Dura M skrev:Justin Case skrev:Visa då var du tycker att mitt resonemang brister.
Men har du fortfarande inte fattat? Invändningen är att du påstår att din slutsats är säker när den i själva verket bygger på gissningar. Du gissar att sannolikheten
endast beror på spannets storlek. Du gissar att det inte finns några andra faktorer, men detta vet du naturligtvis inte. Du har ingen aning.
Om jag gick in i en spelbutik, pekade på en oöppnad lott på måfå och sa: "det är väldigt osannolikt att just den där lotten ger minst en miljon kronor i vinst", skulle du då invända: "det går inte att säga, för du har ingen aning om vad det finns för bakomliggande faktorer utöver de du känner till; det kanske finns faktorer som, om du kände till dem, skulle göra det möjligt för dig att se på en oöppnad lott om den ger minst en miljon kronor i vinst"?
Brukar du, när du befinner dig i Sverige, ta hänsyn till att det kanske blir jordbävning så att du faller ned i kokande lava i nästa sekund - jag menar, med tanke på att du inte känner till alla faktorer i jordens inre som kan tänkas påverka sannolikheten för att det blir jordbävning där du är i nästa sekund?
Jag bör, och kan, när jag gör en sannolikhetsbedömning, bara utgå från de faktorer jag känner till, inte från några faktorer jag inte känner till. Och vad jag känner till om universums storlek är att den är minst 93 miljarder ljusår, att den kan vara hur mycket större än så som helst, och att man inte känner till något skäl för att tro att någon eller några av de storlekar universum kan tänkas ha skulle vara mer sannolikt universums verkliga storlek än vad någon annan av de storlekar universum kan tänkas ha är. Dessa kunskaper motsvaras i jordbävningsexemplet av våra kunskaper om att det hittills inte skett några nämnvärda jordbävningar i vår del av världen i modern tid och att detta tycks bero på hur de tektoniska plattorna ligger, och de motsvaras i lottexemplet av mina kunskaper om hur mycket en lott kostar och hur stor andel av lottsäljarens intäkter som sägs gå till de som drar vinstlotter.
Anta att jag med ögonen förbundna blivit placerad någonstans i en kolossalt stor sal som fyllts med bollar upp till midjehöjd, och att jag vet att det i salen finns sammanlagt 1000000001 bollar: närmare bestämt 1 röd boll och 1000000000 vita bollar. Om jag inte har någon som helst kunskap som ger mig skäl att anta att den röda bollen skulle vara t.ex. större än de vita, eller på annat sätt gå att skilja från de vita, eller att den skulle vara placerad i något särskilt hörn av salen, närmast dörren till exempel, eller något liknande, ja då bör jag utgå från att jag, om jag plockar upp en boll, så gott som 100% säkert inte kommer att plocka upp den röda bollen.
Nu kan det vara så att jag (avsiktligt eller av en slump) blivit utplacerad så nära den röda bollen att det är relativt sannolikt (kanske t.ex. en chans på 100000) att jag, när jag plockar upp en boll på måfå, plockar upp den röda bollen. Men det är i så fall inget jag vet något om. Utifrån den kunskap
jag har är det rimligt av mig att utgå från att jag bara har en chans på 1000000001 att plocka upp den röda bollen när jag plockar upp en boll.
[Sannolikheten för att plocka upp den röda bollen] symboliserar [sannolikheten för att universum är ändligt stort] och [sannolikheten för att plocka upp den vita bollen] symboliserar [sannolikheten att universum är oändligt stort]. Liknelsen haltar lite, men bara till min teoris fördel: de vita bollarna är för
lite fler än den röda för att göra rättvisa åt det faktum att de oändligt många olika oändliga storlekar universum kan tänkas ha är
oändligt många gånger fler än de ändligt stora dito, inte bara 1000000000 gånger fler. Denna skillnad förändrar inte det faktum att man, så länge inget talar för något annat, bör behandla (tänka på) varje boll i bollhavet som havande samma sannolikhet som varje annan boll i bollhavet för att vara den röda bollen. Istället för att vi har en chans på 1000000001 att plocka upp den röda bollen, har vi en chans på [oändlighet av större kardinalitet än någon av oss kan säga] att finna universums rätta storlek om vi så går igenom samtliga tänkbara ändliga storlekar universum kan tänkas ha. D.v.s. "praktiskt taget" ingen chans alls.
