Vad då frihet!!

[näckrosblad]

Ja, och jag tror fortfarande på att demokrati ger större balanserad frihet (viss frihet offras för ökat beskydd) åt människor än facism. Kan du ge något exempel på vilken sorts frihet som facism ger majoriteten av befolkningen, och inte enbart ett fåtal styrande individer, som demokrati inte gör?

Och jag tror att de flesta individer inte kan hantera den frihet som demokrati ger dem. Dessutom leder demokratisk frihet till ökade konflikter i samhället (ingen kan förneka dagens ökade våld och etniska konflikter i det svenska samhället), vilket gör att staten till sist övergår till en ultra-totalitär nation - vilket samtliga demokratiska stater genom historien också har gjort. Notera att både S och M nu vill bevaka oss genom datatrafiklagen samt kameraövervakning...hur långt är du villig att gå för att behålla en "frihet" som inte existerar?

Kultur och religion är en del av människors sätt att leva, eller en del av vår historia. Oavsett vilken betydelse vi använder så är det något vi människor har skapat tillsammans i olika sammanhang. Vi kan aldrig värdera kultur eller religion högre än själva människorna som skapat dem eller använder sig av dem.

Jag ser gärna att vi bevarar alla fantastiska kulturer i världen så dessa kan vara till nytta för framtidens människor, men jag vill inte att vi tar bort människors frihet i nuet för att göra det. Då fastnar vi i en ond cirkel där vi lever för någon odefinierad framtiden istället för nuet.

Natur är något vi människor behöver för att överleva, så ur en ren egoistisk synvinkel bör vi ta hand om den. Om man dessutom som jag tror på att alla former av liv är något universellt positivt, så bär jag med mig en naturlig respekt för allt levande, inklusive naturen, och en önskan att se det leva vidare. Jag håller med dig om att många av dagens nationer tänker för lite på naturen, och att detta är ett problem för mänskligheten (och givetvis naturen )..

Kultur och religion reflekterar ideal, som överskrider mänsklig levnadstid, därmed är den mer beständig, och eftersom jag inte är materialist utan idealist, anser jag det viktigare att upprätthålla ett ideal, än att bevara människoliv.

Du pratar om människors frihet, men den friheten kommer paradoxalt nog leda till minskad frihet. Det bästa valet är att ge människor rätt sorts frihet, än att låta dem göra vad dem vill.

Jag tror att demokratin aldrig kommer att kunna rädda naturen, eftersom den endast ser till vad massan vill, och massan vill...KONSUMERA.

This is why all democracies fail at first by sliding into authoritarianism. When reality becomes a distant world, and decay sets in, the few sane ones left begin to see what's really on the plate and start screaming. Because the situation is so far gone controlling it is impossible, they slam into a place a strong reactionary government -- which, alas, is composed of the same defectives who are running the democracy, and thus either lapses into left-wing errors (kill all aristocrats, dissidents, intellectuals and other necessary brains) or right-wing errors (embark on endless war and the building of statues). The society that out of control filled with parasites and useless people responds like a man who suddenly realizes he's on fire, swatting violently and desperately at patches of flame without realizing that the quickest solution is to drop to the ground and roll.

http://anus.com/zine/articles/prozak/ecocide/

Jag börjar allt mer och mer förespråka öppenhet, och ser projekt som Wikipedia som mycket intressanta liknelser. I ett sådant system får personer med tillräckligt stort intresse automatiskt en sorts auktoritet. Om jag väljer att engagera mig i ett ämne och lägga tid på att diskutera det, så ska jag uppmuntras och ha möjlighet att göra det. Om det jag säger redan har diskuteras kan jag hänvisas till arkiv, och studera vidare tills jag kan komma med en ny kritik eller förslag på en lösning som kanske leder till stor utveckling. Jag skulle gärna se ett statsskick definierat som fungerar på liknande sätt, men tills dess har jag upplevt att demokrati är det bästa valet.

Wikipedia är ett bra exempel på demokratins misslyckande; en bunte individer, som visserligen med stort intresse, börjar blanda sig i saker de inte förstår sig på. Resultat: faktan blir korrekt, men tolkning av den blir det inte. Jag går efter kvalitet och inte efter popularitet, så varken Wikipedia eller demokrati är för mig ett val.

[Wintran]

Dessutom leder demokratisk frihet till ökade konflikter i samhället (ingen kan förneka dagens ökade våld och etniska konflikter i det svenska samhället)...

Jag får inte ihop att det skulle vara den demokratiska friheten som har gett upphov till dessa konflikter. Utveckla gärna detta. Däremot har vi gång på gång i historien bevittnat hur just nationalism och konceptet nationer lett till de största konflikterna vår värld skådat, som gett upphov till både massutrotning och krig.

...vilket gör att staten till sist övergår till en ultra-totalitär nation - vilket samtliga demokratiska stater genom historien också har gjort.

Jag är inte tillräckligt historisk påläst för att kunna svara på hur demokratiska stater har sett ut i historien, men du tror väl ändå inte att facism leder till en mindre totalitär nation än demokrati?

Notera att både S och M nu vill bevaka oss genom datatrafiklagen samt kameraövervakning...hur långt är du villig att gå för att behålla en "frihet" som inte existerar?

Idéen om övervakning bottnar från behovet att beskydda folket, där grunden är att värna om människors rättigheter. Här ingår givetvis en typ av frihet som en aspekt av det hela, men som vi diskuterat förut är det ett svårt ord att använda då det kan vändas och vridas på alla möjliga sätt, och användas lite hur som helst. Den friheten jag syftar på i detta sammanhang är t.ex. att slippa känna rädsla för att bli nedslagen av ett gäng på stan. Att konstant behöva leva med ett sådant hot skulle kunna definieras som avsaknaden av en viss frihet, som jag anser är en viktig medborgerlig rättighet i ett samhälle som vårat. Därför tror jag du går miste om mycket förståelse när du bara drar all frihet över en kant och påstår att den inte ens existerar. Försök istället sätta fingret på exakt vilken frihet du pratar om, och hur du själv använder ordet, så tror jag att du kommer komma mycket längre i dina resonemang.

Angående tendenserna idag att vi dras mot ett övervakningssamhälle så tycker inte jag att det är en positiv utveckling. Tack vare demokratin har vår befolkning en chans att protestera mot denna fullständiga övervakning, och vi kan se resultatet av detta i partier som exempelvis piratpartiet. Detta skulle inte vara fallet om vi levde under facisism. Om staten bestämde sig för att utan vidare diskussion följa trenden och direkt börja övervaka alla i samhället, så skulle de göra det, även fast en stor skara pålästa människor protesterar högljutt.

Kultur och religion reflekterar ideal, som överskrider mänsklig levnadstid, därmed är den mer beständig, och eftersom jag inte är materialist utan idealist, anser jag det viktigare att upprätthålla ett ideal, än att bevara människoliv.

Vad ser du är målet med dessa ideal?

