Den ekonomiska krisens förhistorik...

[Fromm]

Ja satan i min hatt. Nej nu måste jag koncentrera mig. Tröttnade på att såsa hemma och fixade ett jobb. Börjar om en vecka. Skönt med löneförhöjning jmf. med förra jobbet.

Grattis Kalle, hoppas att du (och även Selma) lärt er läxan och därför skänker nya chefen mycket övertid.  

[Fromm]

Den nyliberala bubblan spricker…vi går vidare i analysernandet av den nyliberala återvändsgränden och kapitalismens misslyckanden....

Slutet på en myt – Chicagoskolan och Milton Friedmans teorier…

Alan Greenspan admits error http://www.youtube.com/watch?v=XM-1pwEwk5E

[Kallekula]

Ähä det avgör man ju själv som säljare. Ju mer jobb ju mer kulor.Verkar ganska soft och kul. Tokiga framgångsrika entreprenörer är alltid en vitaminkick att jobba med.

Borde du som tillhör överklassen testa. Det är lite väl mycket rigida formaliserade ordningar inom dito. Fast vad fan vet jag, är man i överklassmeten kanske man gillar det.


Fast lön 4000 mer i månaden än SUCH. Och det är ju innan man börjar tjäna pengar på det man säljer.

Vad tjänar du själv?

[biggj]

Hejsan!

Vi fortsätter vår ihärdiga sökning efter hur förspelet till den nyliberala, och kapitalistiska, krisen avhandlade sig decennierna före kraschen!

Nyliberaler såsom USA:s ”finansminister”, Alan Greenspan och andra inom Chicago-trusten, sökte på ett alldeles säreget sätt göra alla till kapitalister i USA. Det gjordes genom att skapa ”kreativa” och privatiserade, tidigare offentliga, bolåneinstitut såsom Freddie Mac och Fanny Mae, vilka skulle låna ut pengar till alla fattiga amerikaner så att de skulle få äga sina bostäder. Detta för att säkra den republikanska majoriteten för årtionden framåt. Det gick till som så att man lånade ut massor med kosingar under 15 års tid, bankerna stod som garanter. Det hela skulle backas upp av att Wall Street därefter lät bankerna sälja dessa lån till utländska banker och lockade med goda räntor. Man kan med fog säga att subprime-lånen, som startade den ekonomiska härdsmältan hösten 2008, var en gigantisk nyliberal spekulation med hela världen som gisslan. Vid en krasch skulle hela världen stå för notan. Men det sa man inte högt!

Men det underliggande problemet för just USA:s underskott, och på sikt den variabel som kom att helt underminera landets ekonomi, var de höga hälsovårdskostnaderna. Detta har inneburit att hälsovårdsförsäkringarna i början av 2000-talet tog en ansenlig del av amerikanernas intjänade löner, de var väsentligt högre än i andra länder. De var så extremt höga att de förhindrar en sund ekonomisk utveckling, samtidigt som de var så dyra att fler och fler amerikaner hamnar utanför systemen. I USA lade man omkring 15-16 procent av hela BNP på sjukvård- och hälsovård, i Sverige omkring 7-8 procent under början av 2000-talet. Och trots att USA har en högre BNP/capita än i Sverige, var amerikanerna sjukare än exempelvis svenskarna i genomsnitt, och flertalet amerikaner tvingades bekosta detta med närmare en sjättedel av sina inkomster. Det amerikanska hälsovårdssystemet var privatiserat i nyliberal anda, och detta har gjort systemet så ineffektivt, så dyrt och så skadligt för landets fortsatta utveckling.

I Sverige hade tidningen Expressen en ledarsida som gick nog längst i bortförklaringar till finanskrisen när den väl var ett faktum. Enligt tidningen var det ett gott uppsåt som bidrog till att skapa krisen: "Bolånekrisen utlöstes av en politisk vision liknande egnahemsrörelsen i Sverige." Inget skrevs om giriga och kriminella direktörer och andra spekulanter. För kriminella, det var samtliga av dem. Med andra ord ett misslyckande för ett amerikanskt försök att upprepa Per Albins 30-tals politik, menade Expressen. Längre från sanningen går väl knappast att komma. En som däremot var sanningen på spåren var statsvetarprofessorn Bo Rothstein som i Svenska Dagbladet under samma vecka, (40/2008) skrev att "Bakom finanskrisen i USA står avsaknaden av en nordisk välfärdsmodell." Så sant som det skrivits.....