*) Att lägga till "praktiskt taget" framställer chansen som mer över noll än vad den är, men du förstår vad jag menar.
Justin Case skrev:Vad finns det för skäl för att utgå från det alls finns något sådant som 100% berättigat 100% säker kunskap?
Det är du som påstår att din slutsats är "infinitesimalt nära" 100% säker, att universum "måste" vara oändligt stort, osv. Var nu inte så jävla larvig att du låtsas som att det är jag som förfäktar idéer om säker kunskap.
Låt oss säga att jag är "infinitesimalt nära 100% säker på att universum är oändligt stort"
när jag bortser från möjligheten att jag kan ha tänkt fel på något sätt jag nu inte lyckas upptäcka. Den möjligheten brukar man bortse från, för att inte krångla till matematiken i ett onödigt tidigt stadium. Jämför med vad man brukar anse vara sannolikheten för klave när man singlar slant. Den brukar betraktas som 50%. Men om man ska ta hänsyn till att man kan ha tänkt fel där, bör den kanske snarare sägas vara 49,999999%. I så fall får du översätta mitt "infinitesimalt nära 100% säkert" till 99,999998% säkert eller något i den vägen. Inte ens att 1+1=2 är ju exakt 100% säkert sant - vi kan ha tänkt fel i allt vi tänkt - så om man ska vara
så noga menar jag inte
riktigt 100% när jag säger att universum med 100% säkerhet är oändligt stort.
Min "praktiskt taget 100%-iga säkerhet" på att universum är oändligt stort baserar sig på fakta. Du kallar det för gissningar, men det är fakta: nämligen i huvudsak just det faktum att vi
inte har någon kunskap om vilken storlek universum verkligen har, ja inte ens någon kunskap om vilken storlek universum mer
sannolikhet har,
av de oändligt många tänkbara storlekarna över 93 miljarder ljusår som universum kan tänkas ha. Just på grund av att vi inte har någon kunskap om det, återstår bara att behandla varje tänkbar universumstorlek som lika sannolik - tills vi ser något skäl att behandla någon eller några av de tänkbara storlekarna som mer sannolika än några andra. Detta, att vi bör behandla varje tänkbar universumstorlek som lika sannolik tills vi ser något skäl att göra annorlunda, innebär att det är orimligt att tro att universums storlek med någon ansenlig sannolikhet (t.ex. mer än en chans på miljonen) står att finna bland en infinitesimal andel av de storlekar universum kan tänkas ha (ett exempel på en sådan infinitesimal andel är de
ändliga storlekar universum kan tänkas ha). Det vore i princip lika orimligt som att tro att universums storlek med någon ansenlig sannolikhet (t.ex. mer än en chans på miljonen) skulle vara exakt 340 miljarder ljusår plus minus en plancklängd.
Jag väntar fortfarande på ditt svar på frågan: vilket av påståendena [universum är exakt 340 miljarder ljusår i diameter plus minus en plancklängd] och [universum är större eller mindre än så] skulle du sätta ditt liv på var sant, om du var tvungen att sätta ditt liv på något av dem?
Att du vägrar svara på den frågan får mig att undra hur du själv kan tro på din kritik av min teori. Det måste du väl förstå? Anta t.ex. att en politiker föreslår en legalisering av sexköp i Sverige. Han får då kanske frågan "vad skulle du tycka om din dotter sålde sex?". Om han då vägrar svara på den frågan, trots att han får den upprepade gånger, är det rimligt av folket att misstänka att anledningen till att han vägrar svara är att han inser att han, om han svarade ärligt, skulle visa sig vara en hycklare, något som skulle undergräva trovärdigheten i hans påstående att man borde legalisera sexköp. Jag kan inte befria mig från misstanken att du hycklar, Dura M, med tanke på att du gång på gång vägrar svara på de fullt rimliga frågor med vilka jag ifrågasätter rimligheten i att tycka som du gör. Det hade varit en annan sak om du inte hade haft tid att svara alls, men du fortsätter ju göra inlägg i denna tråd, och då undrar jag varför du inte inleder dessa med svar på mina frågor. Så länge du ignorerar mina frågor, har jag svårt att tro att den ståndpunkt du för fram verkligen tror står pall för mina frågor, och tvivlar du själv på din ståndpunkt gör naturligtvis jag också det.
