Vad är Kärlek (för dig)?

[Anders]

https://www.youtube.com/watch?v=68tc6sn4cCk

Passar bra i tråden. Den är fin! Se till slut ni som inte sett videon!

[Esther]

Exakt.. som Påven eler massa ayatollor å annan skit. Man står för det "goda" eller representerar det gudomliga och i och med att man diskvalificerat förnuftet så har man inget motmedel att komma med.

Jag vet inte hur gammal du är - kanske tonåring eller något sådant. Min gissning baserar sig på granden av omognad som dina posts reflekterar. Och den är lite för hög för en vuxen person.
Att inte kunna skilja mellan ideologier - det vill säga politiska idéer och dess ledare - och en religion är baskunskap som alla som är vuxna kan och vet.

Med andra ord. Både svaret som inte hör hemma i denna tråd - även om religioner gör det - och det du skriver är off topic.

[Esther]

https://www.youtube.com/watch?v=68tc6sn4cCk

Underbar film. Kärlek som försoning och (kan tolkas som förlåtelse också) är fin.
Vore roligt att höra din tanke/tolkning bakom klippet du lade upp... jag tolkar den som ovan.

[Draken]

Exakt.. som Påven eler massa ayatollor å annan skit. Man står för det "goda" eller representerar det gudomliga och i och med att man diskvalificerat förnuftet så har man inget motmedel att komma med.

Jag vet inte hur gammal du är - kanske tonåring eller något sådant. Min gissning baserar sig på granden av omognad som dina posts reflekterar. Och den är lite för hög för en vuxen person.
Att inte kunna skilja mellan ideologier - det vill säga politiska idéer och dess ledare - och en religion är baskunskap som alla som är vuxna kan och vet.

Med andra ord. Både svaret som inte hör hemma i denna tråd - även om religioner gör det - och det du skriver är off topic.

Ja vad ska man svara på det Krya på dig!

[531bts]

Erfarenheten av kärlek har varje människa möjlighet till, den finns som potential o föraning i t.ex föräldrar-barn relation, i förälskelsen. För att upprätthålla de relationerna inbjuder de, av naturen, till ansvar, eftertanke i tal o gärning. Förälskelse o kärlek föräldrar-barn är inte förbehållet ngn religion, kultur eller etnicitet.
Däremot kan möjligheten till förverkligandet av kärlek i dess vidaste mening, kärlek till HELA tillvaron (parförhållandet, föräldraskap inkluderat) dvs riktlinjer för tankesinnet o moralprinciper för att undvika de grövsta hindren för etablering av Helhetsmedvetande o därmed insikt i det älskvärda med skapelsen. I detta arbete kan religösa system initialt vara mer eller mindre användbara.

[Esther]

Erfarenheten av kärlek har varje människa möjlighet till, den finns som potential o föraning i t.ex föräldrar-barn relation, i förälskelsen. För att upprätthålla de relationerna inbjuder de, av naturen, till ansvar, eftertanke i tal o gärning. Förälskelse o kärlek föräldrar-barn är inte förbehållet ngn religion, kultur eller etnicitet.
Däremot kan möjligheten till förverkligandet av kärlek i dess vidaste mening, kärlek till HELA tillvaron (parförhållandet, föräldraskap inkluderat) dvs riktlinjer för tankesinnet o moralprinciper för att undvika de grövsta hindren för etablering av Helhetsmedvetande o därmed insikt i det älskvärda med skapelsen. I detta arbete kan religösa system initialt vara mer eller mindre användbara.

Nej det är sant - instinkten till att älska de närmsta eller de som behöver omvårdnad och närhet (barnen, de svaga och sjuka) har också djuren. Vi delar denna instinkt till att ge dessa det de behöver av omvårdnad, närhet och föda (som Owen och Mzee) - vi parar oss som djuren gör och kan till och med som djuren finna en partner för livet - eller som djuren ha en hanne till många honor (lejon) eller vi kan tillåta den starkaste av hannarna att para sig med oss för avkommor och hålla samman i hongrupper där vi sköter ungarna (västvärlden idag) --- vi kan när vi är kvinnor prata med barnaröster och lägga huvudet på sned och fumla lite med håret och trippa fram och se ut som vi är i evigt beskydd och vara rent onda varelser som förtalar till och med våra avkommor inför partnern (vanligt i väst).

