De största problemen med utilitarism

[Elva]

En annan lustighet. Om vi, likt buddhister, enas om att världen är lidande, så leder utilitarismen ofrånkomligen till ett kollektivt självmord.

Just det där med självmord och utilitarism är ganska intressant, även utan buddhistisk inblandning. De allra, allra flesta människor är inte särskilt värdefulla i ett större perspektiv, och är mest ett slöseri med naturens resurser, platser i skola eller på arbetsmarknaden, o.s.v. Därför borde det för de flesta vara utilitariskt rätt - med tanke på sannolikheten - att ta livet av sig och bespara jorden sin existens. Men enligt Justin är det ju möjligheten man ska gå efter, inte sannolikheten, hur hänger det ihop?

[Krenek]

Krenek, skärpning. Du måste alltså använda ett slags begreppslig reduktionism för att överhuvudtaget kunna argumentera. Läs det vi skriver istället för att ersätta våra argument med dina etiketteringar, som är ett måhända tappert men likväl direkt felaktigt och dumdristigt sätt att ersätta det sagda med ett substitut som endast härrör ur din egen fantasi.

Det enda konkreta du kommit med hittils är att du förkastar de disederata som RT Cox postulerar i sin bok, vilket bland annat inkluderar logisk konsistens.

Frågan är vart du vill komma? Vad är din slutsats? Är det är likgiltigt huruvida vi våldtar och torterar barn eller vad är din slutsats?

[Avantgardet]

En annan lustighet. Om vi, likt buddhister, enas om att världen är lidande, så leder utilitarismen ofrånkomligen till ett kollektivt självmord.

Just det där med självmord och utilitarism är ganska intressant, även utan buddhistisk inblandning. De allra, allra flesta människor är inte särskilt värdefulla i ett större perspektiv, och är mest ett slöseri med naturens resurser, platser i skola eller på arbetsmarknaden, o.s.v. Därför borde det för de flesta vara utilitariskt rätt - med tanke på sannolikheten - att ta livet av sig och bespara jorden sin existens. Men enligt Justin är det ju möjligheten man ska gå efter, inte sannolikheten, hur hänger det ihop?

Ja, så kan man se det, och så skulle nog en utilitarist se det, men det är att göra våld på sanningen och införa en teleologi som inte finns där objektivt på något sätt, som man försöker göra gällande. Det beror på hur man definierar de grundläggande kategorier på vilka man sedan reser sitt bygge. Varifrån kommer den här föreställningen om att den arbetslöse är slöseri på resurser? Den arbetslöse är en nödvändig konsekvens av kapitalismen, en arbetskraft reserv som kapitalet måste ha för att kunna fortskrida, en nödvändig betingelse för kapitalismen. Utan att klargöra dessa underliggande förhållanden kan argumentationen, som utilitarister hänger sig åt, inte bli annat än substanslösa ideologiska hårklyverier. Så vad är detta "större perspektiv", som utilitaristerna, och du själv, här talar om? Vem bestämmer vad som är nyttigt, vad som är lycka o.s.v.?

[Avantgardet]

Krenek, skärpning. Du måste alltså använda ett slags begreppslig reduktionism för att överhuvudtaget kunna argumentera. Läs det vi skriver istället för att ersätta våra argument med dina etiketteringar, som är ett måhända tappert men likväl direkt felaktigt och dumdristigt sätt att ersätta det sagda med ett substitut som endast härrör ur din egen fantasi.

Det enda konkreta du kommit med hittils är att du förkastar de disederata som RT Cox postulerar i sin bok, vilket bland annat inkluderar logisk konsistens.

Frågan är vart du vill komma? Vad är din slutsats? Är det är likgiltigt huruvida vi våldtar och torterar barn eller vad är din slutsats?

Nu gällde ju tråden utilitarismens problem, inte mina åsikter eller försanthållanden, inte ens något system som jag kan tänkas omfatta. Har du missat det? Vad har du för svar på våra kritiska synpunkter, annat än det där svammlet om att "bättre att leva med ett ont än att ge upp det".

[Elva]

Ja, så kan man se det, och så skulle nog en utilitarist se det, men det är att göra våld på sanningen och införa en teleologi som inte finns där objektivt på något sätt, som man försöker göra gällande. Det beror på hur man definierar de grundläggande kategorier på vilka man sedan reser sitt bygge. Varifrån kommer den här föreställningen om att den arbetslöse är slöseri på resurser? Den arbetslöse är en nödvändig konsekvens av kapitalismen, en arbetskraft reserv som kapitalet måste ha för att kunna fortskrida, en nödvändig betingelse för kapitalismen. Utan att klargöra dessa underliggande förhållanden kan argumentationen, som utilitarister hänger sig åt, inte bli annat än substanslösa ideologiska hårklyverier. Så vad är detta "större perspektiv", som utilitaristerna, och du själv, här talar om? Vem bestämmer vad som är nyttigt, vad som är lycka o.s.v.?

