just detta. "jag gör bara mitt jobb", "hade vi inte krigat skulle det vara ännu värre" "tänk om det och det hemska händer annars","fri vilja", "psykopat, ond""vi måste skydda oss skydda regleverket, lagar osv"... Ja man kommer alltså att i verkligheten göra detta "på riktigt" själv som man säger är fel. Detta kan man VETA genom att jämföra tex jesus "S" etik med den etik som uppstår ur "R". Dvs de som styr/bestämmer, deras tankar om rätt och fel "just i detta fall och just för dem var det tydligen fel".
När man bejakar "S" så kommer man låta andra bryta mot denna etik(även om man kan känna olust då lidande uppstår hos någon människa) man kan ju inte säga att de gör fel. Fel finns inte i naturen endast rätt men man kan inte själv längre göra detta utan man behandlar så gott man klarar av alla lika och finner de goda sidorna/värdena i alla.
Osv.
Ska väl inte påstå att allt jag skriver följer ur S men S kommer förr eller senare uppstå när förnuftet utvecklas i takt med att naturen förstås bättre och bättre.
Tack för fina inlägg Fredde malte, jag skulle kunna skriva under på det du säger.
Dock menar jag att "s" är bevisad.
Här verkar det som att det skett en liten utveckling till det bättre då vissa nått till "s" men de flesta anser nu att det finns 2 världar "s"+resten. Tar man bort resten så vet man vad s är och s var ju sann (som ett subjektivt men ändå existerande fenomen) därmed vet man sanningen.
Detta resten är även det olika hos olika människor (de flesta håller nog med om att de upplever) men orsakerna osv förklaringarna till s är olika. Olika tro alltså gudar, "övernaturligt" osv (här tolkar jag illusionens G som detta "resten") är det rätt uppfattat illusion?
vidare undrar jag om du Fredde Malte instämmer väsentligen i det jag skriver? eller har ytterligare kommentarer angående detta interessanta ämne!? Det är ju "att leva" "verkligt" dvs "tillämpad filosofi, tillämpad naturkunskap, forskning i naturen, det högsta goda/rätta".

[Pilatus]

Tex inser man att om man tex "vrider huvudet 90 grader" eller tex blundar osv. Ja då förändras vår upplevelse. Vi styr således världen den är "beroende av vad vi GÖR".

Du kanske borde fundera på logiken i dessa påståenden.

Att man förändrar sin upplevelse genom att blunda är inte detsamma som att styra världen genom att blunda.

När det mörknar på kvällen tystnar fåglarna. Prova nu med att gå ut till parken, lyssna till fåglarna. Blunda sedan (ta för säkerhets skull med en sovmask så det blir ordentligt mörkt).

När du kommer tillbaks kan du väl meddela om fåglarna tystnade?

[förstår mig själv]

Tex inser man att om man tex "vrider huvudet 90 grader" eller tex blundar osv. Ja då förändras vår upplevelse. Vi styr således världen den är "beroende av vad vi GÖR".

Du kanske borde fundera på logiken i dessa påståenden.

Att man förändrar sin upplevelse genom att blunda är inte detsamma som att styra världen genom att blunda.

När det mörknar på kvällen tystnar fåglarna. Prova nu med att gå ut till parken, lyssna till fåglarna. Blunda sedan (ta för säkerhets skull med en sovmask så det blir ordentligt mörkt).

När du kommer tillbaks kan du väl meddela om fåglarna tystnade?

Varför skulle den innebära att du kan styra allt? Föreställningen om ett jag med en fri vilja tillhör ämnet psykologi - en del av icke-solipsimens modell av världen. Om S föreligger kan det ju lika gärna vara så att S-tillståndet bara spelas upp - likt en film.

Att man inte tycker att världen är solipsistisk (som du beskriver) behöver inte med nödvändighet innebära att den inte är solipsistisk. Min dotter har under sin uppväxt, vid femårsåldern inte riktigt förstått att spelfilmer är spelade och påhittade, utan trott att hon kollat på dokumentera händelser på TV:n när vi sett en film. Att hon varit övertygad om att de var dokumentära betyder ju inte att de inte var spelade. Samma sak med S. Att man är övertygad om att R är sann kan ju lika gärna bero på att S ser ut som R.

