Anders skrev:lynx skrev:Läs förgrundsfiguren inom renässansen - Petrarca. Bergsbestigningen av Mont Ventoux. Kanske går upp ett ljus?
Läst, men ser du någon direkt koppling till poesin?
Citerar en analys
Hela denna historia är en beskrivning av livet. På följande sätt uppfattar jag det hela. Den första tiden, barndomen, är fylld av svårigheter men de övervinns lätt genom barnets styrka och nyfikenhet. Vägen är fortfarande lätt och spännande. Brodern är en naturlig livskamrat, syskonen väljer man inte, de finns vid en sida hela livet. Herden som de träffar får symbolisera föräldrarna som de, trots varningar, trotsigt väljer att inte lyssna på. De får dock goda råd som de tar till sig. Här anar vi tonårstidens våndor. Efter detta blir vägen svårare och tyngre och till slut ser sig Petrarca tvungen att försöka hitta andra vägar genom livet. Detta blir en bild för sökandet efter identitet och livsalternativ. Pausen och meditationen kan ses som medelålderns analyserande och uppstannande. Livet går vidare och till sist når de fram. Döden träder in och livet får ett slut i det allra mest upplysta tillståndet. Augustinus kallar det himlen, Petrarca håller nog med men kompletterar med ett tillstånd av själslig och andlig klarsyn.
Lynx är ute och cyklar Anders. Har ingenting med min trådstart att göra.
Eller så har jag har bara missförstått dig, Lynx