Du pratar om människors frihet, men den friheten kommer paradoxalt nog leda till minskad frihet. Det bästa valet är att ge människor rätt sorts frihet, än att låta dem göra vad dem vill.

Jodå, jag förstår dig precis. En viss frihet, t.ex. friheten att slippa leva under konstant hot, måste inskränka en annan frihet, nämligen frihet till handling (att jag inte får gå ut och slå ned någon på gatan hur som helst). Det är så lagar fungerar. Jag håller helt med dig om att vi bör bygga lagarna så vi ger befolkningen de friheter vi vill att vi ska ha.

Jag tror att demokratin aldrig kommer att kunna rädda naturen, eftersom den endast ser till vad massan vill, och massan vill...KONSUMERA.

Återigen håller jag med dig delvis i det du säger, men jag ser fortfarande inte facism som en vettig lösning överhuvudtaget.

Wikipedia är ett bra exempel på demokratins misslyckande; en bunte individer, som visserligen med stort intresse, börjar blanda sig i saker de inte förstår sig på. Resultat: faktan blir korrekt, men tolkning av den blir det inte. Jag går efter kvalitet och inte efter popularitet, så varken Wikipedia eller demokrati är för mig ett val.

Du missuppfattar vilken del av Wikipedia jag syftar på. Jag menar inte just konceptet att alla kan ändra allt (som däremot är intressant på andra plan) utan hur det fattas beslut kring artiklar, policies och liknande. Wikipedia är ingen demokrati då beslut inte sker i allmänna omröstningar. I vissa fall används en form av röstning som en sista utväg, men annars baseras deras system på att finna konsensus genom diskussioner, som i sin tur kanske referrerar till tidigare diskussioner och beslut. Det intressanta är denna metod i kombination med att alla har rätt att bidra. De som inte är tillräckligt intresserade eller pålästa tröttnar snabbt av dessa diskussioner, medan de som vill kan bli precis hur engegerade de vill.

Har du lust att förklara hur ett facistiskt samhälle tillåter just kunniga människor att fatta viktiga beslut?

[näckrosblad]

Jag får inte ihop att det skulle vara den demokratiska friheten som har gett upphov till dessa konflikter. Utveckla gärna detta. Däremot har vi gång på gång i historien bevittnat hur just nationalism och konceptet nationer lett till de största konflikterna vår värld skådat, som gett upphov till både massutrotning och krig.

När individer får en för stor frihet, löper de amok, likt många ungdomar i dag gör i vårt samhälle. Nationalism i grund och botten vill skapa respekt och fred mellan nationer, inte krig, även om krig alltid kommer att existera.

Jag är inte tillräckligt historisk påläst för att kunna svara på hur demokratiska stater har sett ut i historien, men du tror väl ändå inte att facism leder till en mindre totalitär nation än demokrati?

Fascism skapar samstämmighet bland ett folk, vilket leder till mindre konflikter och mer samarbete.

Idéen om övervakning bottnar från behovet att beskydda folket, där grunden är att värna om människors rättigheter. Här ingår givetvis en typ av frihet som en aspekt av det hela, men som vi diskuterat förut är det ett svårt ord att använda då det kan vändas och vridas på alla möjliga sätt, och användas lite hur som helst. Den friheten jag syftar på i detta sammanhang är t.ex. att slippa känna rädsla för att bli nedslagen av ett gäng på stan. Att konstant behöva leva med ett sådant hot skulle kunna definieras som avsaknaden av en viss frihet, som jag anser är en viktig medborgerlig rättighet i ett samhälle som vårat. Därför tror jag du går miste om mycket förståelse när du bara drar all frihet över en kant och påstår att den inte ens existerar. Försök istället sätta fingret på exakt vilken frihet du pratar om, och hur du själv använder ordet, så tror jag att du kommer komma mycket längre i dina resonemang.

Angående tendenserna idag att vi dras mot ett övervakningssamhälle så tycker inte jag att det är en positiv utveckling. Tack vare demokratin har vår befolkning en chans att protestera mot denna fullständiga övervakning, och vi kan se resultatet av detta i partier som exempelvis piratpartiet. Detta skulle inte vara fallet om vi levde under facisism. Om staten bestämde sig för att utan vidare diskussion följa trenden och direkt börja övervaka alla i samhället, så skulle de göra det, även fast en stor skara pålästa människor protesterar högljutt.

1. "Människors rättigheter" är ett dynamiskt begrepp, som staten kan reglera, utifrån hur mycket de vill minska/öka bevakningen. De säger att allting är för vårt bästa (vad annars?) - men det hör inte till saken. Saken är att du pratar om individuell frihet, samtidigt som vårt samhälle mer och mer bevakar vad du gör, säger och uttrycker. 1984!

2. Jag anser också att människor ska kunna gå ut på gatorna, utan att vara rädda för gäng. Fascism hade inte, oavsett alla skräckfilmer om Musslini och Hitler från Hollywood, skapat ett sådant samhälle. Du kommer få se ökat våld i framtiden, lita på det.

3. De som har högre intelligens, förmåga, erfarenhet ang. ett visst område i vårt samhälle, anser jag bör få styra det. Jag dikterar inte hur en målare ska måla mitt rum, och du bör inte diktera för en diktator hur han ska styra landet. Är han korrupt/defekt, ersätter man han.

Vad ser du är målet med dessa ideal?

Att tjäna Livet som helhet.

Återigen håller jag med dig delvis i det du säger, men jag ser fortfarande inte facism som en vettig lösning överhuvudtaget.

Fascism påtvingar inte ett folk ett konsumeringssamhälle - fascism grundar sig på idealism, folkgemenskap och kultur.

Du missuppfattar vilken del av Wikipedia jag syftar på. Jag menar inte just konceptet att alla kan ändra allt (som däremot är intressant på andra plan) utan hur det fattas beslut kring artiklar, policies och liknande. Wikipedia är ingen demokrati då beslut inte sker i allmänna omröstningar. I vissa fall används en form av röstning som en sista utväg, men annars baseras deras system på att finna konsensus genom diskussioner, som i sin tur kanske referrerar till tidigare diskussioner och beslut. Det intressanta är denna metod i kombination med att alla har rätt att bidra. De som inte är tillräckligt intresserade eller pålästa tröttnar snabbt av dessa diskussioner, medan de som vill kan bli precis hur engegerade de vill.

Kan delvis hålla med. Att diskutera beslut är viktigt, men endast en legitim ledare, bör få ha det sista ordet. Wikipedia använder ofta demokratiska omröstningar, om t.ex en sida ska tas bort. Jag kan när som helst ändra en sida på Wikipedia. Det är ett bristfälligt system.

Har du lust att förklara hur ett facistiskt samhälle tillåter just kunniga människor att fatta viktiga beslut?

Fascism stödjer ledarskap. I ett fascistiskt samhälle får endast ledaren fatta beslut, oavsett folkomröstningar eller majoritetsopinion. Ledaren behöver inte kompromissa med andra ledare, eftersom han/hon anser det viktigare att finna en samstämmighet bland folket. I en demokrati slits du mellan höger och vänster, medan problemen växer på, och ingen vågar ta tag i dem. Fascism är handlingskraft och ledarskap - och så har alla stora civilisationer byggst upp.