Men är kopulerande för skapande av avkommor som överlämnas till flocken för att deras instinkter ska förlösas i omvårdnad --- kärlek? Är inte det vår djuriska natur som visar sig?
Känner djuren kärlek för att vi säger att deras beteende är likt vårt och vi kallar instinkt och behov för kärlek?

Är det verkligen så att Kärleken är detta?
Som kristen har jag fått lära mig att dela upp kärleken i tre delar, och man kan läsa artiklar som denna om detta fenomen Kärlek:

But no word is more misunderstood in our society than the word love. One of the most useful books we can read is C. S. Lewis's unpretentious little masterpiece The Four Loves. In it, Lewis clearly distinguishes supernatural love, agape (ah-gah-pay), the kind of love Christ is and lived and taught, from the natural loves: storge (natural affection or liking), eros (natural sexual desire), and philia (natural human friendship). All natural loves are good; but supernatural love, the love that God is, agape, is the greatest thing in the world. And part of the Gospel, the "good news," is that it is available to us; that Christ is the plug that connects us to the infinite supply of divine love-electricity.

The old word for agape in English was 'charity.' Unfortunately, that word now means to most people simply handouts to beggars, or to the United Fund. But the word 'love' won't do as an accurate translation of agape. For 'love' means to most people either sexual love (eros) or a feeling of affection (storge), or a vague love-in general. (Interestingly, we no longer usually classify friendship as one of the loves. That is probably why we seldom write great tributes to it, as the ancients did.)

Från: https://www.catholicculture.org/culture ... ecnum=9375

[Esther]

I slutet på den artikeln står det: Who's right? How shall we evaluate this unless God is the Father of lies (the ultimate blasphemy)! The saints are right. Unless the closer you get to God the more wrong you are about yourself, the five groups in the preceding paragraph (from scorners to saints) form a hierarchy of insight. Nothing is ours by nature. Our very existence is sheer gift. Think for a moment about the fact that you were created, made out of nothing. If a sculptor gives a block of marble the gift of a fine shape, the shape is a gift, but the marble's existence is not. That is the marble's own. But nothing is our own because we were made out of nothing. Our very existence is a gift from God to no one, for we were not there before he created us. There is no receiver of the gift distinct from the gift itself. We are God's gifts. So the saints are right. If I am nothing, nothing that is mine is anything. Nothing is mine by nature. But one thing is mine by my free choice: the self I giveaway in love. That is the thing even God cannot do for me. It is my choice. Everything I say is mine, is not. But everything I say is yours is mine. When asked which of his many library books he thought he would have in heaven, C.S. Lewis replied, "Only the ones I gave away on earth and never got back." The same is true of our very self. It is like a ball in a game of catch: throw it and it will come back to you; hold onto it and that ends the game.

Ur vilket man då kan utläsa att Kärleken är något man ger... något som inte ens Gud kan hjälpa oss med?
Då har man redan konstaterat att (i artikeln) Kärlek inte är en känsla.
Är den inte?

Jag som läser denna artikel är inte helt överens med den som skrivit den....

[Anders]

Erfarenheten av kärlek har varje människa möjlighet till, den finns som potential o föraning i t.ex föräldrar-barn relation, i förälskelsen. För att upprätthålla de relationerna inbjuder de, av naturen, till ansvar, eftertanke i tal o gärning. Förälskelse o kärlek föräldrar-barn är inte förbehållet ngn religion, kultur eller etnicitet.
Däremot kan möjligheten till förverkligandet av kärlek i dess vidaste mening, kärlek till HELA tillvaron (parförhållandet, föräldraskap inkluderat) dvs riktlinjer för tankesinnet o moralprinciper för att undvika de grövsta hindren för etablering av Helhetsmedvetande o därmed insikt i det älskvärda med skapelsen. I detta arbete kan religösa system initialt vara mer eller mindre användbara.