MVH
bigj

[biggj]

Hejsan!

Vi joddlar vidare i vårt sökande efter den sanning som ledde till nyliberalismens totala kollaps hösten 2008!

Den första allvarliga krisen kom år 2006 då dåliga skördar och en spekulativ våg drog fram över världen som snabbt höjde priserna på livsmedel, särskilt spannmål. Detta ledde till oroligheter på många håll i tredje världen och att den globala ekonomin i praktiken fortsatte att spinna i en nedåtgående spiral. Det som ändå räddade den globala ekonomin var Kinas och Indiens frammarsch på det ekonomiska planet, men konsekvenserna innebar samtidigt att de gamla ekonomierna i EU och USA drabbades av en sakta ökande arbetslöshet och ökade finansiella svårigheter i att klara av att erbjuda befolkningarna arbete och i förlängningen välfärd. Insatta ekonomer varnade för vad som komma skulle, men nyliberalerna fortsatte sin politik och avfärdade all kritik som ogrundad. En kritisk punkt var den amerikanska fastighetsmarknaden. Så länge huspriserna steg, eller åtminstone förblev höga, kände sig de skuldsatta amerikanerna trygga och ökade sin konsumtion. Men om det skulle bli oväntade prisfall skulle samma konsumenter börja spara med påföljd att konsumtionen kunde minska än mer och arbetslösheten stiga. Då skulle importen minska och andra länder får svårigheter i sin exportindustri. Detta oroades många ekonomer för redan år 2006, men inget hände utan allt fortgick som vanligt – men nu var det bara en tidsfråga innan bubblan skulle brista.

Den cynism som kännetecknade spannmålshandeln i USA utgjorde i sig ett hot mot den övriga världen, inte minst de fattiga länderna. Ett exempel får visa denna jakt på pengar oavsett hur många lik man går över, och som ledde till så många problem i många länder åren 2006-2007. ”Del Monte Foods vinster stiger tack vare högre priser” kunde man läsa i en rapport från detta multibolag i juni år 2008. Livsmedelsföretagens vinster steg kraftigt detta år. Bolagen aviserade ökade intäkter och vinster under året, liksom året innan. Del Monte Foods Companys rapporter om tillväxten under det fjärde kvartalet 2007, och för hela räkenskapsåret, blev kända under juni 2008. Som ledare för livsmedelsaffär Manufacturers Association, stödjer Del Monte Foods associationens kampanj mot biobränslen. GMA skyller de högre matpriserna på etanol – inte på högre energipriser, eller på en dyrare marknadsföring, eller egen vinstökning! Företaget, med huvudkontor i San Francisco, Californien, tjänade $50,4 miljoner, eller 25 cent per aktie, vid försäljning av aktier för $1,04 miljarder för det nämnda kvartalet år 2007. Det var 37 procents ökning av vinsten från motsvarande kvartal 2006 då Del Monte Foods tjänat $36,7 miljoner, eller 18 cent per aktie, vid försäljning av $940,1 miljoner. För det nämnda räkenskapsåret 2007-2008 hade Del Monte Foods tjänat $133,1 miljoner eller 66 cent per aktie på försäljning av aktier för $3.74 miljarder. År 2006-2007 tjänade företaget $112,6 miljoner eller 56 cent per aktie på försäljning av $3.41 miljarder. Del Monte är en stor aktör inom spannmålshandeln i världen. Sambandet med svälten i tredje världen år 2006-2007 och vinstökningarna för Del Monte åren 2007-2008 är ganska klar. Företaget Del Monte har en stor skuld, tillsammans med andra stora privata företag, i den livsmedelsprishöjning som plötsligt drabbade världen åren 2006-2007.