Det vet jag inte. Det är väl ett av problemen med utilitarism, antar jag? Jag sa aldrig att jag själv tyckte så, men det kanske du inte menade heller.

[Avantgardet]

Nej, jag förstod dig inte så heller, tog bara tillfället i akt att visa på utilitarismens grundläggande blunders. Bara för att få bevittna våra hjältar, Justin och Krenek, ta på sig skygglapparna och fortsätta sitt korståg.

[Elva]

Nej, jag förstod dig inte så heller, tog bara tillfället i akt att visa på utilitarismens grundläggande blunders. Bara för att få bevittna våra hjältar, Justin och Krenek, ta på sig skygglapparna och fortsätta sitt korståg.

Men det lite märkliga är ju att Justin inte ser det så? Han säger att man ska gå efter möjligheterna. Vad är egentligen utilitaristiskt?

[Krenek]

En annan lustighet. Om vi, likt buddhister, enas om att världen är lidande, så leder utilitarismen ofrånkomligen till ett kollektivt självmord.

Just det där med självmord och utilitarism är ganska intressant, även utan buddhistisk inblandning. De allra, allra flesta människor är inte särskilt värdefulla i ett större perspektiv, och är mest ett slöseri med naturens resurser, platser i skola eller på arbetsmarknaden, o.s.v. Därför borde det för de flesta vara utilitariskt rätt - med tanke på sannolikheten - att ta livet av sig och bespara jorden sin existens. Men enligt Justin är det ju möjligheten man ska gå efter, inte sannolikheten, hur hänger det ihop?

Skälet att jag vill att ni skall läsa boken jag rekommenderade (som förövrigt är över 700 sidor och inte 90 sidor som vissa tror...) är att ni där får svar på dessa frågor.

Jag kan dock förklara det ändå:

Man beräknar på förväntad lycka. Vi kan ta ett exempel:

Du har ett val, du måste gå igenom en av två olika dörrar. Givet den informationen du har är det 30% chans att du kommer dö omedelbart om du väljer dörr A, i dörr B är det 5% chans att du kommer att dö omedelbart. I övrigt är det ingen skillnad.

                    DÖD                LIV
VAL A            0.3*0               0.7x

VAL B           0.05*0             0.95x

Den förväntade lyckan i VAL A blir 0.3*0+0.7*x = 0.7x samt 0.05*0+0.95x = 0.95x i VAL B.

Din förväntade lycka om du lever är x och 0 om du dör. Om x är positiv så bör du välja VAL B. Du kan se betydelsen av sannolikheter här.

Vi kan enkelt involvera JustInCase resonemang genom att exempelvis dela upp LIV i två olika, LIV_1 (normalt) samt LIV_2 (personen skapar ett enormt teknologiskt genombrott som leder till enorma mängder lycka), även om sannolikheten för LIV_2 är mycket mindre än LIV_1 kan detta uppvägas om mängden lycka är tillräckligt stor, osv.

Kriterierna som vi utgår ifrån ges av RT Cox, mycket av den kritik som riktas mot utilitarismen är ofta baserad i brott mot dessa kriterier och är därmed ej seriös kritik av utilitarismen utan enbart halmgubbe argument.

[Avantgardet]

Nej, jag förstod dig inte så heller, tog bara tillfället i akt att visa på utilitarismens grundläggande blunders. Bara för att få bevittna våra hjältar, Justin och Krenek, ta på sig skygglapparna och fortsätta sitt korståg.

Men det lite märkliga är ju att Justin inte ser det så? Han säger att man ska gå efter möjligheterna. Vad är egentligen utilitaristiskt?

Det är väl samma skenproblem, de måste i alla händelser hänvisa till de egna bristande föreställningarna för att kunna resa sina frågeställningar överhuvudtaget. Möjlighet och sannolikhet, båda har en deskriptiv dimension i grunden som de själva tycks blinda för. Själv anser jag att man ska utgå ifrån verkligheten, inte några kalkyler. Absolut inte missta kalkylen för verklighet, vilket de är benägna att göra.

[Avantgardet]

Jag börjar fundera om du, Krenek, överhuvudtaget begriper den kritik som vi riktar mot utilitarismen, eller om jag måste vara mer pedagogisk, säg till om det är så, så jag vet hur jag skall formulera mig. Det skulle underlätta.

[Krenek]

Krenek, skärpning. Du måste alltså använda ett slags begreppslig reduktionism för att överhuvudtaget kunna argumentera. Läs det vi skriver istället för att ersätta våra argument med dina etiketteringar, som är ett måhända tappert men likväl direkt felaktigt och dumdristigt sätt att ersätta det sagda med ett substitut som endast härrör ur din egen fantasi.

