Låt oss säga, jag står inför valet att göra det ena och det andra. Jag sätter mig, försöker slappna av och låter beslutet komma till mej. Jag tar beslutet på maggropskänslan och gör det ena eller det andra.
Vad har det med språk att göra? Min värld rymmer definitivt en massa grejs som inte har med någon annan att göra.
"Mitt språks gränser är min världs gränser"
Moderator: Moderatorgruppen
"Mitt språks gränser är min världs gränser"
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
"Mitt språks gränser är min världs gränser"
Språket är en begränsade del av tänkandet. Men att uppfatta samband och förstå beror inte på språket eller tänkandet. Språket utgör enligt mig inte ett hinder för att förstå världen. Innan språket (det talande språket) förstod människor, annars skulle de inte överleva. Vi förstår mer och mer under livet, men detta betyder inte att vårt språk utvecklas i samma takt. Att en människa vars vokabulärregister är brett skulle ha en bredare uppfattning om världen än en människa med mindre brett register stämmer inte. Låter som ett märkligt uttalande enligt mig. Vi har ju våra sinnen som samlar in information och vår hjärna som bearbetar den, sätter ihop samband och binder ihop detta till förståelse. Har ingenting med språket eller tänkandet att göra.
Osäker på vad Wittgenstein menar egentligen. Språket begränsar vår förståelse, men inte på det sätt att ett bredare språk skulle leda till större förståelse. Det som begränsar vår förståelse är att vi försöker sätta ord på allt. Det behövs inte. Kanske var det detta Wittgenstein menade, kanske inte.
Osäker på vad Wittgenstein menar egentligen. Språket begränsar vår förståelse, men inte på det sätt att ett bredare språk skulle leda till större förståelse. Det som begränsar vår förståelse är att vi försöker sätta ord på allt. Det behövs inte. Kanske var det detta Wittgenstein menade, kanske inte.
"Mitt språks gränser är min världs gränser"
Pilatus skrev:Silver skrev:Med detta sagt så är alltså intellekt en klassfråga?
Mja, det kan ju diskuteras, Michael Young skrev 1958 en bok med titeln "Intelligensen som överklass" ("The rise of the meritocracy"). Det är en dystopisk skildring av ett framtida samhälle där individernas status och position enbart är bestämda av intelligens och duglighet. Om alla belönas efter förmåga finns det inte längre någon slump eller något oblitt öde att skylla på. Var och en har fått precis vad hon eller han förtjänar under en obarmhärtig upplysningssol. Boken slutar följaktligen med en våldsam revolution.
Ett gott intellekt är förstås en god hjälp för den som vill flytta sig uppåt i klasshierarkin.
intellekt = förmåga att förstå o. fatta, tankeförmåga, fattningsförmåga, förstånd
Språket är dock en klassmarkör. (Bernard Shaw skrev om just det i Pygmalion.) I de stora förorterna utvecklas speciella gruppspråk som är lätt identifierbara.
"Mja, det kan ju diskuteras" härskarteknik... Vad kan inte diskuteras menar du?
Du lyfter fram ett intressant samtalsämne angående att "var och en får vad han förtjänar", dock blir det OT, fortsätter gärna dialogen under en ny topic.
Intellektet utvecklas som mest då det berikas med fakta. Utbildning är som tidigare känt en klassfråga, till och med i gulliga normala Sverige. Dem som har ekonomin och eller föds in i en akademisk familj har större chans att studera längre och därmed större chans att utveckla sitt intellekt. Och jag vill även påstå att det statistiskt sätt är samma klientel av människor som studerar och utvecklar sitt intellekt som även utvecklar sitt språk i form av litteratur mer avancerad än Aftonhoran. Så ja, ett utvecklat språk kan tillåta en att utveckla sina tankar i mer avancerade banor, och jag, ett viss klasskikt är statistiskt sätt mer benägna att utveckla sitt språk och intellekt .