William Black noterar även följande, som visar vidden av en närmast kriminell ekonomisk politik i USA under perioden 1981-2008. Bankerna i USA hade, och har, massor av folk som inte betalar sina lån i tid, men detta rapporteras inte. Inte heller stoppas dessa människors kreditmöjligheter. Anledningen till att deras kreditvärdighet inte dras in beror på att när man tar till denna normala åtgärd, tvingas banken också erkänna förluster enligt de lagstadgade redovisningsreglerna – och då försvinner bankdirektörernas bonusar. Därför manipulerade bankerna redovisningsreglerna, vilket de gör ännu hösten 2009. Detta sätter press på USA:s kongress, men för att undvika en ekonomisk kollaps, sätter kongressen i sin tur press på revisorerna att just manipulera redovisningsreglerna, trots problemen som började sommaren 2008. Hösten 2009 betalas fortfarande bonusar ut till bankernas chefer, försvarade av påstådda vinster som inte existerar – och som inte heller existerade åren 2008, eller 2007. Vad händer om man som bankdirektör kraftigt underskattar bankens förluster? Jo, man rapporterar mycket högre vinster än vad verkligheten visar, för att just komma åt högre bonusar. Detta är ett nätverk av bedrägerier, som mycket väl kan leda till helvetet, menar William Black.

MVH
bigj

[Levee]

Bankerna i USA hade, och har, massor av folk som inte betalar sina lån i tid, men detta rapporteras inte. Inte heller stoppas dessa människors kreditmöjligheter

Mycket konstigt. Sa fort man missar en betalning sa marks det pa den individuella creditscore-siffran och darmed sanks kreditmojligheterna. Normal praxis i USA.

Bankerna tar alltid en credit report pa en lantagare for att utrona aterbetalningsformaga, tidigare kredithistorik och beteende. Pa samma satt sa har varje bank loan modification officers, loss mitigation officers och andra specialavdelningar som enbart sysslar med att ta hand om sena betalare innan dom hamnar i foreclosure, nagot bade bank och kund vill undvika. Finns till och med investerare som koper upp dessa lan och fastigheter, vilket visar pa att uppgifterna inte bara rapporteras utan aven pa att dom pa intet satt doljs.

Sa ditt resonemang hanger lite i luften, biggj. Forsok inte jamfora med det svenska UC, for detta ar helt olika system. Vill du ge dig in pa diskussioner om amerikansk kreditmarknad sa bor du ha studerat den noggrant forst. Google och Wikipedia racker inte langt.

/Levee

[biggj]

Hejsan!

Vet inte riktigt vad du vill ha sagt, herr Levee? Men försök förklara exakt vad du anser vara fel i resonemanget, så kanske det blir bra! Om jag kan svara i kväll är dock osäkert, håller på att pröva om naturlig finsk Vodka passar till svensk köttgrotta! Men lovar att återkomma!

MVH
bigj

[Levee]

Hejsan!

Vet inte riktigt vad du vill ha sagt, herr Levee? Men försök förklara exakt vad du anser vara fel i resonemanget, så kanske det blir bra! Om jag kan svara i kväll är dock osäkert, håller på att pröva om naturlig finsk Vodka passar till svensk köttgrotta! Men lovar att återkomma! :wink:

MVH
bigj

Vad jag vill ha sagt ar att du nog skulle ha battre lycka i din kritik om du forst ar medveten om hur det amerikanska kreditsystemet fungerar. Det saknas en lank i din logiska kedja. Nyckeln du letar efter kan vara att i USA sa premieras kreditinnehav, till skillnad fran Sverige dar kreditkort pa en UC ar ett daligt tecken. Det kan ocksa vara att du missuppfattat systemet med credit scores. Ett tredje alternativ (och det jag tror mest pa) ar att du snurrat till det for dig sjalv vad galler de olika stadierna av kreditproblem. Det som man i Sverige kan saga ar missad betalning, paminnelse 1 och 2, 60 dagars problemkredit, hot om uppsagning och sa vidare. USA ar mycket mer flexibelt vad galler att forsoka radda krediterna, pa gott och ont.  Amerikanska credit scores ar heller inte som svenska UC med betalningsanmarkningar. I USA sa hojs eller sanks din credit score. Ungefar som en forsakringsprodukt dar man tar ett differentierat tal for varje individ. Det galler att ha sa hogt credit score som mojligt. Over vissa nivaer for att kunna ansoka om vissa lan, etc. Det saknar till viss del motsvarighet av typen anmarkning dar i princip all kredit stryps beroende pa vilken slags bet.anmarkning det galler. Belopp, tid, anledning etc. Stora skillnader dar ocksa och svart att tolka korrekt.

Om du vill sa kan jag ga igenom hela den amerikanska lanekedjan med dig, alla produkter fran conventional 20 % down till FHA, VA, 1st mortgages, home equity loans, prime equity lines, reverse mortgages, compliance standards etc. Fran ansokning till slut, lyckligt eller olyckligt. Processen vid foreclosure, processen far att undvika foreclosure, credit counseling requirements, debt consolidation och sa vidare.