[Wintran]

När individer får en för stor frihet, löper de amok, likt många ungdomar i dag gör i vårt samhälle.

Varför skulle friheterna i ett demokratiskt samhälle leda till att ungdomar löper amok? Vilka friheter är det du syftar på? Jag behöver ett mer konkret svar på den frågan, gärna ett exempel.

Nationalism i grund och botten vill skapa respekt och fred mellan nationer, inte krig, även om krig alltid kommer att existera.

Jag tror inte heller att nationalism vill skapa krig, men jag tror däremot att krig tyvärr är en oundviklig effekt av nationalism. Krig kanske alltid kommer att existera, men mindre krig är bättre än mycket krig, och ett system som leder till ökat krig är därför sämre än ett som inte gör det - om man nu inte anser att krig i grund och botten är något positivt, vilket vare sig du eller jag verkar göra.

Från vad jag har förstått så vill nationalism skapa en form av tillhörighet mellan människor genom det vi kallar nationer.

Utifrån egna och bekantas erfarenheter menar jag dock att denna tillhörighet går att finna i annan form än nationalism. Exempel är en vänskapskrets, en grupp människor som samlas kring ett intresse, en släkt, en känsla av tillhörighet till mänskligheten i stort eller till livet, jorden, naturen eller hela universum. Jag vill påstå att alla dessa exempel kan tillfredställa detta behov av tillhörighet minst lika bra som nationalism, så nationalism är för mig varken givet eller nödvändigt.

Anledningen att jag känner extra stark rädsla inför just nationalism är p.g.a. historiska och pågående konflikter mellan just nationer, som både har skapat och fortfarande skapar mycket lidande i världen. Jag tror därför på att avveckla denna typ av glorifierande nationalistiskt tänkandet och är helt övertygad om att inget blir sämre om det konceptet går förlorat. Det är enbart de rent praktiska egenskaperna av nationer som jag kan acceptera som ett verktyg för att skapa bättre samhällen och en bättre värld, men jag ser gärna att alternativ föreslås även här.

Kort sagt ser jag att nationalism gör mer ont än det gör gott.

Fascism skapar samstämmighet bland ett folk, vilket leder till mindre konflikter och mer samarbete.

Jag vet att det finns många olika former av fascism, och jag vet inte just vilken form du förespråkar, men fascism är i allmänhet känt för att minska yttrandefriheten och förbjuda åsikter som motsätter sig statens. Givetvis skapar detta frustration då det är omöjligt att hitta en perfekt skara styrande som fattar alla korrekta beslut - utveckling sker aldrig utan kritik. Frustration skapar i sin tur mer konflikter och ett oroligare samhälle i allmänhet.

1. "Människors rättigheter" är ett dynamiskt begrepp, som staten kan reglera, utifrån hur mycket de vill minska/öka bevakningen. De säger att allting är för vårt bästa (vad annars?) - men det hör inte till saken. Saken är att du pratar om individuell frihet, samtidigt som vårt samhälle mer och mer bevakar vad du gör, säger och uttrycker. 1984!

Jag förstår inte riktigt vart du vill komma. Jag håller helt med dig om att staten kan reglera dessa rättigheter. Jag menar på att vissa individuella rättigheter är nödvändiga för att folk ska kunna leva ett lyckligt liv. Om folk inte lever ett lyckligt liv så kommer samhället gå under.

2. Jag anser också att människor ska kunna gå ut på gatorna, utan att vara rädda för gäng. Fascism hade inte, oavsett alla skräckfilmer om Musslini och Hitler från Hollywood, skapat ett sådant samhälle. Du kommer få se ökat våld i framtiden, lita på det.

Jag har inte sett så många sådana skräckfilmer men får fortfarande inte ihop hur fascism kan vara positivt för ett samhälle. Du finner detaljerna i resten av mina inlägg.

3. De som har högre intelligens, förmåga, erfarenhet ang. ett visst område i vårt samhälle, anser jag bör få styra det. Jag dikterar inte hur en målare ska måla mitt rum, och du bör inte diktera för en diktator hur han ska styra landet. Är han korrupt/defekt, ersätter man han.

Jodå, detta håller jag helt med dig om. Men hur menar du att vi ska kunna ersätta diktatorn? Menar du att vi ska ha rätt att rösta och protestera? Snackar vi inte om en form av demokrati i så fall?

Angående diktatur så tror jag aldrig att enbart en person kan ha tillräckligt mycket kunskap för att lösa ett samhälles alla problem, utan finner det givet att beslut måste fattas genom en mängd specialister.

Att tjäna Livet som helhet.

Som jag ser det så kan "Livet" syfta på två saker: Antingen på den kraft som strävar efter att sprida liv, eller alla universums livsformer som drivs och är resultatet av denna kraft. Precis som du säger så är kultur i sig inget eget väsen, utan ett resultat av livet, i detta fall den mänskliga livsformen som drivs av strävan efter att fortsätta leva och sprida liv. Hur kan du få ihop att kultur inte är en skapelse av människan utan något som står över människan som varelse? Den mänskliga kulturen bevaras inte om inte människan väljer att bevara den. För mig är det givet att kultur är till för att tjäna människan, inte tvärt om.

Fascism påtvingar inte ett folk ett konsumeringssamhälle - fascism grundar sig på idealism, folkgemenskap och kultur.

Jag ser fortfarande för många negativa aspekter med fascism som helhet, och är övertygad om att det finns andra lösningar på konsumptionsproblemet.

Kan delvis hålla med. Att diskutera beslut är viktigt, men endast en legitim ledare, bör få ha det sista ordet.

Återigen finns det inte en chans att en ensam människa kan ta ställning till alla samhällets problem och alltid fatta rätt beslut. Inte ens en extremt lärd människa inom statsvetenskap skulle ha en chans. Vad som behövs är olika grupper människor som fokuserar på specifika områden av samhället, och diskuterar fram det bästa beslutet utifrån några universella mål (t.ex. fredsbevarande och samhällets överlevnad). Jag ser hellre en grupp lärda människor som försöker övertala varandra än en grupp lärda människor som försöker övertala en diktator.

Jag har inte hunnit tänka ut ett fullständigt politiskt system som uppfyller det här konceptet ännu, men tycker i nuläget att demokrati känns väldigt mycket närmare detta än fascism.

Wikipedia använder ofta demokratiska omröstningar, om t.ex en sida ska tas bort. Jag kan när som helst ändra en sida på Wikipedia. Det är ett bristfälligt system.

Demokratiska omröstningar används, ja, men de uppmuntras inte. Det är huvudsakligen rutinmässiga ärenden och tydligt mindre viktiga beslut som snarare handlar om stil än funktionalitet som sker via omröstning. Om tillräckligt starka argument lyfts fram under en sådan omröstning så kan den fortfarande avbrytas även fast majoriteten röstar för. Demokrati används alltså som ett verktyg men inte något fullständigt avgörande.

