Inställning till vad livet ger

[Stefan]

Jag anser definitivt att vi lever i ett klassamhälle. Att påstå nåt annat är naivt.

Jag ville bara poängtera att strategier för att utpläna klassamhället via utbildningspolitiken kommer obönhörligen att gå ut över utbildningens kvalitet.

Sossarna ser teoretiska utbildningar som finare än andra, nåt som egentligen är lite paradoxalt givet deras egen bakgrund i arbetarrörelsen. Överallt ska teoretiska ämnen in: mänskor som går på praktiska linjer på gymnasiet måste läsa teoretiska ämnen, folk med en rätt liten fallenhet för teoretiska ämen ska pressas in på såna linjer på universiteten, osv.

Som jag ser det finns det inte behov av tusentals filosofer, historiker, etc. Inte heller finns det ett behöv av att målare och snickare kan massa avancerad matte. Däremot finns det ett stort behov av en massa mänskor som kan en massa praktiska yrken. Låt dem som har en fallenhet för dem lära sig dem, och slippa hålla på med sinus och cosinus.

En sån strategi skulle naturligtvis inte bryta upp klassamhället, snarare tvärtom. Men jag tror att detta iaf är omöjligt. Morsan jobbar som lärare i Höglandsskolan i Bromma nu och har tidigare jobbat som lärare bl a i Grimsta (då lite på gränsen till "white trash" och Rinkeby). Skillnaderna är enorma. Ordförråd, vad föräldrarna talar om hemma, stödet hemifrån, mm, mm. Visst, man kan tala om duktiga lärare, men det finns bara så mycket de kan göra.

Jag brukar dela upp ungar i tre grupper (en rätt banal uppdelning, iofs): de som blir bra, oavsett lärare, de som blir jobbiga/inte pluggar, oavsett lärare, och de som går att påverka. Den tredje gruppen är iofs hyfsat stor, och graden av "påverkbarhet" kan ibland vara hyfsat stor, men inte alltför sällan kan barnen falla tillbaka i gamla hjulspår när den duktige läraren slutat. Föräldrar sätter mycket djupare spår.

I nån mening tror jag på den gamla konservativa metaforen om samhället som en kropp där alla har sin funktion, men inte nödvändigtvis samma funktion. Vissa är duktiga på att snickra och bör ägna sig åt det, andra på datorer och bör ägna sig åt det, en tredje grupp är duktig på att styra landet och bör ägna sig åt det, osv. Det är viktigt att var och en har en blir tilldelad en funktion och ett värde så att det inte, som i den liberala staten, blir så att stora delar av befolkningen kan bli helt alienerade.

[Luipa]

I nån mening tror jag på den gamla konservativa metaforen om samhället som en kropp där alla har sin funktion, men inte nödvändigtvis samma funktion. Vissa är duktiga på att snickra och bör ägna sig åt det, andra på datorer och bör ägna sig åt det, en tredje grupp är duktig på att styra landet och bör ägna sig åt det, osv.

Anta för diskussionens skull att du har rätt i det jag kursiverat (jag har invändningar men tar inte dem nu). Problemet blir då om folkhälsan varierar med grupptillhörighet, vilket den antagligen gör. Hur ska man förbättra folkhälsan för de som har sämst statistik? Räcker det att lagstifta om arbetsmiljön, inflytandet på arbetplatsen och höja lönerna? Eller måste en större förändring till?

[Stefan]

Iofs förstår jag inte riktigt varför du tar upp just folkhälsan här, men kör i vind.

Det är klart att folkhälsan kommer att variera. Vissa har slitigare jobb än andra. Sen tar vissa bättre hand om sig än andra också. Tandvård är gratis för barn men ändå hörde jag att barna i Rinkeby hade sjukt mycket sämre tandstatus än barna på Lidingö (en tandläkare sa det på radio). Det är svårt att göra nåt åt - man har iofs börjat tala om att återinföra fluortanter, och det kan ha viss effekt, men till syvende och sist handar det just om att vissa tar bättre hand om sig än andra. Man ser inte många tjocka mänskor på Östermalm, t ex.

Arbetsmiljön har förbättrats successivt men kan naturligtvis förbättras ytterligare och det kommer säkert att göras i takt med den tekniska utvecklingen.

Sånt som alkoholism, fetma, stressrelaterade sjukdomar, etc. är svårare att komma åt. Det handlar om att skapa en vettigare kultur. Det var det arbetarrörelsen försökte med i början på 1900-talet med sånt som nytkerhetsrörelsen, folkbildning, idrottsrörelsen, etc., men nu verkar man lite ha tappat stinget.