Utan aktuell kunskap om detta omrade sa ar det svart for dig att exakt forsta (och darmed forklara) vad du forsoker med ovan.

/Levee

[biggj]

Hejsan!

Att man i USA anser krediter är mindre problematiska än i Sverige låter jag vara osagt, men det innebär ej att mina, och de ekonomiska forskarnas, inlagor inte skulle stämma, snarare tvärtom. Att bigj så lätt även drager ned byxorna på Chicagoskolan och Friedmanns teorier kanske svider hos vissa, men det får ej förhindra sanningen, eller hur? Har du ej funderat på det Levee? Ju mer krediter, ju större risker - lätt matematik! Ho ho ho ho....den var allt enkel den!  :wink:
Nu vidare i det som är av allmänt intresse, och som även får Levee att tänka till lite mer!

Vi noterar det David Rothkopf bidrar i med sin bok "Superclass, och hur den nya globala makteliten styr världen" där följande intressanta uppgifter noterats:
År 1962 hade de 100 största företagen 1 228 dotterföretag, år 1998 hade de över 10 000 dotterföretag.
De 50 största finansinstituten står sammanlagt för 48,5 biljoner i tillgångar - mer än en fjärdedel av de globala.
De två rikaste 2 procenten av världens befolkning äger halva världens tillgångar och den högsta procenten äger omkring 40 procent.
De 100 största företagen omsatte mer än 9,72 biljoner, och de fem största (Exxon, Mobil, Wal-Mart, Royal Dutch Shell, BP och GM) hade en sammanlagd omsättning som uppgick till nästan 1,4 biljoner - mer än BNP i alla utom 13 länder.
Av de 166 "enheter" med en omsättning på mer än 50 miljarder dollar är hela 106 - företag - och enbart 60 är stater.

David Rothkopf skriver vidare om de stora bolagens chefer och deras stora maktapparat:.
”De är sex tusen bland sex miljarder människor. De finns i regeringar, de största företagen och finansinstituten. De styr över media, företräder religioner och leder, bakom kulisserna, hänsynslösa terroristgrupper. Aldrig tidigare har så få haft så mycket makt. David Rothkopf kartlägger vilka de är och deras inbördes nätverk. Han sitter med vid hemliga sammanträden och deltar i deras middagsdiskussioner. Han visar hur de utövar sitt inflytande och vilka oerhörda ekonomiska, politiska och militära resurser som står till deras förfogande.
Vad händer bakom de stängda dörrarna när de möts varje år i Davos eller ombord på ett flygplan på 12 000 meters höjd? Vem sätter reglerna för dessa makthavare som verkar långt bortom alla lagar och internationella överenskommelser? De styr våra liv och vår vardag. Deras beslut kommer att förändra vår framtid. Frågan är bara hur?”

”Med tanke på det inflytande som dessa företag utövar - deras potentiella påverkan på andra branscher och företag, deras globala nätverk av anställda och aktieägare - kan man få uppfattningen att de är ännu mäktigare än länder av jämförbar storlek. Företagen bestämmer ju arbetstider, var de anställda arbetar och vilka förmåner de har. Lagarna styr dessa beslut, men idag kan företagen flytta sin verksamhet och föra över investeringar och aktiviteter till ställen där lagarna inte är lika betungande. Dessutom representerar stora bolag stora grupper, personer med politisk makt som vill slå vakt om utvecklingsmöjligheter inom sina egna organisationer. De kanaliserar resurser till lobbyverksamhet, till stöd åt politiker, till kampanjer i medierna där deras åsikter förs fram och utformar den offentliga debatten nationellt och internationellt.”


Vad vi ser här är en totalitär maktkoncentration, där alla krafter samlas för att ständigt motarbeta demokratin och förbättrade villkor. Denna totalitära maktapparat är ingen konspiration, den är en naturlig del i ett ekonomiskt system såsom kapitalismen - och dess rötter går ända tillbaks till den feodala världen och den blinda tron på en världsordning byggd på hierarkier. Hierarkier är med nödvändighet alltid totalitära och auktoritära till sin struktur. Och de hålls alltid samman genom extremt våld - ett våld som i sig leder till motvåld! Det är det vi ser i världen av idag, och igår!  
Det leder till följande antagande: Den nyliberala bubblan var åter sprickfärdig våren 2008......vi kommer strax till detta!