Du kan när som helst ändra en sida, men fullständig historik sparas så det är lätt att spåra dina ändringar och återgå till en tidigare version. Wikipedia baseras på tillit till människors välvilja och är ett tydligt tecken på att denna fungerar: Eftersom det finns fler människor som vill väl än som vill ont så utvecklas Wikipedia i rätt riktning.

Fascism stödjer ledarskap. I ett fascistiskt samhälle får endast ledaren fatta beslut, oavsett folkomröstningar eller majoritetsopinion. Ledaren behöver inte kompromissa med andra ledare, eftersom han/hon anser det viktigare att finna en samstämmighet bland folket. I en demokrati slits du mellan höger och vänster, medan problemen växer på, och ingen vågar ta tag i dem. Fascism är handlingskraft och ledarskap - och så har alla stora civilisationer byggst upp.

Hur kan samhället kontrollera att ledaren alltid fattar rätt beslut? Samstämmighet skapas genom enighet, och enighet uppnås inte ifall en ensam människa bestämmer allt och ingen annan har något att säga till om.

Jag hoppas att du inser att du just nu ser allting ganska svart och vitt - du pratar enbart om fascism vs demokrati. Jag säger inte att demokrati är den perfekta lösningen, men jag tror att den i dagsläget är bättre än fascism. Dock vill jag väldigt gärna finna ett system som är bättre än både fascism och demokrati, men du verkar redan ha bestämt dig för att det inte finns några alternativ.

[näckrosblad]

Varför skulle friheterna i ett demokratiskt samhälle leda till att ungdomar löper amok? Vilka friheter är det du syftar på? Jag behöver ett mer konkret svar på den frågan, gärna ett exempel.

Den pragmatiska innebörden av demokratisk frihet, leder dock – paradoxalt nog – till minskad frihet för individen. Vem som helst som någonsin suttit i ett klassrum i dagens svenska skolor, och bevittnat elever löpa amok, vet väl om detta faktum; när människor tillåts göra lite som de vill, testar de först gränser, tills det att läraren (staten) säger "STOPP!", och därefter blir tvungen att förstärka maktkontrollen. Demokratier har genom tiderna, efterhand som inre konflikter och brist på samstämmighet ökat, övergått till totalitära regimer.

Frihet och Valmöjlighet

Från vad jag har förstått så vill nationalism skapa en form av tillhörighet mellan människor genom det vi kallar nationer.

Fel. Nationalism "skapar" inte tillhörigheter, den utgår ifrån de etniska och kulturella särdrag som redan existerar. Skapandet av en nationalstat, och definieringen utifrån den, kallas patriotism, och är motsatsen till nationalism.

Jag tror inte heller att nationalism vill skapa krig, men jag tror däremot att krig tyvärr är en oundviklig effekt av nationalism. Krig kanske alltid kommer att existera, men mindre krig är bättre än mycket krig, och ett system som leder till ökat krig är därför sämre än ett som inte gör det - om man nu inte anser att krig i grund och botten är något positivt, vilket vare sig du eller jag verkar göra.

Har du inte uppmärksammat kriget nere i Israel? Där har du ett exempel på vad mångkulturen skapar; krig och etniska konflikter. Israel bör vara för judarna, medan Palestina skulle kunna vara en plats för alla tre religioner att använda. Ingen mångkultur har överlevt genom historien, och om Sverige inte ändrar på detta, kommer svensk kultur + svenskarna som etniskt folkslag att tyna bort inom ett par hundra år. Det tänker jag aldrig låta hända.

Utifrån egna och bekantas erfarenheter menar jag dock att denna tillhörighet går att finna i annan form än nationalism. Exempel är en vänskapskrets, en grupp människor som samlas kring ett intresse, en släkt, en känsla av tillhörighet till mänskligheten i stort eller till livet, jorden, naturen eller hela universum. Jag vill påstå att alla dessa exempel kan tillfredställa detta behov av tillhörighet minst lika bra som nationalism, så nationalism är för mig varken givet eller nödvändigt.

Antingen bryr man sig om sitt folk, eller så går man sin egen väg. Jag är inte egoist, så jag är inte intresserad av att sätta mina personliga önskemål framför vad som är bäst för mitt folk. Gemenskap kan baseras på tusen olika saker. Nu pratar vi om etnisk och kulturell tillhörighet.

Anledningen att jag känner extra stark rädsla inför just nationalism är p.g.a. historiska och pågående konflikter mellan just nationer, som både har skapat och fortfarande skapar mycket lidande i världen. Jag tror därför på att avveckla denna typ av glorifierande nationalistiskt tänkandet och är helt övertygad om att inget blir sämre om det konceptet går förlorat. Det är enbart de rent praktiska egenskaperna av nationer som jag kan acceptera som ett verktyg för att skapa bättre samhällen och en bättre värld, men jag ser gärna att alternativ föreslås även här.

Lustigt. Anledningen till att jag bland annat motsätter mig mångkultur, är JUST därför att den skapar konflikter mellan kulturer och folkslag. Se på Sverige. Har du besökt Landskrona? Malmö? Eller i stort sett vilken storstad som helst. Möt verkligheten. Sverige är inte tryggt längre och det kommer att bli värre.

Jag vet att det finns många olika former av fascism, och jag vet inte just vilken form du förespråkar, men fascism är i allmänhet känt för att minska yttrandefriheten och förbjuda åsikter som motsätter sig statens. Givetvis skapar detta frustration då det är omöjligt att hitta en perfekt skara styrande som fattar alla korrekta beslut - utveckling sker aldrig utan kritik. Frustration skapar i sin tur mer konflikter och ett oroligare samhälle i allmänhet.

Det är inget legitimt argument, eftersom du inte har fullständig yttrandefrihet i en demokratisk stat heller + att du inte får motsätta dig statens åsikter. Men så länge du inte testar gränserna, får du heller aldrig reda på det.

Jag förstår inte riktigt vart du vill komma. Jag håller helt med dig om att staten kan reglera dessa rättigheter. Jag menar på att vissa individuella rättigheter är nödvändiga för att folk ska kunna leva ett lyckligt liv. Om folk inte lever ett lyckligt liv så kommer samhället gå under.

Du pratar om en frihet som inte existerar. Jag vill också att människor ska leva lyckligt, men jag tror att de flesta inte riktigt vet hur de ska bli lyckliga. De flesta i dagens moderna samhälle mår definitivt inte bra, från små barn till vuxna. Hur kommer det sig?

Jodå, detta håller jag helt med dig om. Men hur menar du att vi ska kunna ersätta diktatorn? Menar du att vi ska ha rätt att rösta och protestera? Snackar vi inte om en form av demokrati i så fall?

Angående diktatur så tror jag aldrig att enbart en person kan ha tillräckligt mycket kunskap för att lösa ett samhälles alla problem, utan finner det givet att beslut måste fattas genom en mängd specialister.

