Algotezza skrev:Så marknadskrafternas naturlag handlar bara om tillgång och efterfrågan?
Vet inte, kan inte komma på nåt annat just nu iallafall. Hurså?
Då är vad som betraktas som brott betingat av vilken tradition man befinner sig i. Andra traditioner genererar andra brott. Kan inte denna tradition förändras?
Vad som ska förbjudas bör inte primärt styras av folks rättsuppfattning, utan vad som rent utilitariskt måste förbjudas. Därvid kan folks rättsuppfattning spela in, fast indirekt. Dvs att folk mår bättre, och känner att de trivs bättre med staten, om lagarna är kompatibla med deras rättsuppfattning. Detta skulle kunna tyckas fungera som ett argument för att t.ex. införa sharia-lagar i länder med många muslimer, fast det stämmer inte, för på lång sikt (några generationer) skulle inte ens muslimerna må bäst av detta.
Absurt - hur så? Är inte girigheten en viktig drivkraft för att få kapitalismen/marknaden att fungera?
Jo så kan man väl formulera det om man vill använda negativt klingande ord, fast tidigare så verkade du mena att kapitalistideologer eftersträvade själva girigheten eftersom de hade nån förkärlek för den, och därför ville jag poängtera att finessen inte är att girigheten är trevlig eller god eller liknande, utan för att den är verklig. En ideologi måste ju såklart utgå från verkligheten om man vill att den ska fungera snarare än att bara stå i nån bokhylla och utstråla snällhet.
Vad menar du med ditt förvirrade resonemang om Hitler och Mercedes - vad har det med girighet att göra?
Poängen var att du tycktes resonera "om X har ett samband med Y så måste de som förespråkar X också eftersträva Y". Detta ville jag dementera. Det kan ju lika gärna vara så att X är nödvändigt och att Y är något oviktigt eller rentav dåligt, men som man i praktiken måste svälja för att kunna få X.
Det är inte märkligare än att ditt medvetande är något mer än en mekanisk summa av dina enskilda cellers verksamhet. Att det finns helheter som är mer än summan av sina delar, och att varje del ur ett visst perspektiv är en helhet.
Att en helhet ibland kan ge mer än summan av sina delar, är inget bevis för att ett "kollektivt medvetande" skulle vara reellt.
Existerar det något medvetande alls?
Finns det nån inom vetenskapen som förnekar det, menar du?
Medvetande är upplevelser, så upplever man att man är en del av ett kolletivt medvetande så är det så man upplever det,
Nej, medvetandet skapar upplevelser, men det är en kognitiv process också. Allt man upplever är inte sant. Exempel: psykoser, hallucinationer, etc.
Menar du att allt är subjektivt eller?
Det handlar barta om subjektiva upplevelser och vilka konsekvenser det får. Se på fåglar som flyger i flock och beter sig som ett enda väsen!
Att de i betraktarens dramaturgiska tolkning ser ut som ett enda väsen, innebär inte att det i den objektiva verkligheten existerar något kollektivt medvetande, utan beteendet kan förklaras av vetenskap.
Min poäng var att man lurar sig själv om man tror att en grupp automatiskt blir något annat än summan av dess individer.
Jomen, det är det ju, för i helheten ingår ju också relationerna mellan individerna som ingår i eller bygger upp helheten. De är visserligen immateriella men nog så verkliga i upplevd form.
En individ som inte ingår i nån viss grupp, har väl också relationer??? Nu låter du som en riktig kommunist. Typ "heja alla bögar, muslimer och kvinnor, men Nisse Hult har ingen plats i vårt samhälle, för han tillhör inte nån av de grupper som vi värnar om, det är ingen här i regeringen som känner honom, så för oss existerar han inte ens".
Individen är ingen isolerad ö, så vi bör se till individen och hennes relationer med omvärlden.
Visst. Fast vad menar du konkret?
Vissa kan inte tillgodogöra sig stöd. Ska man ändå ge dem stöd, som nån sorts gammelmoralisk uppoffringsritual?
Vilka skall vi utesluta?
Har du fortfarande inte förstått att min politik är värderingsneutral och inte har nån lista över "sympatiska" respektive "osympatiska", såsom nysocialismen och nationalsocialismen och andra värdekonservativa ideologier har. Vi liberaler anser tvärtom att staten ska värdera allas välbefinnande lika högt. Därför kan jag inte peka ut några grupper som liberalismen känner för att utesluta, utan detta får styras av vad som är lämpligt i praktiken.
Makterna skrev: men vad säger att detta stöd skall grunda sig på att att andra skall behandlas illa?
Har jag sagt att jag önskar att vissa ska behandlas illa?
(...)
Ja, utifrån ditt märkliga resonemang kan det verka så, men jag skrev bara "men vad säger att detta stöd skall grunda sig på att att andra skall behandlas illa?" Vad har det med daggmaskar och skuldtänkande att göra? Du är duktig att bygga halmgubbar som du sedan tar livet av.
Poängen som liknelsen var avsedd att illustrera, är att du tolkade det som att min ideologi "grundar sig" på att folk ska behandlas illa, trots att jag sagt hundratals gånger att detta inte alls är någon "grund" utan möjligtvis en indirekt konsekvens (dramaturgiskt tolkad dessutom).
Det finns väl fler värderingar än moraliska...
Ja, fast när jag sa att staten bör vara värderingsneutral så syftade jag på moraliska värderingar. Andra sorters värderingar ser jag ingen fara med, typ att Kronofogden kan
värdera indriven egendom, exempelvis.
Poängen var att kyrkan inte bör ha någon vigselrätt men välsignelsemöjlighet, inte att någon annan myndighet måste ta över. Om vi sedan fyller i en blankett för att räknas som gifta eller vad vi vill kalla vår relation eller på vilket sätt vi går tillväga rent praktiskt är ointressant. Skattelagstiftning borde frikopplas från hur man bor ihop så att folk kan leva ihop som de vill, i polygami, monogami eller onani.
Då är vi ju helt överens!
Jag är inne på en helt individinriktad lagstiftning överlag som ger individen maximal frihet. Allt skall vara tillåtet som inte inskränker på andras frihet. Frihetens kärna är tankefriheten, sedan följer yttrande- och handlingsfrihet, men en allt snävare form av frihet ju längre vi kommer från kärnan av tankefrihet. Problemet är att om vi aldrig får realisera våra tankar i ord och handling, kommer vi att tänka allt snävare, bli själsliga krymplingar. Tankar pockar på att realiseras för att skapa möjligheter till nya tankar. Därför räcker det inte med tankefrihet utan det krävs också viss verbal och handlingsmässig frihet.
Det klingar sympatiskt, men jag förstår inte vad orden betyder, och det framstår en aning överfilosoferat och verkar personligt. Det var många ord här som jag inte förstår vad du menar med, t.ex. "individinriktad", "frihetens kärna", "snävare form av frihet", "tänka allt snävare", "själsliga krymplingar". Vad betyder "tankar pockar på att realiseras för att skapa möjligheter till nya tankar"? För det du skrev var meningen att kunna förstås rent kognitivt, eller var det menat som en dikt eller liknande?