Vad är Jaget ?

[Pilatus]

Jahvé betyder ”jag är”.

Jahve är en vokalisering av det JHVH, tetragrammaton, som översätts till "jag är".

Vi antar att begreppet Gud användes för att beskriva Adam (som är ett Jag). De två sägs vara avbilder av varandra. Jaget är Gud! Jahvé Gud. Det är en urtida idé, att själ och ande är namn på de krafter, som formar Jaget.

Det finns ingen delning mellan kropp och själ i Bibeln som hos Platon. Lasaros och Jesus uppväcktes/uppstod lekamligen. Det finns flera exempel. Den odödliga själen tillfördes kristendomen och passade kanske bättre in i den hellenistiskt präglade värld där kristendomen missionerades. Ande står för livsprincipen, att andas.

[Plattfot]

Det finns ingen delning mellan kropp och själ i Bibeln som hos Platon. Lasaros och Jesus uppväcktes/uppstod lekamligen. Det finns flera exempel. Den odödliga själen tillfördes kristendomen och passade kanske bättre in i den hellenistiskt präglade värld där kristendomen missionerades. Ande står för livsprincipen, att andas.

Nu riktar jag in mig på föreställningar som var urgamla långt innan GT nedtecknades. När det gäller GT stödjer jag mig ibland på Curt. Han sade till mig, att han gav upp försöken att tolka originaltexten, som han förklarade var mycket dunkel. Han ägnade sig sedan åt annat. Han hamnade i svenska kyrkans centralstyrelse och sändes regelbundet till Rom för att diskutera ekumenik och annat med Vatikanen. Hans egen kommentar var: "Så kan det gå för en präst som är för dum att förstå Bibeln." http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=3587223

Det vi har är en bibeltolkning. Tolkningen är mycket osäker. I vissa fall är den skandalöst usel. Åtminstone i det fallet håller de bakom "Svenska Folkbibeln" med mig. Om de sedan lyckats så mycket bättre med sin tolkning är tvivelaktigt. http://sv.wikipedia.org/wiki/Svenska_Folkbibeln
Att tvivla på en tolkning är inte detsamma som att tvivla på Bibeln. Fast logikern kanske invänder mot en tro på det man inte begriper: "Jag vet inte vad som står här, men jag tror på det!"

Om du slår upp ordet "själisk" i ordförklaringarna till 1917 års Bibel, får du reda på att det grekiska ordet psychikós ibland översätts till fysiskt. Så förekommer även i NT81. Det är rätt, om man vill kunna tolka vissa av Paulus ord som ett stöd för feodalismen: Först kommer det själiska (1917) fysiska (1981), därefter kommer det andliga (1 Kor 15:46).

Framgångsteologin lär att du har en heligare ande, om du vinner eller har pengar. Det är den tolkningen jag kallar skandalös. Den är "helig tradition" från sen antik och tidig medeltid. Den torde hänga ihop med den ganska hemska arianismens idéer om en finare himmelsk materia, som Kristus skapats av. Himlen är ju blå, så är man skapad av sådant, så är man blåblodig. Slå ihjäl och bli greve! Lite mer lik Kristus än andra. Åsikten att religion skall löna sig, blev ett problem (1 Tim 6:5). Arianismen är primitiv och räknas som den värsta villolära kyrkan drabbats av (så tyckte även Curt), men den tycks finnas kvar i vår traditionella bibeltolkning. Kejsar Konstantin, "den förste kristne kejsaren" var arian, liksom hans efterträdare.

Jag skulle kunna skriva mycket mer om detta. Helt klar är att det är mycket svårt att stödja sig på Bibelns texter i några som helst frågor. Utan åtminstone rudimentära kunskaper om äldre föreställningsvärldar kan man inte få ut något begripligt ur texterna. Och troende anser att "hedendom" är förbjuden frukt från Kunskapens träd. Då blir bibeltolkning helt fria egna fantasier.