Krigarkastet hade störtat diktatorn. Jag håller med dig om att en individ inte kan sköta alla statliga affärer -- det hade varit direkt absurt. Jag vill införa lokalisering, vilket innebär att nationen har en nationell ledare som tar hand om nationella beslut, medan lokala hövdingar sköter ledarskapet i byar/kommuner/städer.

Som jag ser det så kan "Livet" syfta på två saker: Antingen på den kraft som strävar efter att sprida liv, eller alla universums livsformer som drivs och är resultatet av denna kraft. Precis som du säger så är kultur i sig inget eget väsen, utan ett resultat av livet, i detta fall den mänskliga livsformen som drivs av strävan efter att fortsätta leva och sprida liv. Hur kan du få ihop att kultur inte är en skapelse av människan utan något som står över människan som varelse? Den mänskliga kulturen bevaras inte om inte människan väljer att bevara den. För mig är det givet att kultur är till för att tjäna människan, inte tvärt om.

Jag ber om ursäkt, det lät kanske lite kryptiskt. Med "Livet som helhet", syftar jag helt enkelt på Universum. Men för enkelhetens skull, kan man göra en direkt parallell med naturen. Naturen framför individen.

Ditt utlägg om kultur vs människa var rogivande. Du missförstod mig uppenbarligen. Jag är idealist, och anser därmed, att den högsta moraliska meningen i en individs liv, bör vara att sträva mot ett ideal.

Jag ser fortfarande för många negativa aspekter med fascism som helhet, och är övertygad om att det finns andra lösningar på konsumptionsproblemet.

Din kritik mot fascism är motbevisad enligt ovan. Jag anser personligen att demokrati aldrig kommer att kunna lösa konsumtionsproblemet, eftersom de uppenbarligen går hand i hand.

Dock vill jag väldigt gärna finna ett system som är bättre än både fascism och demokrati, men du verkar redan ha bestämt dig för att det inte finns några alternativ.

Av att döma på historia, filosofi och logiskt tänkande, så ja, jag är helt övertygad om att demokrati ÄR ett fatalt misslyckande, på en rad olika punkter.

[Wintran]

Den pragmatiska innebörden av demokratisk frihet, leder dock – paradoxalt nog – till minskad frihet för individen. Vem som helst som någonsin suttit i ett klassrum i dagens svenska skolor, och bevittnat elever löpa amok, vet väl om detta faktum; när människor tillåts göra lite som de vill, testar de först gränser, tills det att läraren (staten) säger "STOPP!", och därefter blir tvungen att förstärka maktkontrollen. Demokratier har genom tiderna, efterhand som inre konflikter och brist på samstämmighet ökat, övergått till totalitära regimer.

Frihet och Valmöjlighet

Ovanstående är en missuppfattning och en felaktig tolkning. Det är sällan friheten i sig som skapar konflikter utan just bristen på samstämmighet, förståelse och respekt. Om man inte lyssnar på ungdomarna och försöker förstå deras problem, utan istället minskar friheten ytterligare genom att dra åt tyglarna hårdare, det är då ungdomarna löper amok. Detta kan hända under vilket statsskick som helst, men fascism ligger definitivt i en högre riskzon med tanke på att den generellt sett dras mer åt de hårda tyglarna än åt det lyssnande hållet.

Fel. Nationalism "skapar" inte tillhörigheter, den utgår ifrån de etniska och kulturella särdrag som redan existerar. Skapandet av en nationalstat, och definieringen utifrån den, kallas patriotism, och är motsatsen till nationalism.

Och samma form av tillhörighet finns som sagt att finna i andra typer av grupper, fast i mycket mer konkret form. För att uppnå samma tydliga tillhörighet måste nationer blåsa upp de betydelselösa skillnader som går att urskilja mellan nationer i oändliga proportioner, vilket i slutändan är att "skapa en form av tillhörighet".

Nationers gränser är dessutom inte grundade på existerande etniska och kulturella särdrag, utan har genom tiderna dragits som ett resultat av aggressiva gruppers erövringar av områden genom våld, vilket är en tydlig form av framtvingad eller "skapad" tillhörighet.

Har du inte uppmärksammat kriget nere i Israel? Där har du ett exempel på vad mångkulturen skapar; krig och etniska konflikter. Israel bör vara för judarna, medan Palestina skulle kunna vara en plats för alla tre religioner att använda. Ingen mångkultur har överlevt genom historien, och om Sverige inte ändrar på detta, kommer svensk kultur + svenskarna som etniskt folkslag att tyna bort inom ett par hundra år. Det tänker jag aldrig låta hända.

Lustigt. Anledningen till att jag bland annat motsätter mig mångkultur, är JUST därför att den skapar konflikter mellan kulturer och folkslag. Se på Sverige. Har du besökt Landskrona? Malmö? Eller i stort sett vilken storstad som helst. Möt verkligheten. Sverige är inte tryggt längre och det kommer att bli värre.

Jag sa inte att mångkultur inte skapar konflikter, men jag ser värre konflikter som ett resultat av nationalism än av mångkultur, och jag ser fler positiva aspekter av mångkultur än av nationalism. Jag tror att de konflikter du ser som ett resultat av en strävan efter mångkultur går att lösa på andra sätt än att fullständigt förbjuda att kulturer blandas med varandra.

Antingen bryr man sig om sitt folk, eller så går man sin egen väg. Jag är inte egoist, så jag är inte intresserad av att sätta mina personliga önskemål framför vad som är bäst för mitt folk. Gemenskap kan baseras på tusen olika saker. Nu pratar vi om etnisk och kulturell tillhörighet.

Jovisst, men jag menar att den etniska och nationalkulturella tillhörigheten inte har särskilt stor betydelse, och lätt kan ersättas med andra former av tillhörigheter. Jag har mig själv och många andra i min omgivning som exempel.

Du pratar om en frihet som inte existerar. Jag vill också att människor ska leva lyckligt, men jag tror att de flesta inte riktigt vet hur de ska bli lyckliga. De flesta i dagens moderna samhälle mår definitivt inte bra, från små barn till vuxna. Hur kommer det sig?

Okej, jag gör ett försök... Anledningen till att många inte mår bra idag är att de inte har en ärlig relation med sina känslor, och att de skapar många onödiga rädslor. Detta kan vara ett resultat av deras uppfostran, den miljö de lever i, och givetvis även samhällsliga fördömanden och krav. En värld som accepterar och bejakar våra naturliga känslor, värnar om liv och respekterar människor som de är skulle göra människorna som lever där mycket lyckligare och mindre rädda för det som egentligen inte är farligt.

De friheter jag syftar på som du menar inte existerar är väldigt konkreta delar av människors vardag som, om de tas bort av samhället, skapar omöjliga krav på individen, vilket omöjliggör ett lyckligt liv. Exempel på detta är de generella delarna av yttrandefriheten. Om man vill tolka "frihet" lite bredare kan vi även inkludera rätten att inte behöva leva under hot.