Den här andas lite något som jag irriterat mig på både före och efter jag blev förälder själv under det glada 90-talet - De här kärlekarna du räknar upp känner jag vara ganska standardiserade, man skall älska sina medmänniskor så här, sin fru så här, sina barn så här. I de kommuniteter jag befinner mig i. Har man pengar nog skall man vilja ha ett tredje barn, man skall älska sin son för den han är även om han visar psykopatiska drag, och medmänniskorna skall bemötas lite allmänt standardiserat också. Älskvärdheten är ganska förutsägbar, man måste bli väldigt nära bekant med någon innan något äkta kommer fram.
Inte bara fel, kultur är en bra sak, men det blir något påklistrat och ibland ganska farligt över det.

[Esther]

Erfarenheten av kärlek har varje människa möjlighet till, den finns som potential o föraning i t.ex föräldrar-barn relation, i förälskelsen. För att upprätthålla de relationerna inbjuder de, av naturen, till ansvar, eftertanke i tal o gärning. Förälskelse o kärlek föräldrar-barn är inte förbehållet ngn religion, kultur eller etnicitet.
Däremot kan möjligheten till förverkligandet av kärlek i dess vidaste mening, kärlek till HELA tillvaron (parförhållandet, föräldraskap inkluderat) dvs riktlinjer för tankesinnet o moralprinciper för att undvika de grövsta hindren för etablering av Helhetsmedvetande o därmed insikt i det älskvärda med skapelsen. I detta arbete kan religösa system initialt vara mer eller mindre användbara.

Den här andas lite något som jag irriterat mig på både före och efter jag blev förälder själv under det glada 90-talet - De här kärlekarna du räknar upp känner jag vara ganska standardiserade, man skall älska sina medmänniskor så här, sin fru så här, sina barn så här. I de kommuniteter jag befinner mig i. Har man pengar nog skall man vilja ha ett tredje barn, man skall älska sin son för den han är även om han visar psykopatiska drag, och medmänniskorna skall bemötas lite allmänt standardiserat också. Älskvärdheten är ganska förutsägbar, man måste bli väldigt nära bekant med någon innan något äkta kommer fram.
Inte bara fel, kultur är en bra sak, men det blir något påklistrat och ibland ganska farligt över det.

tänk vad jag håller med dig.... men - måhända bts analys var lite djupare än människans vara just i detta nu med alla sina floskler och tokigheter som man bejakar?

[531bts]

Gud lockar till intresse för Kärlek genom att liksom stoppa in en karamell i munnen på människan för att genast dra ut den. Människan får en för-smak, till kärlek. Ett hormonbetingat känslorus vi kallar förälskelse, passion. Sedan är vi fast i det träsket o kommer livet ut endast erfara bristen på kärlek. Med orealistiska förväntningar på att parförhållandet, partnern är den förlösande katasylatorn o orsak till bristen av kärlek.
Varför kalla vårt 100%:iga beroende av naturen dvs upprätthållandet av kroppen (reproduktion inkluderat) för "djuriskt"? Det är ju grund för allt levande o möjliggör samarbete, samförstånd o igenkännande/spegling. Visst har djur glädje av varandra, se bara hur två hundvalpar leker med varandra! Men det är inte detsamma som att via filosofi förstå hela tillvaron o spegla sig i den förståelsen.

[Esther]

Gud lockar till intresse för Kärlek genom att liksom stoppa in en karamell i munnen på människan för att genast dra ut den. Människan får en för-smak, till kärlek. Ett hormonbetingat känslorus vi kallar förälskelse, passion. Sedan är vi fast i det träsket o kommer livet ut endast erfara bristen på kärlek. Med orealistiska förväntningar på att parförhållandet, partnern är den förlösande katasylatorn o orsak till bristen av kärlek.
Varför kalla vårt 100%:iga beroende av naturen dvs upprätthållandet av kroppen (reproduktion inkluderat) för "djuriskt"? Det är ju grund för allt levande o möjliggör samarbete, samförstånd o igenkännande/spegling. Visst har djur glädje av varandra, se bara hur två hundvalpar leker med varandra! Men det är inte detsamma som att via filosofi förstå hela tillvaron o spegla si i den förståelsen.