Vad har du för skäl att tro att det är en film? Ge grunderna till detta!. Är det en av oändligt med möjligheter. Detta är ju samma som "s" är sann det vet vi. Dvs vår illusion/medvetande är sant och verkligt som hallucination om inte annat. Om man ser ett spöke tex så är det en upplevelse, man ser det ju eller hur. Oavsett om man säger att det är en hallucination dvs det är något annat egentligen. Alltså att vi tolkar en objektiv verklighet olika pga egenstrukturen(individuellt beroende på vem man är, vilka sinnen förnuft osv.).
Dvs det vi kallar medvetande/upplevelser kan vi säga existerar därmed vet vi ju vad "s" är med säkerhet. Men som du vet TOV(var det väl du kallade det eller "R") anser ju de flesta. Vi kan ju nu matematiskt skriva "R"="S"+resten. Dvs ALLT/"universum" är det vi upplever (dvs "S")+resten. Resten är det vi inte kan veta/förstå. När du pratar om film så är det ju detta "resten" dvs du fyller ut ALLT/universum med ett "möjligt" alternativ av oändligt med möjliga alternativ.
Detta är menar jag att vara förvirrad och att störa "S" förändra "S" till det sämre(må sämre). filmen du pratar om är ju nu en tanke som existerar i ditt medvetande)(dvs den är en del av "S" dvs verklig). Orsaken till att den är verklig i "S" dvs i ditt medvetande är känslor, när känslor förstås förändras resten/fantasierna så att allt sker bättre i "S". Man så att säga lägger energin på "S" dvs det som blir på riktigt/verkligt/användbart. En tanke som inte säger något om naturen och som är oanvändbar i praktiska livet. Det enda användningen och orsaken till denna tanke är "religiös" dvs det känns bättre då. Därför existerar den i ditt medvetande. Då går det inte längre att påverka medvetandet(dvs sina upplevelser) så potent. Lite som att slå sönder skelettet lite då och då för att det känns bättre.
Anta tex att man trodde förr att i skogen i mörkret finns allt man upplever på dagen eller allt man upplevt när man går där i "naturen" och registrerar. Dvs det som detekteras. Då skulle man kunna bilda en teori om skogen och vad som finns där. sedan kunde man förhålla sig logiskt till skogen utifrån det man upplevt (dvs observationerna). Låta dessa registreringar/observationer styra det egna beteendet. dvs styras av sinne och förnuft. SINNESFRISKHET alltså.
Visst kan vi säga att skogen innehåller det vi registrerat/förstår/har erfarenhet av detta känner vi till och kan enas om("S"). Anta nu att vi säger att vi vet att skogen innehåller "S"+ resten. Resten kan vara 0. Detta innebär alltså att "S" är det enda. Men när vi börjar spekulera/bilda teorier om resten då frångår man förnuftet och sina sinnen. Därmed förändras och påverkas "S" av detta odefinerade oklara och detta som alla har sin egen tro/åsikt om.
Detta är religion eller psykos. Som jag förklarat är det SINNESsjukdom då man frångår sinne och förnuft.
Einstein talade och skrev mycket om just detta. Att "verkligheten" dvs det som registreras skulle vara grunden till "förstå naturen" och till teorier om denna.
Detta är samma som att bejaka, styras alltså använda sig av det existerande/säkra antaganden/sanna referenser. När man bygger upp tanken av dessa(enbart) så mår vi så bra som möjligt och förnuftet blir oändligt stort och det vi behöver, dvs det rätta/bästa för oss kommer bli verklighet.

[förstår mig själv]

Tex inser man att om man tex "vrider huvudet 90 grader" eller tex blundar osv. Ja då förändras vår upplevelse. Vi styr således världen den är "beroende av vad vi GÖR".

Du kanske borde fundera på logiken i dessa påståenden.

Att man förändrar sin upplevelse genom att blunda är inte detsamma som att styra världen genom att blunda.

När det mörknar på kvällen tystnar fåglarna. Prova nu med att gå ut till parken, lyssna till fåglarna. Blunda sedan (ta för säkerhets skull med en sovmask så det blir ordentligt mörkt).

När du kommer tillbaks kan du väl meddela om fåglarna tystnade?

