Vad tänker du på?

[Anders]

Johan Giesecke, fd. Statsepidemiolog som syns i tv för jämnan,
han är förr 1949, alltså på hans tid krävdes omänskliga gymnasiebetyg för att komma in på läkarlinjen. Hur mycket hade han hjälp av sin bakgrund? Hans far var Curt-Steffan Giesecke, gamla Arbetsgivarföreningens VD.

Tegnell, började sin akademiska bana med matematikstudier. Flyttade sen till USA för vidare studier i matematik. Men sen hur blev han läkare?

Det borde vara en egen tråd om jämlikhet, kontra om det inte är bra att begåvade människor kommer framåt i samhället, skit samma att de haft all hjälp hemifrån, fått med sig självkänsla, pengar till det de behövt, egen studiekammare och allt det andra.

Samhället är långt från perfekt. Såg just att Annika Strandhäll får nytt uppdrag som talesperson i jämställdhetsfrågor. Inte min favorit, hon fuskade med handikapptillstånd och förlorade helt mitt förtroende. Kamaraderi inom politiken är inte ovanligt, jag avskyr det.

Vi hade chansen 45-50 men tog den inte.

[hakkapeliitta]

Johan Giesecke, fd. Statsepidemiolog som syns i tv för jämnan,
han är förr 1949, alltså på hans tid krävdes omänskliga gymnasiebetyg för att komma in på läkarlinjen. Hur mycket hade han hjälp av sin bakgrund? Hans far var Curt-Steffan Giesecke, gamla Arbetsgivarföreningens VD.

Tegnell, började sin akademiska bana med matematikstudier. Flyttade sen till USA för vidare studier i matematik. Men sen hur blev han läkare?

Det borde vara en egen tråd om jämlikhet, kontra om det inte är bra att begåvade människor kommer framåt i samhället, skit samma att de haft all hjälp hemifrån, fått med sig självkänsla, pengar till det de behövt, egen studiekammare och allt det andra.

Samhället är långt från perfekt. Såg just att Annika Strandhäll får nytt uppdrag som talesperson i jämställdhetsfrågor. Inte min favorit, hon fuskade med handikapptillstånd och förlorade helt mitt förtroende. Kamaraderi inom politiken är inte ovanligt, jag avskyr det.

Vi hade chansen 45-50 men tog den inte.

Chansen 45-50? Vad menar du?

[David H]

Det där om att sätta gränser... jag tänker att vissa människor är mer knepiga än andra. Och ibland kan det vara de knepiga och de som är motvalls som kan ha rätt.

Träffade en patient den här veckan som må vara en av de mest buttra personer jag stött på. Han skrek högt så det störde alla andra patienter och kallade alla i personalen för jävla kärringar och idioter. Till mig sa han bland annat att jag var en inkompetent jävel. Vad än jag sa till honom tyckte han var fel. Efter en stund blev jag arg, och jag sa att jag inte kommer vara medgörlig om han inte visar mig viss respekt också.
Men det är inte utan att jag också kan känna viss sympati för en sådan patient, och den kritiken som framförs kan ge en tankeställare.
Patienter på sjukhus hamnar ofta i en underlägsen situation. Om de bara är medgörliga kan det lätt hända att de körs över, och diverse åtgärder vidtas som egentligen inte sker enligt deras vilja. Det bestäms ofta om undersökningar, insättning av mediciner med mer, utan något rådfrågande från patienten innan.

[klorofyll]

Det borde vara en egen tråd om jämlikhet, kontra om det inte är bra att begåvade människor kommer framåt i samhället, skit samma att de haft all hjälp hemifrån, fått med sig självkänsla, pengar till det de behövt, egen studiekammare och allt det andra.

Köpte en självbiografi av Diane von Fürstenberg. Jag tror hon har kännt endel personer, Agnelli, Saint Laurent... Jag tror att slumpen har en väldigt underordnad roll... i förhållande till medvetna val.

[David H]

Att bli arg tänker jag för övrigt kan vara ett sätt att visa att man bryr sig. Desto värre är nog ofta ignorans och likgiltighet och att inte bry sig. Men den som blir arg får ofta ta skit för det, medan den som inte bryr sig slipper de negativa konsekvenserna.

[klorofyll]

Att bli arg tänker jag för övrigt kan vara ett sätt att visa att man bryr sig. Desto värre är nog ofta ignorans och likgiltighet och att inte bry sig. Men den som blir arg får ofta ta skit för det, medan den som inte bryr sig slipper de negativa konsekvenserna.

Ilska är inte ett tecken på att man bryr sig generellt, man behöver inte bry sig om den man skäller ut, men kanske bryr man sig om föreställningar kring våldet.
Ilska bemöts med avståndstagande. De likgiltiga, som inte bryr sig, de lär sig förmodligen ingenting...