Himmel - sådan här inlägg är en del av Himmelen...

Jag ler från mungipa till mungipa ---

När jag lett färdigt och glatt mitt hjärta till fyllest över dina inlägg som är som vore de sända från ovan - ska jag genast finna något som jag kan belägga dig med.
Jag känner det

[Esther]

1. Gud lockar till intresse för Kärlek genom att liksom stoppa in en karamell i munnen på människan för att genast dra ut den.
2. Människan får en för-smak, till kärlek. Ett hormonbetingat känslorus vi kallar förälskelse, passion.
3. Sedan är vi fast i det träsket o kommer livet ut endast erfara bristen på kärlek.
4. Med orealistiska förväntningar på att parförhållandet, partnern är den förlösande katasylatorn o orsak till bristen av kärlek.

5. Varför kalla vårt 100%:iga beroende av naturen dvs upprätthållandet av kroppen (reproduktion inkluderat) för "djuriskt"?
6. Det är ju grund för allt levande o möjliggör samarbete, samförstånd o igenkännande/spegling.

7. Visst har djur glädje av varandra, se bara hur två hundvalpar leker med varandra!
8. Men det är inte detsamma som att via filosofi förstå hela tillvaron o spegla si i den förståelsen.

OK - en sak i taget...

1. Ja Han kan Han - personligen fick jag detta RUS under en mycket lång tid. Det varande från 98-05 (mer eller mindre) och jag var sannerligen sjuk av kärlek. Det liksom rann över åt alla håll och kanter - och jag grät mycket av ren lycka.
2. Ja jag trodde ju att Han (Gud alltså) skulle förlösa detta i ett förhållande till en man - så blev det nu inte - och då hade detta blivit förälskelse och passion.
3. Då detta inte blev så att jag fick förlösa det med en man - blev det annat: knarkare, utsatta barn, gamla sjuka mm mm samt alla andra medmänniskor (vilket ju var ett slags antiklimax så klart ) - men... detta lärande av Kärlek som ett vidare begrepp än man/kvinna kärleken som jag var helt fokuserad på och ville ha (vill än ha) - fördjupade min egen förmåga till Kärlek och därmed kan jag se hur lite jag ägde innan.
(jag kan omöjligt - om du anser detta är personfokuserat - uttala mig om andras erfarenheter med Gud för att jag har dem inte...)
4. Ja man kan konstatera att motparten saknar kärlek och att man själv gör det. Men man kan inte åtgärda motpartens brister genom att ösa in mer - det går inte. Man måste överlåta åt motparten att göra samma jobb man gör själv (se ovan) att lära sig älska utan att begära något tillbaka själv. Detta att man kan konstatera olika möjligheter och förmåga till kärlek är inget negativt i sig - utan sunt -- eftersom det gör att man söker förstå vari bisten finns i en själv när man också kan konstatera den hos andra....

5. Det är inte djuriskt när det först uppstår kärlek innan man sätter på. Idag i våra samhällen är alla hormoner och allt man känner betecknat som kärlek - vilket det inte är oftast när den konsumerats och man känner avsmak istället för mersmak. Att se vem den andre är innan konsumtion av det fysiska är inte något människor hänger sig åt - eftersom det handlar om snabba klipp, snabba insatser och snabba vinster och förluster - en förlorad och tusen återstår... --. då kommer människan inte förbi djurstadiet utan förblir en slags jufsare bara. Och vi har det fria valet att välja vem vi vill vara - var och en har detta val.
6. Ja ibland kan ett oanat icke planerat jufsande leda till djupare känslor - men det är sällan om aldrig så. OM detta samarbete och samförstånd och igenkänning och spegling fortgått längre tid och man sedan - från båda håll - vill fördjupa detta förhållande samt befästa det från båda håll för att man är säker på att det är rätt person man kan utvecklas med - är det något annat --- som ofta ger stabila tillväxtförhållanden för BÅDA parter. Som sedan ofta har djupa sanna inslag av kärlek som är viljebaserad. Man vill detta utan att ha blivit tvingad, övertalad eller känner att man måste för att hormonerna trycker på.