Jag ser det som viktigt att inte alla initiativ kommer från staten genom lagstiftning, som är det du talar om i ovanstående post. Istället är det viktigt att civilsamhället engageras, t ex via folkrörelser. Kanske är det detta Kiifen är inne på när han menar att svenskarna blivit förlamade av staten - staten ska alltid in och peta i allt, och närhelst vi vill ha en förändring av kulturen, vill vi försöka åstadkomma den genom lagstiftning. Det finns andra sätt: man kan arbeta genom att påverka folk inom det civila samhället.

[Luipa]

Iofs förstår jag inte riktigt varför du tar upp just folkhälsan här, men kör i vind.
Jag tänkte såhär: Ett klassamhälle är direkt oönskat om det leder till att vissa klasser mår sämre vilket i förlängningen betyder att vissa klasser mår bättre på andra klassers bekostnad. Om det däremot inte finns samband mellan folkhälsa och klass så ser jag det inte som lika viktigt att förändra klassamhället, folk mår ju bra iallafall.

Jag ser det som viktigt att inte alla initiativ kommer från staten genom lagstiftning, som är det du talar om i ovanstående post.
Det stämmer att det var statliga åtgärder jag talade om. Och nej jag tror inte det räcker (statliga åtgärder dvs). Personligen förespråkar jag någon form av ekonomisk demokrati och enbart arbetarägda företag. Tror vi måste göra upp med hela konsumtionssamhället men jag vet inte hur. Finns risk att jag flummar iväg så jag skriver inte mer just nu.

[Stefan]

Personligen förespråkar jag någon form av ekonomisk demokrati och enbart arbetarägda företag.

Varför vill du ha arbetarägda företag? Ett argument mot såna som ibland förts fram är man menat att dessa bedrivits ineffektivt, bl a för att arbetarna hellre höjt sina löner än lagt undan pengar för framtida investeringar.

Flumma gärna iväg för min del.

[Kallekula]

Att det finns en stark korrelation mellan status - lön- och hälsa är väl belagt. Dock är skillnaderna mindre nu är låt säga för 50 år sedan, men de finns där ändå.

Är eg. mest facinerad över själva inställningen hos de som från början har det förspännt. Deras naturliga och självklara inställning att lyckas. Att sätta mål och nå dem.

Hörde på radio en historiker som berättade om den gamla folkskolan, om hur lärarna hela tiden inpräntade ungarnas plats i samhället (eller samhällskroppen om man så vill). Hur lärarna, medvetet eller omedvetet, skapade dåligt självförtroende hos eleverna. Kunskap är ju makt och subversiva element sågs som en pest.

Jag pysslar just med frågor som rör tillgång och efterfågan på arbetsmarknaden och jag säger bara det skulle man tjäna pengar i dagens samhälle skulle man bli en duktig hantverkare. Rörpulare tex. Huj uj. Är du duktig drar du lätt in lika mycket som en läkare. Med hög lön kommer status. Är väl eg. enda kriteriet vad jag kan se.

Varför har tex en socionom lägre status än en civileingenjör? Bibliotikare jmf med....osv. Den enda röda tråden jag kan hitta: lönen. Så enkelt var det med det. Sen kan man ju tycka en massa om hur det borde vara, men som sagt så funkar det ju inte i verkligehten. Cash is king.

[Kallekula]

fast...... även om man råkar få ett ekonomiskt kapital innebär ju inte det per automatik ger det sociala och kulturella kapitalet (ingen värdering bara konstaterande) i den klass som har det ekonomiska kapitalet.

Om detta: "Oss tjuvar emellan" med W Allan. Den var kul. Tips.
Den gamla klassiska snacket om nyrika, socialt och kulturellt kapital.

[PopJimmy]

Problemet är bara detta: Du fick en stabil uppväxt och goda möjligheter.

som om du visste att det förhöll sig så. Det har du ingen aning om, och bör därför inte uttala dig om det på det sättet.

Jag tar tillbaka det.

(Jag skrev här ett långt inlägg, men kom på att jag inte var sugen på att diskutera politik. Jag förklarar gärna någon dag min poäng, men just nu känner jag att jag inte kan få ner vad jag egentligen menar)

[PopJimmy]

Arbetsmiljön har förbättrats successivt men kan naturligtvis förbättras ytterligare och det kommer säkert att göras i takt med den tekniska utvecklingen.

Det handlar inte om teknik. Det handlar om värderingar, uppfattningar och inställningar. Vi har all teknik vi behöver. Vi har dock inte insikter.

[Kallekula]

pop

Okej ingen förstår dig och du vill inte vara en del av samhället samt att du vill att alla ska bidraga så alla får ett drägligt liv. Har jag fattat det rätt?

Men vad villl du tillföra då? Vill du ha ett jobb? Kanske en vegitarisk restaurang? Eller pallar du inte med så fort det finns någon som är chef eftesom denne är inhuman?

[PopJimmy]

Varför har tex en socionom lägre status än en civileingenjör? Bibliotikare jmf med....osv. Den enda röda tråden jag kan hitta: lönen. Så enkelt var det med det. Sen kan man ju tycka en massa om hur det borde vara, men som sagt så funkar det ju inte i verkligehten. Cash is king.