[Pilatus]

Nu riktar jag in mig på föreställningar som var urgamla långt innan GT nedtecknades. När det gäller GT stödjer jag mig ibland på Curt. Han sade till mig, att han gav upp försöken att tolka originaltexten, som han förklarade var mycket dunkel. Han ägnade sig sedan åt annat. Han hamnade i svenska kyrkans centralstyrelse och sändes regelbundet till Rom för att diskutera ekumenik och annat med Vatikanen. Hans egen kommentar var: "Så kan det gå för en präst som är för dum att förstå Bibeln."

Intressant, det skulle säkert varit intressant att fråga Curt om en del som man undrat över. Att han givit upp att försöka tolka "originaltexten" är begripligt. Den existerar ju inte längre, allt som finns kvar är avskrifter av avskrifter. Och det finns fel av många olika slag, medvetna tillägg och ändringar och sådant som är oavsiktliga misstag. Kanske menade han Septuaginta, det är den äldsta bibeltexten och författad på grekiska.

Det vi har är en bibeltolkning. Tolkningen är mycket osäker. I vissa fall är den skandalöst usel.

Exakt vad som är uselt kräver en förklaring. Bibel 2000 tror jag är bra som översättning, även om man gjort en del eftergifter. Man får läsa kommissionens kommentarer för att förstå deras arbetsmetod. 1917 års översättning är språkligt bra tycker jag, men det kan även bero på vanan. De äldre upplagorna tycker jag har ett fantastiskt språk. Kanske är det så att vi tycker att modern svenska är effektiv, men litet platt jämfört med de äldre formuleringarna i Bibeln. Folkbibeln är jag inte imponerad av.

Att tvivla på en tolkning är inte detsamma som att tvivla på Bibeln. Fast logikern kanske invänder mot en tro på det man inte begriper: "Jag vet inte vad som står här, men jag tror på det!"

Att läsa och förstå Bibeln är krävande. Man måste kunna Palestinas historia. Och man måste förstå vad alla överdrifter skall tjäna för syfte och att författarna aldrig har haft något sanningskriterium med samma krav på sanningen som vi har. Jag har inte läst teologi, men är litet intresserad av hur Bibeln kommit till och varför den är så spridd.

[Plattfot]

Jag tror att Curt talade om Torah och Tanach, den hebreiska Bibeln. Den masoretiska texten nedtecknades visserligen mycket senare än Septuaginta, men skriftfynden från Qumran och andra fragment pekar på att avskrifterna och muntlig tradition den vägen väl kan ha förmedlat mycket gamla formuleringar.

Jag tycker också om det svenska språket i 1917 års Bibel. Det kan för mig också bero på vanan. Men jag gillar inte, att man i kommentarer säger sig inte veta vem Nun var. Gå in på http://www.bibeln.se/las/sok?q=Nuns+son&goto_book_2k=&goto_book_1917=&b=2k Upprepningar är i Bibeln och på dess språk en stilistisk metod att stryka under det viktiga.

[holoteist]

Eller kanske händerna? Jag hajar inte detta enorma disproportitionella fokus på vaden.

[Algotezza]

Fråga i stället:

Vad kan jaget göra för duet och vad kan duet göra för jaget.

/Algotezza

[Plattfot]

Jag borde kanske fortsätta tråden med att förklara vad Nun har med jaget att göra.

Den som klickade på min länk hamnade på ett par sidor utvalda bibelverser (ca 30 stycken), där det överallt står ”Josua, Nuns son”. Den formuleringen dyker upp i tre av moseböckerna och fem andra bibelböcker. Moseböckerna och Josua tros ursprungligen ha nedtecknats på 1400-talet f.Kr. Även om vi inte känner de ursprungliga versionerna, kan vi tvivla på, att en som helig betraktad text skulle ha ändrats särskilt mycket under seklerna.

Formuleringen ”Josua, Nuns son”, upprepas trettiotalet gånger i åtta bibelböcker. Den måste ha varit en viktig del av den muntliga tradition, som var gammal redan då texterna först skrevs ned. Namnet Nun skrevs ned långt tidigare med hieroglyfer i det land, där Moses såsom adoptivson till Faraos dotter Bitya fick sin utbildning.