Det finns inga krig, bara inre konflikter.
"Mitt språks gränser är min världs gränser"
Silver skrev:
".... Dem som har ekonomin och eller föds in i en akademisk familj har större chans att studera längre och därmed större chans att utveckla sitt intellekt. Och jag vill även påstå att det statistiskt sätt är samma klientel av människor som studerar och utvecklar sitt intellekt som även utvecklar sitt språk i form av litteratur mer avancerad än Aftonhoran. Så ja, ett utvecklat språk kan tillåta en att utveckla sina tankar i mer avancerade banor, och jag, ett viss klasskikt är statistiskt sätt mer benägna att utveckla sitt språk och intellekt .
Viktig fråga, startar ny tråd om den.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
"Mitt språks gränser är min världs gränser"
xts skrev:Språket är en begränsade del av tänkandet. Men att uppfatta samband och förstå beror inte på språket eller tänkandet. Språket utgör enligt mig inte ett hinder för att förstå världen. Innan språket (det talande språket) förstod människor, annars skulle de inte överleva. Vi förstår mer och mer under livet, men detta betyder inte att vårt språk utvecklas i samma takt. Att en människa vars vokabulärregister är brett skulle ha en bredare uppfattning om världen än en människa med mindre brett register stämmer inte. Låter som ett märkligt uttalande enligt mig. Vi har ju våra sinnen som samlar in information och vår hjärna som bearbetar den, sätter ihop samband och binder ihop detta till förståelse. Har ingenting med språket eller tänkandet att göra.
Osäker på vad Wittgenstein menar egentligen. Språket begränsar vår förståelse, men inte på det sätt att ett bredare språk skulle leda till större förståelse. Det som begränsar vår förståelse är att vi försöker sätta ord på allt. Det behövs inte. Kanske var det detta Wittgenstein menade, kanske inte.
Och, som jag tror att Bergson var inne på - det inre är så invecklat och blandat av alla intryck, så att ett språk snarast utarmar. Då vi pratar om en hund, så ser vi i första rummet någon slags Platonisk idealhund framför oss. Och även om vi förklarar att det är fråga om en trebent tax med inkontinensproblem kommer vi bara en smula närmare. Vi kan aldrig återskapa den komplexitet som vår upplevelse av en hund vär bekanta med enbart med språket. Språket stänger in.
Kan bara se att Wittgensteins påstående har en betydelse i någon slags kollektiv värld.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3060
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
"Mitt språks gränser är min världs gränser"
Ja. Alla ord har en mer eller mindre subjektiv betydelse för oss människor. Tänk även på barn. Innan de kan språket så förstår de ju. De rör sig, äter, känner smärta, lär sig, går osv. Titta på djuren. De följer ju sina känslor det är uppenbart. I själva verket gäller det även människan. Gäller bara att vi blir medvetna om detta. Xts håller ju på med detta. Liksom jag. Det är( sannolikt) en livslång process. Svår men varje steg är värt besväret.
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3060
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
"Mitt språks gränser är min världs gränser"
Interessant att försöka komma ihåg något som hände innan man hade språket. Saker som hänt i livet präglar ju oss som personer.
"Mitt språks gränser är min världs gränser"
AleichemSholem skrev:Så jag kan delvis hålla med Wittgenstein. Inom interaktion med andra kan jag delvis hålla med honom att 'mitt språks gränser är min världs gränser', men att mitt språk skulle reflektera vad jag kan och vet, det är helt fel. Kunskap tror jag inte enbart kan mätas i din expressiva lingvistiska förmåga. Dock måste tilläggas att Wittgenstein bar på åsikten att språket kommer först och tanken sen. Något som är helt fel.
Hej AleichemSholem!
Vill du utveckla din "tanke" (
/Domevi
Någonting kan inte komma av ingenting liksom någonting inte kan bli till ingenting.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 41 och 0 gäster