Det känns ungefär så här:
- Jag påstår A, säger Justin Case och lägger fram skäl för A.
- Nonsens, säger Dura M med hänvisning till B.
- Men om du nu verkligen anser B, accepterar du då också den orimliga implikationen C som följer av B?
- (Argumenterande mot A / hånande av A, men inget svar på frågan om C.)
- Vad är ditt svar på frågan jag ställde om C?
- (Argumenterande mot A / hånande av A, men inget svar på frågan om C.)
- Varför svarar du inte på min fråga om C?
- (Argumenterande mot A / hånande av A, men inget svar på frågan om C.)
Osv.
Vad skulle du själv tycka om att bli behandlad så i en diskussion?
Om det fortfarande inte framgår varför jag anser att man ska behandla varje tänkbar universumstorlek som lika sannolik tills man ser något skäl att göra annorlunda:
Anta att spelkort, i ett oändligt antal vars kardinalitet är större än någon kan uttrycka, ligger utspridda över ett golv (vars yta är större än någon kan uttrycka). Alla korten ligger upp-och-ned-vända. Vi vet inte om de ligger utspridda slumpvis eller i någon särskild ordning. Vi står på en sådan plats att det ligger kort i alla riktningar så långt vi kan se. Vi vet en sak: exakt ett av de oändligt många korten är märkt med en stjärna på framsidan (d.v.s. undersidan, så som de nu ligger). Anta att jag på måfå pekar på ett kort några decimeter ifrån mina fötter och säger "vi har skäl att vara praktiskt taget 100% säkra på att det där kortet inte är märkt med en stjärna". Du säger "nej, det har vi inte". Vilket av dessa två påståenden är rimligast? Antalet ändliga storlekar som universum kan tänkas ha förhåller sig till antalet oändliga storlekar som universum kan tänkas ha som det kort jag pekar på förhåller sig till mängden kort jag inte pekar på. Du bestrider att det finns skäl att vara praktiskt taget 100% säker på att universum är oändligt stort. Det är lika ogrundat som att bestrida att, i spelkorts-tankeexperimentet, det kort jag pekar på är praktiskt taget 100% säkert omärkt.
På detta kanske du invänder att vi i spelkorts-tankeexperimentet "vet" något om sannolikheten för vart och ett av korten att vara kortet märkt med stjärna, medan vi inte "vet" något om sannolikheterna för någon av de tänkbara universumstorlekarna att vara universums verkliga storlek. Men det stämmer inte. Vi vet lika mycket, eller rättare sagt lika lite, om något spelkorts sannolikhet för att vara märkt med stjärna (i spelkorts-tankeexperimentet ovan), som vi vet om någon tänkbar universumstorleks sannolikhet för att vara universums verkliga storlek.
Du kanske svarar att det ingår i premisserna att vi vet att korten är oändligt många, medan vi "inte vet om universum kan vara oändligt stort". Men de tänkbara oändliga storlekar universum kan tänkas ha ska inte behandlas som
en storlek, utan som oändligt många gånger
fler storlekar än vad de tänkbara storlekar universum kan tänkas ha som inte är oändliga. Rättvisare än att säga "vi vet inte om universum kan vara oändligt stort" är att tänka sig att man går igenom
alla storlekar universum kan tänkas ha (av vilka extremt nära 100% ju är oändliga), och säga "vi vet inte om universum kan ha storlek A, vi vet inte om universum kan ha storlek B, vi vet inte om universum kan ha storlek C," osv, tills man (teoretiskt, hypotetiskt) gått igenom alla storlekar universum kan tänkas ha. Om någon eller några av dessa storlekar ska ifrågasättas som möjlig universumstorlek, ska de
alla ifrågasättas i det avseendet, och
i samma grad allihop (så länge inget talar för något annat). Annars blir det missvisande. Rentav möjligheten att universum skulle kunna ha den minsta möjliga storleken, 93 miljarder ljusår, ska ifrågasättas. "Varför skulle universum kunna vara så litet som endast 93 miljarder ljusår", skulle man kunna fråga, lika gärna som att fråga varför det skulle kunna vara just 93,001 miljarder ljusår, lika gärna som att fråga varför det skulle kunna vara just 93,002 miljarder ljusår, och så vidare, via alla ändliga och alla oändliga storlekar som universum kan tänkas ha.