Ingen av er behöver tro på Moses historicitet, men att moseböckerna uppvisar förtrogenhet både med forntida lärdom och forntida brutalitet är det väl ingen som ens försökt betvivla. Vem var då Nun? Jo, det var namnet på Egyptens ursprunglige skapelsegud, dess himmelsgud! http://sv.wikipedia.org/wiki/Nun

De kristna bibelexegeterna tycks vara stolta över att inte veta sådant. Det är ju hedendom! Usch för kunskap! Det kallas gnosis på grekiska och förbjöds i fornkyrkan. Men ett av den mesopotamiske mångudens namn, Shaddaj, översätts till Gud den väldige (1 Mos 17:1), så judarnas lärde använde vördade ord från grannfolken när de formulerade sig. I ordförklaringarna till Bibeln förnekas dock all kunskap om namnet Shaddaj http://www.bibeln.se/las/uppslagsdel/v/valdig .

Josua är ett hebreiskt namn som betyder Gud frälser. Jesus är ett grekiskt namn. Ingen av er behöver tro på Jesus historicitet, den bestrids ibland http://www.jesusgranskad.se . Men att Nya Testamentet skrevs på grekiska är säkert. Om Josef och Maria var historiska personer och fattiga judar, så inte talade de grekiska eller gav sin son ett flådigt grekiskt namn. Grekiska var finspråk i romarriket!

De bebådande änglarna betonade med säkerhet, att Mirjams son (Maria är grekiska) skulle heta Josua (Gud Frälser). Om vi ändå använder oss av grekiskan, så får ”Josua, Nuns son” betydelsen ”Jesus, himmelsgudens son”.

Nå, men jaget då? Nun var inte bara himmelsgud utan även kaosgud i det gamla Egypten. Kaos är inte oordning, det är nutida vardagsbetydelse. Kaos har med oberäknelighet och oförutsägbarhet att göra. Såsom droppar av Kaos har människorna en fri vilja. Utan Kaos finns ingen fri vilja. Motsats till Kaos är determinismen, logiken och algebran. Att göra Nun till sin Gud har filosofiska konsekvenser.

[Plattfot]

Om Himlen (= medvetandet, känslan, kärleken) och Solen (= ljuset, förnuftet).

Den egyptiske himmelsguden Nun, som är far till solguden Ra, kallas också Djupet. Det handlar om himmelshavet, en föreställning vi idag har glömt. "Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet." Det var 1917 års översättning.

Himmelsguden Nun beskrivs som identisk med sitt himmelshav, så i den här versen har vi två Gud. Egyptisk myt säger att solguden Ra klättrade upp på och satte sig över sin fader Himlen. Då blev Himlen sur, och slängde ned Solen Ra i Underjorden genom en avgrund i väster. Ra letade reda på en annan avgrund i öster, och klättrade upp. Och så upprepade han sin synd, och Himlen slängde ned honom igen.

Så där håller de två gudarna på än idag, och Underjordens grindpojkar har fullt sjå, att öppna och stänga portarna när solen kommer farande. Varje gång de öppnas slår underjordens röda flammor högt mot himlen och bränner farsgubbens skägg. Det här är empirisk religion! Ingen kan väl bestrida att vi ser det!

Kristen myt, säger att ljusbäraren som klättrar upp heter Lucifer, men han kallas oftare Djävulen. Då uppstår frågan: Vem av dem är det som dyrkas i kyrkan? Har bibelexegeterna förväxlat de två kontrahenterna?

De var Himmelens Gud och Sol Invictus (Den Obesegrade Solen, som kejsar Konstantin var hednisk överstepräst åt.) Även Farao var ju Solens överstepräst och därtill son, och Moses ville att han skulle böja sig för Himlens Herre. Moses var uppfostrad och utbildad vid Faraos hov, så moseböckerna måste innehålla egyptisk filosofi och tolkas utifrån sådan.