MVH
bigj

[Levee]

Hejsan!

Att man i USA anser krediter är mindre problematiska än i Sverige låter jag vara osagt, men det innebär ej att mina, och de ekonomiska forskarnas, inlagor inte skulle stämma, snarare tvärtom.

Med detta som bakgrund, se nu till mitt tidigare inlagg. Sa fort man missar en betalning sa marks det pa den individuella creditscore-siffran och darmed sanks kreditmojligheterna. Normal praxis i USA.

Bankerna tar alltid en credit report pa en lantagare for att utrona aterbetalningsformaga, tidigare kredithistorik och beteende. Pa samma satt sa har varje bank loan modification officers, loss mitigation officers och andra specialavdelningar som enbart sysslar med att ta hand om sena betalare innan dom hamnar i foreclosure, nagot bade bank och kund vill undvika. Finns till och med investerare som koper upp dessa lan och fastigheter, vilket visar pa att uppgifterna inte bara rapporteras utan aven pa att dom pa intet satt doljs. Detta star i direkt motsats mot ditt inlagg. Du maste darmed fortydliga dig.

Sedan sade jag inte mindre problematiska, utan jag sade att det finns mer flexibla losningar for problemkrediter i USA. Det ar tva helt skilda saker. Pa gott och ont, som sagt.

/Levee

[biggj]

Hejsan!

Vi noterar med glädje att Levee lyckas förstå faran och problematiken med höga och många krediter i ett samhälle. Även krediter på högre nivåer, något som ju även orsakade den nyliberala härdsmältan hösten 2008! Levee har även börjat inse att lån kunde både köpas och säljas av bankerna, vilket även det skyndade på den nyliberala bubblan att spricka. Bra, jobbat, Levee - fortsätt så, och bigj behöver inte ständigt backa och förklara hur saker och ting hänger ihop för dig!  :wink:

I början av år 2008 såg man allt fler tecken på att det inte stod rätt till, arbetslösheten steg sakta men säkert, och nu kom oroande rapporter från USA där flera banker visade sig ligga på ruinens brant eftersom de fick in allt mindre räntor och amorteringar på alla de lån som de godvilligt hade erbjudit fler och fler fattiga och arbetslösa människor. Under våren började nyliberalerna få upp ögonen för att spekulationen och de enorma krediterna inte längre kunde kontrolleras enär det flöt in allt mindre pengar från låntagarna. Man försökte förgäves låna upp sig hos andra aktörer men dessa var själva ofta lika skuldsatta. Sakta spred sig paniken i USA under sommaren 2008. Nu började folk strunta i att betala sina amorteringar och räntor för de hus de köpt på kredit, de helt sonika lämnade husen och flyttade iväg. På ett halvår kunde nästan hela kvarter i villaförorterna tömmas på människor.

I juli 2008 tvingades USA:s regering, det vill säga staten, gå in och rädda två stora bolåneinstitut, Freddie Mac och Fannie Mae, med skattemedel. Detta ledde till stagnerad tillväxt i USA, och stor oro på bostadsmarknaden. Alan Greenspan hade insett problemen och smitit ut bakvägen redan år 2006 när han lämnade chefskapet för USA:s centralbank, trodde i augusti att banker över hela världen kan bli tvungna att ta hjälp från staten innan den rådande finansiella krisen är över. Själv vägrade han ta sin del av ansvaret för denna extrema ekonomiska politik han förordat sedan han tillträdde som centralbankschef under 1980-talet. I början av augusti 2008 kunde man i en artikel i Financial Times läsa att Alan Greenspan förutspådde den pågående krisen - som startade för ett år sedan - var en händelse som vi ser en eller två gånger under ett århundrade. Den bristande betalningsförmågan kommer att bestå tills priserna på den amerikanska bostadsmarknaden stabiliserats, ansåg han. Tills dess kvarstår hotet om kollaps för många banker.  