Åter till din tanke att det kan finnas faktorer vi inte känner till som kanske begränsar hur stort universum kan vara. Låt oss tänka oss ett sådant exempel. Anta att det finns en naturlag, en naturlag vi inte känner till, som gör att universum inte kan vara mer än 1000 miljarder ljusår i diameter. Då har vi naturligtvis inte, objektivt sett, skäl att tro att universum är oändligt stort. Men detta gäller ju bara objektivt sett, sett från en tänkt position där man
har informationen att det finns en naturlag som gör att universum inte kan vara mer än 1000 miljarder ljusår i diameter. Någon sådan information har vi inte. Därför vore det inte rationellt av oss att utgå från den. Detta är jämförbart med att i spelkortsexemplet de oändligt många korten utan vår vetskap lagts ut enligt en regel som gör att t.ex. endast de kort som ligger inom en meters avstånd från oss har någon chans att vara kortet märkt med stjärna. Så länge vi inte har information om den regelns existens, är det utifrån
vår position obefogat att utgå från att det märkta kortet finns i vår närhet. Liksom vi där bör utgå från att vilket som helst av oändligt många kort har lika stor sannolikhet för att vara kortet märkt med stjärna, och att jag därmed - sett utifrån vad vi vet när vi står där bland korten - gör rätt i att påstå att praktiskt taget 100% säkert något av de oändligt många kort jag inte pekar på, när jag pekar på ett av korten, är kortet märkt med stjärna.**
På samma sätt, och av liknande skäl, bör vi, utifrån den obefintliga information vi har om universum så här långt, tänka att eftersom varje tänkbar universumstorlek har samma sannolikhet för att vara universums verkliga storlek, och eftersom det går att tänka sig lika många uppsättningar naturlagar (som stöd) för varje tänkbar universumstorlek, så är det praktiskt taget 100% säkert att man har rätt om man påstår att universum har någon av de oändliga tänkbara storlekarna, eftersom dessa är oändligt många gånger fler än de ändliga dito, och eftersom det därmed går att tänka sig oändligt många gånger fler naturlagar (och andra tänkbara möjlighetspåverkande faktorer) som stödjer dem.
**) Du kanske invänder att det i spelkortsexemplet vore rimligt att anta att något kort relativt nära oss, snarare än oändligt långt bort från oss, är kortet märkt med stjärna, eftersom märkandet torde ha utförts av en människa och eftersom människor, vad vi vet, inte existerar annat än inom ett ändligt avstånd från oss. Men det är att missbruka en spontan association man får när man betänker spelkortsexemplet. Det finns inte, vad vi vet (eller har någon anledning att ens misstänka), någon motsvarande begränsning för hur stort universum kan vara. För att spelkortsexemplet ska komma till sin rätt som liknelse måste man alltså anta att den som märkt kortet med stjärna kan ha befunnit sig på vilket som helst tänkbart avstånd från oss, inklusive t.ex. alef(alef(alef(1492436734))) ljusår bort.
Justin Case skrev:Du avfärdar den här frågan som irrelevant, men den är relevant eftersom den utgör ett lackmustest på om man (i detta fall du) verkligen uppriktigt anser att det inte finns mer fog för att tro att universums storlek står att finna i ett mycket stort spann av tänkbara universumstorlekar än att tro att den står att finna i ett mycket mindre dito.
Det är ingen som har hävdat att spannets storlek är betydelselöst. Du är ute och cyklar som vanligt.
Om det nu är så, vad har du då att förlora på att svara på min 340-miljarder-ljusår-plus-minus-plancklängd-fråga till exempel?