Jag menar alltså att det finns större likheter mellan med en grupp får och en grupp människor, än det finns mellan ett får och en människa.
Helheten är inte alltid summan av delarna. Det är därför archaxe, laotzu och jag kan vara Stockholmare, och Stockholmare är får, men ändå är varken archaxe, laotzu eller jag ett får.
Säger man "Stockholmare" eller "pöbel" talar man (åtminstone jag) om en gestalt "an sich" - inte en samling individer. Massor av saker kommer ut ur min mun i sociala (får-) sammanhang, vilkas giltighet jag gott kan ifrågasätta när jag sitter och diskuterar förnuftigt.
Det var allt jag hade att bräääka om den saken.
P.S.
archaxe skrev:väldigt sällan kommer vi med något "nyskapande"
Är det inte typiskt att bli född när allt redan tänkts? Kan det inte vara så att detta har att göra med var vi lägger nyhetsribban. Om hästar inte finns så är hästar nytt. Men är zebror faktiskt nya om hästar redan finns? Är förresten hästar nya om fyrfota djur i allmänhet finns?
Så fort det finns något, så strävar vi efter jämförelse. Ju snällare man tolkar jämförelsen desto mer försvinner nyheten. Och då kan man, när man talar om något idag, säga att det där visste ju redan de gamla grekerna, fastän de inte hade atombomber och trefärgad tandkräm. Fast egentligen tror jag att deras förståelse ändå var en helt annan än den vi har idag.
Själv tolkar jag nyhet lika strikt som inom ramen för mitt yrke: Om någon sagt eller skrivit eller annars uttryckt exakt (dvs. ordagrant med utrymme för att byta ut synonymer) att A, då är A inte nytt. Om man efter många om och men kan nå A utifrån exempelvis "a", då är A ändå nytt. Så länge ingen sagt "zebra" så är zebra helt nytt hur likt det än må vara en häst - för det är ju trots allt ingen häst. D.S.