I september samma år kollapsade två bankjättar i USA, även de riggade till att spekulera med andras pengar. Lehman Brothers kollapsade den 14 september och Merrill Lynch köptes upp, och räddades, av Bank of America. I det lite kortare perspektivet handlade det om att riskerna för konjunkturen blir ännu större, och att man kan hamna i ett läge där den finansiella krisen fortsätter att driva fastighetsmarknaden neråt, vilket i sin tur skickar ned konjunkturen i en ond cirkel.
På längre sikt, i en kommande konjunkturuppgång, kan en konsekvens bli att den finansiella infrastrukturen kommer att vara mindre omfattande, men det behöver kanske inte vara helt av ondo. Det som har varit tydligt de senaste åren är att man har fått en del finansiella bubblor som delvis har pumpats upp av den finansiella sektorns infrastruktur, och delvis av centralbankerna, något som lätt bäddar för ekonomiska kriser. Det är tredje gången på tio år som den här modellen av spekulation brustit och rasat samman, först LTCM-krisen, sedan ITK-bubblan och därefter finanskrisen hösten 2008. Förlorarna är som vanligt de med sämst inkomster och de som arbetar med vanliga jobb. Här nedan följer några rubriker och texter när det var som värst under hösten 2008.
                                       
MVH
bigj

[Levee]

Vi noterar med glädje att Levee lyckas förstå faran och problematiken med höga och många krediter i ett samhälle. Även krediter på högre nivåer, något som ju även orsakade den nyliberala härdsmältan hösten 2008! Levee har även börjat inse att lån kunde både köpas och säljas av bankerna, vilket även det skyndade på den nyliberala bubblan att spricka. Bra, jobbat, Levee - fortsätt så, och bigj behöver inte ständigt backa och förklara hur saker och ting hänger ihop för dig!

Ja, vilken tur man kan ha ibland. Det ar ju for val att biggj anser att jag kan forsta nagot jag agnat de senaste 10 aren av mitt liv at att arbeta med, bade nationellt och internationellt. Tack biggj, det var verkligen hyggligt av dig att papeka detta.

/Levee

[biggj]

hejsan!

Tja, herr Levee, om även andra som arbetar inom den ekonomiska sektoren besitter liknande kunskaper på det ekonomiska området du har, är det kanske inte så konstigt att problemen hopar sig och kriserna radas upp i denna sektor?  :wink:

Raset bara fortsätter – en dag under krisen:

”Ett räddningspaket från den amerikanska staten för att hålla försäkringsjätten AIG vid liv lyckades inte hjälpa de svårt sargade värdepappersmarknaderna som rasade rejält strax före stängning. Dow Jones kom att sluta nära sin treårslägsta nivå efter att ha rasat 4,1 procent. Hittills under veckan är DJIA nu ner 7,1 procent. Samtliga 30 aktier gick tillbaka, och index drogs särskilt ned av AIG, men även JP Morgan och Citigroup tappade stort. S&P 500 tappade 4,7 procent, efter att finanssektorn förlorat 9,6 procent av sitt värde. Likaledes gick tekniktunga Nasdaq tillbaka och stängde ned 4,9 procent.

Oljepriset vände upp efter att siffror från det amerikanska energidepartementet visat att lagernivåerna sjönk 6,3 miljoner fat under förra veckan. Priset för ett fat råolja stängde upp 6,6 procent, vid 97,16 dollar. Även guldpriset blev intressant som en säker hamn och kom att uppvisa sin största ökning på åtta år efter att ha stigit med 9 procent till 850,50 dollar per uns.
Statistik från bostadsmarknaden gick också i moll. Bostadsbyggandet i USA föll 6,2 procent i augusti jämfört med månaden innan. Analytikernas prognos låg på en nedgång med 1,6 procent. Bostadsbyggandet är nu nere på sin lägsta nivå sedan 1991. Vidare under onsdagen rapporterades att underskottet i den amerikanska bytesbalansen uppgick till 183,1 miljarder dollar under andra kvartalet.

AIG, American International Group, världens största försäkringsbolag, blev onsdagens stora samtalsämne efter att ha förlorat ytterligare 45,3 procent. Federal Reserve offentliggjorde sent på tisdagen att man godkänner ett lån på 85 miljarder dollar för att rädda företaget. Samtidigt tar staten över nära 80 procent av aktierna i AIG. Barclays meddelade att man betalar 1,75 miljarder dollar för den amerikanska investment banking- och capital markets verksamhet vid Lehman Brothers om förvärvet godkänns av myndigheterna. Lehman fortsatte falla 56,7 procent.