Det enda konkreta du kommit med hittils är att du förkastar de disederata som RT Cox postulerar i sin bok, vilket bland annat inkluderar logisk konsistens.

Frågan är vart du vill komma? Vad är din slutsats? Är det är likgiltigt huruvida vi våldtar och torterar barn eller vad är din slutsats?

Nu gällde ju tråden utilitarismens problem, inte mina åsikter eller försanthållanden, inte ens något system som jag kan tänkas omfatta. Har du missat det? Vad har du för svar på våra kritiska synpunkter, annat än det där svammlet om att "bättre att leva med ett ont än att ge upp det".

Om din kritik bygger på förkastande av logisk konsistens, då är det givetvis så att utilitarismen faller om man också förkastar logiken. Det är en självklarhet. Det är inte av gud givet att logiken är vettigt. Man kan alltid dra det till sin spets och hävda att verkligheten inte existerar osv. Frågan är, vart vill du komma med din kritik? Är det en kritik mot utilitarismen enbart eller en kritik som omfattar i princip alla mänskliga resonemang?

Det är ganska självklart att man blir nyfiken på vad du erbjuder som alternativ till logiken. Går det, enligt dig, överhuvudtaget att komma fram till saker eller är allting helt godtyckligt?

[Krenek]

Jag börjar fundera om du, Krenek, överhuvudtaget begriper den kritik som vi riktar mot utilitarismen, eller om jag måste vara mer pedagogisk, säg till om det är så, så jag vet hur jag skall formulera mig. Det skulle underlätta.

Vi primitiva vetenskapsdyrkare har svårt att förstå resonemang som inte bygger på logik, visa gärna oss hur vi kan komma ur detta föråldrade tankemönster.

[Avantgardet]

Krenek,

Var har jag förkastat logiken? Har vi överhuvudtaget diskuterat logiken och sökt utröna vad den essentiellt skulle vara? Eller diskuterar du emot halmgubbar?

[J R Auk]

Nej, jag förstod dig inte så heller, tog bara tillfället i akt att visa på utilitarismens grundläggande blunders. Bara för att få bevittna våra hjältar, Justin och Krenek, ta på sig skygglapparna och fortsätta sitt korståg.

Men det lite märkliga är ju att Justin inte ser det så? Han säger att man ska gå efter möjligheterna. Vad är egentligen utilitaristiskt?

Men alltså, Justin, har det väldigt knepigt att få ihop det. Han har en massa oändlighetsvariablar men skall ändå till att maximera det kvantifierade. Det torde vara rätt onödigt.

För övrigt så hänger hela denna ideologi på att det som är mest sant är det som vi ser, inte det som framkallar det som upptas hos sinnet och ger synen hos oss.

Kranek här, han har bara problem med välviljan och sin filosofiska föresats. Alltså, han vill inte argumentera utan bara stipulera.

Jag väntar fortfarande spänt på hur kvantifieringen av livet och världen skall ske utan att någon värderar, och gömmer anspråken, bakom principerna för spekulationen i vad som kommer vara fallet.

Se hur många frågor jag givit den gode Kranek. Han han svarat på en enda?

Utilitarismens brister:

1. De kan inte redogöra för varför deras antagna värde är objektivt giltigt.
2. De kan inte visa varför vi skall ha en moralteori som går emot de flestas intuitioner, om det presenteras i ett negativt extremfall svarande mot de positiva extremfall som används för att rättfärdiga moralen.
3. Varför en skall ge upp sitt enda liv för någon annans enda liv, alltså hur värden är transitiva personlig identitet.
4. Hur skall vi ta hänsyn till temporaliteten inför riktighetskriteriumet? Alltså, när, (nu, då eller sen) skall vi fokusera på?
5. Sen det uppenbara, hur översätter vi livet och världen till kvantifierbara variabler. (Här gavs ett svar, men det visade sig snabbt problematiskt att ge något propositionellt innehåll svarandes mot världen som den faktiskt är, vilket komplicerade sanningsvärdet hos variablerna. Och frågan om hur det sannolika realiseras lämnades därhän, varför kan vi bara fråga den gode Kranek.)

[Avantgardet]

Jag börjar fundera om du, Krenek, överhuvudtaget begriper den kritik som vi riktar mot utilitarismen, eller om jag måste vara mer pedagogisk, säg till om det är så, så jag vet hur jag skall formulera mig. Det skulle underlätta.

Vi primitiva vetenskapsdyrkare har svårt att förstå resonemang som inte bygger på logik, visa gärna oss hur vi kan komma ur detta föråldrade tankemönster.

Varför återfaller du hela tiden i denna försvarspose? Som involverar denna retoriska gest av att tillskriva motparten en motvilja mot allt vad förnuft skulle kunna tänkas vara?