[Algotezza]

Jaget emanerar ur vårt perspektiv på och relation till tillvaron, ungefär: att vi "kikar ut på världen genom våra ögon" och "lyssnar ut i världen" via våra öron, så att vi upplever oss vara i mitten av "vårt uppelevelseuniversum", samt genom hur vi samverkar med omvärlden. Därför är jaget immateriellt i samma mån som ett perspektiv är det.

/Algotezza

[Antic]

Och att vi sedan kan betrakta det som vi är (självmedvetenhet) gör det hela ännu mer förvirrat, eller hur?

Hur kan vi betrakta något vi är, i så fall från vad?

[förstår mig själv]

Och att vi sedan kan betrakta det som vi är (självmedvetenhet) gör det hela ännu mer förvirrat, eller hur?

Hur kan vi betrakta något vi är, i så fall från vad?

Vi får definera oss själva. Något som är, existerar, verkligt.
En känsla är bara, den är exakt det man känner. Eftersom det är det ända säkra(förnuftet kan vi försöka med också) är det även det enda objektiva som är viktigt, meningen med livet.
Sedan kan man bygga upp en "verklighet" och förstå samband via detta. Man kan undersöka om det vi ser och det som händer och det vi upplever är förenligt med detta antagande.
Då börjar man uppleva det som sker lite annorlunda, man börjar existera på riktigt.

[Antic]

Vetenskapen står sig slätt att ens försöka förklara hur vi kan betrakta oss själva. Dvs vara medvetna om att vi är medvetna och rannsaka oss själva. Det är ju det som ger både förnuft och moral, att studera sig själv.

Bibeln har faktiskt en ganska intressant förklaring på hur vi kan göra detta. Enligt bibeln består vi av 3 st delar. En fysisk kropp, en själ (personligheten) och sist en andlig del som inte är oss och som vi bara har till låns från Gud. Det är från den som vi betraktar oss själva.

Om det nu stämmer så förklarar det ganska bra hur vi kan betrakta oss själva eftersom vi måste göra det från något annat än det som är vi.

För mig ger detta logik tills jag får höra en bättre förklaring.

[SigurdV]

Och att vi sedan kan betrakta det som vi är (självmedvetenhet) gör det hela ännu mer förvirrat, eller hur?

Hur kan vi betrakta något vi är, i så fall från vad?

Vi får definera oss själva. Något som är, existerar, verkligt.
En känsla är bara, den är exakt det man känner. Eftersom det är det ända säkra(förnuftet kan vi försöka med också) är det även det enda objektiva som är viktigt, meningen med livet.
Sedan kan man bygga upp en "verklighet" och förstå samband via detta. Man kan undersöka om det vi ser och det som händer och det vi upplever är förenligt med detta antagande.
Då börjar man uppleva det som sker lite annorlunda, man börjar existera på riktigt.

Jo känsla ÄR grundläggande och ATT "känna hur känslan upplevs" är att känna oss själva.

[Algotezza]

Och att vi sedan kan betrakta det som vi är (självmedvetenhet) gör det hela ännu mer förvirrat, eller hur?

Hur kan vi betrakta något vi är, i så fall från vad?

Från det transcendentala jagets observationspunkt. Vi kan inte uppleva denna punkt direkt, bara tala om den och uppleva ur dess synvinkel.

/Algotezza

[SigurdV]

Och att vi sedan kan betrakta det som vi är (självmedvetenhet) gör det hela ännu mer förvirrat, eller hur?

Hur kan vi betrakta något vi är, i så fall från vad?

Från det transcendentala jagets observationspunkt. Vi kan inte uppleva denna punkt direkt, bara tala om den och uppleva ur dess synvinkel.

/Algotezza

Jag brukar säga att självupplevelse egentligen är när ( x= )jag-nu betraktar minnesbilden av("x" =) jag-nyss. Dessa två är INTE kongruenta MEN: x="x" . Mitt logiska system innehåller TVÅ identitetslagar Statisk Identitet x=x och Dynamisk Identitet x ="x".
Det möjliggör statiska och dynamiska kvantiteter som tidssegment och ålder. Ett segment av tiden ändras inte med tiden om inte segmentets ena ändpunkt befinner sig i nuet då segmentet åldras i takt med tiden.