Morgan Stanley tidigarelade sin delårsrapport och presenterade ett resultat som var klart bättre än väntat. Trots det föll aktien med 24,2 procent. Även Goldman Sachs rasade 13,9 procent efter att marknaden uppvisat sitt missnöje med investmentbankens kvartalsresultat. För såväl Goldman som Morgan var det bolagens största nedgångar någonsin. Bland övriga banker blev JP Morgan 12,2 procent billigare och Citigroup gick tillbaka 10,9 procent.
Efterhandeln visade sig också bli mycket händelserik för finansaktierna efter att New York Times rapporterat att Washington Mutual, som tappade 13,4 procent under dagen, uppges vara ute till försäljning i ett auktionsförfarande lett av Goldman Sachs. Såväl JP Morgan som HSBC och Wells Fargo anges finnas bland intresserade aktörer. Washington rusade 9,5 procent i efterhandeln, medan JP gick upp 1,9 procent och Wells steg 2,7 procent. Samtidigt skrev tidningen att Wachovia, som rasade hela 20,8 procent under den ordinarie handeln, visat intresse för Morgan Stanley och för preliminära samtal med banken. Wachovia avancerade 2 procent på beskedet.

Utanför finanssektorn gav Longs Drugs Stores avslag till ett bud från Walgreen, och rekommenderade sina aktieägare att istället tacka ja till ett lägre bud som tidigare offentliggjorts från CVS Caremark. Longs tappade 2 procent, medan Walgreen gick ner 4,5 procent och CVS sjönk 3,1 procent.

Inom teknologisektorn offentliggjorde Samsung Electronic ett bud på SanDisk, vilket det spekulerats kring under flera dagar. Budet, som är värt 5,85 miljarder dollar eller 26 dollar per aktie, fick dock avslag från SanDisks ledning. SanDisks aktie rasade i sin tur nära 40 procent till 20,92 dollar.

Adobe Systems presenterade sitt resultat för tredje kvartalet under tisdagskvällen. Vinsten uppgick till 191,6 miljoner dollar, vilket var en nedgång från 205,2 miljoner dollar samma period föregående år. Omsättningen steg från 851,7 miljoner dollar till 887,3 miljoner dollar. Trots det försämrade resultatet var det bättre än marknadens förväntningar. Dessutom slog även utsikten för det fjärde kvartalet analytikernas prognoser. Aktien var upp under större delen av dagen, men stängde till slut ned 5 procent.

VMware tappade stort och stängde för första gången under sitt noteringspris på 29 dollar i augusti 2007 efter att under onsdagen gått tillbaka 12,7 procent. Ett flertal analytiker sade sig uppleva oro kring bolagets senaste mjukvaruplaner och hur VMware ska kunna klara att konkurrera med Microsoft. Bland övriga teknikaktier tappade Apple 8,6 procent, IBM gick tillbaka 3,9 procent, Microsoft stängde ned 5,5 procent medan Dell gick mot marknaden och slutade upp 1,3 procent.”
Detta kunde man läsa under en dag den 18 september 2008.  

MVH
bigj

[Levee]

Tja, herr Levee, om även andra som arbetar inom den ekonomiska sektoren besitter liknande kunskaper på det ekonomiska området du har, är det kanske inte så konstigt att problemen hopar sig och kriserna radas upp i denna sektor?

Ja, det ar ju en lagom arrogant fragestallning med tanke pa att du nu verkar tro att du lar mig de saker jag forst tog upp for att visa dig var du gatt fel i ditt resonemang. Det ar sa synd att jag inte kan ge dig mojligheten att ifragsatta mina kunskaper infor de manga utsatta personer som idag har kvar sina hem och en tryggad alderdom tack vare det arbete jag utfor. Du forstar biggj, jag hjalper manniskor. Varje dag. Du pratar, jag agerar.

Ditt hopp hanger pa att det finns manga sadana som jag kvar inom den ekonomiska sektorn.

/Levee

[biggj]

Hejsan!

Jaha, då får vi välan hoppas att Levee hjälper alla dem som ännu inte råkat illa ut för hans och polarnas nyliberala trixande svängerier! Men man vet aldrig, Levee och hans polare kanske ännu inte är klara med sina hjälpande händer, fler kan således vara i riskzonen! Och vi tackar naturligtvis Levee för den hjälp vi själva erhåller från honom när han i sina varudeklarationistiska orgier utsätter våra osjälviska lektioner i nutidshistorisk ekonomisk kunskap här på sajten! Ho ho ho ho.......vad får desse självtroende mytomanister allt ifrån.......ho ho ho.......  :lol:

MVH
bigj