7. Jäpp - när denna lek finns i en Kär Lek då är det också för oss ofta fördjupande och inte så torrt som förnuftiga samtal ...
8. Nja - det är väl både ock och det som är ock är väl vida mer lockande med allt sitt intima än det som är både --- eller . Det konkreta utlevda är ju det som gäller - inte det abstrakta och förmågan att greppa det --- med tanke och förnuft.

[Anders]

Gud lockar till intresse för Kärlek genom att liksom stoppa in en karamell i munnen på människan för att genast dra ut den. Människan får en för-smak, till kärlek. Ett hormonbetingat känslorus vi kallar förälskelse, passion. Sedan är vi fast i det träsket o kommer livet ut endast erfara bristen på kärlek. Med orealistiska förväntningar på att parförhållandet, partnern är den förlösande katasylatorn o orsak till bristen av kärlek.
Varför kalla vårt 100%:iga beroende av naturen dvs upprätthållandet av kroppen (reproduktion inkluderat) för "djuriskt"? Det är ju grund för allt levande o möjliggör samarbete, samförstånd o igenkännande/spegling. Visst har djur glädje av varandra, se bara hur två hundvalpar leker med varandra! Men det är inte detsamma som att via filosofi förstå hela tillvaron o spegla si i den förståelsen.

Himmel - sådan här inlägg är en del av Himmelen...

Jag ler från mungipa till mungipa ---

När jag lett färdigt och glatt mitt hjärta till fyllest över dina inlägg som är som vore de sända från ovan - ska jag genast finna något som jag kan belägga dig med.
Jag känner det

Ja, det här inlägget var mer i min smak, det här blev mer grundläggade, det här träffar något mer grundläggande än ditt förra inlägg.

[531bts]

Esther: instämmer till fullo! Vi lever fn i tid av filosofiskt, andligt o ideologiskt mos. Med differentiering, självcentrering, adrenalin som drivkraft. Som naturligtvis ingen står ut med pga den självklart påföljande brist på kärlek. Därför faller man till föga för olika identitetsideologier, med hittepå konflikter för att dels förstärka sin identitet i gruppen o dels avgöra i idiotiska bataljer vems ordning som ska gälla. Därför måste den som är filosof o lever i Gudsmedvetande vara oerhört disciplinerad o inte ge sig in i sådana meningslösa ordväxlingar o konflikter. När tillfälle gives vid ngn liten lucka i vansinnet, kan man tala till förnuftet, logos,

[Esther]

Esther: instämmer till fullo! Vi lever fn i tid av filosofiskt, andligt o ideologiskt mos. Med differentiering, självcentrering, adrenalin som drivkraft. Som naturligtvis ingen står ut med pga den självklart påföljande brist på kärlek. Därför faller man till föga för olika identitetsideologier, med hittepå konflikter för att dels förstärka sin identitet i gruppen o dels avgöra i idiotiska bataljer vems ordning som ska gälla. Därför måste den som är filosof o lever i Gudsmedvetande vara oerhört disciplinerad o inte ge sig in i sådana meningslösa ordväxlingar o konflikter. När tillfälle gives vid ngn liten lucka i vansinnet, kan man tala till förnuftet, logos,

Ojojoj, här har jag försökt bjuda Pilatus på filosofiska träffar med kaffe (utan dopp) men inser att jag borde ha gjort det med dig... .
Se det som en yttring av förtjusning och entusiasm (samt min eviga humor).