Krigarkastet hade störtat diktatorn. Jag håller med dig om att en individ inte kan sköta alla statliga affärer -- det hade varit direkt absurt. Jag vill införa lokalisering, vilket innebär att nationen har en nationell ledare som tar hand om nationella beslut, medan lokala hövdingar sköter ledarskapet i byar/kommuner/städer.

Jag tror inte att en enskild individ bör ha rätt att fatta några beslut. En ensam individ kommer alltid begå misstag, och fatta felaktiga beslut. Jag tror snarare på att beslut bör tas av en så stor grupp lärda och intresserade individer, som praktiskt kan fungera ihop, som möjligt, och att olika grupper tar hand om olika frågor.

För att citerar mig själv: "Jag ser hellre en grupp lärda människor som försöker övertala varandra än en grupp lärda människor som försöker övertala en diktator." Det jag menar med detta är att en grupp lärda, som diskuterat frågan mellan sig, i slutändan har tagit hänsyn till alla argument de hittat, och fattat det bästa beslutet utifrån dessa, medan en diktator aldrig kan förväntas förstå alla argumenten fullständigt, utan lika gärna kan falla för det som "låter bra".

Jag ber om ursäkt, det lät kanske lite kryptiskt. Med "Livet som helhet", syftar jag helt enkelt på Universum. Men för enkelhetens skull, kan man göra en direkt parallell med naturen. Naturen framför individen.

Det lät inte kryptiskt alls, då jag tycker det är uppenbart att universum i sig eftersträvar liv. Eftersom universum eftersträvar liv borde vi människor också göra det, annars skulle det för mig kännas som vi strävade mot en given naturlag, eller så att säga "simmade motströms i en flod". Utmaningen ligger i att finna en balans mellan att bejaka sitt eget liv och bejaka andras, och här ser jag två olika utgångslägen som jag gärna berättar mer om.

Ditt utlägg om kultur vs människa var rogivande. Du missförstod mig uppenbarligen. Jag är idealist, och anser därmed, att den högsta moraliska meningen i en individs liv, bör vara att sträva mot ett ideal.

Då skiljer sig vår syn på livet åt. Jag anser att den högsta moraliska meningen i en individs liv bör vara att bejaka sitt eget liv och bejaka andras - eller helt enkelt eftersträva att leva ett lyckligt liv och att hjälpa andra göra detsamma. Fast jag kan väl också ses som en idealist i den bemärkelsen, då jag verkligen strävar mot ett ideal.

Enligt min livsåskådning får jag alltså inte ihop hur människans kultur kan vara mer värd än människan själv.

[näckrosblad]

Ovanstående är en missuppfattning och en felaktig tolkning. Det är sällan friheten i sig som skapar konflikter utan just bristen på samstämmighet, förståelse och respekt. Om man inte lyssnar på ungdomarna och försöker förstå deras problem, utan istället minskar friheten ytterligare genom att dra åt tyglarna hårdare, det är då ungdomarna löper amok. Detta kan hända under vilket statsskick som helst, men fascism ligger definitivt i en högre riskzon med tanke på att den generellt sett dras mer åt de hårda tyglarna än åt det lyssnande hållet.

Bristen på samstämmighet uppstår när var individ drar åt varsitt håll (liberalism/demokrati). Fascism är motsatsen till detta; alla människor strävar mot gemensamma mål.

Och samma form av tillhörighet finns som sagt att finna i andra typer av grupper, fast i mycket mer konkret form. För att uppnå samma tydliga tillhörighet måste nationer blåsa upp de betydelselösa skillnader som går att urskilja mellan nationer i oändliga proportioner, vilket i slutändan är att "skapa en form av tillhörighet".

Nationers gränser är dessutom inte grundade på existerande etniska och kulturella särdrag, utan har genom tiderna dragits som ett resultat av aggressiva gruppers erövringar av områden genom våld, vilket är en tydlig form av framtvingad eller "skapad" tillhörighet.

Det verkar för mig ganska naturligt, att utforma nationella gränser, utifrån de folkslag som bor inom dem. Att de etniska skillnaderna mellan de olika folkslagen skulle vara av liten betydelse, har ingen verklig grund, förutom en vilja till att "vara unik" och inte inse sin samhörighet med andra människor av samma generellt etniska, såväl som kulturella, band.

Jag sa inte att mångkultur inte skapar konflikter, men jag ser värre konflikter som ett resultat av nationalism än av mångkultur, och jag ser fler positiva aspekter av mångkultur än av nationalism. Jag tror att de konflikter du ser som ett resultat av en strävan efter mångkultur går att lösa på andra sätt än att fullständigt förbjuda att kulturer blandas med varandra.

Dagens Sverige är för mig ett praktexempel. Jämför dagens Sverige med Sverige för 100 år sedan. Jag tror inte att mångkulturen är att skylla på allting, utan ser den mer som en naturlig effekt av grundproblemen som genomsyrar vårt samhälle; egoism, verklighetsflykt och distans från naturen.

Jovisst, men jag menar att den etniska och nationalkulturella tillhörigheten inte har särskilt stor betydelse, och lätt kan ersättas med andra former av tillhörigheter. Jag har mig själv och många andra i min omgivning som exempel.

Du förväxlar sociala med etniska skillnader. Att du måhända inte kan "se" skillnader mellan dig och t.ex. din afrikanska kompis, beror på det jag presenterat ovan; de största skillnderna är baserade på inre förmågor.

De friheter jag syftar på som du menar inte existerar är väldigt konkreta delar av människors vardag som, om de tas bort av samhället, skapar omöjliga krav på individen, vilket omöjliggör ett lyckligt liv. Exempel på detta är de generella delarna av yttrandefriheten. Om man vill tolka "frihet" lite bredare kan vi även inkludera rätten att inte behöva leva under hot.

Varför inte satsa på att sträva mot gemensamma mål, och därifrån, låta människor finna mening med sina liv? De kommer aldrig att kunna konsumera sig lyckliga, varken med "anti-rasism" eller med kläder.

För att citerar mig själv: "Jag ser hellre en grupp lärda människor som försöker övertala varandra än en grupp lärda människor som försöker övertala en diktator." Det jag menar med detta är att en grupp lärda, som diskuterat frågan mellan sig, i slutändan har tagit hänsyn till alla argument de hittat, och fattat det bästa beslutet utifrån dessa, medan en diktator aldrig kan förväntas förstå alla argumenten fullständigt, utan lika gärna kan falla för det som "låter bra".

Jag ser hellre att vi har en nationell ledare + specialister, samt ledare utspridda på lokal nivå, som behandlar lokala frågor. Du förutsätter att en kompromiss mellan så många individer som möjligt, automatiskt leder till det bästa alternativet (demokrati). För att citera ett klassiskt ordspråk: "Ju fler kockar, desto sämre soppa".