Din dåre du förstår ju inte essensen alls. Dina upplevelser(dvs medvetande) är det du ser, hör känner och det du tänker. Enligt "S" är detta universum, allt som är "fallet".
styr du ögat så styr du då delvis dina upplevelser. Jag tog bara det som ett exempel på att man styr vad man upplever. Du verkar tro att jag menar något helt annat. Som ju alltid är fallet med dina kommentarer. I själva verket är det endast beskrivande för hur du tänker och hur lite du uppfattar och hur låst du är i dina tankar.
Livet handlar om "UPPNÅ något verkligt, existens av något alltså". Livet handlar inte om negationer. Det handlar inte om att "bara för att det inte omedelbart förklarar med en fras allt jag "vill" förstå" så är det icke tänka. Dvs om man finner att man kan "styra"/"påverka" det man upplever så ska man väl förstå mer och mer om detta. Om vi kanske märker att vi styr vad vi upplever med ögat så är det väl något trevligt och användbart. Sedan fortsätter vi och vi finner antingen då vi undersöker något nytt att ja vi styrde också tex vår hunger vad vi kände med handen osv. Dvs finn det som du med säkerhet kan styra. Om du inte omedelbart kan förklara något som att du är orsak till detta så betyder det inte på något sätt att du inte är denna orsak. Eller alltså styr. Utan det enda det säger är att du förstår inte huruvida du är orsak/styr det du upplever. Det du gör är att blunda, förtränga denna fantastiska tanke och säga "det går inte". Du försöker alltså hitta per automatik sådana extrema exempel eller så att säga svårigheter per automatik. Detta hindrar ju dig och leder till stagnering.
Det du gör generellt sätt är att hävda det icke existerande. Dvs totala motsatsen mot att förstå och uppnå det existerande. Detta är ju entydigt definerat och har ett exakt värde till skillnad från då du hävdar att något är falskt. Det anger 0 om hur det är. Det förklarar inte något alls om naturen/verkligheten.
Sedan kan du fråga dig själv. När du inte anser dig förmögen att styra dina upplevelser så kanske det sorgligt nog är så för dig. Du vill inte ha den förmågan/makten inte kännas vid de förmågor du besitter. Genom att hindra andra så kan du lyckas med detta. Sedan bör du tänka på vad det är som sker alltså det du upplever. Detta verkliga resultat av ditt "liv". Sedan fundera på om detta kanske är ganska bra det som följer naturlagarna. Något vackert och en källa till något gott.

[förstår mig själv]

Pilatus anta att du ska lära dig något svårt. Vi säger tex jonglera med bollar. När du testar första gången och inte klarar det du "ville" så ska du då stoppa andra genom att säga det går inte. Det enda du vet är att du kan inte (ännu). Hur ska man kunna utvecklas med de ideerna? Vad uppnår man med att påstå att något inte går? Ja kanske gör du något annat. Men detta annat du ska göra. Det är detta som ska vara anledningen till att "ge upp". Att finna något existerande bättre. en negering i sig är inte värt något. Endast det man uppnår är av värde och vad man bör koncentrera sig på.
Anta tex att någon slår en annan. Naturligtvis finns det en orsak. Känner man till denna orsak uppstår det ett alternativt sätt att vara. Om man bara säger du får inte slå så är det inte att uppnå något. (existens är ju uppnå) det anger inte något bättre att göra än att slå. Orsaken till tex ilskan finns kvar. Det arge kunde inte själv finna något bättre eller något alternativt handlingssätt än att göra detta onda, dvs slå. Känner man inte till detta så kommer man vara orsak till olika negativa "upplevelser" i sitt medvetande. Om man försöker lösa detta med tex säga åt den andra gör inte eller hota straffa. Ja entydigt utan att förstå förbjuda. Ja då kommer man inte lösa problemet "olust i medvetandet, obehagliga upplevelser".
Det är ju detta som man bör göra. Lära sig. Så att detta inte kan ske. Dvs "styra sitt eget medvetande till det bättre". Om du särger åt, hittar fel (dvs något ont) ja då ökar bara lidandet för dig själv och även den du säger åt. Då är helvetet verkligt och detta på grund av att man förstår inte bättre.

