Zokrates skrev:Det finns ett sätt att rädda en del av livet på denna planet med mänsklig hjälp. Om vi tänker oss att vi lyckas utveckla fullt fungerande artificiellt liv, androider, som drivs av enbart ren energi. Placerar dem i rymden i skepp som utvecklats för att försörja deras möjligheter till existens.
Programmerat dem med all världens kunskap i databankar, låter dem bygga egna rymdskepp av material från mindre månar. Allt efter behov.
Därefter samlar vi genetiskt kodmaterial från all jordens liv.
Vi låter dessa "robotar" sedan söka efter beboeliga planetsystem i universum. Androiderna skall vara såpass utvecklade att de kan bygga nya androider, nya skepp samt utföra alla de underhåll som krävs.
Om de hittar en lämplig miljö så är deras uppgift att plantera jordens liv på planeten de funnit, eventuellt efter att de modifierat ekosystemet på planeten i förväg.
Samt att givetsvis återskapa människor. Det är även deras primära programmerade uppgift att fungera som lärare åt dessa nya människor på dessa nya planeter,
vara deras tjänare, kulturbank, och upplysare. För dem blir det som en ny chans och tiden detta tagit spelar ingen roll alls.
Genom denna metod så blir tidsaspekerna av färder i jakten på lämpliga planetkandidater för att hysa jordiskt liv oväsentligt. Därmed kan de alltså finna relativt nyskapade solsystem ur resterna från exploderande supernovor, likväl som planetsystem vars förhållande är idealiska ur aspekten att vatten, atmosfär finns eller går att skapa.
Detta kanske är den enda realistiska vägen för att sprida vårt jordiska liv vidare i ett gränslöst universum. Det kanske dessutom undermedvetet är forskningens yttersta uppgift redan idag.
Well said, vilket fick mig att tänka på meteroiten som slog ned på Jupiter, bildade ett hål ungefär lika stort som vår egen planet, Jorden. Ja, om det nu var en meteroid, eller en komet, eller en asteroid, eller om det beror på andra orsaker?
1994 slog som bekant Shoemaker ned på planeten, minns än idag vilken uppståndelse det blev, folk trodde att undergången var nära, men vi klarade oss bevisligen ett tag till
(
http://www2.jpl.nasa.gov/sl9/ ). I USA däremot, planeras en nationell övning nu i dagarna, National Level Exercise 2009 (NLE 09) is scheduled for July 27 through July 31, 2009.
http://www.fema.gov/media/fact_sheets/nle09.shtm
Man uppmanar folk bl.a att bunkra upp för mat och vatten så att det räcker för 3 dagar framåt och vara beredda att ta skydd i närmaste bunker. Vet de något som vi inte vet? Har någon kolossbumling från Kuyperbältet slitit sig loss, satt kurs på vår planet?
Om vi betänker att nedslaget på Jupiter, om det nu var ett nedslag för det finns ingen som sett detta mer än hålet i efterhand, bör ha handlat om en bumling med en omkrets på 16 mil, vad skulle isåfall ha hänt med vår planet om den träffat oss istället?
Det skulle motsvara att på nära håll med en magnumrevolver skjuta på en melon, melonen skulle sprängts i bitar och det på ett ögonblick. Alltså, inga åtgärder skulle vara tillräckliga för att skydda oss. Med planeten förstörd, är sagan Jorden slut.
Går det att skydda sig?
Om ett föremål i den storleksordningen närmade sig vår planet, så skulle den knappast upptäckas med mindre än 3 timmar före träff. ( En asteroid stor som en fotbollsplan missade Jorden med 120,700 kilometer i juni 2002, den upptäcktes först strax efter den varit som närmast Jorden.)
På den korta tiden hinner man inte göra ett dugg. Att ha koll på stenbumlingar är svårt, inte ens de mest avancerade systemen idag är helt tillförlitliga, vilket bevisas av hur sent vi fick budskapet häromåret, då en större bumling passerade mellan jorden och månen.
Mitt förslag på problemet är att upprätta ett atombestyckat helautomatiserat missilsystem på månen, vilket förutsätter att det grävs ned under ytan, att enorma solpaneler upprättas, tillika eller varför inte, ett kärnkraftsverk. Fullt möjligt, kanske även det enda på sikt någorlunda skyddet mot hotet utifrån. Med ett avancerat radarsystem, så skulle hotfulla stenar lätt kunna skjutas ned, mindre med konventionella missiler och större, med ett par mils omkrets, med kärnvapen.
Detta skulle givetvis kosta en hel del, men då skyddet är avsett att bevara all existens på planeten, så bör alla stater vara med att bekosta detta via skatter, samt bidra med det var och en kan i form av know how och expertis. That's , my solution.