Det lät inte kryptiskt alls, då jag tycker det är uppenbart att universum i sig eftersträvar liv. Eftersom universum eftersträvar liv borde vi människor också göra det, annars skulle det för mig kännas som vi strävade mot en given naturlag, eller så att säga "simmade motströms i en flod". Utmaningen ligger i att finna en balans mellan att bejaka sitt eget liv och bejaka andras, och här ser jag två olika utgångslägen som jag gärna berättar mer om.

Utan död, kan inte nytt liv existera.

[Wintran]

Bristen på samstämmighet uppstår när var individ drar åt varsitt håll (liberalism/demokrati). Fascism är motsatsen till detta; alla människor strävar mot gemensamma mål.

Jag tycker du har en tendens att generalisera lite för mycket. Även fast fascism och även kommunism har en vision av att alla ska sträva efter gemensamma mål så måste vi hitta praktiska lösningar för att hantera de oenigheter som alltid uppstår mellan folk. Oenigheter kommer alltid att existera, och jag anser att samhället bör dra nytta av dem för att förbättra sina mål, istället för att ignorera dem.

För att återknyta till skolklassen - samstämmighet existerar inte eftersom många av ungdomarna som sitter där egentligen inte vill sitta där. När läraren tar till allt hårdare tag så blir även dessa ungdomars protester mer högljudda, och det skapar konflikter vilket stjäl onödig energi. I detta fallet kan läraren ses som staten (de personer som besitter högre auktoritet i samhället), och ungdomarna som folket (alla andra). Konflikter mellan staten och folket bör alltså minimeras så vi inte fastnar i onda cirklar som bottnar i bristen på samstämmighet mellan dessa två, och i bristande respekt (att staten inte lyssnar på folket). Jag tror att en öppen diskussion mellan staten och folket är en nödvändighet för ett skapa ett fungerande samhälle. När system såsom fascism tar över makten, och ett fåtal personer stänger in sig utan att lyssna på andra, då kommer vi definitivt se ökade konflikter, när staten börjar ta beslut som folket inte tror på.

Återigen, jag anser inte att dagens system på något sätt är perfekt, men vi har i alla fall en någorlunda fungerande kommunikation mellan staten och folket, vilket jag tror fascism enbart skulle försämra.

Det verkar för mig ganska naturligt, att utforma nationella gränser, utifrån de folkslag som bor inom dem.

Men världen är inte svart och vitt. Skillnaden i folkslag mellan Sverige och Norge är inte ett och två. Det finns många spektrum mellan svart och vitt, och många nyanser av människor innan man korsar gränserna. Ju närmare ekvatorn vi hamnar, desto mörkare hy har människor, men personen du möter på gatan en km norr om gränsen är antagligen fortfarande mer lik den du möter en km söder ut än den som bor på andra sidan i ditt land. Låt oss alltså konstatera att den rent biologiska aspekten av folkslag inte är knytet till nationer.

Att de etniska skillnaderna mellan de olika folkslagen skulle vara av liten betydelse, har ingen verklig grund, förutom en vilja till att "vara unik" och inte inse sin samhörighet med andra människor av samma generellt etniska, såväl som kulturella, band.

Där misstar du dig. Det har verklig grund, i allra högsta grad. Den språkliga och styrande gemenskapen inom en nation kan vi inte ignorera, men som jag sa tidigare så har de flesta i min omgivning och jag personligen rent kulturellt och relationsmässigt känt större tillhörigheter till grupper som sträcker sig långt utanför nationers gränser. Alltså anser jag att de folkliga skillnader som går att urskilja mellan nationer och folkslag är av ytterst liten betydelse jämfört med skillnader som vi ser mellan helt andra typer av grupperingar av människor. Det jag försöker säga är att det finns många andra, mer betydelsefulla former av tillhörigheter än uppdelningarna "folkslag" och "nationer".

Dagens Sverige är för mig ett praktexempel. Jämför dagens Sverige med Sverige för 100 år sedan. Jag tror inte att mångkulturen är att skylla på allting, utan ser den mer som en naturlig effekt av grundproblemen som genomsyrar vårt samhälle; egoism, verklighetsflykt och distans från naturen.

Absolut finns det många problem i dagens samhälle, men innan vi bestämmer oss för en lösning måste vi inse de nya problem som lösningen kanske för med sig.

Att du måhända inte kan "se" skillnader mellan dig och t.ex. din afrikanska kompis, beror på det jag presenterat ovan; de största skillnderna är baserade på inre förmågor.

Men i en annan tråd höll du med om att de största skillnaderna mellan folkslag är de fysiska förmågorna?

Varför inte satsa på att sträva mot gemensamma mål, och därifrån, låta människor finna mening med sina liv? De kommer aldrig att kunna konsumera sig lyckliga, varken med "anti-rasism" eller med kläder.

Jag håller med om att samhället bör fatta vissa gemensamma "konsumerings"-beslut åt folket, exempelvis genom statlig sjukvård. Det konsumeringsproblemet du talar om tror jag dock, som jag skrev i en annan tråd, bottnar mycket mer dagens kapitalism/kommersialism än i mångkultur.

För att återgå något till ämnet: Individer behöver vissa friheter för att kunna leva lyckliga liv.

Jag ser hellre att vi har en nationell ledare + specialister, samt ledare utspridda på lokal nivå, som behandlar lokala frågor. Du förutsätter att en kompromiss mellan så många individer som möjligt, automatiskt leder till det bästa alternativet (demokrati). För att citera ett klassiskt ordspråk: "Ju fler kockar, desto sämre soppa".

Har du lust att utveckla hur krigarkastet fungerar och hur dessa är tänkta att störta diktatorn om denne vägrar lyssna på vettiga argument?

Utan död, kan inte nytt liv existera.

Jag antar att det inte var menat som ett motargument, för i så fall förstod jag mig inte på det.

Vi ser en konstant strävan i universum att omvandla icke-liv till liv, och ett "dött liv" är givetvis mindre eftersökt än ett "levande liv". Visst ser vi att många livsformer, inklusive oss själva, måste konsumera annat liv (i en bred bemärkelse, vilket inkluderar växter) för att själva överleva. Jag menar att vi måste prioritera livet vi själva lever, samtidigt som vi uppmuntrar den universella strävan efter liv. Alltså bör vi försöka döda så lite liv som möjligt och samtidigt försöka leva ett lyckligt och fungerande personligt liv.

Jag lämnar ovanstående utsvävning till en annan tråd, känner inte riktigt att det kommer leda någon vart just nu.

[Kallekula]

Vad är frihet för dig......tja

Ibland kan det vara intressant att jämföra. Var på västkusten i sommars, Strömstad. Alltid fascinerande att se alla dessa norrmän som bunkrar sprit. Systembolaget i Strömstad är det som har störst omsättning av alla i Sverige.

Nåväl vi drog iväg till Oslo en kväll. Det är när man kan jämföra som det blir intressant. Redan efter Svinesundsbron börjar det. Kör aldrig för fort i Norge. Böter för en 20 km/tim för fort runt 5000 kr. Och de är numera stenhårda vad det gäller svenska fortkörare. Bara att pröjsa. Så kolla på farten hela tiden. Fortkörningskameror överallt. Och de har ALLA aktiva kameror i sig. Så alla masade sig fram. Långa sträckor med helt meningslös 60 km/tim.

