En ensamhetskultur!

[Angelina]

Det är väl olika vad man föredrar också. Är självvald ensamhet likställt med egenintresse? Kanske det, lite narcissistiskt.
Det finns som sagt olika sorters ensamhet och olika sorters gemenskap.
Samvaro av olika slag.

För riktigt ensam är man ändå aldrig, man har bara valt att se sig genom ensamhetens öga och lagt värderingar på detta betraktade tillstånd, kännt efter om det känns bra eller dåligt, vad andra tycker om det etc.
Ensamheten är som en illusorisk kokong.

Varför man skapar den har olika anledningar. Personligen behöver jag den för att kunna ladda upp med energi, få tid att fokusera och meditera.
Det är den fysiska ensamheten jag söker då, men den illusoriska kokongen kan även tas fram i sällskap med andra när de inte behöver min uppmärksamhet.

Den emotionella ensamheten är svårare, för där finns en känsla av övergivenhet och att inte vara älskad, varför får jag inte vara med och leka? Ibland blir man placerad där, av andra genom sig själv. Kanske för att man måste hitta vad i en själv som säger dessa hemska saker. Och varför man har sökt upp andra människor som bekräftar denna föreställning. Man blir aldrig ensam av sig själv. Det krävs samarbete.

Sedan när man mött sina inre demoner i den illusoriska ensamheten och sett dem för vad de verkligen representerar, ett tillfälle att lära känna sig själv och sin egen kraft, så är man reda att ge sig ut och skaffa sig nya vänner som kan bekräfta denna nya självbild.

[Angelina]

Kom och tänka på en till sak...
Det här med tunnelbana och pendeltåg, kanske kan funka på allmänna transporter eller lokaler i stort också..

För de människor som känner obehag av bristen på kommunikation på dessa instanser kan man inrätta särskilda pratvagnar, musikvagnar, färgvagnar, spegelvagnar, naturvagnar, lekvagnar, bingovagnar ...möjligheterna är oändliga. Det kanske räcker med en skylt på vissa ställen " prat uppmuntras!", så att folk inte känner sig hämmade.

[Christian B]

Kom och tänka på en till sak...
Det här med tunnelbana och pendeltåg, kanske kan funka på allmänna transporter eller lokaler i stort också..

För de människor som känner obehag av bristen på kommunikation på dessa instanser kan man inrätta särskilda pratvagnar, musikvagnar, färgvagnar, spegelvagnar, naturvagnar, lekvagnar, bingovagnar ...möjligheterna är oändliga. Det kanske räcker med en skylt på vissa ställen " prat uppmuntras!", så att folk inte känner sig hämmade.

Nu har jag iofs inte varit överallt i världen, men ändå i större delen av Europa, Nordamerika, Japan, Kina, Indonesien, osv. Och det här med att folk pratar så mycket med varandra i bussar och tunnelbana i andra delar av världen tycker jag inte stämmer. Folk tittar ut, läser sin bok, stirrar i golvet. Jag tycker det är i princip likadant överallt.

[Lasarus]

Det är väl olika vad man föredrar också. Är självvald ensamhet likställt med egenintresse? Kanske det, lite narcissistiskt.

Men att vi till stor del väljer ensamhet kan ju ha att göra med de grundläggande värdeingar vi har fått i oss av det omkringliggande samhället sedan barnsben. Hade man varit uppvuxen i bergen i östra Turkiet kanske valet hade blivit ett annat för många.