[förstår mig själv]

På samma sätt är det med "den fria viljan".
Hur ska man förstå detta?
Jo vi vet ju alla en otrolig massa "fenomen" som styrs av naturlagarna. Dvs vi kan veta hur något ska ske. Därmed är det "determinerat". Dvs har ingen fri vilja, kunde inte ske annorlunda.
Då bör man INTE desperat leta efter något så svårt som möjligt att förstå utan man bör leta efter sådant man förstår följer naturlagar. Dvs "förutsäga existens av något". Detta är användbart och verkligt.
Man bör alltså vara glad att ha en teori att använda som leder till något.
teorin "det finns inte någon fri vilja" är en teori vi borde gilla då den ju leder till ökad förståelse av naturen. till något vi kan använda oss av för att må bättre.
Ja allt vi uppnår genom kunskap är ju baserat på att det är "reproducerbart" och att det är "förstått". Förstår vi vad som ska ske så följer det vi förstår vårat förnuft alltså. INTE fri vilja eller slump utan dess "reaktion, rörelser" är determinerade. Sådan kunskap är den enda kunskapen som är värt något i naturen. Att inte förstå eller kunna förklara är inte värt något man uppnår inte något på detta sätt förutom ingenting och lidande (ja man kan ju inte förhålla sig till det som inte går att förstå utan måste undvika detta).
Men istället har man fått för sig att fri vilja finns. Allt vi känner till är ju rena motsattsen till vad vi nu påstår och tror. Vad leder då detta till? Jo man letar desperat och finner till sist något som inte utan vidare kan sägas följa naturlagar, utan "fri vilja" "eller slump". Sedan genom att förneka naturlagar på detta så anser man sig bevisa det man påstår (att vi har fri vilja, slumpen osv). I stället för att betrakta allt det nästan oändliga som talar för att viljan inte är fri "determinism" så plockar man fram något som inte ännu är förstått. Man kan väl ändå inse att det enda säkra är att man inte förstår detta som man ville hitta (ännu).
Det är detta (dvs brist på förnuft, bristande kunskap om naturen) som är orsaken till "slumpen teorin om slump" och teorin om "fri vilja". därför finns dessa teorier alltså. Det förklarar alltså det oförklarliga. samtidigt uppstår sådant som är omöjligt och fullständigt ologiskt som konsekvens. Sådant vi faktiskt förstår kommer att bli dunkelt på grund av detta. Om vi använder tex atommodellen och uppnår något med den. Förstår kemi, bilologi, fysik genom denna modell. Allt vi uppnår, tillverkar skapar sker alltid enligt denna modell. Kemiska reaktioner kroppars fall, dragningskraft osv. Ja sådant som verkar gälla alltid för atomen. Helt plötsligt blir den logiska konsekvensen att just de atomer som bygger upp hjärnan just där. Då gäller inte längre naturlagarna. tex så påverkas de inte av de krafter som styr dem utanför kroppen tex tyngdkraften? Eller jo. det kan vi inte förneka. Lite styrs allt vårat medvetande av tyngdkraften(atomen förefaller påverkas av jorden i alla fall oavsett om den råkar vara i hjärnan eller i ett provrör, där i provröret är vi alla eniga om att den följer naturlagarna).
dvs massa oklarheter, undantag osv måste införas för att bevara teorin om fri vilja. Märkligt nog styrs vi av att bevara denna fantasi. Detta leder inte till att vi förstår naturen utan det stoppar oss. Varför ska vi bevisa att naturen fungerar som den gör och inte som vi vill. Så tycks man omedvetet tänka. Förinta det som ger kunskap, ansträng er för att bevara och tänka ut teorier, undantag osv som är "möjliga". Man kan ju inte bevisa på detta sätt dvs genom att säga att något är absolut nödvändigt säkert. Det skulle krävas oändligt med "försök".
Detta krav alltså (förklara allt) vilket inte alltså går detta måste uppfyllas innan man kan överge sin lära.
Tror vi att vi ser fem eller 6 fingrar när vi håller fram vår hand? Den som tror på fri vilja kommer säga vi kan inte vara säkra. Det kan vara så. Varför inte välja den teori som visat sig vara den enda och stämmer med allt vi förstått?