Det handlar inte om "lönen". Att civileingenjörer har högre löner är p.g.a. att vi har en materiell världsbild, läste en bok i idéhistoria nyligen. Det är alltså grundat i värderingar och uppfattningar.

[PopJimmy]

Okej ingen förstår dig och du vill inte vara en del av samhället samt att du vill att alla ska bidraga så alla får ett drägligt liv. Har jag fattat det rätt?

Ja, precis som att du tycker att människor som varje dag måste göra inbrott och sälja stöldgods för att de är totalt uppgivna och inte vet hur du ska förhålla sig till ett samhälle, vars medborgare dagligen ser ner på dem, förnedrat dem och aldrig sett dem som människor med värde. Vars föräldrar misshandlat och utnyttjat dem, för att föräldrarna själva inte fick någon hjälp. Människor som varje dag tvingar sig själva att begå brott, detta eftersom de aldrig fick något förklarat för dem, aldrig fick någon uppmuntran, för att de inte förstår hur de ska förhålla och orientera sig till andra människor, eller till ett system som de upplever aldrig stått upp för dem utan som bara bestraffat dem. Att de varje dag plågas av irrationell ångest och konstat psykisk press och att de i deras uppgivenhet inte har någonstans att vända sig förum den enda och enklaste vägen de tillfälligt kan bli av med den mardröm de lever i: genom drogen.

Men hur var det Kalle? Dessa människor är fria människor som väljer att ta droger och som väljer att inte arbeta eftersom de är lata?

[Stefan]

KalleKula/ Vad var det för program? Låter intressant.

Deras naturliga och självklara inställning att lyckas. Att sätta mål och nå dem.

Visst, det är själva kärnan, beslutsamheten.

Det du beskriver om folkskolan stämde säkert till stor del och var nog en stark orsak till att man omorganiserade skolan, har jag för mig. Den gamla skolan uppfattades som konserverande och man ville ha en ny, emancipatorisk, skola. Samtidigt tror jag att den gamla realskolan i mångt och mycket höll högre standard än nån svensk skola håller idag. Återigen ser vi motsättningen mellan kvalitet och jämlikhetspolitik.

Vad gäller status så tror jag att olika mänskor har olika syn på status. För vissa gäller nog "cash is king", men bland doktorander och professorer tror jag inte att det gör det. En filosofidoktorand ser knappast en filosofiprofessor som lägre i status än en rörpulare, även om professorn tjänar mindre. De mäter efter en annan skala. Kanske är detta bara bra: på så sätt kan flera mänskor tycka att dom har högst status, eftersom man mäter efter olika skalor.

[Kallekula]

KalleKula/ Vad var det för program? Låter intressant.

Deras naturliga och självklara inställning att lyckas. Att sätta mål och nå dem.

Visst, det är själva kärnan, beslutsamheten.

Det du beskriver om folkskolan stämde säkert till stor del och var nog en stark orsak till att man omorganiserade skolan, har jag för mig. Den gamla skolan uppfattades som konserverande och man ville ha en ny, emancipatorisk, skola. Samtidigt tror jag att den gamla realskolan i mångt och mycket höll högre standard än nån svensk skola håller idag. Återigen ser vi motsättningen mellan kvalitet och jämlikhetspolitik.

Vad gäller status så tror jag att olika mänskor har olika syn på status. För vissa gäller nog "cash is king", men bland doktorander och professorer tror jag inte att det gör det. En filosofidoktorand ser knappast en filosofiprofessor som lägre i status än en rörpulare, även om professorn tjänar mindre. De mäter efter en annan skala. Kanske är detta bara bra: på så sätt kan flera mänskor tycka att dom har högst status, eftersom man mäter efter olika skalor.

Joda det finns olika typer av kapital, varav det ekonomiska är en av dem. En professor kan "mätas" på en annan skala. Då hadlar det väl mer om ett kulturellt kapital, ett socialt kapital.

Inget program, utan en film. Finns att hyra: "Oss tjuvar emellan" av Woddy Allan.

[Kallekula]

Men hur var det Kalle? Dessa människor är fria människor som väljer att ta droger och som väljer att inte arbeta eftersom de är lata?

Jag är väl inte så naiv att jag fattar att trasslig uppväxt kan leda till en spiral av negativa händelser senare i livet. Jag vet att man till dessa personer inte bara kan säga klipp dig ryck upp dig och fixa jobb din lata ¤¤¤. Det är ju inte för inte det finns de som gått långa utbildningar allt för att kunna hjälpa dessa människor. När de i processen ska börja pröva sina vingar beror väl på från fall till fall, allt eftersom självkänslan och självförtroende kommer. Jag är ingen expert, men som sagt så naiv är jag inte.