Norska bilar nedtyngda med sprit och kött (det är det rejäla tullar på i Norge), godis (onyttig), kläder och div massa annat som är billigare i Sverige (Norge har tullar på det mesta).

Öl ute i Norge, stor stark 135-140 kr (alkohol är onyttigt). Cigg en 85 pix.

Bara för några år sedan i Oslo. Roulettspel. Det gick enbart att spela på siffrorna 1-36 inga möjligheter att lägga flera marker i stjärnor eller liknande (det är farligt att spela för mycket).
Massvis med porrbutiker i Svinesund (porr olagligt i Norge, moraliskt fel eller vad det kan tänkas vara).

osv osv.

Hursomhelst. Norge har säkert mindre trafikdödlighet. De dricker säkert mindre på krogen osv.........sen på natten var vi åter på svenska sidan. Vi och en massa frihetstörstande norrmän som prövade på vad deras bilar kunde klara av på de svenska vägarna.

Okej det var det lilla. Undrar vad spanjorer, italienare amerikanare osv tycker om oss. Vad de ruskar på huvudet på.

[näckrosblad]

Jag tycker du har en tendens att generalisera lite för mycket. Även fast fascism och även kommunism har en vision av att alla ska sträva efter gemensamma mål så måste vi hitta praktiska lösningar för att hantera de oenigheter som alltid uppstår mellan folk. Oenigheter kommer alltid att existera, och jag anser att samhället bör dra nytta av dem för att förbättra sina mål, istället för att ignorera dem.

Demokratin vill inte skapa samstämmighet, utan tilltala individen och dess vilja. Fascismen ser inte till popularitet eller individuell vilja, utan till det val som är bäst för helheten.

För att återknyta till skolklassen - samstämmighet existerar inte eftersom många av ungdomarna som sitter där egentligen inte vill sitta där. När läraren tar till allt hårdare tag så blir även dessa ungdomars protester mer högljudda, och det skapar konflikter vilket stjäl onödig energi. I detta fallet kan läraren ses som staten (de personer som besitter högre auktoritet i samhället), och ungdomarna som folket (alla andra). Konflikter mellan staten och folket bör alltså minimeras så vi inte fastnar i onda cirklar som bottnar i bristen på samstämmighet mellan dessa två, och i bristande respekt (att staten inte lyssnar på folket). Jag tror att en öppen diskussion mellan staten och folket är en nödvändighet för ett skapa ett fungerande samhälle. När system såsom fascism tar över makten, och ett fåtal personer stänger in sig utan att lyssna på andra, då kommer vi definitivt se ökade konflikter, när staten börjar ta beslut som folket inte tror på.

Det finns ingen anledning till varför individer som saknar ledarförmåga, ska få lägga sig i ledares jobb. Jag lägger mig inte i hur min snickare fixar min takränna, det vet han bäst. Dock kan jag komma med förslag, men det är upp till honom om han anser dem vara positiva. Samma bör gälla i en fascistisk stat, anser jag.

Men världen är inte svart och vitt. Skillnaden i folkslag mellan Sverige och Norge är inte ett och två. Det finns många spektrum mellan svart och vitt, och många nyanser av människor innan man korsar gränserna. Ju närmare ekvatorn vi hamnar, desto mörkare hy har människor, men personen du möter på gatan en km norr om gränsen är antagligen fortfarande mer lik den du möter en km söder ut än den som bor på andra sidan i ditt land. Låt oss alltså konstatera att den rent biologiska aspekten av folkslag inte är knytet till nationer.

Att gränserna inte är statiska, betyder inte att raser är irrelevanta, utan snarare att det handlar om ett sätt att peka ut generella likheter och särdrag, inom en folkstam.

Där misstar du dig. Det har verklig grund, i allra högsta grad. Den språkliga och styrande gemenskapen inom en nation kan vi inte ignorera, men som jag sa tidigare så har de flesta i min omgivning och jag personligen rent kulturellt och relationsmässigt känt större tillhörigheter till grupper som sträcker sig långt utanför nationers gränser. Alltså anser jag att de folkliga skillnader som går att urskilja mellan nationer och folkslag är av ytterst liten betydelse jämfört med skillnader som vi ser mellan helt andra typer av grupperingar av människor. Det jag försöker säga är att det finns många andra, mer betydelsefulla former av tillhörigheter än uppdelningarna "folkslag" och "nationer"

"Som går att urskilja..." - det är just det som är min poäng: de flesta och största genetiska skillnaderna mellan folkslag, är inte synliga. De måste analyseras av en genforskare.

Men i en annan tråd höll du med om att de största skillnaderna mellan folkslag är de fysiska förmågorna?

Det är dem också. Afro-amerikaner slår (generellt sett) amerikaner i de flesta sporter idag tack vare sitt folks generella överlägsenhet i fysisk prestation. Du kan inte "se" dessa särdrag, men det innebär inte att de inte är fysiska.

Jag håller med om att samhället bör fatta vissa gemensamma "konsumerings"-beslut åt folket, exempelvis genom statlig sjukvård. Det konsumeringsproblemet du talar om tror jag dock, som jag skrev i en annan tråd, bottnar mycket mer dagens kapitalism/kommersialism än i mångkultur.

Jag har aldrig påstått att mångkultur skapar konsumism, utan snarare, att mångkultur idag är en politisk täckmantel för att trycka in individer i konsumeringssystem. Mångkultur är ekonomiskt lönsamt.

För att återgå något till ämnet: Individer behöver vissa friheter för att kunna leva lyckliga liv.

Givetvis. Något annat hade motsägit sig själv.

Har du lust att utveckla hur krigarkastet fungerar och hur dessa är tänkta att störta diktatorn om denne vägrar lyssna på vettiga argument?

Krigarkastet var ursprungligen den delen av ett folk, som tog hand om landets försvar. I och med en decentralisering av makt, så kan lokala ledare organisera sig, och genom ett potentiellt krigarkast, störta diktatorn, om så skulle behövas. Det märks antagligen ganska snabbt om en nationell ledare är inkompetent.

Vi ser en konstant strävan i universum att omvandla icke-liv till liv, och ett "dött liv" är givetvis mindre eftersökt än ett "levande liv". Visst ser vi att många livsformer, inklusive oss själva, måste konsumera annat liv (i en bred bemärkelse, vilket inkluderar växter) för att själva överleva. Jag menar att vi måste prioritera livet vi själva lever, samtidigt som vi uppmuntrar den universella strävan efter liv. Alltså bör vi försöka döda så lite liv som möjligt och samtidigt försöka leva ett lyckligt och fungerande personligt liv.

Det är motsägelsefullt att neka individuell död, samtidigt som du vill sträva efter universellt liv. Överbefolkningen är bara ett exempel.