[David H]

Att bli arg tänker jag för övrigt kan vara ett sätt att visa att man bryr sig. Desto värre är nog ofta ignorans och likgiltighet och att inte bry sig. Men den som blir arg får ofta ta skit för det, medan den som inte bryr sig slipper de negativa konsekvenserna.

Ilska är inte ett tecken på att man bryr sig generellt, man behöver inte bry sig om den man skäller ut, men kanske bryr man sig om föreställningar kring våldet.
Ilska bemöts med avståndstagande. De likgiltiga, som inte bryr sig, de lär sig förmodligen ingenting...

Menar du att ilska och våld är direkt sammankopplat? Som att ilska skulle vara en form av våld? Eller om begreppen hör ihop på annat sätt.
Jag minns vi hade en medlem här förut, freddemalte, som framförde synpunkt om att allt våld är fysiskt, det må i så fall vara en motsatt synpunkt.

[Anders]

Jag tror faktiskt lite mer på spöken nu än förr

[Pilatus]

Okej, skulle du kunna acceptera att livet "är rättvist" på något (jävla) sätt?

Det gör inte någon skillnad om vi inte accepterar att livsvillkoren är hur orättvisa som du önskar beskriva dem. Vi kan inte göra så mycket åt hur vi blev. Menar du samhället är det en helt annan fråga eftersom vi politiskt kan omfördela resurser så att även de mindre lyckligt lottade får del av välfärden.

[Anders]

Okej, skulle du kunna acceptera att livet "är rättvist" på något (jävla) sätt?

Det gör inte någon skillnad om vi inte accepterar att livsvillkoren är hur orättvisa som du önskar beskriva dem. Vi kan inte göra så mycket åt hur vi blev. Menar du samhället är det en helt annan fråga eftersom vi politiskt kan omfördela resurser så att även de mindre lyckligt lottade får del av välfärden.

Varifrån kom citeringen? Ser ut att vara en intressant diskussion som jag missat.

[Anders]

Det borde vara en egen tråd om jämlikhet, kontra om det inte är bra att begåvade människor kommer framåt i samhället, skit samma att de haft all hjälp hemifrån, fått med sig självkänsla, pengar till det de behövt, egen studiekammare och allt det andra.

Samhället är långt från perfekt. Såg just att Annika Strandhäll får nytt uppdrag som talesperson i jämställdhetsfrågor. Inte min favorit, hon fuskade med handikapptillstånd och förlorade helt mitt förtroende. Kamaraderi inom politiken är inte ovanligt, jag avskyr det.

Vi hade chansen 45-50 men tog den inte.

Chansen 45-50? Vad menar du?

Det är en av mina mer kontroversiella (och ärligt lite sjuka) åsikter så jag håller det lite vagt. 1945-50. Knutet till ovanstående, begåvade människor framåt i samhället.

[hakkapeliitta]

Håller med. 50-talisterna är de klart lysande stjärnorna.
Såg på tv professor Ingmar Skoog, psykiatri, geriatrik, uttala sej om 50-talister, De är som trotsiga barn som inte lyder., sa han Detta angående råd till äldre att begränsa umgänget. Han menade att -68 barn är självtänkande och lyder inte myndigheter.
Ingmar själv är 50-talist. Känner honom rätt hyfsat privat. Han var vänsterradikal, drivande kraft bakom Hagabion och Göteborgs Filmfestival.

[klorofyll]

Okej, skulle du kunna acceptera att livet "är rättvist" på något (jävla) sätt?

Det gör inte någon skillnad om vi inte accepterar att livsvillkoren är hur orättvisa som du önskar beskriva dem. Vi kan inte göra så mycket åt hur vi blev. Menar du samhället är det en helt annan fråga eftersom vi politiskt kan omfördela resurser så att även de mindre lyckligt lottade får del av välfärden.

Vad snackar du om? Red ut dina tankar.

Jag kan ta ett exempel... Jag förlorade jobbet idag... Bryr jag mig om det? Nej.

[Pilatus]

Jag kan ta ett exempel... Jag förlorade jobbet idag... Bryr jag mig om det? Nej.

Hur kommer det sig? Saknar du förmåga att engagera dig i vad som är viktigt för att det skall gå dig väl?

[klorofyll]

Jag kan ta ett exempel... Jag förlorade jobbet idag... Bryr jag mig om det? Nej.

Hur kommer det sig?

Du vet, anledningen till att jag får gå är antingen (1) att jag är för DÅLIG på att uföra jobbet, eller (2) att de inte känner mig.

Jag tror på det senare (2).

Saknar du förmåga att engagera dig i vad som är viktigt för att det skall gå dig väl?

Nej, men jag är realist.